Det strömmar för fort!

Sedan min yogautbildning satte i gång har min energi sannerligen ökat drastiskt. På gott och ont! Man vill ju öka sin energi. Men allt som man kunde ignorera innan börjar plötsligt uttrycka sig som väldiga dissonanser och det känner jag som ett fysiskt obehag. I bland vill jag bara krypa tillbaka till hur det var innan. Det kommer som impulser. Men jag vet också att det här är en prövning som jag måste stå pall för. Det är dags att vinna över tvivlet och att se igenom alla rädslor som blossar upp och spelar upp skräckscenarion i mitt inre. Jag har hört miljontals gånger och sagt det själv till andra, att egot kommer alltid att slå mot din svagaste länk. Hota med att ta i från dig det du älskar mest. Spela ut dina djupaste rädslor. Det kan vara så oerhört svårt att gå vidare i det läget. Som om man kallhamrat offrar det man har kärast. Det som man inte får svika. Inte för kundaliniyoga eller någon annan liknande metod. I det läget är det så viktigt att vara generös mot sig själv. Att ge sig själv den kärlek man behöver för att se att det inte handlar om ett svek utan  att rädslan för att vara den som sviker kommer upp. Allt som kommer upp luckras ju sedan upp efter ett tag. Jag påminner mig hela tiden. Det som gjort att jag varit stuck i mitt liv det senaste året, var kanske just dessa rädslor. Och i detta kaos, i virvlarna som surrar i strömmen, så uppstiger också en handlingskraft och styrka som jag inte sett i mig själv på väldigt länge.