Att alltid göra samma kriya i två år

Every damn day

snyggbilder :)

När jag var student sa köpte jag kokböcker för pengarna och läste dem medan jag at fil till middag. Lite sa har det blivit med min yoga ocksa. Jag tror att jag börjar närma mig ägandet av varenda kundaliniyoga bok som finns i print, men jag har inte tid att testa nagot för jag maste alltid göra samma kriya. I morgon den 4de december är det tva arsdagen sedan jag började med denna;  "kriya for elevation". I bland är jag inte hemma och da gar jag i bland och laser in mig i ett rum eller sa försöker jag engagera folk att hänga pa, som här ovan.

Jag väljer mina meditationer pa ett taktiskt plan. För att komma sa nära ett slutstadium som jag satt som mal för mig själv som möjligt. Och ja jag vet att jag omöjligen kan veta i dag var de egentligen kommer att ta mig. Men ibland far man försmak, man kanske fa ga omkring en timme och vara kärlek exempelvis. Det händer oftast första gangen jag testar en meditation. En teaser pa hur jag skulle kunna känna hela tiden. Och sa blir jag besatt ett tag. Men ju mer jag gör meditationen ju jobbigare blir den. Man upplever snarare sin skuggsida, den som star i vägen och rensar den. Till slut blir jag trött pa skuggsidan i en viss meditation och tänker att 40 dagar far fan i mig räcka. Men i alla fall, sa tänker jag ofta att när jag är klar med den här kriyan, da skall jag jobba ordentligt med första chakrat, och tredje, och auran, och pa tredje ögat och göra en kriya mot rädslor och ilska och blah blah.. Men vad jag märker är att om man gör en kriya tillräckligt länge, sa bildar den en kanal där allt det där kan bearbetas. I höst har jag njutit av att känna rädsla sippra ut fran hjärttraken. Nu har det avtagit och jag vänta med spänning pa nästa rensning. När man alltid gör samma kriya bryter man kontinuerligt ny mark. Man lär sig själv vilka vägar ut som finns för allt som varit stuck alldeles för länge därinne. Rädslan tar den vägen ut, eftersom det är den vägen som erbjuds.

(Wo)man's mind, once stretched by a new idea, never regains its original dimensions

Jag har varit ganska tyst här pa bloggen det senaste aret och det är för att jag känt att jag behövt assimiliera min energi till en förändring i mitt liv, som jag mer eller mindre skrivit om sedan bloggens start. Det är en lang process för mig, fran att ga och drömma om nagot tills jag har om format dessa drömmar till ett beslut och en plan. Nu är beslutet taget och planen är pa god väg.

Jag skall flytta till sverige i februari och jag skall starta eget företag. Det är vad jag vet i dagsläget. Jag vet att mitt företag i slutändan kommer vara ett uppfinnarföretag som tar idéer till prototyper och säljer dem vidare i nagon form. Jag vet vad min första uppfinning är. Men ej hur jag skall tillverka prototypen. Eventuellt kommer jag att ga nagot som heter Uppfinnarskolan med start i augusti. Där man lär sig det praktiska i att ta idéer fran idé till tillverkning.

Min första uppfinning är en komponent till bränsleceller och jag fick nys om de när jag testade en kreativ metod som heter Image Streaming. Jag testade det för första gangen 2007, och jag sag den här komponenten och visste att den kommer att bli en game changer. Jag har inte haft tillfälle att fokusera pa den tills nu. För även om jag har forskat inom bränsleceller, har varken tiden eller platsen varit rätt. Men nu har ja bestämt mig för att den är det. Men eftersom jag inte har nagot kapital sa kommer jag att fa börja mitt företagande mer som konsult, eller hur det nu blir. Mycket star öppet.

(Detta betyder ocksa, Carina, att du har en partner i WTY i Stockholm i februari. Jippi!)