måndag 22 april 2013

Kriya för HSP?


Jag bläddrade fram en ny meditation för mig för ett par dagar sedan som jag har gjort sedan dess. Att göra något utöver kriya for elevation, som jag ju är fast med nu ett tag innebär lite nytändning och extra energi. I denna meditation, som är för nervsystemet, känner jag en ansamling av nervositet och stress i uppåtrörelsen som sedan dränerar i nedåt rörelsen. Jag tror på det här! Jag tror på att det är rätt för mig. Jag tror att de flesta som drar sig mot yoga har en släng av HSP, och använder yogan som en form av självmedicinering i viss mån. Förra sommaren och i höstas var det väl som det var mycket snack om HSP i media samt bland yogabloggarna. Och alla verkar vi ha vår egen variant av det hela. Jag exempelvis tar inte in så mycket av synfältet, ganska mycket ljud och enorma mängder känslor. Jag är i grund och botten extrovert men lever ändå avskärmat för att skydda mig själv, tror jag. Om jag ser en film finns den i mitt nervsystem i flera dagar vare sig jag vill eller inte, bearbetar jag alla storylines i tankar, meditation och drömmar. Det har till och med hänt att jag får feber om en film är för våldsam. Jag ser om filmer flera gånger så att jag slipper alla chockmoment och kan njuta av det finstilta. Ju fler gånger jag ser en film ju bättre blir den. Första gången känner jag nästan alltid att den våldför sig på mig. Men det leder till att jag nästan bara orkar med romantiska komedier. Det tragiska är väl att jag egentligen skulle vilja ha mer innehåll i livet än vad jag orkar med. Det finns där som en dröm, men varje gång som jag försöker realisera den stoppar jag mig själv. Dessutom blir varje litet steg framåt så otroligt dramatiskt. Så eftersom det finns så många fina meditationer och kriyor för nervsystemet tänkte jag att det vore en väg ut ur detta.

Om denna meditation:
" This kriya builds on the nervous system, so that nothing bothers you. It stimulates the pituitary and gives you an expanded intuitive sense; it makesthe mind clear and decisive. If the aura and the nerves lack strenght, it is difficult to act on you ideals. This kriya helps you direct yourself with conscioussness and courage"

Kommer från boken Sadhana Guidlines.




söndag 21 april 2013

Tågmantrat

Det här är ett av det återkommande teman i min blogg. Att vara i fas. När saker kommer till en. Man är på rätt sida av sannolikheten. Det händer kanske lika ofta att jag är på fel sida sannolikheten, då Murphys lag alltid slår in. Eller att jag är i nivå med sannolikheten, vilket ger intrycket av att livet kanske bara är mekaniskt ändå. Men den inre observatören noterar sambanden. Och på så sett vet jag vilka sinnestillstånd leder till vilka upplevelser, var jag befinner mig kontra sannolikheten.

Sedan går ju sinnestillstånden i vågor. Det går upp, det går ned. Och om man aktivt arbetar med sig själv kan dessa små nedgångar kännas som fundamentala misslyckanden. De är de ju inte, men det kan vara svårt att vända tidvattnet bara sådär i en handvändning. Men när det gäller att åka tåg, något som jag tack vare mitt nya jobb gör väldigt mycket numera så orkar jag inte vara på fel sida sannolikheten, inte ens i bland. För jag har ändå så himla lite tid över till annat.

Mitt bästa tågåkartips är mantrat Wahey Guru! Har säkert berättat om det förut. It works like a charm. Tåg stannar med dörren framför nosen på mig så att jag får sittplats trots att perrongen är överfull. Tåg som är försenade så att jag hinner precis även om jag kommer helt fel tid till tågstationen (med en halvtimme till nästa tåg). Jag har aldrig kännt ett sådant inre lugn av att åka tag som nu, men det är väl så med det man gör ofta. Och även om tankarna överlag är negativa så gör ett enda litet Wahey Guru! tyst för mig själv att något oförutsett positivt har hänt mig inom en timme eller under resten av dan. Det gäller bara att vara uppmärksam.

måndag 15 april 2013

Ta da!

Det här kom med posten för ett par veckor sedan. Det är officiellt :) Även om det aldrig var ett krav. Min lärarutbildning slutade i början av December förra år, och det var skönt på ett sett. Men sedan fick vi varsin läxa, och jag skall göra kriya for elevation  max tid i 1001 dagar. Jag har gjort den varje dag sedan jag kom hem. I bland när jag är supertrött eller sjuk drar jag ned på tiden. Den bästa effekten är att jsg känner mig grundad och jag lättar på spänningarna i ryggen varje dag. Vilket gör att de aldrig riktigt byggs upp.

Det som återstår nu är att börja undervisa. Jag har en lokal, men jag får inte ändan ur och annonsera och sånt. Jag skyller på tidsbrist, eftersom jag spenderar 4timmar per dag med att åka till och från jobbet.

Det är vad som händer på yogafronten just nu.