Att utforska livet utan skepticim

Att utforska vad livet är, är en av mina största passioner. Att testa nya saker och utvidga mitt paragdim om verkligheten är ett intresse som aldrig tröttar ut mig. Men vad som däremot tröttar ut mig är att jag har en dragnigskraft till skeptisimen. Det är inte det att jag söker upp den medvetet med den dyker upp hela tiden i google sökningar, böcker som jag köpt och i bekantas åsikter. Det är som att en del av mig måste hålla kvar i det tråkförnuftiga och det linjära trots att resten av mig redan är på ett helt annat plan.

Jag har efter att ha experimenterat med hypnos, affirmationer, meditation och yoga kommit fram till att allt jag ser i världen är en direkt reflektion av en trossats som jag håller mentalt. Detta fungerar på följande sätt: Varje sekund utsätts sinnena för intryck motsvarande miljoner bitar. Inte mer en 40 bitar av dessa är medvetna och utgör det vi kallar perception (läs om detta i kapitel 6 i "The user illusion" av Tor Norretrander). Dessa 40 bitar skapar ett användargrännsnitt mellan mig och verligheten. Eftersom min upplevelse av livet är relativt konstant, så antar jag att de 8 bitarna inte bara slumpas ut, utan att någonting i mig filtrerar ut den information som jag är medveten om. Jag tror att det är trossatserna (beliefs pa engelska) som fungerar som dessa filter. Jag baserar detta på observationen att när jag har släppt taget om en trossats så har min upplevelse av verkligheten ändrats som i ett trollslag.

Därför är jag inte så intresserad av att lyssna på auktoriteter, om det inte är auktoriteter i just hur man blir av med de trossatser man redan har. Jag tror inte att man kan hitta sanningen genom att lära sig något såsom exempelvis historia. Sökandet efter sanning kan inte vara inrepeterande av "fakta", för med ett sådant här perspektiv skulle man kunna säga att ingenting är fakta förrän man har repeterat in det i huvudet. Då har man skapat ett nytt filter att se världen genom där faktumet ter sig sant. En vän till mig som doktorerade i matematik berättade om en dröm som han hade haft där en vetenskapsman satt och noterade pulser på en skärm med stor nyfikenhet, samtidigt som han själv genererade pulserna genom att trycka ned foten på en pedal, detta tycker jag  illustrerar dagens vetenskap på ett komiskt sätt.

Skepticismen uttryker vetenskap såhär:
“Science is the systematic search for such knowledge that is not based in a unique individual, but that anyone could find or control"

Det kan låta vettigt men jag har ett par punkter om varför man inte skall ta detta på för stort allvar. Mycket av det som döms ut som icke-vetenskap är helt enkelt saker som inte har undersökts av ett stort antal individer på ett systematiskt sätt. Detta kan vara för att synsättet strider för mycket mot den rådande trossatsen. En annan vän till mig sa i helgen "I have read a book about EFT (emotional freedom technique), but I decided not to beleive in it" Jag frågade om han hade provat och han svarade nej. Detta är en ung man som forskar inom elektrokemi och det speglar hur många forskare inte testar saker förutsättningslöst (oavsätt vilket tema det tillhör), utan dömer ut saker för att de inte passar in i den föregående världsbilden, och sannolikt också trosatser hos alla peer-reveiwers  (om man nu skulle bestämma sig för att publicera). Många gånger är rädslan för att göra bort sig starkare än drivet att utforska vad sanning är.

Om en Zen-munk har mediterat i 10 timmar varje dag i 40 år kommer han att ha en annan verklighets uppfattning än en man som har kollat på såpor pa TV 10 timmar varje dag i 40 år. Bara för att det finns fler av det senare slaget är deras verklighetsbild inte sannare en Zen-munkens. Det finns väldigt få som är villiga att träna sig själva med den diciplin en Zen-munk har. Trots det skulle allt som en Zen-munk kan göra skulle vara reproducrebart för de som har följt sammma metodik, men vi slöfockar som missar hela grejen skulle göra oss själva och andra en otjänst att predika att Zen läran inte är vetenskaplig.

Om man följer den ovanstående definitionen av vetenskap är sanning endast det som kan upptäckas av ett otränat öga. Jag tror att skepticismen uppmuntrar till feghet, konservatism och konformism (och arrogans) snarare än nyfikenhet och upptäktslusta.

I releasing och Kundalini Yoga säger man:
"Don't believe a word I am saying, proove it to yourself!"

Klättra bland träd

I Fredags fick vi alla som ville utmana vår höjdskräck i en "kletterwald". Det finns banor på 1 till 18 meters höjd uppe i träden att välja mellan. Efter att ha övat säkerheten på en meters höjd valde jag en bana på ca 5 meters höjd. Inte den svåraste men tillräckligt utmanande ändå. Det tog cirka 40-50 min att ta sig igenom alla hinder, sedan var man i ett delirium med skakande armar och adrenalin i blodet.

Det svåraste hindret för mig var att med en lian svinga mig över mellan två träd. Psyket ville inte fatta att det var fysiskt möjligt för mig att ta sig över till andra sidan utan att tappa kontrollen. 10 min pepptalk och målvisualisering hjälpte inte. Till sist tog jag hjälp av en form av yogisk andning för att öppna upp solar-plexus så att rädslan kunde slippra ut. Efter fem omgångar tog jag tag i lianen och svingade mig över och resten av banan blev efter det ganska lätt.

Det var så roligt att se hur det lyste om alla arbetskamrater som hade tagit sig igenom en bana eller två. Speciellt de som hade gjort den svarta banan på 18 meters höjd. Den vill jag också göra, men jag tror att jag måste öva underarmsstyrka och göra några banor mellan fem och 18 meter först för att möta rädslan mer successivt.

Klar!

I Torsdags lämnade jag äntligen in en komplett doktorsavhandling till min handledare. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig. Speciellt som hela jobbet har varit kantat med så mycket negativ energi och självtvivel, så känns det som en sådan otrolig lättnad.

Så här firade vi igår; fest med jobbet. Inte för mig i synnerhet eftersom det var den årliga "jobb-utflykten" med roliga aktiviteter på dagen och fin middag på kvällen.

Just nu svävar jag runt i en form av bliss. Jag har så mycket energi över och allt är så mycket roligare. Jag har hjärnan fri för mig själv att skapa min egen framtid. Den kreativa processen kan börja!

120, 16, 8

I garkväll gjorde jag Kirtan kriya för 120de gangen. Trodde jag att det skulle ga lättare den 120de gangen än den första hade jag fel. Det kom upp sa mycket jobbiga energier att jag hade svart att sitta stilla. Och kanske är det bättre att skriva om sina meditationer när de inspirerar och tar en till högre höjder än när de drar upp skräp till ytan, för att man vill visa hur bra livet blir och att mödan ger resultat. Men meningen med att göra detta är att ta sig tid att tömma sig själv, kanske inte sa att tiden man mediterar är bliss, utan att hela livet är bliss.

Man lär sig att observera egot och är ibland skiljd fran det identitets mässigt. Istället för att säga "jag är sur!" "jag är arg" osv sa kan jag ibland notera känslotillstandet ungefär som en kärleksfull mamma observerar ett gnälligt barn med för lagt blodsocker. Pa samma sätt kan jag notera mig själv i min butterhet igar tänkandes att den här meditationen har inte gjort nagonting för mig pa senare tid annat än att den trakar ut mig, vetandes att sa inte är fallet men jag har ingen lust att tänka pa de possitiva skiftningarna just da.

Jag tror att det är lika viktigt att skriva ned det positiva som att bestämma sig för att göra samma meditation varje dag i ett längre tag. Det är möjligt att ens meditation tar upp känslor av haglöshet, men den skapar dem inte, utan ränsar bort dem allteftersom. När man inte ger sig själv valmöjligheten att sluta, eller att hoppa över en dag, kommer upprännsningen utan tidsfördröj och meditationen belönar med inre lugn och bliss ett litet tag innan nästa "garbage point" tas upp till ytan. Det hjälper att tänka pa vad det var som kommit upp för en manad sedan och hur orelevanta dessa känslor är idag för att veta att "This too, shall pass"

För tva veckor sedan började jag göra Sat Kriya 11 min varje morgon och för en vecka sedan en Kriya for Self Love. De är bada helt fantastiska men ocksa utmanande. Bada visar pa ett mer tydligt sätt vad det är för omrade jag arbetar med. Sat kriya har ett tag bestatt av "nu star jag inte ut en sekund längre" frustration, daligt morgonhumör. Bakom stormen finns alltid ett lungn, en fridfullhet som man kan dra sig tillbaka och da dröjer det inte länge förrän lidandet, ilskan, den skakande kroppen, de värkande armarna och benen upplöses. Kriya for Selflove är lite snällare mot mig för den later mig sitta i en total kärlek som är fullkomligt villkorslös, och observera hur jag pa ett mindre kärleksfullt sätt kritiserar och trycker ned mig själv. Allt detta brinner upp i lagan av den ovillkorliga kärleken. Jag kommer nog att skriva mer om dessa tva framöver

Just nu...

... önskar jag att jag kunde skriva något inspirerande här, men just nu är livet en transportsträcka. Jag sitter och gör de sista korrigeringarna på min avhandling som förhoppningsvis är färdig att lämna vidare om ett par dagar. Jag postar en låt som jag lyssnar på under tiden. None of us are free är en anti-Anna tes. Men den uttrycker en längtan till friheten som vi alla, mer eller mindre omedvetet hyser. Jag inte låta bli att lyssna, för låten är ju så grymt bra och rör om lyckohormonerna i min kropp.

Drömmarna...

... kan kännas flyktiga och overkliga men de är den enda fasta punkten i livet. Att försöka leva livet på ett annat sätt än vad man vet innerst inne är rätt gör livet till en strid motström. Den dagen man slutar kämpa emot är lättnadens dag. Kraften man slösat på att simma åt fel håll återvinns om man tillåter sig att surfa på vågorna och ha tillit till att de bär en åt rätt håll. Man måste släppa taget om det som varit utan att veta vad som kommer härnäst och inte titta bakåt. Universum tillåter inga vakuum och kommer att fylla upp med de rätta händelserna, det som man måste gå igenom för att bli den människa man behöver vara, stark nog att uppfylla sina drömmar av egen kraft.

Man måste bestämma sig: Nu gör jag det här oavsett vad det bär mig och trots att jag inte har en aning om hur och var. Skapa inte något konkret som inte passar för att vara till lags utan låt det skapas åt en vilket det bara kan om man tillåter vakuumet.

Söndagsfrukost

Här i Ulm kan man köpa färskost både på marknaden och i Turkiska delikatesser. Dom är väldigt goda, men en nackdel är att de innehåller hur mycket vitlök som helst, vilket gör att de inte är så lämpliga att äta annat än på söndagar. Min favoritsmak, som jag hittar ganska sällan är med honung och senap. I helgen har jag blandat till den själv. 150-200g naturell färskost kan man köpa överallt. I den blandade jag i ca en tesked honung och en tesked dijonsenap och vevade runt med en gaffel. Väldigt gott på frukostmackan!

Kirtan Kriya 100 plus

Egentligen hade jag tänkt mig ett nytt inlägg om Kirtan Kriya efter att jag gjort den i 90 dagar, men då var jag i sommarstugan utan internet, så jag skriver nu istället när jag har gjort meditaionen 31min i 102 dagar i sträck. 90 dagar är en milstolpe eftersom då har man bekräftat den nya vanan och lagt gamla vanor åt sidan (läs mer här).

Vilka vanor är det som har försvunnit? Har du läst Mrs. Dalloway eller To the lighthouse av Virginia Woolf. När medvetandestömmen som går igenom karaktärerna går ibland bakåt i tiden till gamla minnen blir sinnesstämningen till viss del ångerfylld. Har du sett filmen "Timmarna" med Meryl Streep som till viss del bygger på Mrs. Dalloway, så illustreras fenomenet där. Där Meryl Streeps karaktär egentligen har all anledning att vara glad i nuet. Men hågkomst om vad som har varit, tankar över varför det blev som det blev gör henne nervös och olycklig.

Sådana tankar hade jag förut. De var inte överhängande men de kunde ta tag i mig i bland och göra mig aningen melankolisk. Samtidigt så hade jag ingen rationell anledning till dessa tankar och jag pratade aldrig om dem. Nu efter 90 dagar av Kirtan Kriya har jag bearbetat huvuddelen av alla händelser som jag brukade tänka på och till följd ha denna form av tankar lämnat mig ifred.

Jag har läst någonstans att om man fortsätter ett längre tag med Kirtan Kriya blir den ens bästa vän. Ett samtal med en god vän kan göra under för humöret och det gör den här meditationen också. Den löser upp den dagliga negativismen samtidigt som den verkar på djupet. Det är en trygghet att veta att oavsett vilka energier jag rör mig i kommer det att rensas upp i min meditation som jag gör innan jag går och lägger mig om kvällen.

Nästa milstolpe är 120 dagar; det nya beteendet integreras och kan i sin tur definiera vem du är. More then...