Färger i Gaeta

I am back!

Glad Pingst!

State of mind/state of body

De nya övningarna fungerar faktiskt. Jag har gjort dem frenetiskt den senaste veckan. I kombination med mina två meditationer (Adais Tisais dag 110 och SCK dag 67) och Nabhi kriya som jag gör i sällskap med Carina, är det som om någon tände stålkastaren. Och energin är inte jobbig den här gången.

När jag deletar en trosats, så är den många bilder och djupa känslor per sekund som liksom svischar förbi. Om jag inte har fått till ett stadigt gamma tillstånd, så händer det att några av dessa dröjer sig kvar ett tag. Kundaliniyogans övningar blåser liksom bort allt som var kvar och sedan eftersom den inte måste kämpa sig och bränna igenom all den negativitet som tidigare var där med allt motstånd det innebär så kan övningarna få verka genom att  visa vad de är tillför, något jag inte kan beskriva i ord :) Det har öppnat upp i kroppen. Energin börjar strömlinjeforma sig.

Jag har en idé om identitets förvirringen som vi upplever: vi tror att vi är en liten prick som vandrar runt på jorden. Egentligen är vi solen. Våra trosatser är som moln. Hindrar ljuset från vårat egentliga jag. En molnig dag kan te sig som en eländig dag. När en vind blåst bort molnen så är det en underbar dag. Men vi är egentligen inte en prick som står maktlös inför väder och vind. Vi är alltid solen.

Nu är det 3h tills vi åker till Italien! Life is good

Beleifs and stuff...

Jag vill bara tipsa om en bok som jag läser just nu som jag tycker är helt fantastisk: Gamma Healing av Chris Walton. Att deleta negativa beliefs eller trossats är A och O i personlig utveckling. De är de program som finns i det undermedvetna som protesterar när det är något speciellt man vill åstadkomma. Som gör att det inte känns realistiskt eller att man inte är redo för det ännu. Som skapar väggarna till "the comfort zone" eller är själva grundpelarna i inlärd hjälplöshet. Jag kan med stor övertygelse säga att jag avskyr mina negativa trosattser efter som de gör mig lat, feg, till en drömmare som inte får något gjort med mera, och det känns som att livet bara går och jag kommer ingen vart för jag står och bankar mot dessa glasdörrar som en fluga som vill in genom ett ljust fönster. Jag har redan ett par metoder som jag har deletat negativa trosatser med. Några har jag skrivit om här i bloggen. Releasing är grymt men för att man skall ta bort någonting vid roten så krävs nästan energin från en grupp och jag har inte haft möjlighet att åka på retreat det senaste året tyvärr. Jag tror att KY fungerar också. Men det är svårt för mig att veta exakt hur då det inte är en mental metod utan en kroppslig. Man vet vilka känslor man bearbetar men inga begrepp eller bilder. Man får köra på och vara glad för de förbättringar man upptäcker medan det är svårt att skräddarsy för ett speciellt område.

Den här boken handlar till stor del om hur stor del våra trosuppfattningar inverkar och filtrerar vår verklighetsuppfattning. Kan man ingenting om det sedan förr är ju det kanske en förutsättning till varför man sedan skall sätta igång och göra själva jobbet. Jag har läst ett par kapitel än så länge men jag bläddrade snabbt upp sidan med själva "Belief deleteandet" för att prova. Först skall man göra ett muskeltest för att kolla om man har en positiv belief eller inte. Det gick sådär för mig för jag tog min pojkvän till hjälp och mindre motiverad utövare får man leta efter. Men sedan tänkte jag att jag faktiskt kan känna efter själv. Om min solarplexus är stängd när jag säger affirmationen så tror jag inte på den och om det känns öppet så gör jag det. Det är min sensor. Sedan går man in ett tillstånd som emitterar gamma vågor vilka är snabbare än de vardagliga beta, alfa(avslappnande), theta (meditation) och delta(djupsömn). I gammatillståndet så antar man en kroppsposition som aktiverar hela kropp/sinne systemet. I den positionen affirmerar man sedan en positiv affirmation tills man känner att det har öppnats upp och ett energiflöde som inte var där tidigare börjar strömma. Efteråt muskeltestar man igen om man nu tror på affirmationen. Enligt boken så skall detta ta från en halv minut till fem minuter. För mig tar det cirka 5 minuter om det är en affirmation där jag inte har så mycket laddning från början men flera omgångar och kanske totalt en timme utifall det är en överladdat område där jag samlat på mig negativ energi varje dag i flera års tid. För mig är ju det helt amazing! En timme är en bargain om man jämför med mängden negativitet man blir av med. Jag inser nu att hela den här texten låter som en informercial eller som om jag vore släkt med författaren. Jag bara älskar att vara i det här stadiet. När man inser att allt är möjligt och att inre begränsningar bara finns för att jag inte har tagit bort dem ännu.

Pastasallad

Det här är en pastasallad som förtjänas att blogga om. Den har den perfekta blandningen av syrligt sött och kryddigt. I går kom M hem med alla ingredienser.

en grillad kyckling

3-4 port kokt pasta (penne, skruvar eller fjärilar)

en mango

en rödlök

ruccola 

två avocados

en lime

olivolja

herbamare (bästa saltet)

peppar ur kvarn

dela i bitar, skär i kuber, hacka, pressa, ringla, salta och peppra

blanda runt

servera

ät

Conquer inner anger

I Fredags blev jag "klar" med meditationen "Conquer inner Anger" (se häftet Reaching Me in Me). Det finns manga olika meditationer för ilska inom Kundalini Yoga. De jag har testat innebär alla att man haller armarna i en jobbig position och har en ganska forserad andning. Just den som jag har gjort var inte sa lätt. Jag klarade aldrig att halla den utan pauser i 11 minuter, men jag tillät mig att göra sa gott jag kunde. Jag tror att man skall tänka sa i Kundalini Yoga. Det finns sa manga meditationer och kriyor som är jobbiga och man pabörjar de heslt inte eftersom de är för svara och det är enklare att göra en enklare. Mig veterligt (men jag är ju inte en expert direkt) finns det ingen bekväm kriya/meditation för att bli av med inre ilska. Och da tänker jag att det är värt att göra en jobbig sa gott man kan i 40 dagar för att komma en bit pa vägen. Med det sagt sa är det oerhört skönt att vara klar för den här gangen. Det här var en resa vars mal man inte sag röken utav förrän efter den var klar. Jag har haft sma utbrott under tiden och varit arg pa meditationen i sig. Det kanske inte later sa upplyftande sa jag tänkte skriva ned ett par saker som jag märkt sedan jag slutade. Det finns massor av saker som gjorde mig arg förrut. Världpolitik, företagspolitik och saker i min direkta omvärld. Här ser jag en direkt skilldnad. Jag ser i saken fran den andras sida istället för att bli arg. Känner mer medkänla och bryr mig inte i saker där jag inte har en direkt paverkan. Jag känner att jag har atervunnit min energi till mig själv. Jag tycker att det är sa himla viktigt att se, att det finns inga energitjuvar. Det är bara jag och mina projektioner. Om jag tar 100% ansvar har jag 100% makt. Sa jag vet inte om min personlighet har ändrats fran A till Z. Men nagot har hänt och för mig är det good enough.

Acknowlegement

Har just skrivit Acknowlegement för min avhandling. Det är något jag dragit ut på i det längsta. Tårarna sprutade. Det finns så många dimensioner på åren som jag tillbringat här. Jag vet att jag inte är speciellt unik i det att jag har tyckt att speciellt skrivandet har varit kanske en av mina jobbigaste upplevelser någonsin. Det säger  de flesta som har sitt doktorerande bakom sig. Men att skriva Acknowlegement innebär att man tar fram all värme, all tacksamthet och all glädje man upplevt genom åren och det räcker verkligen för att få bägaren att svämma över och för att tårarna skall spruta.

Tacksamhet är den mest kraftfulla, högst vibrerande positiva känslan så är det!

Höjdpunkten i Maj

För två och ett halv år sedan, var M och jag inbjudna på bröllop på en liten ort söder om Rom. Det var December och vi bodde i en sömnig fiske/badort på ett resorthotell som kan tänkas ha haft sina glansdagar på 60-talet. Rummet som vi bodde i hade nog inte varit renoverat sedan dess. Men det var väldigt charmigt. Hotellet hade säkert 200 rum men bara  7 gäster. Det var iskallt, då det är förbjudet att värma upp hus med el i Italien. Nu skall vi åka dit igen om två veckor på en liten minisemester på ca 3 dagar. Jag åker vädligt sällan på solsemester, så när jag väl gör det så har det alltid lite magiskt skimmer över sig. Jag ser framemot att ligga på stranden och dricka perfekta cappucinos medan M tittar åt andra hållet och låtsas att han inte känner mig. För inga riktiga Italienare dricker kaffe med mjölk efter frukost. Men det kvittar för mig för det är ingen som skulle misstagit mig för Italienare i alla fall.

Ta steget

Så här känner jag mig lite just nu. Jag är på väg att ta steget framåt men jag håller mig ändå fast. Det är mycket som kommer att ändras i mitt liv inom en snar framtid. Den slutliga versionen av doktorsavhandlingen skall in. Jag har börjat att söka nytt jobb. Kanske eller troligtvis skall jag flytta. Det är blandade känslor. Jag ser framemot något nytt. Mer dynamik i livet. Att påbörja något som kan likna en karriär. Samtidigt är jag bekväm där jag står. Bekväm men uttråkad. Jag har inte kontrollen över framtiden och det är skrämmande. Man måste hoppa i bland. För annars går hela livet åt till att tveka.

Mina meditationer...

... uppdatering.

Just nu gör jag tre stycken. Adais Tisais som är på dag 93. Det var tungt att göra den 91 dagen men jag har bestämt mig för 120 dagar. Tröttheten som jag kände de första 40 kom från kriyan jag gjorde samtidigt (Stress set for Adrenals and Kidneys). Jag läste på en löpsedel när jag var i Sverige senast att "Njursjukdom kan yttra sig i trötthet", vi får hoppas att det var en obalans som rättade till sig. Släppa rädsla handlar den om. Men i början kände jag att det var sorg som lämnade mig. Sedan runt dag 50 kom en period med rädsla. Det gick ganska lätt. Man får ett bra flow oavsett vilka känslor det är och man blir inte riktigt stuck. Jag kan inte säga att jag har upptäckt något dramatiskt skift i mig själv. Men om jag läser "Målbeskrivningen" idag ser jag den kanske mer som självklar än som något jag aspirerar efter. Att se under ytan för att se " dolda potentialen som finns hos varje person" kanske jag inte var direkt dålig på innan men bara nu i helgen tycker jag att jag har inspirerats av människor som jag träffat (har rest lite) på ett djupare plan än tidigare med flera dimensioner. Det är berikande även om jag inte för tillfället har en ledarposition där det kommer till nytta.


Sodarsan Chakra Kriya. Dag 50. De första 45 dagarna gjorde jag 11 min och det tog ett tag innan jag kunde kordinera allt, magpump, mantra, räkna samt ögonposition. I bland känns det som solarplexus är stängd och då har jag svårt att hålla andan. I bland går det lätt och pumpandet sätter i gång ett enormt energiflöde. Det är häftigt när det händer men det är inte varje dag. Nu har jag tänkt mig att jag skall bygga upp tiden. Men jag gör det långsamt. +1 minut i veckan bara så nu är jag på 12min. Jag vet att den här meditationen har full kraft vid 31-62 min. Men jag har inte bråttom dit. Det är en meditation för livet så jag har tid på mig.

Meditation to conquer inner anger Dag 36. 11 min. (Finns i häftet Reaching Me in Me) Armar rakt ut. Knutna händer men med pekfingret rätt upp. Väldigt jobbig. Jag ser fram emot Fredag som är min sista dag. Jag har verkligen insett vikten av att arbeta med ilska. Det finns så mycket där. Maktlöshet och offermentalitet. Men jag vet ärligt talat inte hur lågt jag har kommit med den här meditationen. "After 40 days your personality will be changed from A to Z" står det. Vi får se, än så länge känns det kanske snarare som från A till B. Men det kan ju verka subtilt också.

Efter andra helgen

Den andra yogalärarutbildnings helgen har gått av stapeln. En strålande helg med fint väder och även lite gåendes yoga testades på. Det var kul. Allting kändes mycket mer harmoniskt den här gången. För att det inte var nytt, och det var väldigt skönt. Jag kände mig inte alls lika "spaced out" som förra gången. Den kalla duschen var inte lika dramatisk. Vi fokuserade på det neutrala, positiva och negativa sinnet och gjorde massor av meditationer. Kriyorna och en del av meditationerna var till viss del fokuserade mot det tredje chakrat och på att bränna ut lite ilska. Så här efteråt har jag varit dödstrött och än en gång känt av känslomässig turbulens. Men nu börjar jag återfå fattning och fokus. Som jag behöver så väl, för i livet i sig blåser förändringens vind just nu. Och det är ju precis det som jag har önskat.