måndag 27 februari 2012

Serendipity

I går hände någonting roligt. Ovanstående text var postad på Facebook och jag läser det högt för M samtidigt som jag berättar för honom hur mycket jag tycker om mina kusiner och hur det verkligen finns en speciell kärlek kusiner emellan. 20 minuter senare får jag ett meddelande på FB från en av mina kusiner som jag inte träffar så ofta,  hon ville ha min adress för lite trevlig post (en bröllopsinbjudan är min starka gissning)så jag sa till M att vi antagligen kommer att bli bjudna på ett bröllop och hur glad jag är över det. Ytterligare en halvtimme senare när M är ute och planterar vårlökar på balkongen så ropar en av våra grannar till honom från sitt fönster (vi känner hennes mamma väl) att vi är bjudna på hennes bröllop i Maj. Coolt! Hur uppskattning och känslan av kärlek kan flytta en uppåt "in the space of variations".



fredag 24 februari 2012

Fredagsmys


Känn dig själv

Källan till självkännedom kan ibland ha de mest förvånade ursprung. Jag måste säga att jag har varit en en som fäst särskilt stor vikt vid saker som astrologi, numerologi med mera, det vill säga allt sådant som ingår i new age men som inte passar in i mitt "Naturvetenskapliga synsätt" (eller skall vi kalla det brain-washing) utan som jag dömt ut som skrock. Men när jag läste om mig själv på den här sidan sa blev jag förvånad över hur spot-on all info är. Alltså jag känner ju igen mig i allt samtidigt som det var väldigt upplysande. Att få perspektiv till sig själv, för en gång skull orelaterat till andra och deras utmaningar som ju ofta är irrelevant, men den enda källan man har om man inte är väldigt duktig på att tyda sin intuition. Det här har jag lärt mig om mig själv bland annat, uttryckt i utmaningar och saker som jag måste jobba på:
  • Jag är överkänslig mot stress och måste skydda mitt nervsystem. För mycket stress kan lätt leda till depression.
  • Om jag uttrycker mig själv med för mycket egotism, blir den direkta konsekvensen totalt sönderfall. Jag kan utnyttja detta positivt som andlig utveckling (minska egot),  vilket är det ända vettiga eftersom alla andra dörrar ända står helt stängda. Detta är en karmisk skuld som jag har.
  • Jag ser allt i världen från en andlig, filosofisk eller psykologisk synpunkt detta kan många gånger vara svårt att få uttryckt i ord och detta leder till jag känner mig som en utomjording (speciellt i unga år), utmaningen är att grunda mig så att jag inte bara svävar bland molnen utan också kan relatera till andra.
  • Min största talang är min känslighet, ett tvåeggat svärd som kan leda till både intuition och till förvirring och depression vid för mycket introspektion (därför bör jag också skydda mitt nervsystem).
  • Jag har en klar bild över ett stort mål som jag vill omsätta i verklighet. Självförtroende är det största hindret och tendensen att göra målet större än vad det behöver vara. De talanger som jag behöver utveckla tar lång tid att utveckla därför är det troligast att jag kommer att lyckas först vid 35 till 40 års ålder.
  • Jag tappar intresset för någonting snabbt. Jag får jobba stenhårt för att avsluta saker. Jag är ofta uttråkad med det jag gör och drömmer om det jag skall göra härnäst (tell me about it)
  • Nyckeln till att få ut det mesta av mina talanger är att gå emot min inneboende tendens till divergent tänkande och fokusera på ett område tills att jag har uppnått perfektion i mina kunskaper (den här punkten känns väldigt jobbig).
Det som gjorde mig glad med allt detta är att jag kan se att jag är på rätt spår. Forskare eller uppfinnare var rekommenderade yrken för mig. Jag vet vilka mina fallgropar vilket gör att jag lättare kan vara proaktiv. Jag behöver inte överösa mig själv med självkritik då jag har vissa saker som är en större utmaning för mig än vad jag tyckt att det borde vara (om jag jämför mig med andra) och till det stora hela är jag otrolig glad över mitt öde och vad det innebär för mitt liv.

onsdag 22 februari 2012

Mockiiito

Jag har alltid tyckt att det här med alkoholfria cocktail är totalt onödigt. Varför skulle man vilja dricka en sockerblandning utan boose? Men jag har ändrat mig. Jag känner inte att jag vill dricka alkohol så mycket längre. Det var ju det man drack för att bli glad och lite mer ohämmad. Men är det verkligen så? Jag kan i alla fall känna total-krash av alkohol. Inte passar det in i mitt yoga-schema heller. Men denna sockerbomd till mocktail moshito, den gör mig glad. Tricket är att byta ut Rom mot Ginger Ale. Så receptet består av: råsocker, mynta, lime och Ginger Ale (och is om man vill, såklart)

Sat-Kriya istället för Hen

När jag var en bäbis delade min mamma och pappa på barnledigheten 50/50. Även om de inte var ensamma om att göra så i Sverige 1978 så var de definitiv pionjärer. Jag har aldrig känt i mig att jag har mindre möjligheter för att jag är en kvinna än vad jag skulle haft om jag vore man som ung. När jag började studera på Chalmers 1999, först då såg jag att det finns en Gubb-struktur i näringslivet som speglade sig där till viss del men det lade aldrig locket på mina karriärs planer. Tyskland där jag bor nu ligger så långt efter i den här utvecklingen att ilska blommar upp inom mig varje gång jag tänker på det. Första året när jag var här och var frustrerad över något gällande fortskridandet av mitt forskningsprojekt så frågade en manlig överordnande om jag inte ville lägga forskandet på hyllan och bli en "stay-at home-mom" istället. För honom var det inget konstigt med en sådan fråga. Jag bara tittade på honom, chockad över att han i sin position inte hade vett nog att hålla inne med en kommentar som man med mina ögon lätt skulle kunna dra någon inför domstol med.

I Sverige pågår nu debatten om att man skall göra sina barn könlösa genom att kalla dem Hen. I Tyskland gör man ingenting med ursäkten att det skulle ta för så lång tid att ändra tankemönsterna. Samtidigt som man inte bygger dagis, har 400€ jobb för kvinnor, svartmålar jobbande kvinnor som dåliga mammor, så undrar man varför man har så lågt födelsetal. Det finns mycket att bli arg över och personligen så skyddar jag mig mot denna ilska genom att totalt blocka tyska medier från mitt medvetanderum.

På ett sätt är detta ett typiskt exempel på hur samhällesprogrammeringen kommer in och nystar sig in i våda medvetanden. Man måste som kvinna för att bli helt autentisk bevara sin naivitet. Bygga styrka inifrån å att utsidans tryck inte når in. Jag vill inte gå omkring och vara arg på ett samhälle som inte låter mig vara mig själv för att det bryter mot samhällets ingroddhet. Jag kan på ett sätt förstå de som vill kalla sina barn Hen för att skydda dem mot detta, men jag tror att det har en besk bieffekt. Det är en acceptans av att vara hon är dåligt och vara han är bra. Jag tror att verklig  jämställdhet är en gåva som man måste ge sig själv. Att utveckla både det manliga och kvinnliga inom sig. Att vara ok med att utveckla sina kvinnliga talanger såsom intuition, empati för både jorden och andra människor. Att vara stark i det kvinnliga samtidigt som man är stark i det manliga, vara en go getter, få saker att hända, öka sin kraft med mera. Det är därför jag gillar kundaliniyoga så mycket, för att det ger en verktygen att utveckla dessa krafter och bli mer känslig för dess energier. Framför allt kände jag när jag gjorde Sat-Kriya att denna enda övning hade en enorm kraft att hela de skador som smyger sig på som ett resultat av att samhället ser ut som det gör och kanske ändå mer det totala trauma det har inneburit att trycka ned det kvinnliga i flera tusen år. ( Jag tänker mig att man hjälper att hela den kollektiva feminina smärtkroppen också). Jag tror att samhället kommer vara maktlöst att ge oss något som vi inte ger till oss själva och att kraften till förändring som alltid kommer inifrån.

måndag 20 februari 2012

Tankar om att uppfinna och andra kreativa sysslor

Att vara en uppfinnare handlar inte så mycket om att vara smart, intelligent och duktig utan snarare att man upplåter sig själv som en kanal. Jag har alltid gillat Platons teori om idévärlden. Om det finns exempelvis bord av olika slag i den materiella världen så har de alla sitt ursprung ur Idén om bordet som existerar i sin perfektion  i idévärlden. Så fort man översätter en idé till praxis så förlorar man en del av den potential som tinget skulle kunna ha, därför att den materiella världens definition är begränsning. Det är att kollapsa ett kvanta som var en oändlig massa sannolikheter till en punkt i tid och rum. Vissa av oss är drömmare just därför att de oändliga har en sådan enorm lockelse på oss. Andra är praktiker och anser att det som inte syns finns och därför helt saknar värde. Att skapa någonting är en nedstigande rörelse, motsatt till den uppåtgående andliga sysselsättningen att bli uppväckt, att väcka kundalini med mera. Om man skall bli en bra uppfinnare måste man arbeta för att mästra energin sa att den kan gå åt båda hallen. Men många gånger är det lätt att komma på villovägar. För de som lär ut andlighet är oftast väldigt angelägna om att det högsta målet för "studenterna" är att bli fri från jordelivet och dess plågor. Men en som går åt bada hallen kan inte acceptera detta, utan vill ta ned stjärnorna till jorden igen så att alla kan få uppleva en liten del av himmelriket. Att vara uppfinnare handlar om att översätta. En ström av bilder, till ord, till recept, kemiska formler. Det handlar om att vara öppen för att lösningar kan vara mycket smartare än vad man någonsin hade kunnat tänka ut själv. Att vara öppen för att ens mentala modeller inte behöver vara sanna sa att man inte missar det som faller utanför dem. Det handlar om att synkronisera sig med hjärtat och välviljan och om att ha fötterna i jorden och huvudet bland stjärnorna.

lördag 18 februari 2012

Aadays Tisais Aadays

M har gjort det vårfint här hemma
Nu har jag gjort 14 dagar av 31 minuters meditationen Release Fear and Become a Conscious Leader. Jag tjuvade och började en dag tidigare eftersom jag tvivlade på om jag kunde hålla den. Men är det något som den här meditationen har visat mig så är det att det finns en annan kraft än den rent kroppsliga som tar över när man släpper loss in i meditationen. Mitt rationella sinne säger mig att det inte finns en chans i världen att  sitta på hälarna och skifta armarna rätt ut och upp 60 grader varannan sekund i 31 minuter, och om man mot förmodan skulle klara av det så skulle träningsvärken vara så förödande att det skulle bli omöjligt att göra det igen nästa dag, och nästa i 40 dagar. Jag har både tagit mig i mål på ett Marathon, Lidingöloppet och åkt Öppet Spår (Vasaloppet) två gånger. Så jag vet att jag kan utmana mig själv fysiskt med viljans kraft, men jag har alltid fått lida därefter. Det här är något annat. Det är som att armarna vilar i kraften av Auran av alla individer som gör den här meditationen i 75 olika länder över hela jorden. Alla spänningar och smärtor som bildas när armarna rör sig upp och ned under mantrats rytm, ombildas till en energi som tillsammans med energi från hjärtat och kanske också halsen skjuter ut längs armarna som hålles vågräta under den korta pausen som finns mellan två mantran, så att man kan börja nästa mantra med fräscha armar. Jag skall inte säga att jag aldrig tagit pauser, men de blir färre och färre, och i dag gjorde jag ingen paus alls. De positiva verkningarna är att hjärtat öppnas. När det får sin fulla kraft, de dagar som inte också kantas av residual clean out, så är jag så sprudlande lycklig. Jag känner mig modigare och mer rakryggad. Jag har tagit små steg mot att leva på det sätt som jag innerst inne anat var meningen för mig. Avgrunden framför mig är borta, den stora frågan HUR? har ersatts av små ledtrådar och jag vågar följa dem, inte helt orädd dock. Mer som "ok rädslan jag vet att du finns där men just nu tror jag att jag struntar i dig och tar ett steg till". Det "Negativa" är att jag är helt galet trött. Jag vågar knappt lägga mig ned för jag är rädd för att sova bort minst 24h. Jag tror, eller snarare i min erfarenhet så är det så att rädsla är förträngd med en stor portion motstånd. Den är inbäddad i en sörja av trötthet och för mig i bland illa mående, som gör att man är ändå mer ovillig att möta den och släppa den. Men för mig har det också varit så att om jag går igenom det. Sover de extra timmar som mitt system kanske behöver för att läka. Så vaknar jag på en ny nivå. Så var det i höstas när jag gjorde Sat-Kriya 11 min 40dagar. Jag sov och sov. Sedan vaknade jag och visste att jag inte längre var en person med en ofärdig doktorsavhandling. Så jag skrev klart den på tre dagar och lämnade in den till min handledare.

onsdag 15 februari 2012

Mocktail hour

Hoppas att ni har haft en bra Alla Hjärtans Dag!

fredag 10 februari 2012

Stress och självförverkligande



Innan jag är helt stressfri kopplar jag av med ett bad istället :)

För tre år sedan läste jag en bok som heter Unlimited Future skriven av Bobbie Stevens. Det är en av de klaraste böcker jag läst om hur man kan skapa sitt eget liv. I Bobbie Stevens process ingår att göra fysiska stretchövningar samt meditation varje dag för att som hon säger de släpper ut lagrad stress ur kroppen och sinnet, vilket får till följd att man kan fungera på ett nytt plan i livet. Ökad intuituion, högre energi och vetskapen om hur världen fungerar blir självklar för ett kropp/sinne system som inte är överbelastad av lagrad stress. Många Yogi Bhajan citat pekar åt samma håll. När vi har släppt ut den lagrade stressen kan vi läka spontant. Mycket tyder ju på att det skall vara mer komplicerat än så att nå det högsta stadiet av självförverkligande. Vi måste rena våra sinnen fullständigt från gamla känslor som man knappt vet var de kommer i från. En evighetslång process kan tyckas. Jag har aldrig lyckats få in vanan att göra Bobbie Stevens program trots att det onekligen utlovar frestande resultat men boken har inspirerat mig att göra samma sak fast på mitt eget sätt. Kundalini Yoga/ Meditation och The Release Technique går helt och hållet i den riktningen. För i programmet jobbar man också med att bearbeta sina trossatser som står i vägen för att manifestera sina drömmar. Det är därför som jag har börjat med Adrenals och Kidney programmet nu. Men jag måste säga att då det gäller intuition så har min ökat något enormt den senaste tiden. Trots att jag aldrig kollar på klockan känner jag på mig om jag måste börja springa för att inte missa bussen, och jag missar den aldrig. Tankar flyger genom huvudet utan att ha något logiskt ursprung och om jag handlar på dem får jag alltid höra att "oj, det var precis det jag satt och tänkte på" från människor runt i kring mig. Det är häftigt för då det hände  förut så var det mer sporadiskt. Jag trodde nog mest själv att det var ett sammanträffande. Men nu händer det så ofta med så många olika människor att jag vet att det är min intuition, eller min känslighet för andras tänkta tankar. Framför allt har det här visat sig användbart då jag kommunicerar med människor med grova tyska dialekter. Nu vet jag alltid vad de säger även om jag inte förstår hur de har sagt det.

Då det gäller själva nervsystemet och dess styrka så läste jag att om man har ett starkt nervsystem orkar man med också det jobbiga. Man måste inte väja från livet så att säga. Jag har sedan jag varit barn gjort just det. Till och med adventskalendrar som Lillstrumpa och Syster Yster och Trolltider var alldeles för otäcka för mig. För att inte tala om Fablernas Värld som fick mig att bli helt hysterisk för att de lockade in en varg i en säck och knöt igen den. Pappa hade en liten bok med Fablernas värld som jag gjorde allt som stod i min makt för att undvika. Nu för tiden orkar jag inte se något annat än romantiska komedier. Jag ser en potential i det här, om man är så känslig så kan man inte se på nyheter utan att få en stress reaktion och i mitt fall får jag en stress reaktion då M kollar på nyheter i ett annat rum. Inte för att jag vill kolla på nyheter, men att bli stark nog för att inte bli påverkad och kunna använda den styrkan till något konstruktivt såsom att leva ett positivt liv, det vore något.

onsdag 8 februari 2012

99 miljonerförtiotvåtusentrehundrafyra gånger starkare

Läs mer här
Jag har funderat rätt så mycket på vad jag skulle göra efter halschakrat. Det här är min sista chans så att säga att välja själv för den 16 Mars börjar min KY lärarutbildning. Jag känner att jag behöver göra något för naveln exempelvis men jag är nästan 100 på att vi kommer få göra Nabhi Kriya som läxa och så rolig är den ju inte. Dessutom vill jag ta vara på chansen att vara nybörjare, det vill säga jag vill nog följa en DVD. Så jag bestämde mig för att göra Detox och Destress med Maya Fiennes vilket är ett set för njurarna och "the adrenals" skall vi kalla dem adrenalinkörtlarna så länge. Jag har Kriyan i samlingen Relax and Renew från Gururattan men där finns inga utsatta tider så det kan vara skönt att bli ledd. Framför allt intresserar den mig för att jag har en aning om att bortbyggandet av stress har en avgörande effekt i processen att bli självrealiserad. Nu vet jag inte om det inte är själva nervsystemet man egentligen skall ge sig på men jag börjar med det här. Jag skriver mer om detta senare tror jag för det finns mycket intressant att spekulera i (och testa).

En annan sak som jag funderat på är om jag inte skulle ta och hitta en Kriya för att bli av med rädsla. För mig är det ju dold rädsla som stoppar mig i mina spår. Som förlamar mig och gör mig oförmögen att göra det jag vill. Jag kollade upp vad Spririt Voyage skulle ha som nästa global sadhana. Bingo! Jag har redan kollat på den här meditationen. Visat den för M och sagt "Titta! Exakt vad jag behöver för att starta mitt företag!".
"Ja sätt i gång!" sa M. Och det gjorde jag inte. För den verkade alldeles för jobbig. Armarna skiftar mellan rätt ut och 60 grader uppåt i 31 minuter. Kanske om några år tänkte jag, när jag är mer avancerad. Men nu är den alltså global sadhana med, enligt dagens email, 9952 stycken deltagare. Alltså med en energi 9952 i kvadrat gånger starkare än om jag hade gjort den själv.  Ett sådant tillfälle får man ju inte missa om man har som ambition att starta ett företag vars produkter skall leda in världen in i en fossilfri energikonsumtion.

Så här står det i kommentaren om meditationen i boken Serving the Infinite fritt översatt:
"Med den här meditationen blir du av med rädsla och splittrade personlighetsdrag, den tillåter kvaliteter som kritisk bedömning och ansvar för handling att utvecklas och balanseras, som de är hos bra ledare. En ledare måste se i förväg och under ytan. Det finns en mental vana att utvärdera allting, även under stark absorption i utmaningen framför en, som tillåter dig att hålla varje gräns och division av rollen med integritet och exakthet. Det Neutrala Sinnet hjälper dig att utvärdera varje person och varje resurs som kommer din väg för vad den kan och inte kan göra. Att kunna se bortom ytan låter dig anlita talangen och den dolda potentialen som finns hos varje person. Det bygger tillit och lojalitet när det används med respekt för varje person och med fokuset som förflyttar alla för att uppnå ett mål. Passion tillämpad vid rätt tillfälle är inspiration, men passion som reagerar utan känsla för plats och timing är inte bra ledarskap, även om det rör(inspirerar) människor"

För mig låter det som en MBA i meditationsform och som ett kall från Universum "Väx upp nu Anna!" Speciellt som den började exakt 40 dagar innan min första lärarutbildningshelg och dagen efter jag var klar med halschakrat.

måndag 6 februari 2012

Efter 40 dagar

Sa var jag klar med min Kriya för Halschakrat igar. 19 dagar med Maya och 21 dagar själv med fulltid. Jag har ju redan skrivit lite hur det har varit, men jag vill ända göra en sammanfattning.

Huvudtemat har varit sanning. Men för mig har det handlat mest om acceptans. Sa här är livet nu och detta behöver jag göra för att ga vidare. Jag har vaknat upp om nätterna och varit förtvivlad över vissa saker i mitt liv. Slokat med örona över att jag är här men vill vara där. Faktum är att jag var rädd för allt man maste göra för att ta sig dit jag vill. Och har istället laggt min energi pa att vara frustrerad, sett mig som ett offer för omständigheter.

Sorgen har varit den huvudsakliga känslan som kommit upp. Sorg över allt jag inte vagar göra. Jag kan acceptera det nu. Jag vet att jag inte är ett offer. Alltsa, man vet saker intellektuellt. Men det är en process att fa hela sitt system att vibrera i den vetskapen. Avslutet pa dessa 40 dagar är ett avstamp. En ny plattform. Resan som skall ta mig vidare har redan börjat. Jag berättar om det snart.

onsdag 1 februari 2012

Morgonsol






I närheten av oss finns det ett träd som alla som bor i Ulm känner till som "Trädet". Man kan se det nästan var man än är för det står alldeles ensamt i mitten i en bergskam. Att springa på den bergskammen är alltid en upplevelse eftersom utsikten är helt enorm, men det krävs att man först springer 20 minuter uppför. I dag är en sån där smällkall högtrycks dag så idag var jag extra motiverad. Det var första löpturen  på många månader. Lugn och ganska langsam, men frisk.