2011s skymning

Här skall vi fira in det nya året i kväll

I en kort sammanfattning till 2011 måste jag säga att detta var en mellanår för mig. Inga större händelser har skett. Jag har jobbat med yoga och meditation och sått vissa frukter av det som inte är så dumma. Gradvis sker kanske en stor förändring under ytan som märks av i ökad harmoni och kärlek i ren allmänhet. Men jag känner också en stark ångest. Ångest över att det ytliga inte förändras. Att jag inte kommer någon vart med den karriär som skulle symbolisera lyckan med mitt liv. Att jag aldrig blir vuxen trots att jag är 33 år gammal. Samtidigt känner jag mig mer och mer stark gentemot samma ångest, som att jag vet att jag kan nypa tag i den och rycka bort den.

Min intention inför 2012 är att medvetet dra huvudet ur sanden. Lite varje dag. Möta detta inre kaos och se sanningen bakom. Är allt åt helvete skall jag göra en plan för att ordna upp det. Jag har inte all jag vill ha, men jag har kärleken. Och nu mina vänner skall jag sätta på mig festblåsan, ta min kärlek i handen och trippa bort till den här herrgården som ligger på krypavstånd och fira in det nya året tillsammans med honom.

GOTT NYTT ÅR!

Ahaa!

En subtil känsla... Här är det jag skall jobba; i halschakrat! Ett epicentrum där Egot befinner sig, irrar runt, snackar goja, är förvirrat, osäkert, klumpigt, skäms lite. Jag har haft det i baktanken i mer än ett år. Jag har så mycket energistockning i min hals. I bland har det strömmat mängder av sorg därifrån. Min röst har klumpats ihop. För att efter en och en halv vecka plötsligt klarna upp och bli stadig, sedan efter ett par dagar grumla ihop igen. Att jobba med halschakrat har helt klart legat på min to-do list. Men det finns ju så många andra chakran att göra innan. Och efter de två första tröttnade jag lite.

Nu har jag tagit med mig en salig blandning av Kundalini Yoga DVDs att göra på julledigheten. Vi har gjort en dag med hjärtchakrat och en dag detox och destress. Med mamma och M. Jag har varit lite blissig. Känt mig så himla glad över att göra KY med just dessa två. Vet ni förresten att energin ökar exponentiellt med antalet människor i gruppen som utför. Är man två är det fyra gånger så mycket energi och är man tre så är det nio gånger så mycket. Hur det kan vara så kom som en blixt från klar himmel till mig i sommras när jag releasade (när tankarna tystnar får sanningen plats), jag kanske kan gå igenom det någon gång men jag tror att man bör göra det med grafik. I alla fall, så har jag inte haft någon plan med yogan, som jag har börjat med nu igen för första gången sedan mitt Vipassana retreat eftersom jag ville komma in i den metoden lite och eftersom jag ändå har varit rätt förkyld. Men idag så kände jag det solklart att jag skall köra 40 dagar med Maya Fiennes Truth ( Thoat chakra ) work out från och med nu. I dag är dag 1 det är 39 dagar kvar.

Legonyheter

Bilder fran The Guardian

Nu var ju det inte tänkt att den här bloggen skulle vara ett forum för nyheter, speciellt sedan jag med stor envishet undviker dem med motiveringen att jag inte vill bidra till negativitetshysterin de förmedlar. Här maste jag dock göra ett litet undantag eftersom jag älskar LEGO. En föreläsare pa kursen för Business Developement Manager som jag tog i Düsseldorf för tva veckor sedan sa att när han jobbar som konsult för olika företag, brukar de börja med att bygga upp företaget i LEGO för att fa en överblick över flödet och outtnyttjad potential. Är egentligen inte allt arbete en form av lek som bedöms som viktig och som har en yta av allvar. Varför inte sla hal pa myten och inse att allt det vi sysselsätter oss med pa dagarna är en lek, genom att införa mer LEGO bygge i processen.

Tomtar små

 

Jag strejkar från julfesten som M är på och sitter hemma ritar strecktomtar på julkort. Jag är egentligen världens sämsta på att skicka julkort men det känns som om att jag börjar tappa bort alla vänner där hemma efter fem år på kontinenten.

Resan

Idag reste vi tillbaka från Graz i Österrike med tåg. Det är en mysig resa efter som den går genom Alperna.

Min neuros över frihet har gått över. Liksom många andra neuroser. Ett tag var jag nästan arg på Vipassana, kanske för att retreatet var så jobbigt. Men i mina dagliga meditationer försvinner gammalt skräp med en förvånande lätthet. Det kan vara jobbiga känslor som får hela kroppen att skaka av motstånd, men tillslut bildas det en virvel som när man släpper ut vattnet ur ett badkar. Slurp! säger det så försvinner allt. I bland kommer djupa draman upp; Wow! tänker jag, det här kommer att bli stort, det här är major! Men det försvinner det med, innan jag har hunnit sätta ord på det. Det är lite som att resa med tåg och se en vacker alptopp; åh vad fint! Jag skall ta ett kort till bloggen. Men när kameran kommit upp är alptoppen borta. Vi har redan åkt förbi.

Livet och lidandet

Det är en sak med Vipassana retreatet som jag förundras över och det är att trots att jag ser att det fungerar, så känner jag ingen entusiasm. Jag mediterar 2 timmar per dag som de rekommenderade och i kombination med denna saknad på entusiasm har jag numera så mycket tid för det vanliga livet. Jag beställer inte hundratals böcker på internet, kollar inte så mycket om andras beskrivningar och jag planerar inte heller nästa retreat. För mig är detta helt ovanligt för jag brukar alltid vara besatt av vad jag skall göra härnäst och vilken övning/kriya jag skall göra den närmsta tiden, efter det och resten av året.

Jag har inte givit upp på Releasing eller Kundalini Yoga heller. Jag observerar vad jag känner och releasar för stunden, men jag har inga mål med det. Då det gäller yogan ligger jag för tillfället lågt, men jag och M har bestämt oss för att göra varje morgon hela julledigheten. Jag känner mig glad över att M vill yoga så jag lämnar det till honom vilka DVDs vi kommer att köra och har ingen plan eller tankar över detta. Sedan kommer jag ju att göra mer strukturerad yoga när jag börjar på KY lärarutbildning i Mars, men då får jag ju följa deras program så där finns det heller ingenting att fundera på.

Men det är något med Vipassana som jag stretar emot med hela min kraft. Det är synen på livet och lidandet. I boken "Vipassanameditation som den lärs ut av S. N Goenka" av William Hart står det så här om hur lidandets hjul sätts igång:

Om okunnighet uppstår, uppkommer reaktion;

Om reaktion uppstår, uppkommer medvetande;

Om medvetande uppstår, uppkommer kropp och sinne;

Om kropp och sinne uppstår, uppkommer de sex sinnesorganen;

Om de sex sinnesorganen uppstår, uppkommer kontakt;

Om kontakt uppstår, uppkommer förnimmelse;

Om förnimmelse uppstår, uppkommer begär och motvilja;

Om begär och motvilja uppstår, uppkommer fastklamrande;

Om fastklamrande uppstår, uppkommer tillblivelse processen;

Om tillblivelse processen uppstår, uppkommer födelse;

Om födelse uppstår, uppkommer förfall och död, återföljda av sorg, jämmer, fysiskt och mentalt lidande och alla slags svårigheter.

Så uppkommer detta berg av lidande.

Jag tycker att den Buddistiska livsynen är alldeles för negativ. Även om Vipassanameditationen är en väg ut detta lidande så vet jag inte om jag vill. Jag känner ett begär till livet och allt som står listat ovan, ibland till och med sorg och jämmer. Jag älskar livet och allt det levande, och personer vars passioner sträcker sig längs hela spektrat, som hos Mittja i Bröderna Karamasov. Det oförutsägbara som visar att man alltid har fel när man dömer någon eller något på förhand.

I bland så känns det som om en del av mig instinktivt leder in mig på vägar mot frihet, och en annan del som vill ha liv drama, njutning, makt och pengar. Det paradoxala är att just nu finner jag till och med acceptans för att det är så. Det är ok att spendera en timme i meditation för att göra sig av med egot, för att sedan lägga sig i soffan och läsa Vanity Fair. Förut kunde jag känna att jag borde vaka mig själv så att jag inte får för många degraderande vanor. Nu känner jag att det är ok samtidigt som jag observerar att många dåliga vanor har försvunnit.

Men frihetssteget det skrämmer mig. Jag tycker lite att det känns som självmord. Men denna fråga är bemött i samma bok:

"Fråga: [Men du säger att när kedjan av sankara bryts så återföds man inte mer] är inte det självutplåning?

S. N. Goenka: Det som upphör är illusionen om ett "jag"; det som släcks ut är lidande. Det är vad ordet nibbana betyder utslocknande, brinnandet upphör. Man brinner inte längre av ständigt begär, motvilja och okunnighet. när man inte brinner upphör lidandet. Kvar finns bara det positiva. Men det kan inte uttryckas i ord eftersom det ligger bortom våra sinnen. Det måste upplevas i detta liv- då vet du vad det är. Då försvinner all rädsla för självutplåning."

Decembermys

I år i december är jag hemma i totalt 7 dagar. Jag har varit i Sverige och i Düsseldorf. På torsdag åker vi till Ms släkt och vänner i Graz i Österrike och på torsdag nästa vecka åker vi till Sverige igen. Trots detta så hinner vi med att ha små advents oaser. Korta stunder med mys med ljus, Glögg eller Glüwein (eller snarare Kinderpunch eftersom det bara finns vinglögg på IKEA och jag har ingen lust att dricka alkohol hela tiden). M bakade sina österrikiska favorit julkakor igår. Vi har två adventskalendrar. En med LEGO som vi slåss om vem som skall få öppna och bygga varje morgon (vem behöver barn?) och en med paket. 12 från mig till M och 12 från M till mig. På så vis blir varje morgon fylld av förväntan. Antingen vaknar man med nyfiken het på vad man själv skall få eller med spändhet på vad M skall tycka om sin  present.

Förra året firade jag och M jul själva här i Ulm. Varje dag i december gjorde vi något mysigt som hör julen till och vi blandade våra svenska och österrikiska traditioner. I år är det som sagt mer hektiskt men ändå finns det tid för mys de få dagar vi är hemma. Jag tror att det var bra att vi jobbade upp rutinerna förra året.

Vipassana

Retreatcentret på morgonen då allt var över.

Nu har det gått en vecka sedan mitt Vipassana retreat på 10 dagar, eller egentligen 12 dagar men 10 heldagar var över. Jag tror att jag har formulerat just det här blogginlägget ett 100tal gånger sedan jag kom dit. Hur var det? Vad är det? Vilka resultat?

Dessa frågor har svar som omformuleras varje timme, varje sekund kanske till och med varje microsekund. Och detta är också en central grej i Vipassana: Anicca! Allting förändras. Sedan den 24 Novemer har det runnit mycket vatten under broarna att den å som passerar där under inte är den samma. Så är det med oss också materien och sinnet som är vi är i ständig förändring. Vipassana är betraktandet av verkligheten som den är, observerandet av sinnesförnimmelser utan att reagera på dem. Och i träna sig att inte reagera på sinnesförnimmelserna kan man frigöra sig själv. Det har en mentalt renande effekt.

Metoderna som lärs ut sägs vara den som Buddha blev Buddha med, alltså nådde det högsta stadiet av frihet, frikoppling från sinne och kropp till det stadium som Buddismen kallar Nirvana. Jag kan inte säga att jag kan berätta så mycket om detta eftersom jag bara har hört det beskrivas som det mål som vi alla har och det som vi borde sträva efter. För mig personligen känner jag att jag inte kan relatera till det målet även om jag känner många som ägnar all sin tid åt detta. Jag känner mig ändå dragen till att utföra dessa renande metoder, men jag vill ändå delta i livet, vara centrerad i livet. Ha mina fel och brister, fast jag ändå varje dag gör något för att minska dem och bli en bättre människa. Att varje dag öka min vibration.

Med det resultat som jag har känt av efter det här retreatet kan jag nog gå med på att Vipassana är en metod som jag leda till en total befrielse men det kräver hårt arbete och en enorm självdisciplin. Så var också hela vistelsen där. Det fanns inga tillflykter annat än till att meditera. Detta kunde vara fysiskt jobbigt till en början. Vi är så vana att förströ oss eller att bli uttråkade eller att fly in i något. Här handlade allt om oavsett hur man för tillfället kände sig att "Starta om!"

Varje dag hade mitt sinne en ny storyline om hur verkligheten var. Kanske framförallt för man var så nära andra som man inte kommunicerade med, så handlade mycket för mig om socialiseringsprocessen. Men efter att jag mediterat ett tag visade sig att ingenting hade någon verklig relevans utan var historier jag hittat på för mig själv, applicerat på omgivningen och skapa olycka för mig själv. Inga av dessa historier hade någon verklighetsförankring mer än att jag trott att det varit så. En bra sak att komma ihåg om alla historier som jag fortfarande har kvar nu efteråt, är att på ett plan veta att också de inte har en grund och kommer utplånas från den dan de lämnar mitt sinne. Att bara veta det på ett intellektuellt plan å andra sidan gör inte så stor skillnad eftersom det känslorna och reaktionerna också måste ut.

När allt var över och vi fick prata igen märkte jag att en del av mitt ego (men inte allt) var borta. Jag har lättare för att lyssna på andra utan att ha en självupptagen dialog med mig själv under tiden och därför känner jag mer medkänsla. En stor portion av min livsångest är borta som under mitt liv till största del manifesterat sig i en oförmåga att hålla ordning eller att göra saker i tid. Det känns som den största vinsten.

Under retreatet var det som kom upp på ett ganska djupt plan vilket är bra men jag undrade också hur det skulle hjälpa mig med mer akuta saker som finns i mitt liv här och nu. Vad jag har märkt är att den dagliga meditationen, i bästa fall en timme morgon och kväll, tar hand om detta. Det känns skönt och motiverar mig att hålla denna nyförvärvade kunskap vid liv.

På väg...

Efter en resa som påbörjade bara några timmar efter den andra slutade. Jag är i Düsseldorf på Starbucks dricker varm choklad och väntar på tåget....

Lungnet innan lugnet

Idag har jag: gjort en Kundaliniyoga DVD med mamma
                    hämtat min systerson på dagis
                    druckit min sista latte på ett fik med min syster

De senaste dagarna har jag inte haft någon struktur på någonting utan låtit alla mina dåliga vanor få framträda å mycket de har velat. Jag har ingen aning om vad som kommer hända under  de närmaste dagarna och hur det kommer att påverka mig. Jag ser inte framemot det som någonting kul. För det tror jag inte att det är. Men jag ser framemot lyxen att få chansen att utöva självdisciplin, och kanske framför allt lyxen att ha alla undanflykter systematiskt borttagna. Jag skall öva meditation i tio timmar om dagen i tio dagar. Vara tyst hela tiden. Äta två måltider vegetarisk mat om dagen; lunch och frukost. Jag antar att det är en detox av alla möjliga slag. Inte bara skräpmat och kaffe utan också giftiga tankar. Jag försöker att inte spekulera och se hur det blir, men jag spekulerar hela tiden...

Jag kommer tillbaka när orden kommer tillbaka.. dock tidigast den 4 December. Vi ses då!

When life hands you pumkins; make soup!

I helgen gjorde M en väldigt god pumpasoppa till mig. Jag har stulit hans receptbok och tänkte dela med mig av receptet som en övning i översättning från österrikiska till svenska.

400g pumpa (Hookaido, den orangea på bilden)
200g morötter
1 gul lök
2 msk smör
1 liter grönsaksbuljong (vi använder inte kub utan en som man köper i glasburk, utan konstiga tillsatser. Jag tycker att detta många gånger gör soppan)
1.5 dl grädde (skippades och blev god ändå)
1.5 dl vitvin (skippas inte!)
Ingefärarot
Salt, Peppar, Curry

Skär pumpan i bitar och skär bort skalet. Skär de skalade morötterna i bitar. Hacka lök.
Bryn lök i smör, tillsätt pumpa och morötter. Efter ett par minuter tillsätts vinet (se till att alkoholen har tid att kokas bort). Riv en liten bit ingefära, blanda med curry och tillsätt. Tillsätt buljongen, salt och peppar. Koka i 20-30 minuter.

När ingredienserna har kokats mjuka, mixa med mixerstav. Smaka av med salt och peppar. Om soppan skulle vara för trögflytande späd med lite vatten. Häll på hälften av grädden. Vispa resten av grädden till ett skum. Dekorera med gräddskum och pumpafröolja (om ni hittar, annars köp nästa gång ni är i Österrike. I Steiermark trakten, runt Graz, finns väldigt fin om ni har vägarna förbi)

Guldåldern

I fredags på självaste 111111 dagen var jag på mitt första kundaliniyoga pass live. Eftersom det inte finns något där jag bor hade jag kontaktat en lärarinna i en förort till Stuttgart och satte mig på tåget. Det var sa mysigt att yoga i en liten grupp med yogamatta, filt och kudde samt tända ljus i salen.

Det var inte riktigt tänkt att det var just det datumet som jag skulle aka dit det blev sa och jag kom på det i efterhand. 111111 var dagen då vi enligt kundaliniyoga filosofi lämnade egots och girighetens tidsålder och gick in i kärlekens tidsålder. Jag känner mig mer bipolär än någonsin; tränar mer yoga och mediterar mer och känner mig extremt lycklig och i flow. Samtidigt har jag en annan del i mig som fajtar detta med all sin kraft. Som vill frossa i godis och lata sig framför tvn, och som känner sorg, rädsla och motstånd.

Jag frågade yogalärarinnan om detta och hon sa att det är den tid vi är i nu. Allting förstoras upp. Om man är lycklig blir lyckan starkare och om man är rädd sa växer det också. Så är det för alla men vissa är mer känsliga för detta. Så det är viktigare än nagonsin att välja lyckan och kanske är det ocksa lättare än någonsin att göra det eftersom kontrasterna blir skarpare och vi ser konsekvenserna mer tydligt.

Mycket tyder pa att denna tidsålder kommer att bli en bra en:
1. M fick löneförhöjning i fredags
2. Jag har fått ok att ga en kurs i att bli "Business Developement Manager" som jag är helt överlycklig över
3. Om en vecka och 2 dagar börjar mitt Vipassana retreat.
4. Berlosconi är toast (snacka om tecken!)

Håll utsikt!

Inside looking out

Jag älskar utsikten från mitt kontor. Det måste betyda god chi att ha en slingrande skogsstig framför sitt fönster. Medan löven blir gulare och gulare och luften gråare och gråare, blir kaffet och innevärmen mysigare och mysigare

Att vara sig själv

I morse fastnade jag (ännu en gång) i en av dessa negativitetspsykoser som kommer när man gör rejäl emotionell clean up. "Varför är jag sa svag efter allt detta jobb som jag gör med mg själv" "jag har ingen struktur att bygga på, alla riktningar innebär faror" "jag maste möta en våg av rädsla för varje litet steg jag tar framåt, så var det inte förrut". Med tanke på den omgivningen jag befann mig i (Universitet som nu är fullt med nya studenter) så tänkte jag tillbaka på den tiden då jag pluggade. Vad tog självförtroendet vägen, det som gjorde varje nästa steg så självklart?

Då stod det klart för mig att det självförttroende jag hade där var en artefakt. Något som byggts upp av stolta tal av Rektorn och en nollningsperiod där ingen energi sparades för att man skulle tas in i gemenskapen. Bli en del av skolan, rida på dess goda rykte. Låta dessa löften om en ljusnande framtid vara ledorden när den pressade fram prestationer ur en, vara en sorts trygghet och vetskap om att det skulle vara värt slit. Skapa en garanti som ingen kan ta ifrån en.

Stolthet är den mest positiva av alla negativia känslor, den står klart över apati, sorg, rädsla, lust och ilska. Men det är en negativ känsla trots allt eftersom den bygger på att "vi är bättre än ni". Jag är bättre än du. Ingen far komma och ta min plats. Rädsla för att det man uppåt kommer att passeras av någon annan. Det är med andra ord ingen känlsa att vara stolt över och står sig slätt i jämförelse med mod, acceptans kärlek och inre frid. Och framför allt kommer man ingen vart med denna stolthet när man gar ut ur sfären där den byggdes upp för att komma in i en annan sfär som tycker sig vara minst lika speciell, då har man skaffat sig en fiende som man aldrig vet hur den kommer att attakera för att ta ned en pa jorden.

För mig är detta symptomatiskt på ett medvetandeskift som kommer nu de närmsta åren, och som redan har börjat. Det går ut på att vi inte längre kan hämta energi från institutioner, samhällsstrukturer och mastodontföretag. Vi har tidigare använd dem som en slags energetisk krycka och låtit deras identitet vara vår identitet. De har slukat vår energi och vi har fått ett enkelt definierbart syfte i utbyte. De har definierat för oss hur vi skall uppföra oss, vad som är rätt och fel och hur man skall bete sig för att bli den strukturens favorit, medelmåtta eller hatobjekt. Men dessa energistrukturer börja förlora makt. Vissa av dem kämpar hårdare än någonsin för att behålla den makt de en gång besatt.

Vem jag är yrkesmässigt har väldigt lite att göra med den gruppenergin som byggdes upp under nollningsperioden och länkades samman med institutionen och mytbildningen kring den Tekniska Högskolan. Hade jag bott kvar i Sverige och jobbat på ett stort företag med andra ingenjörer hade jag antagligen fortfarande kunnat rida på den vågen. Men inte nu längre. Jag måste lära mig att lita på en annan energi, nämligen min egen. Att låta mina talanger blomma och att låta mig uttrycka mig själv och hämta energin därifran är det man måste lära sig. Att låta sig vara sig själv och inte hamna i en av alla dessa grupppsykoser som proklameras från media och samhället med mantrat "Gör som jag gör!". Det är klart att man upplever det som skrämmande när den strukturen som institutionerna innerbar faller undan, men jag tror att lära sig att vara sig själv är en av de största av livets läxor.

Upplevelsen av att tappa energi från en struktur som tidigare har gött ens självförtroende och stabilitet känns oerhört skrämmande.  Innan man har hittat sig själv kan man uppleva stunder helt utan energi överhuvudtaget. Kanske är det det som kallas "The dark night of the soul". Att länkas samman med sin egen energi däremot gör en oantastbar och okorrumperbar. Man får kraft att göra det man kom hit för att göra: Vara den bästa versionen av sig själv.

Lilla Buddha

Nästa bok på läslistan är Siddhartha av Herman Hesse. Det gäller att slå flera flugor i en smäll. När jag flyttade till Tyskland tog det mig evigheter att sätta i gång och lära mig Tyska. Eftersom jag inte är speciellt praktisk av mig så tycker jag att den största anledning att lära sig ett nytt språk är att man skall få tillgång till en ny skara litterära mästerverk i originalspråk. Att kunna handla sallad på marknaden är inget som inspirerar. Så istället för att slå klorna i en bra nybörjarbok så försökte jag mig genast på Faust, vilket var en av de första böckerna som jag köpte på Tyska. De flesta tyckte att jag var en idiot, men jag måste säga att jag älskade alla trettio sidor Faust som jag läste innan jag gav upp. Fast än jag inte fattade ett ord var den melodisk och vacker och hade allt det där som vissa riktig bra böcker har som fick mig att rysa av välbehag. Jag har fortfarande inte kommit dithän där jag kan säga att min Tyska har blivit litterär (haha! långt därifrån) Men jag är så evigt trött på evinnerligt grammatiktragglande, kvällskurser, ångest över icke utförda läxor och sura lärarinnor att jag unnar mig att ta en paus i det hela. Babbla på i imperfektion med de stackare som står mig nära och som måste lyssna samt stappla mig fram med de som inte kan Engelska eller av någon annan anledning bestämt sig för att de helst vill prata Tyska med mig. Samtidigt tänker jag att det är dags att ge litteraturen en ny chans. Eller snarare ge mig själv en chans att läsa bra litteratur. Jag tänker att man inte kan vilja lära sig ett språk riktigt bra om man inte älskar det och då är inte grammatiktraggel rätt väg att vandra, för mig i alla fall.

En annan anledning att läsa just den här boken är att den handlar om den unga prins som sökte meningen med livet och fann det nämligen Buddha. Ingen som har läst den här bloggen närmare kan ju ha undgått att märka att jag är besatt av ungefär samma tankegångar som den unga Siddhartha, tror jag i alla fall eftersom jag inte har läst boken ännu. Men faktum är att jag vet väldigt lite om Buddha och buddismen. Nu är tiden inne för mig att lära mig mer eftersom det är mindre än en månad kvar tills att jag skall på  Vipassana Retreat. 10 dagars meditations kurs i en buddistisk tradition med 10h meditation varje dag och hela retreatet är helt i tystnad. I går, när jag skulle boka flygbiljett och göra klart saker för min ledighet fick jag nästan panik ångest, jag var handlingsförlamad av rädsla. Antagligen för att myrorna i kroppen skall bli vansinninga och att behöva sitta där och möta allt detta obehag. Men jag antar att det är det här jag behöver göra för att lära mig behärska mina myror, så att säga.

Så där har ni det. Tre flugor på smällen; Lära mig Tyska, läsa bra litteratur och förberedelse för Vipassana.

Vardagslyx

Alla borde testa att göra en yoga DVD med Ravi Singh och Ana Brett. Det finns nog inget enklare sett att göra någonting som är så 100% bra för en själv. Den som jag precis har gjort heter Fat Free Yoga . Den ökar ämnesomsättingen, balanserar sköldkörteln, epifysen och hypofysen. Det finns övningar som stärker ens viljekraft (navel power) samt motverkar tendenser till impulsivt handlande. Oavsett vilket humör man är på när man börjar är man alltid glad efteråt.

Höstmys

En grå och regnig dag som den här gäller det att påminna sig själv om vad man älskar med hösten:

Luften

Färgerna

Sitta inne och mysa med ljus och Té

Klä på sig bylsiga och varma kläder

Känslan att börja något nytt

Se fram emot julen

Ta långa promenader eller springturer

Anmäla sig till en kurs

Bjuda in vänner på filmkväll

och framför allt

koka och äta soppor

release release release

Efter att snart vara klar med 3 olika 40 dagars meditationer (Reversed adi shakti (kriya for self-love), Gunpati Kriya och Sat Kriya) sa känner jag suget efter att Releasa lite mer just nu. Kundalini yoga är organisk releasing. The Release Technique är mental releasing. Varför, kan man undra, är det sa viktigt med all denna releasing. Jo för att allt jag är arg pa och rädd för äter upp min livsenergi. Min livsenergi som jag istället vill använda till att manifestera mina intentioner. Jag läser om det just nu i Transurfing Reality, att energin som är min som borde ga till att manifestera intentioner äts upp av rädslor och oro. Min största energislukare just nu är frustration. Frustration över att allt star still och inget händer. Release release release...

Jag känner ocksa mer för att röra pa mig och göra dynamisk yoga istället för att sitta still och meditera. Energierna kryper i kroppen sa i kväll tror jag att det blir en RaviAna DVD för att fa energierna att flöda. Love them...

Skapa rätt sorts vibrationer

En till påminnelse till mig själv:

“If you see our planet and the creatures on it as needing to be saved, you are bringing about the very opposite of what you want. The perspective that our planet needs saving will attract a world that needs to be saved. Move to the place of appreciation - appreciating the wonder, the beauty, the harmony and the joy that abound on our planet. Embrace every living thing. Be filled with awe at the magnificence of nature that surrounds you every day. If you look for the harmony and peace on this planet, you will powerfully add your energy to the love, wellbeing, and joy that is ever-present on Planet Earth, and you will also see a new world unfold before your eyes.”

Från The Secret

Min Vision

En gang under den tiden som jag gick pa universitetet sa läste jag för första gangen om The Hydrogen Economy. Det innebär att vätgas är den energibärande mediet istället för som nu olja, kol och uran. Vätgas är inte ett ämne som det finns i begränsade reserver i jordens inre, utan nagot vi kan forma med hjälp av elektrisk energi. Detta gör det möjligt att ga över till att unyttja naturens energikällor och ända ha ett sätt att spara den kemiskt. Med vätgasen kan man tanka bilar som drivs av bränsleceller och en elmotor, och det enda som kommer ut som avgas är rent vatten.

När jag hade läst detta stog tiden still ett tag. För mig var detta den ultimata utopin och jag visste att jag ville jobba med detta, att göra visionen om ett sadant samhälle till verklighet.

När jag var klar med min utbildning sa försökte jag intressera mig för andra mer realistiska yrkesbanor. Men det gick inte. Efter ett tag fick jag lov att ta beslutet att "hitta ett jobb inom bränsleceller oavsett vart i världen jag behövde flytta" och redan efter 2 veckor hade jag fatt erbjudandet att doktorera pa ett institut i södra Tyskland.

För mig är detta ett bevis pa att när sinnet och själen är överenns sa sker manifesteringen väldigt snabbt och har mirakel liknande kvaliteer.

Men jag kan inte säga att livet har blivit lätt bara för att jag har valt att följa min dröm. Snarare är det sa att jag hela tiden konfronteras med mig själv. Jag kan inte längre ta den enkla vägen och ta hänsyn till mina begrännsningar, vare sig inom mig själv eller de som uppstar i friktion med omgivningen. Den här vägen tvingar mig att hitta praktiska svar pa livets stora filosofiska fragor som: Kan man ändra världen? Varifran härstammar kreativitet? Hur realiserar man en vision? Hur manga av mina begrännsningar är en illusion? Hur blir man av med rädsla? Är ilska ett resultat av maktlöshet eller är maktlöshet ett resultat av inre ilska? Hur blir man en positiv kraft i universum? och mer och mer och mer...


Da dessa fragor är otroligt intressanta och skulle kunna förtjäna en livstids sökande i sig själv är det lätt att hamna pa sidospar. Men just nu är centralsparet en vision jag har fatt om ett membran som eventuellt skulle kunna fungera som ett kvantsprang i materialutvecklingen för bränsle celler. Sa just nu är det kreativitet och fran vision till verklighet som är det centrala i mina metafysiska studier.

Jag avslutar med vad en vis person sa till mig en gang:
När du har gjort upp med all din ilska mot fossila bränslen och de industriella makterna. När du är pa det klara med att du gör det av kärlek till jorden och inte för att du vill ändra pa nagonting, kommer du att vara i harmoni med lösningen. Da kommer du vara pa rätt plats vid rätt tillfälle. En bok kommer att trilla ur bokhyllan med precis rätt sida uppslagen och du kommer träffa alla personer som kan hjälpa dig att na ditt mal.

Allt man behöver veta

Mina nya älsklingar som jag läser alla tre på en gång är ovanstående böcker Reality Transurfing av Vadim Zeland. Här finns allt man behöver veta för att ta kontollen och börja manifestera sitt liv såsom man vill ha det. Det passar 100% in med Releasing och Kundalini Yoga och antagligen med alla  andra metoder som fungerar. Men medan dessa två är vägar till Upplysning, ett ganska omfattande mål som kräver 100% comittment, så är Transurfing en genväg i hur man kan utnyttja kraften av en Master utan att ha uppnått det stadiet ännu. Centralt är att släppa på viktigheten (drop importance) i det man gör för att inte skapa en energi potential som arbetar emot en.

Att skapa överlapp mellan sinnet och själen, vilket betyder att vara den man är själv istället för att försöka bli som sin idol eller något som samhället förespråkar. Då kan man uppnå sin egen genialitet och orginalitet. Och tar man in själen så har man större kraft till sitt förfogande eftersom den kan manifestera det yttre.
" För att utsända extern intention enligt din vilja, behöver du bara skapa enhet mellan din själ och ditt sinne"
Bok 2

Att visualisera sig till en manifestation är som att skapa en tavla. En blandning av målbild och känsla för perfektion samtidigt som man visualiserar och tar nästa steg, för att sammanbygga den verkligheten med den nuvarande.

Citat från boken direkt översatt:

" Varje människa skapar ett lager av världen där den lever.
Världen som helhet består av individuella lager som är staplade på varandra.
När en person sprider negativ energi, kommer den direkt att göra sin egen del av världen mer negativ.
En respons till en negativ händelse inducerar en transport till ett mer negativt livsspår. Vilket skapar en negativ händelse i den personens livspår.
Tillåt inte negativ information in i ditt lager.
Med "tillåt inte" menas försök inte att undvika utan ignorera och bli inte intresserad av en viss sorts information"
Bok 1

De här böckerna har sålt i 1.3 miljoner exemplar i Ryssland under 3 år. Enligt min release partner T från Kazakstan är ryssarna mer öppna för den här typen av tankar än vad man generellt är här i väst. Skriver mer om detta när jag har lite resultat att redovisa. Nu skall jag lägga mig i soffan och läsa vidare.

Det finns fortfarande många berg att bestiga

Men detta klarade vi av i Måndags.

Laddar om...

När man har haft en tyngd över en i mer än ett år så känns det nästan som att flyga när den väl lyfts från axlarna. Jag vet att jag har mycket kvar att fixa med innan jag verkligen är helt och hållet färdig med min doktorsavhandling. Korrektioner och byråkrati bland annat och allt hänger på mig. Trotts det känns himlen oförskämt molnfri. Jag kan njuta av min tid, inspirationen rinner till och jag känner mig helt varm inombords.

Att utforska livet utan skepticim

Att utforska vad livet är, är en av mina största passioner. Att testa nya saker och utvidga mitt paragdim om verkligheten är ett intresse som aldrig tröttar ut mig. Men vad som däremot tröttar ut mig är att jag har en dragnigskraft till skeptisimen. Det är inte det att jag söker upp den medvetet med den dyker upp hela tiden i google sökningar, böcker som jag köpt och i bekantas åsikter. Det är som att en del av mig måste hålla kvar i det tråkförnuftiga och det linjära trots att resten av mig redan är på ett helt annat plan.

Jag har efter att ha experimenterat med hypnos, affirmationer, meditation och yoga kommit fram till att allt jag ser i världen är en direkt reflektion av en trossats som jag håller mentalt. Detta fungerar på följande sätt: Varje sekund utsätts sinnena för intryck motsvarande miljoner bitar. Inte mer en 40 bitar av dessa är medvetna och utgör det vi kallar perception (läs om detta i kapitel 6 i "The user illusion" av Tor Norretrander). Dessa 40 bitar skapar ett användargrännsnitt mellan mig och verligheten. Eftersom min upplevelse av livet är relativt konstant, så antar jag att de 8 bitarna inte bara slumpas ut, utan att någonting i mig filtrerar ut den information som jag är medveten om. Jag tror att det är trossatserna (beliefs pa engelska) som fungerar som dessa filter. Jag baserar detta på observationen att när jag har släppt taget om en trossats så har min upplevelse av verkligheten ändrats som i ett trollslag.

Därför är jag inte så intresserad av att lyssna på auktoriteter, om det inte är auktoriteter i just hur man blir av med de trossatser man redan har. Jag tror inte att man kan hitta sanningen genom att lära sig något såsom exempelvis historia. Sökandet efter sanning kan inte vara inrepeterande av "fakta", för med ett sådant här perspektiv skulle man kunna säga att ingenting är fakta förrän man har repeterat in det i huvudet. Då har man skapat ett nytt filter att se världen genom där faktumet ter sig sant. En vän till mig som doktorerade i matematik berättade om en dröm som han hade haft där en vetenskapsman satt och noterade pulser på en skärm med stor nyfikenhet, samtidigt som han själv genererade pulserna genom att trycka ned foten på en pedal, detta tycker jag  illustrerar dagens vetenskap på ett komiskt sätt.

Skepticismen uttryker vetenskap såhär:
“Science is the systematic search for such knowledge that is not based in a unique individual, but that anyone could find or control"

Det kan låta vettigt men jag har ett par punkter om varför man inte skall ta detta på för stort allvar. Mycket av det som döms ut som icke-vetenskap är helt enkelt saker som inte har undersökts av ett stort antal individer på ett systematiskt sätt. Detta kan vara för att synsättet strider för mycket mot den rådande trossatsen. En annan vän till mig sa i helgen "I have read a book about EFT (emotional freedom technique), but I decided not to beleive in it" Jag frågade om han hade provat och han svarade nej. Detta är en ung man som forskar inom elektrokemi och det speglar hur många forskare inte testar saker förutsättningslöst (oavsätt vilket tema det tillhör), utan dömer ut saker för att de inte passar in i den föregående världsbilden, och sannolikt också trosatser hos alla peer-reveiwers  (om man nu skulle bestämma sig för att publicera). Många gånger är rädslan för att göra bort sig starkare än drivet att utforska vad sanning är.

Om en Zen-munk har mediterat i 10 timmar varje dag i 40 år kommer han att ha en annan verklighets uppfattning än en man som har kollat på såpor pa TV 10 timmar varje dag i 40 år. Bara för att det finns fler av det senare slaget är deras verklighetsbild inte sannare en Zen-munkens. Det finns väldigt få som är villiga att träna sig själva med den diciplin en Zen-munk har. Trots det skulle allt som en Zen-munk kan göra skulle vara reproducrebart för de som har följt sammma metodik, men vi slöfockar som missar hela grejen skulle göra oss själva och andra en otjänst att predika att Zen läran inte är vetenskaplig.

Om man följer den ovanstående definitionen av vetenskap är sanning endast det som kan upptäckas av ett otränat öga. Jag tror att skepticismen uppmuntrar till feghet, konservatism och konformism (och arrogans) snarare än nyfikenhet och upptäktslusta.

I releasing och Kundalini Yoga säger man:
"Don't believe a word I am saying, proove it to yourself!"

Klättra bland träd

I Fredags fick vi alla som ville utmana vår höjdskräck i en "kletterwald". Det finns banor på 1 till 18 meters höjd uppe i träden att välja mellan. Efter att ha övat säkerheten på en meters höjd valde jag en bana på ca 5 meters höjd. Inte den svåraste men tillräckligt utmanande ändå. Det tog cirka 40-50 min att ta sig igenom alla hinder, sedan var man i ett delirium med skakande armar och adrenalin i blodet.

Det svåraste hindret för mig var att med en lian svinga mig över mellan två träd. Psyket ville inte fatta att det var fysiskt möjligt för mig att ta sig över till andra sidan utan att tappa kontrollen. 10 min pepptalk och målvisualisering hjälpte inte. Till sist tog jag hjälp av en form av yogisk andning för att öppna upp solar-plexus så att rädslan kunde slippra ut. Efter fem omgångar tog jag tag i lianen och svingade mig över och resten av banan blev efter det ganska lätt.

Det var så roligt att se hur det lyste om alla arbetskamrater som hade tagit sig igenom en bana eller två. Speciellt de som hade gjort den svarta banan på 18 meters höjd. Den vill jag också göra, men jag tror att jag måste öva underarmsstyrka och göra några banor mellan fem och 18 meter först för att möta rädslan mer successivt.

Klar!

I Torsdags lämnade jag äntligen in en komplett doktorsavhandling till min handledare. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig. Speciellt som hela jobbet har varit kantat med så mycket negativ energi och självtvivel, så känns det som en sådan otrolig lättnad.

Så här firade vi igår; fest med jobbet. Inte för mig i synnerhet eftersom det var den årliga "jobb-utflykten" med roliga aktiviteter på dagen och fin middag på kvällen.

Just nu svävar jag runt i en form av bliss. Jag har så mycket energi över och allt är så mycket roligare. Jag har hjärnan fri för mig själv att skapa min egen framtid. Den kreativa processen kan börja!

120, 16, 8

I garkväll gjorde jag Kirtan kriya för 120de gangen. Trodde jag att det skulle ga lättare den 120de gangen än den första hade jag fel. Det kom upp sa mycket jobbiga energier att jag hade svart att sitta stilla. Och kanske är det bättre att skriva om sina meditationer när de inspirerar och tar en till högre höjder än när de drar upp skräp till ytan, för att man vill visa hur bra livet blir och att mödan ger resultat. Men meningen med att göra detta är att ta sig tid att tömma sig själv, kanske inte sa att tiden man mediterar är bliss, utan att hela livet är bliss.

Man lär sig att observera egot och är ibland skiljd fran det identitets mässigt. Istället för att säga "jag är sur!" "jag är arg" osv sa kan jag ibland notera känslotillstandet ungefär som en kärleksfull mamma observerar ett gnälligt barn med för lagt blodsocker. Pa samma sätt kan jag notera mig själv i min butterhet igar tänkandes att den här meditationen har inte gjort nagonting för mig pa senare tid annat än att den trakar ut mig, vetandes att sa inte är fallet men jag har ingen lust att tänka pa de possitiva skiftningarna just da.

Jag tror att det är lika viktigt att skriva ned det positiva som att bestämma sig för att göra samma meditation varje dag i ett längre tag. Det är möjligt att ens meditation tar upp känslor av haglöshet, men den skapar dem inte, utan ränsar bort dem allteftersom. När man inte ger sig själv valmöjligheten att sluta, eller att hoppa över en dag, kommer upprännsningen utan tidsfördröj och meditationen belönar med inre lugn och bliss ett litet tag innan nästa "garbage point" tas upp till ytan. Det hjälper att tänka pa vad det var som kommit upp för en manad sedan och hur orelevanta dessa känslor är idag för att veta att "This too, shall pass"

För tva veckor sedan började jag göra Sat Kriya 11 min varje morgon och för en vecka sedan en Kriya for Self Love. De är bada helt fantastiska men ocksa utmanande. Bada visar pa ett mer tydligt sätt vad det är för omrade jag arbetar med. Sat kriya har ett tag bestatt av "nu star jag inte ut en sekund längre" frustration, daligt morgonhumör. Bakom stormen finns alltid ett lungn, en fridfullhet som man kan dra sig tillbaka och da dröjer det inte länge förrän lidandet, ilskan, den skakande kroppen, de värkande armarna och benen upplöses. Kriya for Selflove är lite snällare mot mig för den later mig sitta i en total kärlek som är fullkomligt villkorslös, och observera hur jag pa ett mindre kärleksfullt sätt kritiserar och trycker ned mig själv. Allt detta brinner upp i lagan av den ovillkorliga kärleken. Jag kommer nog att skriva mer om dessa tva framöver

Just nu...

... önskar jag att jag kunde skriva något inspirerande här, men just nu är livet en transportsträcka. Jag sitter och gör de sista korrigeringarna på min avhandling som förhoppningsvis är färdig att lämna vidare om ett par dagar. Jag postar en låt som jag lyssnar på under tiden. None of us are free är en anti-Anna tes. Men den uttrycker en längtan till friheten som vi alla, mer eller mindre omedvetet hyser. Jag inte låta bli att lyssna, för låten är ju så grymt bra och rör om lyckohormonerna i min kropp.

Drömmarna...

... kan kännas flyktiga och overkliga men de är den enda fasta punkten i livet. Att försöka leva livet på ett annat sätt än vad man vet innerst inne är rätt gör livet till en strid motström. Den dagen man slutar kämpa emot är lättnadens dag. Kraften man slösat på att simma åt fel håll återvinns om man tillåter sig att surfa på vågorna och ha tillit till att de bär en åt rätt håll. Man måste släppa taget om det som varit utan att veta vad som kommer härnäst och inte titta bakåt. Universum tillåter inga vakuum och kommer att fylla upp med de rätta händelserna, det som man måste gå igenom för att bli den människa man behöver vara, stark nog att uppfylla sina drömmar av egen kraft.

Man måste bestämma sig: Nu gör jag det här oavsett vad det bär mig och trots att jag inte har en aning om hur och var. Skapa inte något konkret som inte passar för att vara till lags utan låt det skapas åt en vilket det bara kan om man tillåter vakuumet.

Söndagsfrukost

Här i Ulm kan man köpa färskost både på marknaden och i Turkiska delikatesser. Dom är väldigt goda, men en nackdel är att de innehåller hur mycket vitlök som helst, vilket gör att de inte är så lämpliga att äta annat än på söndagar. Min favoritsmak, som jag hittar ganska sällan är med honung och senap. I helgen har jag blandat till den själv. 150-200g naturell färskost kan man köpa överallt. I den blandade jag i ca en tesked honung och en tesked dijonsenap och vevade runt med en gaffel. Väldigt gott på frukostmackan!

Kirtan Kriya 100 plus

Egentligen hade jag tänkt mig ett nytt inlägg om Kirtan Kriya efter att jag gjort den i 90 dagar, men då var jag i sommarstugan utan internet, så jag skriver nu istället när jag har gjort meditaionen 31min i 102 dagar i sträck. 90 dagar är en milstolpe eftersom då har man bekräftat den nya vanan och lagt gamla vanor åt sidan (läs mer här).

Vilka vanor är det som har försvunnit? Har du läst Mrs. Dalloway eller To the lighthouse av Virginia Woolf. När medvetandestömmen som går igenom karaktärerna går ibland bakåt i tiden till gamla minnen blir sinnesstämningen till viss del ångerfylld. Har du sett filmen "Timmarna" med Meryl Streep som till viss del bygger på Mrs. Dalloway, så illustreras fenomenet där. Där Meryl Streeps karaktär egentligen har all anledning att vara glad i nuet. Men hågkomst om vad som har varit, tankar över varför det blev som det blev gör henne nervös och olycklig.

Sådana tankar hade jag förut. De var inte överhängande men de kunde ta tag i mig i bland och göra mig aningen melankolisk. Samtidigt så hade jag ingen rationell anledning till dessa tankar och jag pratade aldrig om dem. Nu efter 90 dagar av Kirtan Kriya har jag bearbetat huvuddelen av alla händelser som jag brukade tänka på och till följd ha denna form av tankar lämnat mig ifred.

Jag har läst någonstans att om man fortsätter ett längre tag med Kirtan Kriya blir den ens bästa vän. Ett samtal med en god vän kan göra under för humöret och det gör den här meditationen också. Den löser upp den dagliga negativismen samtidigt som den verkar på djupet. Det är en trygghet att veta att oavsett vilka energier jag rör mig i kommer det att rensas upp i min meditation som jag gör innan jag går och lägger mig om kvällen.

Nästa milstolpe är 120 dagar; det nya beteendet integreras och kan i sin tur definiera vem du är. More then...

Tänk vad bra vi har det här!

"We always attract into our lives whatever we think about most, believe most, expect on the deepest level, and imagine most vividly"
Shakti Gawain

I believe in Pink

Jag gillar att köpa bakkit som har som målgrupp barnkalas för 5åriga flickor i prinsesseåldern. Dessa Hello Kitty Cup Cakes gjorde jag i går för att ta med mig till jobbet idag och bjuda mina tjejer på för att fira att nu äntligen börjar mitt sommarlov. Den giftiga rosa färgen livar upp humöret på oss alla prinsessor i 30 årsåldern.

Mandelas tal

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”

Lester "you are eternal, you simply have no choice!"

Det här är Lester Levenson som efter en hjärtattack släppte taget om alla sin icke kärleksfulla känslor, alla sina rädslor och sin vilja att ha kontroll. Han uppnadde frihet fran sinnet och egot. Sedan lärde han ut en teknik till andra för att uppna samma sak. Lyssna och inspirera dig av det begränsningslösa!

Independence of form

"It seems almost paradoxical, yet when your inner dependency on form is gone, the general conditions of your life, the outer forms, tend to improve greatly. Things, people, or conditions that you thought you needed for your happiness now come to you with no struggle or effort on your part, and you are free to enjoy and appreciate them – while they last. All those things, of course, will still pass away, cycles will come and go, but with dependency gone there is no fear of loss anymore. Life flows with ease."
Eckhart Tolle

Magi

Ibland hamnar man på sådana platser som är som tagna ur ett annat universum. Där naturen har blivit begåvad med en extra dimension av skönhet som knappt är verklig. I Syd-Afrika en kväll på en öde strand öster om Kapstaden exempelvis hade jag en sådan naturupplevelse som fick mig att nypa mig i armen för att testa att jag fortfarande var kvar i min fysiska kropp. Så kände jag också i fredagskväll när vi efter en kort vandring hamnade på det här stället (här i morgonsol) som var vår bas för helgens vandring uppför Säntis, i närheten av Sell am See i Schweiz.

Man säger att en resa på tusen mil börjar med ett steg...
men aldrig nämner man hur tröttsamt det är att gå vidare vid steg 9757 353.

"Your task is not to seek for love but merely to seek and find all the barriers within yourself that you have built against it"
Rumi
Jag tror inte så mycket på det här med att rensa sitt liv från energitjuvar. Istället tycker jag att det är ett ypperligt tillfälle att ta reda på vad det är i mig som så villigt låter mig påverkas. Andra människor är en spegel av alla aversioner jag har gentemot mig själv men vägrar att se. I dag känner jag mig inspirerad till ett kärlekstema. Jag har en ny bok med fantastiska kundaliniyoga övningar för att öppna upp hjärtchackrat som jag vill prova. Sedan har jag tänkt att utöva lite mindful städning och överraska M med ytterligare en jordgubbstårta. Den tredje denna sommar. Och inte att förglömma; avhandlingen, också den behöver kärlek och uppmärksamhet.

Kirtan Kriya

Nu har jag gjort Kirtan Kriya 31 min i 40 dagar i streck. Tidigare i vintras gjorde jag ett försök och slutade efter 22 dagar. Då timade jag med min mobil telefon och gjorde det utan musik. Många dagar kändes det som om att jag hade knivar i kroppen. Jag hade ett inre motstånd som gjorde det outhärdligt.

Den här gången så var det inte lika illa. Kanske hade den första omgången rensat bort det mesta av motståndet. Den här gången gjorde jag det också med musik från Mirabai Ceiba (kan laddas ned från Spirit Voyage för ca 7$) och det är nice att ha smidigare övergångar mellan sång -viska-tystnad osv. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som Kirtan Kriya gör. Jag känner att energi lämnar kroppen men den energin kan jag inte identifiera. Det är inga speciella känslor som strömmar så som rädsla sorg eller ilska. Det är något annat kanske motstånd eller viljan att vara separerad som egot har.

När man söker information om Kirtan Kriya på internet får man reda på att den motverkar Alzheimers, ökar hälsobefrämjande hormon, balanserar humöret och rensar ut gamla kärlekar ur auran. Ett sätt att uttrycka det sista lite mer jordnära är att minnen från förr kommer upp och processas på något sätt för att sedan försvinna ur ens totala sk personlighet/medvetande så att man inte påverkas av det längre.

För mig händer detta i drömmar. Jag drömmer om något som har hänt för länge sedan men i ett annat perspektiv. Det är i mina tankar under dagen efter för att sedan totalt tappa i betydelse. Häromnatten kom något upp som jag har skämts över i åratal, i drömmen bad jag den andra personen om förlåtelse sedan förlät jag mig själv. Cirkeln runt den här händelsen känns sluten och jag vet att den inte kommer att tortera mig längre.

Jag började med Kirtan Kriya den här gången för att göra något tidseffektivt för att stödja mig i min process att bli klar med min avhandling. Det tog ett tag men det har fungerat. Innan kunde jag inte sätta mig ned och skriva överhuvudtaget och nu har det släppt. Jag har ett jämnare humör och jag känner mig tryggare. Det är som om att man kan kasta alla funderingar och rädslor in i meditationen och låta den ta hand om allt, som en brasa som eldar upp dagens bråte. Jag kommer att fortsätta med Kirtan Kriya fram till mitt Vipassana retreat i November och efter det får vi se...

Två ord jag gillar

Den här båten stod på parkeringsplatsen på institutet idag. Jag gillar ju mest segelbåtar, men ibland finns det tillfällen då även dessa måste gå för motor. Allt som jag ogillar med det, oljudet, stanken och oljeläckage som bildar hinnor på vattenytan försvinner då man istället har en elmotor som drivs utan en bränslecell. Tyst och avgasfritt. Man behöver inte lägga ifrån sig sin sommar lektyr. Man kan höra hur skrovet bryter vatten ytan och klucket från vågorna. Nästan som att segla.

Vipassana

Dagen började trögt utan någon inspiration till att skriva. Istället har jag suttit och surfat runt en del på bloggar. Så hittade jag det här! Wow det måste jag göra! Tänkte jag. Många gånger har jag tänkt så utan att någonting för den skull blir av. Men nu har jag redan anmält mig till en kurs på 10 dagar med tio timmars meditation varje dag i total tystnad senare i höst. Det känns coolt, pirrigt men framför allt helt rätt. Läs mer om Vipassana här.

En midsommardagdröm

Jag sitter här något melankolisk och tänker på alla midsomrar som jag har firat och inte firat. Hur det har varit och hur det bör vara och hur det är. Jag saknar inte att bli medbjuden till någons fest eller stuga i sista sekund och fira med ett kompisgäng som jag inte känner och att lösa problemet med några snaps, för att vakna på morgonen med ångest över att man har gjort bort sig för alltid i dessa gäng. Men jag kan sakna sommarnattskänslan och att ha blommor i mitt hår. I år skulle vi först åka till Sverige den här tiden så att M skulle få uppleva midsommar, ljusa nätter, färsk potatis och de svenska jordgubbarnas högtid, sedan bestämde jag mig för att inte ta ledigt innan min avhandling är klar. Det känns dock lite trist att veta att hemma där firar alla medan man inte märker den minsta skillnad här. Det är bara en vanlig helg här. Nästa år åker vi till Sverige. Men nu tröstäter vi lite jordgubbstårta jag och M.

Power!!

Bildkälla

Jag älskar vindkraftverk. De är kraftfulla, enkla, rena, estetiska och etiska. Varje gång jag funderar över vad jag skulle investera i om jag kom över en stor summa pengar börjar jag genast att fantisera över projektering av vindkraftsparker.

Love this season!!

Shoppaholic på Lördagsmarknaden.

33 eller en tredjedel av livet

The scientific communities start to agree that energy comprises all things...
In this case the energy comes from 750g of butter

10 saker...

... som hade piffat upp mitt liv just nu:

1. Min avhandling är färdig
2. Jag är rik
3. Jag har ett körsbärsträd
4. Jag får OK till att åka till Boston i Oktober
5. En övernattningslägenhet i centrala Stockholm
6. Jag har mitt patent klart och sätter i gång med min start-up
7. Jag har en bra kamera
8. Min självkänsla och mitt självförtroende är grundmurat
9. M friar så att vi kan börja och planera ett drömbröllop
10. Jag bakar 200 kanelbullar till mina arbetskamrater på min födelsedag

Jag skriver och skriver och skriver...

Jag drömmer mardrömmar om nätterna. Sedan yogar jag tills jag mår bra. Det kan ta 1 till 3h att nå det tillståndet som jag strävar efter, ett inre lugn. Men nu har jag i alla fall kommit dit hän till att acceptera att jag kommer inte att ha ett inre lugn innan den här avhandlingen är klar. To do list efter to do list, punkt efter punkt... DEN SKALL BLI KLAR

Framtiden

"And what will they burn instead of coal?"
"Water," replied Harding.
"Water!" cried Pencroft, "water as fuel for steamers and engines! water
to heat water!"
"Yes, but water decomposed into its primitive elements," replied Cyrus
Harding, "and decomposed doubtless, by electricity, which will then have
become a powerful and manageable force, for all great discoveries, by some
inexplicable laws, appear to agree and become complete at the same time.
Yes, my friends, I believe that water will one day be employed as fuel,
that hydrogen and oxygen which constitute it, used singly or together, will
furnish an inexhaustible source of heat and light, of an intensity of which
coal is not capable. Some day the coalrooms of steamers and the tenders of
locomotives will, instead of coal, be stored with these two condensed
gases, which will burn in the furnaces with enormous calorific power. There
is, therefore, nothing to fear. As long as the earth is inhabited it will
supply the wants of its inhabitants, and there will be no want of either
light or heat as long as the productions of the vegetable, mineral or
animal kingdoms do not fail us. I believe, then, that when the deposits of
coal are exhausted we shall heat and warm ourselves with water. Water will
be the coal of the future."
"I should like to see that," observed the sailor.

Jules Verne in Mysterious Island 1874