Meningen med allt!

Tillbaka efter en lång och fin sommar i Sverige. Jag vet att det är många som har ogillat vädret men för mig var det perfekt. Fast när det regnar och man ligger i ett tält som man måste packa i hop kan det kännas lite jobbigt att ta sig ur sovsäcken. Men jag gillar numera den oberäknelighet som är så förutsägbar. Hur vi drar åt oss varje solstråle när vi väl får dem och kören av missnöje när det är mulet. Jag gillar till och med skitvädret, att vara ute i det och låta det tufsa till en lite. Det är som att återse ett gammalt ställe där man tillbringade mycket tid i unga år. Nog om denna Sverigenostalgi. Det är lätt för mig att skriva. I dag har jag gått i shorts och linne hela dagen och måste smörja in mig i minst 15 för att kunna vistas ute i en och en halv timme.

I dag satte jag en en gång mig ner med min doktorsavhandling. Jag känner fortfarande ett sånt motstånd mot den som jag inte kan förklara, och jag blev lite rädd att alla mina goda vibrationer som jag byggt upp under sommaren skulle skingras och jag skulle sitta där igen, i geggan som är så svår att ta sig ur. Och jag tänker som många gånger förr att det inte kan vara meningen. Att det man gör skall vara roligt och ge en energi. På så vis vet man att man är på rätt väg.

Men så läste jag det här. Där Taru som skriver bloggen skriver att hon vet att just den resa hon gör nu och den bloggen hon skriver om den är just det som är den huvudsakliga meningen med hennes liv. Och då var det som om min inre oro rättade in sig i ledet igen. För jag vet att det jag gör, vilket inkluderar min avhandling, är det som jag skall göra med mitt liv. Jag står mitt på vägen, om än livrädd för att ta nästa steg.
Jag kan i bland känna mig som en drama-queen för att jag tycker att det jag skall genomföra är för svårt. Men jag tror att lära sig det jag behöver kunna, utmana mina inre spärrar och att känna tillit till att vägen kommer fortsätta öppna sig framför mig det är en del av min livsläxa. Med den lilla insikt som infann sig tänker jag att jag skall njuta, även av mina svårigheter, för att de är just följden av att jag vet så starkt vad just mitt liv går ut på. Vi får se hur länge det varar :) det kommer ju sådana här melodramatiska inlägg här på bloggen med jämna mellanrum.

Blå energi

Det är så lätt att vara sig själv när man är på landet. Jag utforskar alternativa vägar till yogan för att höja min energi. Att bara sitta och titta ut över sjön är ett sätt, och att gå ut i skogen. Jag älskar mina bergskor. Med dem kommer jag fram torrfotad och utan skavsår överallt. Det är som att ha en 4hjuls driven jeep fast på fötterna. I går var jag ute i fyra fem timmar själv i skogen. Jag tror på att man skall hålla sig i naturen och se till att hålla kroppen trött. Då kommer man hem upprymd och tom på tankar och i det här fallet med ett gäng blåbär.

På semester utan internet

Det är rätt skönt att inte tänka i blogg faktiskt. Fyra veckor i min favoritsommarstuga samt en veckas road trip i Darlarna, Jämtland och i Norge. En tre dagars fjällvandring har vi gjort. Jag yogar inget alls men jag sjunger en vers ur Japji 11 gånger varje dag. Den är för att höja vibrationen. Och vibbarna är allmänt höga. Från naturen och blåbären och allt annat som hör sommaren till.