Sat-Kriya istället för Hen

När jag var en bäbis delade min mamma och pappa på barnledigheten 50/50. Även om de inte var ensamma om att göra så i Sverige 1978 så var de definitiv pionjärer. Jag har aldrig känt i mig att jag har mindre möjligheter för att jag är en kvinna än vad jag skulle haft om jag vore man som ung. När jag började studera på Chalmers 1999, först då såg jag att det finns en Gubb-struktur i näringslivet som speglade sig där till viss del men det lade aldrig locket på mina karriärs planer. Tyskland där jag bor nu ligger så långt efter i den här utvecklingen att ilska blommar upp inom mig varje gång jag tänker på det. Första året när jag var här och var frustrerad över något gällande fortskridandet av mitt forskningsprojekt så frågade en manlig överordnande om jag inte ville lägga forskandet på hyllan och bli en "stay-at home-mom" istället. För honom var det inget konstigt med en sådan fråga. Jag bara tittade på honom, chockad över att han i sin position inte hade vett nog att hålla inne med en kommentar som man med mina ögon lätt skulle kunna dra någon inför domstol med.

I Sverige pågår nu debatten om att man skall göra sina barn könlösa genom att kalla dem Hen. I Tyskland gör man ingenting med ursäkten att det skulle ta för så lång tid att ändra tankemönsterna. Samtidigt som man inte bygger dagis, har 400€ jobb för kvinnor, svartmålar jobbande kvinnor som dåliga mammor, så undrar man varför man har så lågt födelsetal. Det finns mycket att bli arg över och personligen så skyddar jag mig mot denna ilska genom att totalt blocka tyska medier från mitt medvetanderum.

På ett sätt är detta ett typiskt exempel på hur samhällesprogrammeringen kommer in och nystar sig in i våda medvetanden. Man måste som kvinna för att bli helt autentisk bevara sin naivitet. Bygga styrka inifrån å att utsidans tryck inte når in. Jag vill inte gå omkring och vara arg på ett samhälle som inte låter mig vara mig själv för att det bryter mot samhällets ingroddhet. Jag kan på ett sätt förstå de som vill kalla sina barn Hen för att skydda dem mot detta, men jag tror att det har en besk bieffekt. Det är en acceptans av att vara hon är dåligt och vara han är bra. Jag tror att verklig  jämställdhet är en gåva som man måste ge sig själv. Att utveckla både det manliga och kvinnliga inom sig. Att vara ok med att utveckla sina kvinnliga talanger såsom intuition, empati för både jorden och andra människor. Att vara stark i det kvinnliga samtidigt som man är stark i det manliga, vara en go getter, få saker att hända, öka sin kraft med mera. Det är därför jag gillar kundaliniyoga så mycket, för att det ger en verktygen att utveckla dessa krafter och bli mer känslig för dess energier. Framför allt kände jag när jag gjorde Sat-Kriya att denna enda övning hade en enorm kraft att hela de skador som smyger sig på som ett resultat av att samhället ser ut som det gör och kanske ändå mer det totala trauma det har inneburit att trycka ned det kvinnliga i flera tusen år. ( Jag tänker mig att man hjälper att hela den kollektiva feminina smärtkroppen också). Jag tror att samhället kommer vara maktlöst att ge oss något som vi inte ger till oss själva och att kraften till förändring som alltid kommer inifrån.