Aadays Tisais Aadays

M har gjort det vårfint här hemma

Nu har jag gjort 14 dagar av 31 minuters meditationen Release Fear and Become a Conscious Leader. Jag tjuvade och började en dag tidigare eftersom jag tvivlade på om jag kunde hålla den. Men är det något som den här meditationen har visat mig så är det att det finns en annan kraft än den rent kroppsliga som tar över när man släpper loss in i meditationen. Mitt rationella sinne säger mig att det inte finns en chans i världen att  sitta på hälarna och skifta armarna rätt ut och upp 60 grader varannan sekund i 31 minuter, och om man mot förmodan skulle klara av det så skulle träningsvärken vara så förödande att det skulle bli omöjligt att göra det igen nästa dag, och nästa i 40 dagar. Jag har både tagit mig i mål på ett Marathon, Lidingöloppet och åkt Öppet Spår (Vasaloppet) två gånger. Så jag vet att jag kan utmana mig själv fysiskt med viljans kraft, men jag har alltid fått lida därefter. Det här är något annat. Det är som att armarna vilar i kraften av Auran av alla individer som gör den här meditationen i 75 olika länder över hela jorden. Alla spänningar och smärtor som bildas när armarna rör sig upp och ned under mantrats rytm, ombildas till en energi som tillsammans med energi från hjärtat och kanske också halsen skjuter ut längs armarna som hålles vågräta under den korta pausen som finns mellan två mantran, så att man kan börja nästa mantra med fräscha armar. Jag skall inte säga att jag aldrig tagit pauser, men de blir färre och färre, och i dag gjorde jag ingen paus alls. De positiva verkningarna är att hjärtat öppnas. När det får sin fulla kraft, de dagar som inte också kantas av residual clean out, så är jag så sprudlande lycklig. Jag känner mig modigare och mer rakryggad. Jag har tagit små steg mot att leva på det sätt som jag innerst inne anat var meningen för mig. Avgrunden framför mig är borta, den stora frågan HUR? har ersatts av små ledtrådar och jag vågar följa dem, inte helt orädd dock. Mer som "ok rädslan jag vet att du finns där men just nu tror jag att jag struntar i dig och tar ett steg till". Det "Negativa" är att jag är helt galet trött. Jag vågar knappt lägga mig ned för jag är rädd för att sova bort minst 24h. Jag tror, eller snarare i min erfarenhet så är det så att rädsla är förträngd med en stor portion motstånd. Den är inbäddad i en sörja av trötthet och för mig i bland illa mående, som gör att man är ändå mer ovillig att möta den och släppa den. Men för mig har det också varit så att om jag går igenom det. Sover de extra timmar som mitt system kanske behöver för att läka. Så vaknar jag på en ny nivå. Så var det i höstas när jag gjorde Sat-Kriya 11 min 40dagar. Jag sov och sov. Sedan vaknade jag och visste att jag inte längre var en person med en ofärdig doktorsavhandling. Så jag skrev klart den på tre dagar och lämnade in den till min handledare.