Min neuros över frihet har gått över. Liksom många andra neuroser. Ett tag var jag nästan arg på Vipassana, kanske för att retreatet var så jobbigt. Men i mina dagliga meditationer försvinner gammalt skräp med en förvånande lätthet. Det kan vara jobbiga känslor som får hela kroppen att skaka av motstånd, men tillslut bildas det en virvel som när man släpper ut vattnet ur ett badkar. Slurp! säger det så försvinner allt. I bland kommer djupa draman upp; Wow! tänker jag, det här kommer att bli stort, det här är major! Men det försvinner det med, innan jag har hunnit sätta ord på det. Det är lite som att resa med tåg och se en vacker alptopp; åh vad fint! Jag skall ta ett kort till bloggen. Men när kameran kommit upp är alptoppen borta. Vi har redan åkt förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar