Morning Pages

Jag har ett litet lätt beroende av Instagram. Inte för att jag själv lägger upp sa mycket, utan för att jag följer olika taggar hit och dit och tittar och blir inspirerad. Det är ett sa kallat "guilty pleasure", i stället för  att bläddra i magasin. Ganska passivt och även ganska meningslöst, kan man tycka. I höstas snubblade jag över hashtaggen #morningpages och den paminde mig om nagot som jag gjort ett tag för cirka 12 ar sedan, eller sa. Jag var med i en bokklubb som skickade mig en bok som hette "Artist pa jobbet" ett tolv veckorsprogram för att öka sin kreativitet pa arbetsplatsen. Jag gick pa universitetet da, och följde inte vad jag minns detta tolvveckors program speciellt noga. Men centralt för detta var nagot som hette mogonsidor. Det innebär att man varje morgon skriver tre A4 sidor, vad som helst, fritt det som fanns i huvudet. Jag gjorde det kanske en eller tva veckor för det tog väldigt lang tid. Men under den veckan han jag ta ett beslut som sedan paverkade mitt liv ganska mycket (en av mitt livs största resor och att min bekanskapskrets ökade med kanske 50 personer till sista  aret och ett brustet förhallande), och som jag helt hade missat annars. Jag kom i hag detta och följde hashtaggen hittade en till: #artistsway. Jag köpte mig en moleskin. Jag gick ned i källan för att hitta min gamla bok (och beställde 3 stycken till av samma författare: Julia Cameron, pa nätet). Det verkar finnas 100 tusentals mäniskor världen över som "gör the artists way" världen över, själv eller i grupper. Det är en metod som fungerar för att bli av med sina inre kreativa blockader sa att man kan hitta sig själv som konstnär.

Jag började att skriva morgonsidor igen förra aret i slutet av oktober. Jag har ju tid att skriva pa taget varje morgon i och med at jag pendlar till jobbet och därför var det ocksa lätare att fa in en rutin för mig den här gangen. Efter jul har jag endast skrivit mer sporadiskt eftersom jag först behövde min tagtid till att plugga till in dispuation. Sedan ändrade jag mina arbetstider, sa at jag far en dag ledigt, vilket innebär att jag aker till jobbet en timme tidigare, da jag helst sov pa taget. Men de senaste veckorna har jag börjat komma igang igen, främst för jag märkte att jag fick en ökad dos kreativitet av skrivandet pa  jobbet, och jag är i stort behov av det nu för  att göra mitt jobb meningsfullt.

Det som har hänt den senaste manaden är att en speciell röst har börjat utkristallisera sig i min skrift. Den här rösten talar med klarhet om för mig hur jag bör omfokusera för att hantera mitt liv. Min moleskin har gatt fran att vara rantings om de mest ointressanta tankarna i mitt huvud till att bli kanske min allra bästa självhjälpsbok. En bibel som skräddarsytts för ett speciellt liv, mitt.

Nagon tar mig i handen och leder mig ut i det okända. Sa att jag skall sluta klamra mig fast vid det som är tryggt och kännt för att fa plats att skapa det där, som jag drömt om sa länge utan att ha närmat mig nämnvärt de senaste aren. Och allt via ord som jag skriver själv, en röst i mitt huvud som säger at mig att sluta konsultera med rädslan. Som alltid har funnits men som aldrig har fatt prata till punkt.

Jag tycker att det är häftigt. Läskigt, samtidigt som jag börja känna den där livsgnistan väckas till liv. Än sa länge ä det ett val jag kan ta, men jag vet ocksa att det är ett val jag maste göra, för mig själv.