Guldåldern

I fredags på självaste 111111 dagen var jag på mitt första kundaliniyoga pass live. Eftersom det inte finns något där jag bor hade jag kontaktat en lärarinna i en förort till Stuttgart och satte mig på tåget. Det var sa mysigt att yoga i en liten grupp med yogamatta, filt och kudde samt tända ljus i salen.

Det var inte riktigt tänkt att det var just det datumet som jag skulle aka dit det blev sa och jag kom på det i efterhand. 111111 var dagen då vi enligt kundaliniyoga filosofi lämnade egots och girighetens tidsålder och gick in i kärlekens tidsålder. Jag känner mig mer bipolär än någonsin; tränar mer yoga och mediterar mer och känner mig extremt lycklig och i flow. Samtidigt har jag en annan del i mig som fajtar detta med all sin kraft. Som vill frossa i godis och lata sig framför tvn, och som känner sorg, rädsla och motstånd.

Jag frågade yogalärarinnan om detta och hon sa att det är den tid vi är i nu. Allting förstoras upp. Om man är lycklig blir lyckan starkare och om man är rädd sa växer det också. Så är det för alla men vissa är mer känsliga för detta. Så det är viktigare än nagonsin att välja lyckan och kanske är det ocksa lättare än någonsin att göra det eftersom kontrasterna blir skarpare och vi ser konsekvenserna mer tydligt.

Mycket tyder pa att denna tidsålder kommer att bli en bra en:
1. M fick löneförhöjning i fredags
2. Jag har fått ok att ga en kurs i att bli "Business Developement Manager" som jag är helt överlycklig över
3. Om en vecka och 2 dagar börjar mitt Vipassana retreat.
4. Berlosconi är toast (snacka om tecken!)

Håll utsikt!