120, 16, 8

I garkväll gjorde jag Kirtan kriya för 120de gangen. Trodde jag att det skulle ga lättare den 120de gangen än den första hade jag fel. Det kom upp sa mycket jobbiga energier att jag hade svart att sitta stilla. Och kanske är det bättre att skriva om sina meditationer när de inspirerar och tar en till högre höjder än när de drar upp skräp till ytan, för att man vill visa hur bra livet blir och att mödan ger resultat. Men meningen med att göra detta är att ta sig tid att tömma sig själv, kanske inte sa att tiden man mediterar är bliss, utan att hela livet är bliss.

Man lär sig att observera egot och är ibland skiljd fran det identitets mässigt. Istället för att säga "jag är sur!" "jag är arg" osv sa kan jag ibland notera känslotillstandet ungefär som en kärleksfull mamma observerar ett gnälligt barn med för lagt blodsocker. Pa samma sätt kan jag notera mig själv i min butterhet igar tänkandes att den här meditationen har inte gjort nagonting för mig pa senare tid annat än att den trakar ut mig, vetandes att sa inte är fallet men jag har ingen lust att tänka pa de possitiva skiftningarna just da.

Jag tror att det är lika viktigt att skriva ned det positiva som att bestämma sig för att göra samma meditation varje dag i ett längre tag. Det är möjligt att ens meditation tar upp känslor av haglöshet, men den skapar dem inte, utan ränsar bort dem allteftersom. När man inte ger sig själv valmöjligheten att sluta, eller att hoppa över en dag, kommer upprännsningen utan tidsfördröj och meditationen belönar med inre lugn och bliss ett litet tag innan nästa "garbage point" tas upp till ytan. Det hjälper att tänka pa vad det var som kommit upp för en manad sedan och hur orelevanta dessa känslor är idag för att veta att "This too, shall pass"

För tva veckor sedan började jag göra Sat Kriya 11 min varje morgon och för en vecka sedan en Kriya for Self Love. De är bada helt fantastiska men ocksa utmanande. Bada visar pa ett mer tydligt sätt vad det är för omrade jag arbetar med. Sat kriya har ett tag bestatt av "nu star jag inte ut en sekund längre" frustration, daligt morgonhumör. Bakom stormen finns alltid ett lungn, en fridfullhet som man kan dra sig tillbaka och da dröjer det inte länge förrän lidandet, ilskan, den skakande kroppen, de värkande armarna och benen upplöses. Kriya for Selflove är lite snällare mot mig för den later mig sitta i en total kärlek som är fullkomligt villkorslös, och observera hur jag pa ett mindre kärleksfullt sätt kritiserar och trycker ned mig själv. Allt detta brinner upp i lagan av den ovillkorliga kärleken. Jag kommer nog att skriva mer om dessa tva framöver