I en bok som jag läser nu Frequency av Penny Pierce, som är ganska hard core om man jämför med ex the Secret mm. så är detta något som vi alla går igenom. Det är inte bara mitt undermetvetna som öppnar sig och släpper ut all rädsla, skam, apati och sorg utan det händer också på ett kollektivt plan. Jag kan helt och hållet känna igen mig i alla faser som hon beskriver.
1. Ökad energi
2. Alla obehagliga känslor kommer upp (det är svårare all hålla dem undertryckta i den högre energin)
3. Vi försöker att åter trycka ned dessa känslor genom flykt eller fight. Exempel kan vara att bli mer aggresiva. Jobba mer, dricka massor av kaffe, retirera i ett perfekt dekorerat hem och kolla på TV. Hon tar upp alla dessa vardagliga beteenden som vi alla har.
4. Gamla strukturer bryts ned och luckras upp. Detta är en form av egodöd som leder till panik, eftersom man upplever det som världens undergång. Det går inte längre att greppa tag om gamla institutioner eller historier. De är inte längre sanna
5. Tillslut måste vi stanna upp. slappna av och släppa taget om allt det gamla för att känna oss in i den del av oss själva som är i harmoni med de högre energierna, vår själ så att säga.
6. Vi kan återförenas med världen, reser oss ur askan som vårat högre själv. Med ökad kapacitet för intuition, manifestation och att hjälpa andra.
Jag är någonstans i mellan fas 2 och 5. Jag har lärt mig att släppa taget men jag har inte släppt taget om allt och mitt ego existerar fortfarande i hög grad. Jag kan sitta med tysta tankar kanske en halvtimme per dygn för att sedan ibland kraschlanda in till det kontraherande egot igen. Jag är oerhört tacksam att jag har releasing partners som jag jobbar tillsammans med och utbyter erfarenheter för det hade varit en ensam väg att vandra själv. Men åhh vad jag längtar till steg 6. Friheten...