Jag sitter här något melankolisk och tänker på alla midsomrar som jag har firat och inte firat. Hur det har varit och hur det bör vara och hur det är. Jag saknar inte att bli medbjuden till någons fest eller stuga i sista sekund och fira med ett kompisgäng som jag inte känner och att lösa problemet med några snaps, för att vakna på morgonen med ångest över att man har gjort bort sig för alltid i dessa gäng. Men jag kan sakna sommarnattskänslan och att ha blommor i mitt hår. I år skulle vi först åka till Sverige den här tiden så att M skulle få uppleva midsommar, ljusa nätter, färsk potatis och de svenska jordgubbarnas högtid, sedan bestämde jag mig för att inte ta ledigt innan min avhandling är klar. Det känns dock lite trist att veta att hemma där firar alla medan man inte märker den minsta skillnad här. Det är bara en vanlig helg här. Nästa år åker vi till Sverige. Men nu tröstäter vi lite jordgubbstårta jag och M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar