Du kan alltid välja den kreativa vägen

Du har alltid ett val att leva det kreativa livet. Den dörren står alltid öppen och du har alltid haft en vilja att göra det. Men i stället för att bara göra det så ser du med ilska på det val du gjort; att stanna kvar. 

Den ilskan projicerar du utåt på chefer, strukturer och samhället. Men vet att det är ditt val. Inte deras. Du kan alltid göra ett nytt val. Välj det kreativa livet. Släpp ilskan! Det finns ingen att vara arg på. 

Den enda som kan göra något är du.

Solen skiner och det är ledig fredag. Morgonsidorna kickar ass denna morgon, som numera varje morgon som jag vågar fatta pennan. Jag vill släcka törsten med ett par droppar vatten och över mig forsar ett vattenfall av visdom. Jag vågar knappt fatta pennan längre men är alltid förundrad bortom all sans när jag gör det. Där finns en mentor som jag länge sökt i mänsklig form utan att finna. I andra människor finner jag glimtar av den sanning som mitt inre vill förmedla till mig. I morgonsidorna är allt integrerat.

Jag finns alltid här för dig. Fatta pennan. Du känner motstånd ibland, men fatta pennan så kommer vi att bygga över detta motstånd. Du gör motståndet till en så viktig del av ditt liv. Jag vill styra dig bort från det.

Vill du styra mig?

Nej! Ha ha! Det sker dock av sig själv när du räcker dig mot visheten inom dig. I visheten finns inget motstånd, så genom din egen handling styr du dig bort från det.

I Love You!

Skepsis

Skepsis är som jag sa, inte enbart nagot intellektuellt; den är ocksa moralisk;en kronisk förtvining och sjukdom i själen.

THOMAS CARLYLE

            

Tågmantrat

Det här är ett av det återkommande teman i min blogg. Att vara i fas. När saker kommer till en. Man är på rätt sida av sannolikheten. Det händer kanske lika ofta att jag är på fel sida sannolikheten, då Murphys lag alltid slår in. Eller att jag är i nivå med sannolikheten, vilket ger intrycket av att livet kanske bara är mekaniskt ändå. Men den inre observatören noterar sambanden. Och på så sett vet jag vilka sinnestillstånd leder till vilka upplevelser, var jag befinner mig kontra sannolikheten.

Sedan går ju sinnestillstånden i vågor. Det går upp, det går ned. Och om man aktivt arbetar med sig själv kan dessa små nedgångar kännas som fundamentala misslyckanden. De är de ju inte, men det kan vara svårt att vända tidvattnet bara sådär i en handvändning. Men när det gäller att åka tåg, något som jag tack vare mitt nya jobb gör väldigt mycket numera så orkar jag inte vara på fel sida sannolikheten, inte ens i bland. För jag har ändå så himla lite tid över till annat.

Mitt bästa tågåkartips är mantrat Wahey Guru! Har säkert berättat om det förut. It works like a charm. Tåg stannar med dörren framför nosen på mig så att jag får sittplats trots att perrongen är överfull. Tåg som är försenade så att jag hinner precis även om jag kommer helt fel tid till tågstationen (med en halvtimme till nästa tåg). Jag har aldrig kännt ett sådant inre lugn av att åka tag som nu, men det är väl så med det man gör ofta. Och även om tankarna överlag är negativa så gör ett enda litet Wahey Guru! tyst för mig själv att något oförutsett positivt har hänt mig inom en timme eller under resten av dan. Det gäller bara att vara uppmärksam.

Det kollektiva undermedvetna

Jag har skrivit många gånger här om beliefs. Trossatser som man har och som fungerar som filter för verkligheten. Det finns massor med olika sätt att avprogrammera sig. Bland annat via Gamma healing, NLP, och min nuvarande favorit som man hittar här. Det finns trossatser på olika nivåer. Vad jag tror om mig, hur livet i stort fungerar osv. Men också sådana som vi egentligen inte vill tro på, som vi på ett rationellt plan har tagit avstånd från. Grejen är, att om man kan observera det i världen så tror man på det. I samhällsdebatten kallas de systemfel som vi politiskt måste åtgärda, och som vi alla är ett offer av.

När man föds som människa så tar man del av många av dessa kollektiva trossatser för att man lite ingår ett kontrakt, tidsuppfattningen och materialismen är sådana överenskommelser som gör att själva upplevelsen av jordelivet kan få en viss kontext som man kan lära sig något av för att utvecklas vidare. Men vill man verkligen abonnera på alla dessa konstiga mentala tankesystem som finns här, såsom patriarkat, rasism och klassamhälle?

Jag gjorde en liten övning gällande detta i fredags. För mig har det varit så att jag har inte varit så speciellt medveten om strukturella begränsningar kring kvinnor förrän 1. Jag började studera på en teknisk högskola 2. Jag flyttade till Tyskland. Jag började bli mer och mer frustrerad över detta samtidigt som jag kände lite att jag gav upp. Jag började tänka bittra tankar om att alla män som det gått bra för, har fått sin framgång serverad. Och som grädde på moset kom den där vågen av kvinnohat som vi diskuterade för ett tag sedan. Och hela tiden finns någon slags vilja att försvara kvinnor: Nej vi är inte alls sämre! Vi är inte födda som serviceinrättning till manligheten så att de kan få allt det roliga. Men varför skall man behöva försvara gentemot något som inte är sant, något som inte har någon inneboende bärkraft. Så är det egentligen med allt i samhället som man blir arg på. Man har börjat abonnera på en tankestruktur i det kollektiva undermedvetna mot sin egen vilja. Jag definierade denna för:

KVINNOR ÄR VÄRDA MINDRE ÄN MÄN

Och jag höll energin av denna struktur enligt övningen (nuvarande favoriten ovan) tills den löses upp, vilket tog cirka 7 min. Resultat som jag märkt sa här långt (3 dagar senare): hjärtat öppnade sig enormt. Jag känner mer kärlek för alla människor både kvinnor och män. Jag känner mig 100% jämställd och de inre begränsningar och bitterhet som börjat nästa sig har blåst bort. Sedan känner jag en tillströmning i kraft. Inte fysisk styrka utan en annan form. Kanske den undertryckta kvinnokraften. Häftigt va!

Jag har redan en lång lista på andra saker att åtgärda :)

Who Am I?

Varje morgon pa taget till jobbet lyssnar jag pa en meditation av Jeddah Mali. Denna vecka handlar det om att identifiera sig med sitt högre jag via att öppna ett energicenter "the feminine centre" som ligger mellan hjärt och halschakrat. Detta är en öppning mellan höga och laga vibrationer och det sluts till av tankar av självkritik och skam med mera.

Jag är förtrolig med mitt högre själv. Jag vet vad det är kapabelt till. Det har kontakt med allt levande pa jorden. Vet allt i framtiden och i historien. Besitter en genial intelligens. Kan paverka värdshändelser till det positiva genom att sända kärlek. Det bestar av kärlek, snällhet och ljus och vet inga begrännsningar. Jag tillkallar det när jag yogar, för hjälp och beskydd. Da känns det som att jag värms upp av en eld snarare än att vi blir ett.

När Jeddah säger "Look what is standing in the way for you to identify yourself with that which you are" känner jag blyghet, att jag begär för mycket och en skam över att "jag försöker göra mig större än vad jag är". Inte sa konstigt för det är väl vad religioner predikat i tusende ar: separation. Men det är egentligen heller ingen stor blockad. Det är bara känlsor som man kan släppa taget om (jag far hybris skamsköljning när jag skriver detta :).

Jag kan ibland fa infall och använda mig av mina egenskaper som mitt högre jag har. Jag kan bli ett med blomman i fönstret för att känna dess behov och dess livskraft. Men jag upplever det med som ett partytrick. Det är lek och inte allvar som det vanliga livet i viss man bestar av. Men hur hade livet sett ut om jag varje sekund vagade vara den som jag är. Det är fragan. :)

Buzzing

I morse när jag drack kaffe med M innan han gick till jobbet så kände jag hur hela min kropp vibrerade av glädje. Det känns som varje cell och varje molekyl i min kropp firar glädjen att vara vid liv och det smittar av sig till resten av mig.

I går kände jag mig manad att läsa lite i "En ny jord" av Eckhart Tolle och som vanligt när man känner ett sug att läsa en bok som man inte haft i tankarna på mer en ett år så står det ofta något där som rätar ut det frågetecken som man för tillfället uppfylls av. Jag tänker ofta på framtida jobb och hur jag skall hitta något som känns rätt för mig. Jag har jobbat med forskning men vill jobba med uppfinningar. Jag vill skapa ny teknik som är bra för oss och jorden så att vi inte förstör vår lilla planet. Men jag vet inte riktigt hur man inte faller i samma fallgropar som tidigare generationer. Det räcker inte med goda intentioner. Det visar Nobels öde när han uppfann dynamiten för att göra sprängämnen säkrare efter det att hans bror omkom i en sprängolycka. Sedan insåg att hans uppfinning kommer att användas till vapen och galenskap i stället varpå han lade grunden till Nobels fredspris. Det är sorgligt tycker jag och tänker att jag hellre sitter hemma och mediterar än uppfinner på de premisserna.

Från den information som jag fick av kvinnan jag tidigare berättat att jag träffade på min förra yogahelg har jag hittat Tom Kenyon och Hathorerna. Mycket intressant information som jag rekommenderar varmt. Kenyon erbjuder "ljud-meditationer" där han kanaliserar mycket höga vibrationer via sin 4 oktaviga röst. Bland annat hjärtchakra, pituitary gland och pineal gland attunements. Hathorerna berättar även om energiströmmningar på jorden och hur man kan använda dem för sitt uppvaknande. En attunement som de erbjuder är vibrationen hos ett framtida jordklot som är helt i harmoni. Denna jord finns en så länge bara som en sannolikhet likväl som en sönderplundrad jord finns som en. Och genom att lyssna på detta kan man hjälpa till att öka sannolikheten för den tidigare.

Att jag har hittat det här är på något sätt så stort för mig att jag måste hålla mig tillbaka för att inte explodera. Jag vågar inte släppa fram alla känslor, det känns så massivt. Det är så klockrent för det som jag känt varit mitt livssyfte sedan jag var liten. Det fantastiska i det hela är att trots att jag funnit detta nu så känner jag att jag vetat om allt de berättat om tidigare år, de började ge meddelanden 2003. Jag har varit i situationer där jag fått samma info som jag har tagit till mig på ett mycket personligt plan och som har varit en del i min utveckling.

I "En ny jord" läser jag att det viktigaste är inte att man gör något utan hur man gör det. Att skapa någonting och samtidig utsätta sig själv för stress, oro och press så förgiftar man både sig själv och jorden. Däremot om man bara så diskar och samtidigt är medvetande i Varandet så bidrar man till en bättre värld. Enligt Tolle är nyckeln att se till att man skapar i frekvenserna av: Acceptans, Glädje, Entusiasm. Då vibrerar man universum och universum kan strömma igenom en.

Vibrate the cosmos and the cosmos shall clear the path

Jag har ett oerhört jobbigt självdestruerande program i mig som ganska ofta gör att jag skapar kaos omkring mig. Små mardrömssituationer som jag helt och hållet har mig själv att skylla på och som, när andra är inblandade även driver dem till vansinne. Det kan vara att jag är nervös över något som gör att jag går på autopilot, för det kräver en nedsatt medvetenhet.

Exempel:
I dag skulle jag på anställningsintervju i Stuttgart. Tåget gick kl11.10. Jag förbereder mig i godan ro tills jag upptäcker att klockan är 10.45. Spårvagnen går 10.49 samt 10.59 och tar 10 min. Jag rafsar ihop mina grejor och springer ned till spårvagnen och är där 10.51 F*ck! Jag springer till en taxiparkering men den är tom. Jag står först i panik och tittar efter taxi och tänker hur mycket jag kommer att göra bort mig genom att komma en timme försent till intervjun och om jag eventuellt har råd att åka taxi hela vägen till Stuttgart.

Jag hör kören nu: Hur kan man vara så slarvig när det gäller en anställningsintervju. Är det någongång  man bör skärpa till sig så är det ju då osv osv.

Jag är verkligen inte stolt över att jag ganska ofta befinner mig i liknande situationer. Vi har alla destruktiva mönster som ter sig enkla att lösa för andra som inte har dem: VARFÖR SLUTAR DU INTE UPP MED DET DÄR? HUR SVÅRT KAN DET VARA! Och visst, jag kanske har klarat mig de senaste 20 gångerna och känner mig lite mallig för att jag har förbättrat mig så mycket att jag tappar lite av den enorma uppmärksamhet som krävs. Då slår den till igen den lilla djävulen!

Jag skriver inte allt detta för att plåga er eller mamma om hon tyvärr skulle råka läsa det här (förlåt mamma!) utan jag vill visa er att det finns en väg ut även om den strider mot all logik och sunt förnuft. Följande har jag gjort och lyckats med så många gånger att reproducerbarheten är närmast vetenskaplig.

Metoden är följande:

1. Jag slutar att oroa mig och att tänka på att på en minut hinner jag inte springa från spårvagnen in på hauptbahnhof, köpa biljett i en automat som tar evigheter och som alltid har kö (man kan inte köpa biljett på tåget) samt springa ned förtrappan till spår fyra och upp för trappan. Alltså jag slutar upp med adderandet av sannolika minuter som behövs för att jag skall hinna med tåget.
2. Jag bestämmer mig för att allt kommer att gå bra och att jag kommer att komma i tid på det ena eller andra sättet. Jag har bara ingen aning om hur. Jag visualiserar att allt går bra ett par gånger.
3. Jag sitter och myser för mig själv och glädjer mig åt tryggheten som jag känner inombords. Det här är det viktigaste steget.
4. Jag följer alla infall jag får och springer om mina ben vill det. Men jag stressar inte för då är det lätt att tappa myskänslan.

Med risk för att bli inspärrad så skall jag berätta för alla mirakel jag varit med om när jag följt dessa steg. Tåg som varit 5 minuter försenade så att jag han med dem (två gånger den senaste månaden varav den ena idag). En gång när det regnade så att gatorna svämmade över satt jag på spårvagnen och mös över att jag var så torr och det bildades en spricka(!!!) i kilometertjocka moln just över gatan jag skulle promenera uppför vilket fick till följd att jag kom hem snustorr. En gång var jag på ett anslutningståg som var 10 minuter försenat, det skulle vara 5 minuter till att nästa tågs avgång från ordinarie tid. Jag blundade, bestämde mig för att hinna med och mös. Sprang som en galning och han med tåget i sista sekund. När jag väl var på tåget tittade jag på klockan. Det hade inte väntat, det hade ordinarie avgångstid (jag tittade på två klockor till för att försäkra mig). En Söndagkväll då jag skulle åka tåg hem från yogan satt jag först och oroade mig för att fålov att behöva sitta på golvet från Frankfurt till Ulm eftersom det tåget alltid är så överbokat. Jag bestämmer mig för att sluta oroa mig, inpirerad av min yogahelg säger jag Wahe Guru till mig själv. Tåget jag sitter på har sin slutstation i Frankfurt. När jag reser på mig för att byta tåg, säger de i högtalarna att alla som skall till Stuttgart, Ulm, Augsburg eller Munchen kan stanna kvar på tåget eftersom det nu är ett ersättningståg då det andra har fastnat någonstans. Så istället för att behöva sitta och trängas på golvet i det andra tåget har jag nu en hel vagn för mig själv.

Alltså jag kan inte påstå att jag kan förklara hur slumpen viker sig för min vilja på det här sättet men tidsmässigt skulle man kunna förklara det att tiden inte är det vi tror den är. Vi tror att klockan tickar oberoende av oss men det gör den inte, det är en mental konstruktion som kanske till störst del konstrueras av massmedvetandet men som du i ditt enskilda medvetande kan ha lika stor kontroll över om du öppnar dig för möjligheten. Detta kan man bara upptäcka genom att uppleva det men jag vet att jag inte är ensam om att ha gjort det. Vad det gäller det andra, så har jag ingen förklaring annat än att vårt psykes influensdiameter är bra mycket större än storleken på vår skalle.

Faktum är att man kan utnyttja denna kunskap för ädlare mål än att hinna med ett tåg. Tillexempel, om en världshändelse berör dig illa, får dig att må dåligt är det bättre att släppa taget om alla de känslorna istället för att förtränga dem. När du förtränger dina känslor ger du fortfarande ut ett feed av energi som håller det negativa i chack. När du har kommit till den punkten där du kan se att allt kommer att gå bra finns det ingen möjlighet för något annat att manifesteras i ditt liv, och nästa dag när du ser  på nyheterna kommer de att rapportera att någonting har vänt och att allt inte alls såg lika mörkt ut som de först trodde.

Jag ville bara säga det. Att jag hann med tåget i dag eftersom det var försenat och jag kom i tid till min intervju. Kanske är det så att vi har våra svagheter för att vi genom dem skall få en inblick i något mystiskt.
Hade inte jag haft en kaosgenerator inombords hade jag inte blivit beroende av mirakel och jag hade aldrig lärt mig hur de genereras.

Jag heter Anna och jag är en mirakeloholic!

I början av nagonting nytt!

I dag är det en solig dag här i Ulm. Snart skall jag till posten och hämta ut mina yogaböcker för utbildningen som börjar i mogonkväll. För en vecka sedan kom all information. Retreatcentret verkar vara en sadan där enskild vacker och magisk plats. Jag har dag 40 pa min kriya och meditation. De har varit snälla med mig den här gangen och det är jag tacksam för. För ibland är det riktigt jobbigt att yoga och ga igenom alla sma psykoser som kommer upp. Men just nu är alla fördelar klart övervägande och jag känner att jag har ett momentum frammat. Att jag blir bättre, livet blir bättre. Ett tag kände jag hur energi kom ut, forsade ut genom mina händer. Jag fick nagonting liknande nackspärr en dag och var rädd för att behöva bryta kriyan och meditationen. Men det gick bra. Efterat lade jag mina händer pa omradet och sedan försvann smärtan och orörligheten. Kanske är det sa ända, att man kan ha en helande kraft i sina händer. M ber mig att klia hans rygg varje kväll. I bland har jag bara lagt mina händer pa hans rygg i stället och det har varit gott nog för honom. Jag  tror ocksa att jag skulle ha blivit sjuk. Jag var saa trött. En vän sa att jag sag ut som att jag var sjuk. Men det enda förutom tröttheten var tva snytningar. Det liksom passerade i periferin.

Som läxa har vi fatt att göra Sodarsan Chakra Kriya, som jag ju faktiskt har pa min 2012 lista. Det verkar verkligen sa att jag far lite hjälp att utföra alla mina intentioner. Vi skall göra den under utbildningen för att balansera "The Teacher aspect of mind" sa att vi kan vara där för vara studenter. Ge dem det de behöver fran var intuition och inte använda utlärningen som ego-gratification. Men SCK gör sa mycket mer. Det är den starkaste av meditationer inom alla former av yoga och kan ta sig igenom alla neurotiska tendenser i det undermedvetna. Jag har försökt mig pa den förut manga ganger och mitt rekord hittills är 10 dagar 31minuter. I början kunde jag inte göra 3 minuter för jag fick andnöd. Jag insag senare att det var för att jag hade en panikattak och da kunde jag med styrka sitta igenom den och sen blev det sa mycket enklare.

Jag kan sa mycket se fram emot att fa vistas i närheten av människor som under en längre tid har gjort ky till sin livstil. Jag har antagligen en ganska svag aura för jag blir sa pavekad av de människor jag har i kring mig. Det behöver inte bara vara om de är pa daligt humör. Det finns en som jag jobbar med som alltid är glad och entusiastisk men om jag spenderar mer än tva timmar i samma rum maste jag vila middag, eller sa blir jag arg (vilket jag döljer sa gott jag kan). Jag vet inte vad detta beror pa men det skapar helt klart problem för mig som jag inte kan sätta fingret pa. Jag kan känna att jag maste generera energi för alla andra och att det inte alltid blir sa mycket kvar för mig själv. Därför är det sa skönt för mig att vara i närheten av nagon som kan generera sin egen energi och mer där till. Den energin som min kommande yogalärare har är enorm. Den framkommer i de email han skriver och faktum är att jag valde den här utbildningen efter att ha upplevt energin fran hans hemsida. Jag hoppas ju att jag själv inte kommer att vara energitjuv at mina yogalärare :) men det är väl det man är när man lever pa en energi som man inte allstrat själv.

I allafall sa är jag glad över att vara klar med min kriya nu. Men jag känner inte riktigt för att sluta med Adais Tisais. Det känns som att den har satt igang en utveckling i mig men att jag bara har tagit ett fatal stapplande steg. Stegen gar dock helt i rätt riktning, sa jag vill inte sluta ga. Det är svart att säga om jag kommer att klara att upprätthalla den tillsammans med allt det nya, därför är mitt mal till att börja med att ta mig till dag 43. Dvs göra den under helgen sa att det sen skall vara lättare att fortsätta.

Att tänka rätt

Jag vet inte vad det är som gör att vissa bara kan tänka rätt och leva lyckligt, men för mig är detta en stor utmaning. De flesta av de andliga discipliner jag har försökt mig på är ett resultat av att jag har haft lite svårt att anpassa mig till attraktionslagen.

Jag har ju givetvis lyckande också såsom när jag följde ett råd i boken "the power of your subconciuos mind" av Joseph Murphy och skrev en lista på egenskaper hos min idealkille. Jag hade i ett flertal år om och om igen berättat historierna om mina misslyckade förhållanden attraherat skitstövlar den ena värre än den andra. Mina snyfthistorier innehöll bara det dåliga beteendena och egenskaperna och resultaten kom som brev på posten. Men när jag skrev den numera berömda listan så tänkte jag tillbaka på vad jag gillat med de pojkvänner jag haft, sedan adderade jag vissa andra önskemål efter det. Jag läste upp listan för min roomie D och hon önskade mig lycka till att hitta denna osannolika kille. Man skulle läsa listan strax innan man gick och lade sig och när man vaknade. Jag visualiserade så starkt att jag nästan tyckte att jag kunde höra honom andas bredvid mig. Efter en vecka så träffade jag M på en jobbfest. Jag visste direkt att det var han. Jag blev livrädd och slutade med övningen och försökte rationalisera att det inte fanns en chans att vi skulle träffas igen. Men tre månader senare började han att jobba på mitt institut och ytterligare en halvår senare blev vi ihop. Det är tre år sedan om en och en halv vecka.

Jag upplever små mirakel varje vecka faktiskt. Men ändå känner jag mig många gånger frustrerad. Jag försöker skapa en målbild men rädslor smyger sig in och jag låter inte mig gå fullt ut som jag skulle vilja. Det är därför som jag dillar så mycket här på bloggen om att övervinna/släppa på rädslor och motstånd. Med Release Technique gör man så att man först tar sig upp i energier av mod, acceptans och inre frid, visualiserar målet och väntar in de motstridiga känslorna och releasar dem tills det att det inte finns några känslor varken positiva (attatchments) eller negativa(aversions) kvar och när man har kommit dit så kan man tänka på målet ostört tills att man har attraherat det. Har man mycket negativitet runt ett mål tar detta väldigt mycket energi även om jag tycker att det är ett väldigt snyggt sätt att bli av med mentalt bråte på samtidigt som man når sitt mål. Men jag har bara lyckats manifestera småsaker med den här metoden. Ett par tusen kronor och en flytt som jag tjänade pengar på istället för som jag befarade skulle kosta flera tusen kronor. Men mina stora mål kommer väldigt långsamt och det är många mentala rotprogram som måste upp. Många gånger hittar jag ingen klarhet i exakt hur jag vill ha det för rädslor drar mig ur den energi som krävs.

Nu i helgen har vi varit i Graz vilket har inneburit två långa resor med tåg. Jag har kört igenom gamla mp3 filer som jag inte har lyssnat på på väldigt länge men som alla hjälper till med manifestering men framförallt att fokusera tankarna. Jag har lyssnat på hypnosis av Dr Laura DiGiorigio.Hon tar ned en i djup trans och övar sedan på att känna tacksamhet för att öka attraktionskraften till allt det goda. Framförallt har jag lyssnat på ett hypsosisprogram som heter "gratitute" som hon ger bort gratis på sin hemsida "Deep Trance Now" Laura sysslar med spiritual hypnosis och hennes program har en enorm spännvidd som är mycket intressant att utforska om man som jag gillar att experimentera med tankens kraft. Jag känner mig totalt avslappnad och med öppet hjärta när jag lyssnar på det här programmet. Sedan har jag lyssnat på Summer McStravicks Flowdreaming vilket är en dagdrömsmetod där man flyter iväg i sitt eget flow och placerar in saker i det som man vill uppleva i framtiden. Summer Mcstravick har jobbat som ansvarig för HayHouse Radio förut och hennes tänkande är helt i linje med Abraham-Hicks. Jag har också lyssnat på min gamla favorit Kelly Howell som har program med bineural beats. Två olika frekvenser i hörlurarna gör att den blir en kompensationsvåg i hjärnan. Och programmen är anpassade så att denna kompensationsfrekvens i hjärnan är den samma som de alfa vågor hjärnan har när man är djupt avslappnad eller de theta vågor som hjärnan har i djup meditation. Detta gör att det är mycket lättare att meditera samt att nå de stadie där man lättast kan "programmera om sig" med affirmationer.

Jag känner att det är lite lättare att nå klarhet med sådan här hjälp även om det inte hjälper att bli av med något negativet, vilket ju brukar leda till ahaupplevelser och personlig utveckling. Mycket djupavslappning och positivitet på tåget blev det med andra ord. Vi får se om det kommer något kul i mitt dagliga flow framöver som ett resultat av detta. Det skall bli intressant att se!

Serendipity

I går hände någonting roligt. Ovanstående text var postad på Facebook och jag läser det högt för M samtidigt som jag berättar för honom hur mycket jag tycker om mina kusiner och hur det verkligen finns en speciell kärlek kusiner emellan. 20 minuter senare får jag ett meddelande på FB från en av mina kusiner som jag inte träffar så ofta,  hon ville ha min adress för lite trevlig post (en bröllopsinbjudan är min starka gissning)så jag sa till M att vi antagligen kommer att bli bjudna på ett bröllop och hur glad jag är över det. Ytterligare en halvtimme senare när M är ute och planterar vårlökar på balkongen så ropar en av våra grannar till honom från sitt fönster (vi känner hennes mamma väl) att vi är bjudna på hennes bröllop i Maj. Coolt! Hur uppskattning och känslan av kärlek kan flytta en uppåt "in the space of variations".

101 saker att göra 2012

Här kommer en lista med 101 saker jag vill/skall göra 2012. Jag skrev en liknande lista för 2010 men på något sett blev jag ganska stressad av den. Framåt sommaren så började saker från min lista att hända utan att jag arrangerade det själv. Listan består av en blandning av saker jag vill göra, borde göra (utmaningar), saker som är realistiska att sätta igång i detta nu blandat med det som kräver lite mer samt det som bidrar med lite extra gnistor i tillvaron. Inspiration till att göra en sådan här lista har jag fatt härifrån.  Jag kan inte minnas hur jag hittade den bloggen, men jag tycker att den är mysig. Ett halvår senare skrev hon att hon hade gjort 2/3 av sin lista redan varpå hon skrev en ny:

"In review of 2008, did it occur to you that there are so many things, large and small, that you’ve always wanted to accomplish or experience, but haven’t acted on them yet? It sure reminded me, and I realized all we have is the present moment. I want to fill up my present moments, including this one, with activities, memories, and ways of being/growing, that I can reflect on come January 1st, 2010, and say, “Hot damn! That was a remarkable year!” I have such a lust for life and a powerful desire to feel alive. Every day is an adventure, and I want to milk life for what it has to offer me, while discovering what I have to offer it."

 Hennes listor må vara lite mer våghalsiga och exotiska än min. Jag tror dock att man skall växa stegvis. Om jag gör merparten av detta i år kan har jag en ny utgångspunkt året som kommer. Här kommer de 101 sakerna som jag siktar in mig på för att berika mitt liv just nu:

1. Lämna in en komplett avhandling till Dekanat 
2. Köpa en Canon G12 kamera
3. Ga kundaliniyogalärarutbildning
4. Åka med min systerson M till Zoo/Experimentsverkstad/Astrid Lindgrens värld
5. Ansöka om ett patent
6. Skriva tre eller mer vetenskapliga artiklar
7. Göra Sodarsan Chakra Kriya i 120 dagar i streck
8. Gå en hathatyp yoga kurs
9. Minst ett veckolångt retreat
10. Skaffa nya glasögon
11. Gå till tandläkaren
12. Bli dubbelt så stark (jämfört med nu enligt mitt gymträningsprogram)
13. Måla minst 3 tavlor i akrylfärg
14. Springa 10 långpass (över 13 km)
15. Sätta igång ett aktiebolag
16. Åka till Paris med M
17. Göra Timemanagement kurs i Release Technique
18. Spendera en vecka eller mer på Kungsberg i sommar
19. Trippla mina besparingar
20. En releasehelg i London eller Holland
21. Hälsa på minst tre av mina gamla vänner
22. Göra en 40 dagars för Navelchakra
23. Grundträna för att göra Klassikern 2013
24. Köpa ett par Loubotinskor
25. Göra Release Technique kursen för optimal hälsa
26. Göra Maya Fiennes Destress and Detox 40 dagar
27. Bestämma mig för var jag vill bo och flytta dit
28. Skriva en artikel om projektet som vi gör nu
29. Hitta en ny servis att börja spara på
30. Köpa en räcercykel för Vätternrundan och eventuellt framtida Triathlon
31. Göra många alpturer Var till Höst med M
32. Sjösätta och ta med M ut i Mirrorjollen
33. Göra fotvård/spatreatment för fötter
34. Skriva en artikel om bränsleceller och skicka till svenskt teknikmagasin/tidning
35. Anordna en minikurs i Kundaliniyoga för vänner och kollegor för att få undervisningspraktik
36. Göra klart min 40 dagars Kantha Padma Kriya för halschakrat
37. Skriva in alla mina träningspass på Träningsguiden.se
38. Åka på SPA dagar/helg med M till Baden-Baden
39. Åka till Kungsberg på hösten
40. Köpa/skaffa/få Birdie lampan designad av Ingo Maurer
41. Bli duktig på Imagestreaming samt att tolka
42. Ha mer direkt erfarenhet av sinne/materia samt de icke fysiska delarna av mig
43. Leva mer i KÄRLEK
44. Gå på manga yoga workshops (olika former)
45. Lära mig 5 nya sopprecept
46. Köpa en Juicer eller Vitamix och göra grönsaksjuicer med grönsaker från marknaden
47. Shoppa pa COS
48. Testa 5 nya recept i Anna Bergströms Under Valnötsträdet
49. Åka på semester med M söderut/till ett land där vi ej varit.
50. Läsa alla mina böcker om entreprenörskap/innovation
51. Läsa mina två böcker ur Platons samlade verk översatt av Jan Stolpe samt köpa nästa
52. Göra alla övningar i en av mina tyska grammatik böcker ("Deutch üben; Mir oder Mich")
53. Köpa skivor med barnmusik pa engelska till mina systersöner
55. Testa nagot äventyrligt i Alperna typ Canyoning.
56. Spendera en dag i en Strandkorb pa en strand i Nordtyskland
57. Hitta ett sätt som jag kan göra "karma-yoga" på som jag gillar.
58. Skriva ett brev till mitt fadderbarn och sätta in pengar på hennes privata konto.
59. Skaffa fler vuxenpoäng
60. Skypa minst varannan vecka med Abbi och Diddi
61. Utvidga min konfortzon ( lite varje dag)
62. Utveckla mitt eget innovationssystem
63. Investera i förnyelsebar energi
64. Skaffa en passiv inkomstström.
65. Läsa fem romaner på tyska.
66. Meditera istället för att tänka
67. Få in lite vanor fran "Unlimited Futures" boken
68. Köpa en kostym
69. Åka pa en momentum day Release Technique
70. Identifiera mig själv som Entreprenör och Uppfinnare
71. Söka pengar för att utveckla mina uppfinningar
72. Springa ett halvmarathon eller Lidingöloppet
73. Läsa Critical Path av Buckminister Fuller
74. Läsa My Inventions av Nikola Tessla (igen)
75. Hitta en affärspartner
76. Segla en dag med blasigt skitväder.
77. Kappsegla i jolle
78. Ga många fortbildningskurser (eller i alla fall en)
79. Ha en picknick på en ö
80. Simma runt Vargholmen på Kungsberg
81. Brodera klart min Ängladuk
82. Åka pa helgutflykter
83. Fira ordentligt när jag fyller år.
84. Manifestera minst 3 mål "by releasing only"
85. Ha starkare fokus på det positiva
86. Ta ett steg frammat mot att äga ett drömboende (hus eller lägenhet har ej bestämt)
87. Skaffa ett nytt körkort
88. Ta tio privatlektioner i tyska
89. Bygga en bränslecell med material som jag uppfunnit själv
90. Ordna livet så som jag vill ha det istället för att gnälla över hur jag inte vill ha det
91. Fira med dyr Champangne när jag har blivit Dr.
92. Hälsa på Abbi och Diddi så ofta jag kan
93. Köpa och passa i nya 7 jeans
94. Klä mig chict oftare på jobbet
95. Hitta på någonting speciellt som överraskar  M när han fyller år.
96. Boka balett-biljetter i Paris
97. Äta en Laudre macaron
98. Göra en tredagars Vipassana retreat
99. Göra Kriya/Meditation för att stärka min Aura
100. Springa längst en strand i solnedgången
101. Hitta på tre roliga saker att göra i Ulm


Det här är alltså ingen to-do list fylld med krav. Det är en intentionslista. Det är en viktig skilldnad. En intentionslista får man hjälp med medan en to-do lista kan få en att känna sig stressad. Därför bör man också avsluta sa här:

So be it!

Om yogaskador och mitt Vipassana mirakel

Förr

Nu

  Jag har igår läst den där New York Times artikeln om yogaskador, vilket naturligtvis rubbade min balans lite. Jag är ju själv nybörjare utan lärare än så länge. Jag vet att det är kraftfulla grejor vi har att göra med när vi yogar. Jag  känner min litenhet och okunnighet inför det. Men jag kan inte sluta tänka på att livet och kroppen är min. Det är upp till mig att söka upp allt motstånd som döljer sig i kropp och sinne och bli "the opening" så att det kommer ut och jag mår bättre. Att andas igenom känslorna som uppkommer av all rörelse. Jag gör samma sak när jag gymmar även om jag känner att de övningarna tyvärr verkar stänga in energin i musklerna istället för att släppa ut den.

Kroppen och psyket är ju ett. Jag har i hela mitt liv haft en fot som pekat ut 30 grader när mitt knä har varit rakt. Det är något som jag ärvt av min mamma som i sin tur ärvt det av sin pappa, min morfar.  Under mitt Vipassana retreat hade jag så ofantligt ont i hela höften knät och skenbenet när jag satt vanligt med korslagda ben (något jag inte känt av innan). Jag kunde inte sitta still mer än ett par minuter, vilket helt klart var ett problem när man skall sitta och meditera 10 timmar om dagen. På dag 5 var smärtan helt borta. Jag blev lite förvånad och öppnade ögonen och sträckte ut foten som nu var helt rak i linje med knät. Ett kvantsprång. Det skedde inte gradvis. Hade jag försökt töja knät och foten i linje på fem dagar hade jag garanterat skadat mig. För det var någonting där som löstes upp i meditationen och detta något har hållit fast kroppen i den vridna ställningen i alla dessa år (och generationer). Om jag hade haft en yoga ställning att öva så kanske detta hade lösts upp gradvis under ett halvår eller så. Jag tror att om man ser yogan och kroppen på det viset kan man se att man måste vara beredd att bearbeta det psykiska om man arbetar med sin kropp. Kroppen kommer att ändras allt efter det psykiska är färdigbearbetat. Där finns ingen plats att pusha, bara att vara här och nu och andas igenom de känslor som kommer upp.