(Wo)man's mind, once stretched by a new idea, never regains its original dimensions

Jag har varit ganska tyst här pa bloggen det senaste aret och det är för att jag känt att jag behövt assimiliera min energi till en förändring i mitt liv, som jag mer eller mindre skrivit om sedan bloggens start. Det är en lang process för mig, fran att ga och drömma om nagot tills jag har om format dessa drömmar till ett beslut och en plan. Nu är beslutet taget och planen är pa god väg.

Jag skall flytta till sverige i februari och jag skall starta eget företag. Det är vad jag vet i dagsläget. Jag vet att mitt företag i slutändan kommer vara ett uppfinnarföretag som tar idéer till prototyper och säljer dem vidare i nagon form. Jag vet vad min första uppfinning är. Men ej hur jag skall tillverka prototypen. Eventuellt kommer jag att ga nagot som heter Uppfinnarskolan med start i augusti. Där man lär sig det praktiska i att ta idéer fran idé till tillverkning.

Min första uppfinning är en komponent till bränsleceller och jag fick nys om de när jag testade en kreativ metod som heter Image Streaming. Jag testade det för första gangen 2007, och jag sag den här komponenten och visste att den kommer att bli en game changer. Jag har inte haft tillfälle att fokusera pa den tills nu. För även om jag har forskat inom bränsleceller, har varken tiden eller platsen varit rätt. Men nu har ja bestämt mig för att den är det. Men eftersom jag inte har nagot kapital sa kommer jag att fa börja mitt företagande mer som konsult, eller hur det nu blir. Mycket star öppet.

(Detta betyder ocksa, Carina, att du har en partner i WTY i Stockholm i februari. Jippi!)

Boomerangen

Min dröm kom tillbaka till mig igen efter nagon manad. Men den kom tillbaka i en mer positiv form. Som nagot manifesterbart. Utan alla tvivel och besvikelser som den burit pa innan. Nu har jag bestämt mig för att satsa. Mitt beslut blir starkare varje dag men det har slagit följe med bade enorm rädsla men även en massa energi. En känsla av att oavsätt hur läskigt är det just det här jag skall göra, för det är rätt för mig.

Vad är det de säger... nagonting med att man skall släppa den man älskar fri. Är den din kommer den att atervända men om den inte gör det var den aldrig din fran början.

Jag vet inte hur det här skall ga till men jag vet att varje cell i min kropp är jublande glad.

Frustrationer och ett vätgassamhälle

Förra helgen var jag på en workshop i Freiburg angående Elektrolys, en omvänd bränslecell där man tar överskottsel från elnätet för att sönderdela vatten i vätgas och syrgas. Vätgasen kan man sedan använda i en bränslecellsbil som bränsle. Resultatet är en bil vars räckvidd är lika lång som en vanlig bensinbil, men som är en elbil som inte behöver laddas. Elbilar har fördelen, förutom att de inte avger några avgaser, att de går helt tyst, har inga rörliga delar i motorn som nöter och skapar oljud, samt att de accelererar många gånger snabbare en en vanlig bil. Jag har ju jobbat med bränsleceller nu i över sex år så det var väldigt intressant att se hur det ser ut på elektrolyssidan. Andra betingelser som gör att man har liknande problem men ändå olika på många sätt. Här i Tyskland har man nu så mycket vind och solkraft att man inte vet vad man skall göra av all ström under topparna mitt på dan. Då den skitiga brunkolkraften och kärnkraften inte svarar så snabbt på regulering måste man ha ett sätt att spara energin på. Det kan man göra via en omvandling till vätgas. Dels för att kunna köra den tillbaka in i nätet när solen inte skiner och det är vindstilla, så att man på sikt kan minska brunkol och kärnkraft, men också för att man skall kunna tanka bränslecellsbilar med vätgas och ladda elbilar. EU har som mål att minska CO2 utsläppen med 95% i transportsektorn till 2030 (tror jag att det var), för att stabilisera växthuseffekten. Det kan man göra med en flotta av 50% bränslecellsbilar, 25% rena batteribilar och resten olika hybrider mellan dagens motorer och batterier ala Toyota Prius. Att ställa om till elbildrift skulle kräva en ökning av elproduktionen med 20% men nu förbrukar transportsektorn 50% av all energi. Så elbilar har mycket högre verkningsgrad och på så sätt kan man använda den energi vi har effektivare.

Att jobba med det här är tillfredsställande på många sätt men också frustrerande. Jag kan känna att Sverige gör extremt lite för den här utvecklingen och även här pendlar pengarna så kraftigt mellan bränsleceller och batteri forskning att många får skola om sig i femårsintervall. Man satsar massor, kräver snabba resultat, blir besviken och drar tillbaka pengarna innan momentum uppnåtts.

Jag har haft väldigt hög energi i några dagar och har börjar jobba med mina inställningar till allt detta. För jag vill inte måla in mig i en ruta av inlärd hjälplöshet, men det är ofta det jag gör. Jag har många inre bilder om min obetydlighet i jämförelse med stat och storföretag, inte så konstigt kanske. Men det hjälper ju ingen. Så jag har börjat kollapsa negativa bilder och trossatser på det här området nu. Under dem finns frustration. En mängd som nockar hela mig. Jag har bestämt mig för att jag skall ta mig i genom det. Jag håller mig öppen. Jag releasar och yogar. För vad är frustration egentligen. Obehaglig. En illusion av en vägg som man inte kan ta sig runt. En förlamning av kropp och sinne. Gandhi var säkerligen inte särskilt frustrerad när han kickade ut britterna ur Indien. Och på samma sätt måste det gå att kicka fossila bränslen.

Teknikvisioner

I går var jag på Hannovermässan. Väldigt synd att jag inte tog med mig kameran. Det var smashing. Jag trodde att det skulle vara en ingenjörsmässa i allmänhet men nästan allt handlade om Electromobility, förnyelsebara energier och miljöteknik och innovationer. Det var så maffigt att se alla visioner på ett ställe och att veta att det är hit vi är på väg. Det är en kraft som är så stark att den kommer inte kunna kvävas av pessimister och oljemakter. Jag kan känna frustration i bland. Att jag har valt att viga mitt liv till att realisera en vision som kräver en så omstörtande struktur i samhället. Där min egen kraft är så liten. Men när jag gick mellan mässhallarna och en skinande Mercedes F-Cell smyger förbi (de är väldigt tysta) på vägen. Då reser sig håret på mina armar. Det är så vackert!

Den osynliga bilen

Det finns en anledning till att jag bor i Tyskland och den anledningen heter bränsleceller. Det här är framtiden. Det här maste vi satsa pa om vi skall hindra isarna fran att smälta och jorden fran att svämma över. Manga ganger blir jag helt paff inför hur världen fungerar, vad man lägger pengar pa att utveckla teknologiskt. Att Grekland som är helt bankrupt och maste bli räddat av resten av Europa helt plötsligt köper vapen för en miljard €. Att det överhuvudtaget finns en vapenindustri övergar mitt förstand. Vi har var mänskliga kreativitet och vi bör använda den till nagot bra. Jag har hört att i Sverige är 95 procent av befolkningen emot att vi har en vapenindustri (SAAB, Bofors etc) som dessutom exporterar till krigsförande länder. Ända görs absolut ingenting för att lägga ned skiten. Samtidigt sätter sveriges bilindustri mindre än marginella insatser för att göra deras bilar helt miljövänliga, zero emission. Man väntar och ser. Later andra göra jobbet och tvekar pa om det verkligen är realistiskt, medan man lägger ned än mer pengar och energi pa att förbättra en döende produkt: förbränningmotorn. OK Enough! Nu fokuserar vi positivt! Titta vad Daimler gör under tiden:

Min Vision

En gang under den tiden som jag gick pa universitetet sa läste jag för första gangen om The Hydrogen Economy. Det innebär att vätgas är den energibärande mediet istället för som nu olja, kol och uran. Vätgas är inte ett ämne som det finns i begränsade reserver i jordens inre, utan nagot vi kan forma med hjälp av elektrisk energi. Detta gör det möjligt att ga över till att unyttja naturens energikällor och ända ha ett sätt att spara den kemiskt. Med vätgasen kan man tanka bilar som drivs av bränsleceller och en elmotor, och det enda som kommer ut som avgas är rent vatten.

När jag hade läst detta stog tiden still ett tag. För mig var detta den ultimata utopin och jag visste att jag ville jobba med detta, att göra visionen om ett sadant samhälle till verklighet.

När jag var klar med min utbildning sa försökte jag intressera mig för andra mer realistiska yrkesbanor. Men det gick inte. Efter ett tag fick jag lov att ta beslutet att "hitta ett jobb inom bränsleceller oavsett vart i världen jag behövde flytta" och redan efter 2 veckor hade jag fatt erbjudandet att doktorera pa ett institut i södra Tyskland.

För mig är detta ett bevis pa att när sinnet och själen är överenns sa sker manifesteringen väldigt snabbt och har mirakel liknande kvaliteer.

Men jag kan inte säga att livet har blivit lätt bara för att jag har valt att följa min dröm. Snarare är det sa att jag hela tiden konfronteras med mig själv. Jag kan inte längre ta den enkla vägen och ta hänsyn till mina begrännsningar, vare sig inom mig själv eller de som uppstar i friktion med omgivningen. Den här vägen tvingar mig att hitta praktiska svar pa livets stora filosofiska fragor som: Kan man ändra världen? Varifran härstammar kreativitet? Hur realiserar man en vision? Hur manga av mina begrännsningar är en illusion? Hur blir man av med rädsla? Är ilska ett resultat av maktlöshet eller är maktlöshet ett resultat av inre ilska? Hur blir man en positiv kraft i universum? och mer och mer och mer...


Da dessa fragor är otroligt intressanta och skulle kunna förtjäna en livstids sökande i sig själv är det lätt att hamna pa sidospar. Men just nu är centralsparet en vision jag har fatt om ett membran som eventuellt skulle kunna fungera som ett kvantsprang i materialutvecklingen för bränsle celler. Sa just nu är det kreativitet och fran vision till verklighet som är det centrala i mina metafysiska studier.

Jag avslutar med vad en vis person sa till mig en gang:
När du har gjort upp med all din ilska mot fossila bränslen och de industriella makterna. När du är pa det klara med att du gör det av kärlek till jorden och inte för att du vill ändra pa nagonting, kommer du att vara i harmoni med lösningen. Da kommer du vara pa rätt plats vid rätt tillfälle. En bok kommer att trilla ur bokhyllan med precis rätt sida uppslagen och du kommer träffa alla personer som kan hjälpa dig att na ditt mal.

"We always attract into our lives whatever we think about most, believe most, expect on the deepest level, and imagine most vividly"
Shakti Gawain

Två ord jag gillar

Den här båten stod på parkeringsplatsen på institutet idag. Jag gillar ju mest segelbåtar, men ibland finns det tillfällen då även dessa måste gå för motor. Allt som jag ogillar med det, oljudet, stanken och oljeläckage som bildar hinnor på vattenytan försvinner då man istället har en elmotor som drivs utan en bränslecell. Tyst och avgasfritt. Man behöver inte lägga ifrån sig sin sommar lektyr. Man kan höra hur skrovet bryter vatten ytan och klucket från vågorna. Nästan som att segla.

Framtiden

"And what will they burn instead of coal?"
"Water," replied Harding.
"Water!" cried Pencroft, "water as fuel for steamers and engines! water
to heat water!"
"Yes, but water decomposed into its primitive elements," replied Cyrus
Harding, "and decomposed doubtless, by electricity, which will then have
become a powerful and manageable force, for all great discoveries, by some
inexplicable laws, appear to agree and become complete at the same time.
Yes, my friends, I believe that water will one day be employed as fuel,
that hydrogen and oxygen which constitute it, used singly or together, will
furnish an inexhaustible source of heat and light, of an intensity of which
coal is not capable. Some day the coalrooms of steamers and the tenders of
locomotives will, instead of coal, be stored with these two condensed
gases, which will burn in the furnaces with enormous calorific power. There
is, therefore, nothing to fear. As long as the earth is inhabited it will
supply the wants of its inhabitants, and there will be no want of either
light or heat as long as the productions of the vegetable, mineral or
animal kingdoms do not fail us. I believe, then, that when the deposits of
coal are exhausted we shall heat and warm ourselves with water. Water will
be the coal of the future."
"I should like to see that," observed the sailor.

Jules Verne in Mysterious Island 1874

Helgläsning

I går kom den här fina boken till mig på posten från USA . Den luktar gammalt blbliotek så att det sticker i näsan. Jag var så glad när jag hittade den för jag tror att det är den första bok som skrivits om "The Hydrogen Economy". Den är publicerad 1975, så jag vet inte om det är sant. Kanske den första genomgången av all vetenskap som fanns på området just då och vad som behövdes göras för att visionen skall bli verklighet. I alla fall så känns det fint att få ha den här hemma och låta dess vibbar sprida sig...