(Wo)man's mind, once stretched by a new idea, never regains its original dimensions

Jag har varit ganska tyst här pa bloggen det senaste aret och det är för att jag känt att jag behövt assimiliera min energi till en förändring i mitt liv, som jag mer eller mindre skrivit om sedan bloggens start. Det är en lang process för mig, fran att ga och drömma om nagot tills jag har om format dessa drömmar till ett beslut och en plan. Nu är beslutet taget och planen är pa god väg.

Jag skall flytta till sverige i februari och jag skall starta eget företag. Det är vad jag vet i dagsläget. Jag vet att mitt företag i slutändan kommer vara ett uppfinnarföretag som tar idéer till prototyper och säljer dem vidare i nagon form. Jag vet vad min första uppfinning är. Men ej hur jag skall tillverka prototypen. Eventuellt kommer jag att ga nagot som heter Uppfinnarskolan med start i augusti. Där man lär sig det praktiska i att ta idéer fran idé till tillverkning.

Min första uppfinning är en komponent till bränsleceller och jag fick nys om de när jag testade en kreativ metod som heter Image Streaming. Jag testade det för första gangen 2007, och jag sag den här komponenten och visste att den kommer att bli en game changer. Jag har inte haft tillfälle att fokusera pa den tills nu. För även om jag har forskat inom bränsleceller, har varken tiden eller platsen varit rätt. Men nu har ja bestämt mig för att den är det. Men eftersom jag inte har nagot kapital sa kommer jag att fa börja mitt företagande mer som konsult, eller hur det nu blir. Mycket star öppet.

(Detta betyder ocksa, Carina, att du har en partner i WTY i Stockholm i februari. Jippi!)

Boomerangen

Min dröm kom tillbaka till mig igen efter nagon manad. Men den kom tillbaka i en mer positiv form. Som nagot manifesterbart. Utan alla tvivel och besvikelser som den burit pa innan. Nu har jag bestämt mig för att satsa. Mitt beslut blir starkare varje dag men det har slagit följe med bade enorm rädsla men även en massa energi. En känsla av att oavsätt hur läskigt är det just det här jag skall göra, för det är rätt för mig.

Vad är det de säger... nagonting med att man skall släppa den man älskar fri. Är den din kommer den att atervända men om den inte gör det var den aldrig din fran början.

Jag vet inte hur det här skall ga till men jag vet att varje cell i min kropp är jublande glad.

Att uppfinna...

... det är vad jag vill göra nu. Att ta den där idén som jag pratat om i  över sex ar och verkligen realisera den och ta den till marknaden. Jag har en plan som är delvis väldigt konkret men som ocksa kräver en del pa manifestationsfronten. Jag använder mig av alla metoder jag känner för att skapa det där rummet inom mig "its done". Och jag kan inte längre skriva att det handlar om att göra det omöjliga möjligt, för det känns inte längre omöjligt. I gar var jag och M i München och vi gick pa "Deutsche Museum"  (som jag fann totalt oinspirerande) för att se en utställning av modeller fran uppfinningar funna i Leonardo da Vincis anteckningar. Jag fattar inte grejen i att göra en utställning i tolkningar istället för att fokusera pa geniala tankeprocesser i orginal. Jag satte mig i en fotölj och tjurade en stund tills jag inom mig fick klart för mig att det är själva antecknandet och sketchandet som är den geniala tankeprocessen. Det handlar alltid om att fanga det subtila och fa oss att fokusera pa det. För da det gäller det subtila ger det en aldrig hela bilden. Koncept svishar förbi, ibland utan att vi noterar dem. Det är när vi noterar har en utatgaende process sasom att vi förklarar för nagon eller börjar skissa, utan att bli för överdrivet oroliga om vi skall första hela bilden. Däri kan vi skapa orignalitet. Det är sa enkelt egentligen.

Nu

Jag spenderar dagarna i lika delar verklighetsflykt lika delar kraftansträngningar med jobb. I genomsnitt har jag bättre självdisciplin än någonsin, men tidsmässigt finns mycket förbättringspotential. Jag kan flumma runt ett par timmar för att sedan skriva något som kanske skulle tagit 2 timmar för en "normal" människa men som tar 20 minuter för mig. Det krävs väldigt mycket ställtid. Kanske är det massa som integreras under denna tid, som gör att när jag väl kommer igång är jag redan klar. Just nu på sommaren är jag faktiskt mer tillfreds med detta arbetssätt. Jag sitter hemma och inte på jobbet, så det dåliga samvetet för att inte ha en jämn produktivitet i 8 timmar i sträck finns inte där. Jag har lite svårt för det där åttatimmarstänket. Jag skulle kunna sova i labbet när jag väl är i gång. Många gånger skulle det nästan krävas för att mätresultaten skall bli riktigt bra. Men vi har starka arbetsregleringar som förbjuder oss att vara i labbet efter 18. Jag skulle verkligen vilja starta eget så att jag kunde följa min inspiration mer och slapp dåligt samvete blandat med irritation för avbrott.

Just nu är det jobb jag gör mer ett röjande av gammal ångest. Det är skönt att det blir gjort men det gör mig inte lycklig. Jag har massor av rädslor att möta varje dag, men det går bättre och bättre. Jag har filosoferat mycket över rädslan och på det sättet den styr våra liv den sista tiden, ja egentligen kanske i flera års tid. Det är för att jag är så oerhört obekväm med att vara i min komfortzon så jag hela tiden måste möta dessa vallar av rädsla som omger den. M kallar det att jag är en sån som har min gravitationspunkt utan för kroppen. Att jag hela tiden är på väg någonstans och aldrig riktigt får ro. Det är ganska plågsamt för jag blir ju lika stressad av förändringar som alla andra. I alla fall så har jag ganska länge nu varit i en fas där jag inte gör det jag egentligen skulle vilja göra eftersom det är som att, när jag redan är överbelamrad av rädslan av att disputera och starta ett nytt jobb och kanske flytta, medvetet skapa ändå mer att vara rädd för. Att börja skapa något helt eget, ett företag uppfinnigar med mera innehåller så många ovissheter så jag kommer aldrig i gång fast jag är och nosar där hela tiden. Jag hoppas verkligen att ni skall få se den dagen då saker börjar att hända här och jag inte längre skriver om min längtan och alla rädslor som står i vägen.

Men dit jag tyr mig under min verklighetsflykt är mot detta. De som startar eget och bloggar om det exempelvis. Jag tror verkligen att för att hitta den verkliga lyckan, det vill säga för mig att inte vara driven av dåligt samvete över saker som jag tänker att jag egentligen redan skulle ha gjort, så måste man komma dit att man uppsöker det obehagliga. Rädslan för att när man väl står där så kommer man inte att mäta upp till sin egen drömversion av sig själv. Att man som uppfinnare skall ha slut på idéer. Att behöva leva livet i en evinnerlig telefonskräck, finansiellt risktagande och skrivkramp. För när man väl behärskar det området så är varje steg ett positivt steg, som leder en in i flow istället för att man prickat av ännu ett måste som man skäms över att man inte gjorde igår. Det är att ta steget ut ur den av Seth Godin kallade fabriken, jobb som skapats för att automatisera människor så att de skall kunna bli ersättbara, där man lever i illusionen av arbetstrygghet och i bekvämligheten att följa arbetsbeskrivningen, där man är en kugge i ett maskineri, för att bli en konstnär.

I dag hamnade jag på ett Twitter till en människa som har lyckats med detta till den milda grad. Som är oerhört framgångsrik, utöver den vildaste fantasin. Det var en strategisk positivet som lyste från den sidan med en starkare kraft än vad jag någonsin känt ens från de mest framgångsrika självhjälpsgurus som är som rockstjärnor i sin egen rätt. Jag fick uppfattningen att han började på minus som alla vi andra i början av livet eller kanske efter tonåren. Men att han tar ett aktivt beslut i varje sekund att vara positiv. Om han mötte kritik så skrev han att det var oväsentligt för honom för de som kritiserar honom utgör inte hans fan bas, vilket är dem han kreerar för. På så vis håller han sig i fönstret av flow, att jobba med det som gör honom lycklig. Att kunna jobba hårt med att ge av sig själv och på så vis skapa något makalöst. Jag blev så oerhört inspirerad av det. Kraften i att i varje möte, i varje handling, varje tanke bestämma sig för att vara positiv. Det är grunden till det magnifika.

Making Ideas Happen

Jag läser just nu en mycket inspirerande bok om hur man realiserar sina idéer.

"I think there are two phases" Jonathan Harris says to the book author "the first is the one where you are just picking up signals from the ether. [Ideas] aggregate over time and pop up one day when you are in the shower. I think the second phase is deciding 'Okay, I am going to actually pusue this given thing.' And once you have decided, it is a different mind-set from that point forward. At least with that particular idea, because you have to become more rational and more logical, more diciplined. It is less about recieving and  it is more about synthesizing and distilling and then ulimately producing. And I think it is something that a lot of creative people struggle with because the former is a more pleasing way to live your life, but the latter is the only way that you can actually get anything done"  

Egentligen handlar det bara om att göra sin idé till ett projekt. Se till att skapa så många action-steps som möjligt så att man hela tiden driver idén framåt. Organisera sig så att man kan lägga sin energi på rätt saker.

Det är lite Getting Things Done över det hela. Men medan jag har tappat intresset för Time Management för sin egen skull så är det när det handlar om att realisera en idé mycket mer inspirerande. Jag kan inte se mig själv i en Middle Management position där jag inte ser en personlig mening med det jag gör. Jag vill inte bli effektiv för att bli framgångsrik så att jag kan klättra på karriärstegen utan jag vill få galna idéer som jag själv tror är helt orealistiska för att sedan överbevisa för mig själv att allt är möjligt. Därför talar den här boken till mig. Det är kul när man läser en bok som ger en exakt den där sparken i baken som man behöver.  

Tankar om att uppfinna och andra kreativa sysslor

Att vara en uppfinnare handlar inte så mycket om att vara smart, intelligent och duktig utan snarare att man upplåter sig själv som en kanal. Jag har alltid gillat Platons teori om idévärlden. Om det finns exempelvis bord av olika slag i den materiella världen så har de alla sitt ursprung ur Idén om bordet som existerar i sin perfektion  i idévärlden. Så fort man översätter en idé till praxis så förlorar man en del av den potential som tinget skulle kunna ha, därför att den materiella världens definition är begränsning. Det är att kollapsa ett kvanta som var en oändlig massa sannolikheter till en punkt i tid och rum. Vissa av oss är drömmare just därför att de oändliga har en sådan enorm lockelse på oss. Andra är praktiker och anser att det som inte syns finns och därför helt saknar värde. Att skapa någonting är en nedstigande rörelse, motsatt till den uppåtgående andliga sysselsättningen att bli uppväckt, att väcka kundalini med mera. Om man skall bli en bra uppfinnare måste man arbeta för att mästra energin sa att den kan gå åt båda hallen. Men många gånger är det lätt att komma på villovägar. För de som lär ut andlighet är oftast väldigt angelägna om att det högsta målet för "studenterna" är att bli fri från jordelivet och dess plågor. Men en som går åt bada hallen kan inte acceptera detta, utan vill ta ned stjärnorna till jorden igen så att alla kan få uppleva en liten del av himmelriket. Att vara uppfinnare handlar om att översätta. En ström av bilder, till ord, till recept, kemiska formler. Det handlar om att vara öppen för att lösningar kan vara mycket smartare än vad man någonsin hade kunnat tänka ut själv. Att vara öppen för att ens mentala modeller inte behöver vara sanna sa att man inte missar det som faller utanför dem. Det handlar om att synkronisera sig med hjärtat och välviljan och om att ha fötterna i jorden och huvudet bland stjärnorna.

Hur man rullar ägget över berget

I dag gick jag och satte mig med en kopp kaffe på ett bokkafé ett tag efter jobbet. På bordet låg en bok som hette "Shaolin - Das Geheimnis der inneren Stärke" eller direkt översatt "Shaolin-Hemligheten med den inre stryrkan". Jag köper ca 50 böcker av det här slaget per år, så ett första tecken på att jag numera besitter en viss inre styrka ligger i att jag trots att jag fann den otroligt intressant inte köpte den med en gång. Det kan bero på att jag känner att jag har nog med de metoder som jag har för tillfället och inte orkar med ytterligare en. Men något som jag verkligen gillade med den här boken var alla grafer som fanns i den. Det är något med grafer som ger mig en mycket djupare aha upplevelse än löpande text.


Jag ritade av en av graferna i min kalender och nu har jag varit så flitig att jag har skannat in den som bild här ovan. De blåa ovalerna skall föreställa ägg och de vita hur äggen wobblar fram och tillbaka på de sk steady state och not so steady state lägena. Alltså, man vill ta sig från det lägre stadium av energi/välmående som man befinner sig på nu till ett högre. Fokus ett är visualisering av hur attraktivt målet är för att skapa motivation. Det andra fokuset är det motstånd man måste övervinna för att ta sig till den högre nivån. 


Det här är ju en rätt så självklar bild om man tänker efter. Det finns alltid en form av bekvämlighet som behåller en kvar vid ett visst läge och de gånger som man verkligen har önskat en förändring av all sin kraft, har man fått lov att möta sina rädslor, övervinna sin lathet och stå ut med att vara obekväm ett tag. Jag tycker bara att det är så fridfullt att se det som en logisk bild. För i rädslan för förändring finns så mycket trams och allt det tramset känns så verkligt när man är mitt upp i det. För mig är det också bra att det står tryck utifrån med på hinder att komma över listan. För många gånger tar jag trycket utifrån som en bekräftelse på att tramset stämmer överens med verkligheten och så stannar jag kvar i tramset lite till.


Jag vill jobba som uppfinnare/start-up entreprenör. På idé-planet har jag en helt fantastisk uppfinning på g som jag vet skulle räcka för en start-up och som skulle locka till sig det riskkapital den behöver. Men jag står helt handfallen inför hur jag skall materialisera den här idén och så att säga göra den verklig. Jag har forskat med material ett tag nu och jag vet att jag kan lita på inpuls-flödet för att få förbättringar som ligger över förväntan så att säga. Men i det här fallet ligger det lite väl out of the box och jag vet inte i vilken tråd jag skall börja dra. Här i ligger mitt trams. Jag kommer ingen vart för jag börjar inte dra i någon tråd överhuvud taget. 


Jag tittade på den här grafen och listan på hinder och frågade mig själv: Vari ligger hindret för mig att bli en uppfinnare?


Och en röst i mig sa "Du måste lära dig att utstå ovisshet"


Är det sanningen som äntligen har fått en röst? Inget kunde då vara mera sant. Jag är en sådan som alltid drar mig mot det (för mig) okända, därför att jag inte står ut med motsatsen. Men samtidigt så känner jag ingen trygghet i det okända och mina rädslor blir starkare ju längre bort jag rör mig. Dessa rädslor äter upp min energi som jag egentligen skulle använda kreativt.


Jag känner mig stark när jag säger det: "Jag måste lära mig att utstå ovisshet". Nu skall jag bara leta upp kriyan för detta :)

Min Vision

En gang under den tiden som jag gick pa universitetet sa läste jag för första gangen om The Hydrogen Economy. Det innebär att vätgas är den energibärande mediet istället för som nu olja, kol och uran. Vätgas är inte ett ämne som det finns i begränsade reserver i jordens inre, utan nagot vi kan forma med hjälp av elektrisk energi. Detta gör det möjligt att ga över till att unyttja naturens energikällor och ända ha ett sätt att spara den kemiskt. Med vätgasen kan man tanka bilar som drivs av bränsleceller och en elmotor, och det enda som kommer ut som avgas är rent vatten.

När jag hade läst detta stog tiden still ett tag. För mig var detta den ultimata utopin och jag visste att jag ville jobba med detta, att göra visionen om ett sadant samhälle till verklighet.

När jag var klar med min utbildning sa försökte jag intressera mig för andra mer realistiska yrkesbanor. Men det gick inte. Efter ett tag fick jag lov att ta beslutet att "hitta ett jobb inom bränsleceller oavsett vart i världen jag behövde flytta" och redan efter 2 veckor hade jag fatt erbjudandet att doktorera pa ett institut i södra Tyskland.

För mig är detta ett bevis pa att när sinnet och själen är överenns sa sker manifesteringen väldigt snabbt och har mirakel liknande kvaliteer.

Men jag kan inte säga att livet har blivit lätt bara för att jag har valt att följa min dröm. Snarare är det sa att jag hela tiden konfronteras med mig själv. Jag kan inte längre ta den enkla vägen och ta hänsyn till mina begrännsningar, vare sig inom mig själv eller de som uppstar i friktion med omgivningen. Den här vägen tvingar mig att hitta praktiska svar pa livets stora filosofiska fragor som: Kan man ändra världen? Varifran härstammar kreativitet? Hur realiserar man en vision? Hur manga av mina begrännsningar är en illusion? Hur blir man av med rädsla? Är ilska ett resultat av maktlöshet eller är maktlöshet ett resultat av inre ilska? Hur blir man en positiv kraft i universum? och mer och mer och mer...


Da dessa fragor är otroligt intressanta och skulle kunna förtjäna en livstids sökande i sig själv är det lätt att hamna pa sidospar. Men just nu är centralsparet en vision jag har fatt om ett membran som eventuellt skulle kunna fungera som ett kvantsprang i materialutvecklingen för bränsle celler. Sa just nu är det kreativitet och fran vision till verklighet som är det centrala i mina metafysiska studier.

Jag avslutar med vad en vis person sa till mig en gang:
När du har gjort upp med all din ilska mot fossila bränslen och de industriella makterna. När du är pa det klara med att du gör det av kärlek till jorden och inte för att du vill ändra pa nagonting, kommer du att vara i harmoni med lösningen. Da kommer du vara pa rätt plats vid rätt tillfälle. En bok kommer att trilla ur bokhyllan med precis rätt sida uppslagen och du kommer träffa alla personer som kan hjälpa dig att na ditt mal.

Min Idol

Nikola Tesla är kanske en av de coolaste människorna som har levat här på jorden. Inte bara för allt han har uppfunnit (växelström, trådlös ström mm) men hur han gjorde det. Han byggde sina uppfinningar i sinnet helt och hållet. Lät dem gå i ett par månader för att sedan korrigera för obalanser och annat. Han ansåg att bygga någonting fysiskt innan man har testat det i sitt huvud på detta sett är slöseri både med tid och pengar. Hans självbiografi My Inventions är en av mina favoriter.

"The progressive development of man is vitally dependent on invention. It is the most important product of his creative brain. Its ultimate purpose is the complete mastery of mind over the material world, the harnessing of the forces of nature to human needs. This is the difficult task of the inventor who is often misunderstood and unrewarded. But he finds ample compensation in the pleasing exercises of his powers and in the knowledge of being one of that exceptionally privileged class without whom the race would have long ago perished in the bitter struggle against pitiless elements"
Nikola Tessla My Inventions
Hur jag inspireras utav Tesla: Att attrahera saker in i sitt liv som redan existerar är en sak och att klara av det är på sitt sätt magnifikt och kan ge upphov till fantastiska mirakel. Men om man istället som Tesla håller sig i tanken otroligt fokuserad på lösningar som inte kan förutsägas av den samtida vetenskapen kan man göra kvantsprång i sin förståelse i hur "mind creates reality"

"There is a thinking stuff from which all things are made, and which, in its original state, permeates, penetrates, and fills the interspaces of the universe.

A thought in this substance, produces the thing which is imagined by this thought.

Man can form things in his thought, and, by impressing his thought upon formless substance can cause the thing he think about to be created"
Wallas D. Wattles The Science of Getting Rich

Allt detta har ganska tekniska implikationer. Och frågan är om det nu ar 2011 är sa intressant eftersom vi redan har sett en hel del tekniska underverk manifesterats genom det gångna århundradet och manga har också dragit slutsatsen att det har varit bra men inte gjort oss lyckliga. Vi har andra utmaningar idag. Att utveckla en teknik som är i harmoni med naturen utan att vi behöver begränsa våran frihet är någonting som jag drömmer om. Och för att göra det tror jag att man måste vara mer i harmoni med naturen. Vetenskap idag bedrivs på ett sätt att man måste utforska alla problem så att man sedan kan lösa dem. Men jag tror inte på att en lösning kan skapas på samma nivå som det föregående problemet. Mozart och Beethoven lärde sig antagligen inte att komponera mästerverk genom att först lyssna på dålig musik och analysera varför den var så dålig. Perfektion existerar uppenbarligen, det kan man se många tecken på. För att skapa perfektion måste vi harmoniseras med det och det är ett jobb på insidan.