Du kan alltid välja den kreativa vägen

Du har alltid ett val att leva det kreativa livet. Den dörren står alltid öppen och du har alltid haft en vilja att göra det. Men i stället för att bara göra det så ser du med ilska på det val du gjort; att stanna kvar. 

Den ilskan projicerar du utåt på chefer, strukturer och samhället. Men vet att det är ditt val. Inte deras. Du kan alltid göra ett nytt val. Välj det kreativa livet. Släpp ilskan! Det finns ingen att vara arg på. 

Den enda som kan göra något är du.

Solen skiner och det är ledig fredag. Morgonsidorna kickar ass denna morgon, som numera varje morgon som jag vågar fatta pennan. Jag vill släcka törsten med ett par droppar vatten och över mig forsar ett vattenfall av visdom. Jag vågar knappt fatta pennan längre men är alltid förundrad bortom all sans när jag gör det. Där finns en mentor som jag länge sökt i mänsklig form utan att finna. I andra människor finner jag glimtar av den sanning som mitt inre vill förmedla till mig. I morgonsidorna är allt integrerat.

Jag finns alltid här för dig. Fatta pennan. Du känner motstånd ibland, men fatta pennan så kommer vi att bygga över detta motstånd. Du gör motståndet till en så viktig del av ditt liv. Jag vill styra dig bort från det.

Vill du styra mig?

Nej! Ha ha! Det sker dock av sig själv när du räcker dig mot visheten inom dig. I visheten finns inget motstånd, så genom din egen handling styr du dig bort från det.

I Love You!

Morning Pages

Jag har ett litet lätt beroende av Instagram. Inte för att jag själv lägger upp sa mycket, utan för att jag följer olika taggar hit och dit och tittar och blir inspirerad. Det är ett sa kallat "guilty pleasure", i stället för  att bläddra i magasin. Ganska passivt och även ganska meningslöst, kan man tycka. I höstas snubblade jag över hashtaggen #morningpages och den paminde mig om nagot som jag gjort ett tag för cirka 12 ar sedan, eller sa. Jag var med i en bokklubb som skickade mig en bok som hette "Artist pa jobbet" ett tolv veckorsprogram för att öka sin kreativitet pa arbetsplatsen. Jag gick pa universitetet da, och följde inte vad jag minns detta tolvveckors program speciellt noga. Men centralt för detta var nagot som hette mogonsidor. Det innebär att man varje morgon skriver tre A4 sidor, vad som helst, fritt det som fanns i huvudet. Jag gjorde det kanske en eller tva veckor för det tog väldigt lang tid. Men under den veckan han jag ta ett beslut som sedan paverkade mitt liv ganska mycket (en av mitt livs största resor och att min bekanskapskrets ökade med kanske 50 personer till sista  aret och ett brustet förhallande), och som jag helt hade missat annars. Jag kom i hag detta och följde hashtaggen hittade en till: #artistsway. Jag köpte mig en moleskin. Jag gick ned i källan för att hitta min gamla bok (och beställde 3 stycken till av samma författare: Julia Cameron, pa nätet). Det verkar finnas 100 tusentals mäniskor världen över som "gör the artists way" världen över, själv eller i grupper. Det är en metod som fungerar för att bli av med sina inre kreativa blockader sa att man kan hitta sig själv som konstnär.

Jag började att skriva morgonsidor igen förra aret i slutet av oktober. Jag har ju tid att skriva pa taget varje morgon i och med at jag pendlar till jobbet och därför var det ocksa lätare att fa in en rutin för mig den här gangen. Efter jul har jag endast skrivit mer sporadiskt eftersom jag först behövde min tagtid till att plugga till in dispuation. Sedan ändrade jag mina arbetstider, sa at jag far en dag ledigt, vilket innebär att jag aker till jobbet en timme tidigare, da jag helst sov pa taget. Men de senaste veckorna har jag börjat komma igang igen, främst för jag märkte att jag fick en ökad dos kreativitet av skrivandet pa  jobbet, och jag är i stort behov av det nu för  att göra mitt jobb meningsfullt.

Det som har hänt den senaste manaden är att en speciell röst har börjat utkristallisera sig i min skrift. Den här rösten talar med klarhet om för mig hur jag bör omfokusera för att hantera mitt liv. Min moleskin har gatt fran att vara rantings om de mest ointressanta tankarna i mitt huvud till att bli kanske min allra bästa självhjälpsbok. En bibel som skräddarsytts för ett speciellt liv, mitt.

Nagon tar mig i handen och leder mig ut i det okända. Sa att jag skall sluta klamra mig fast vid det som är tryggt och kännt för att fa plats att skapa det där, som jag drömt om sa länge utan att ha närmat mig nämnvärt de senaste aren. Och allt via ord som jag skriver själv, en röst i mitt huvud som säger at mig att sluta konsultera med rädslan. Som alltid har funnits men som aldrig har fatt prata till punkt.

Jag tycker att det är häftigt. Läskigt, samtidigt som jag börja känna den där livsgnistan väckas till liv. Än sa länge ä det ett val jag kan ta, men jag vet ocksa att det är ett val jag maste göra, för mig själv.

Effektiv Altruism

Efter att jag avslutat mina studier i Kemiteknik och inte riktigt kommit pa hur jag skulle kunna jobba med bränsleceller läste jag en termin Praktisk Filosofi pa Göteborgs Universitet. I delkursen om Moral hade vi en bok som var skriven av Peter Singer. Det jag kommer ihag av detta var att han tyckte att man bör jobba och leva pa exitensminimum för att använda pengarna till att hjälpa fattiga. Hur ädel den tanken än är sa tyckte jag att det var lite extremt. Men pa senare tid har jag läst en bok som heter The Soul of Money som är skriven av en fanastisk kvinna som blandannat varit delaktig i att sammla in pengar fran privatpersoner till ett End World Hunger project. Hon delar i boken med sig av det hon lärt sig om pengar i sitt liv som fundraiser. Hon hade identifierat tre övertygelser som ligger till grund till det sjuka förhallandet till pengar som vi har. 1. Det finns inte tillräckligt 2. Mer är alltid bätte 3. Det spelar ingen roll vad jag gör (hjälplöshet gentemot världens alla problem). Dessa tre trosatser/överygelser finns saväl hos fattiga och rika och skapar en enorm misär. Naturligtvis satte jag genast igang att avprogramera mig fran den första. Jag vet ju hur man gör :) Jag kan säga att jag höll pa i tva veckor innan jag kom av mig, sa jag är fortfarande inte klar. Men oj vad mycket rädsla det dolde sig bakom. Faktum är att jag far aha upplevelser nästan varje dag tack vare detta. Man kan säga sa här. Du är en människa med kapacitet för kreativitet och skapande som du använder alltsom oftast i ditt jobb. Sa vad för nagot uträttar detta jobb. Det finns sa manga idiotiska jobb som finns bara för att folk och nationer är rädda för att utan de pengar som de driver in med dessa jobb kommer de inte att överleva. Det finns verkligen ingen vettig förklaring till varför en privatperson skulle välja att jobba i tex "försvars" industrin, den bidrar ju enbart med helvete till världen. Dock säger man sa högt i ett rum sa finns det alltid nagon som säger att "sa kan du inte säga". Jo det kan jag för det är sant. Likväl finns det inte en vettig förklaring till varför ett land som Sverige har en försvarsindustri. Kanske kan det vara sa att jag genom att säga sa trampar nagra pa tarna. Nagon som säger att jag kan inte sätta mig till doms över de som inte har möjlighet att välja och som har en familj att mätta. Men det är inte en sadan dom jag dömer, inte människan i sig och jag vet väl själv att möjligheterna kan vara obefintliga. Men om man använder lite logik da! Vi producerar tillräcklig med mat pa jorden sa att alla i teorin skulle kunna äta sig mätta bara den blev rätt distribuerad, bara det att det händer att man ibland väljer att bränna mat för att halla uppe priserna och att en massa mat slängs. Sa om vi bortser fran trosattsen "Det finns inte tillräckligt" och dess verkning pa verklighetsuppfattningen pa miljarder människor och all misär detta innebär, vet vi att den inte ens är sann. Utan den kan varje människa fokusera pa att använda sin energi och kreativitet till nagot som gör jordelivet bättre för en själv och sina medmänniskor.

I bland tänker jag att naivitet alltid är smartast. Sa fort nagon säger "det är mer komplicerat än sa" kommer ett interlektuellt cirkelargument där elände skapas genom annat elände. Kan man inte bara säga "Är det bra?" "Ja""Bra!" "Nej" '"Sluta med det da!". Leder vapen till lycka? Nej! Ok da tillverkar vi inga. Men det kan leda till trygghet. Känner du dig trygg när du är omgiven av vapen. Nej! Ok det leder inte till trygghet, det var inte en sa smart lösning alltsa. Vad leder till trygghet? Hmm kärlek och värme. Ok men da kör vi pa den istället! Bra! OK!

I gar läste ja gen blogg som var sa himla rolig som utvärderade saker och ting pa liknande sätt. Hej Sonja heter den, jag länkar till ett inlägg som just handlar om det ologiska i att ga runt och oroa sig för att bli av med pengar och att använda detta som argument för att vara rädd för sina medmänniskor. Jag skrattade högt om man säger sa.

Jag avslutar detta rabbel med en Ted Talk av just Peter Singer som jag laddade ned som Poddis i morse. Det var inspirerande tycker jag!

Det kollektiva undermedvetna

Jag har skrivit många gånger här om beliefs. Trossatser som man har och som fungerar som filter för verkligheten. Det finns massor med olika sätt att avprogrammera sig. Bland annat via Gamma healing, NLP, och min nuvarande favorit som man hittar här. Det finns trossatser på olika nivåer. Vad jag tror om mig, hur livet i stort fungerar osv. Men också sådana som vi egentligen inte vill tro på, som vi på ett rationellt plan har tagit avstånd från. Grejen är, att om man kan observera det i världen så tror man på det. I samhällsdebatten kallas de systemfel som vi politiskt måste åtgärda, och som vi alla är ett offer av.

När man föds som människa så tar man del av många av dessa kollektiva trossatser för att man lite ingår ett kontrakt, tidsuppfattningen och materialismen är sådana överenskommelser som gör att själva upplevelsen av jordelivet kan få en viss kontext som man kan lära sig något av för att utvecklas vidare. Men vill man verkligen abonnera på alla dessa konstiga mentala tankesystem som finns här, såsom patriarkat, rasism och klassamhälle?

Jag gjorde en liten övning gällande detta i fredags. För mig har det varit så att jag har inte varit så speciellt medveten om strukturella begränsningar kring kvinnor förrän 1. Jag började studera på en teknisk högskola 2. Jag flyttade till Tyskland. Jag började bli mer och mer frustrerad över detta samtidigt som jag kände lite att jag gav upp. Jag började tänka bittra tankar om att alla män som det gått bra för, har fått sin framgång serverad. Och som grädde på moset kom den där vågen av kvinnohat som vi diskuterade för ett tag sedan. Och hela tiden finns någon slags vilja att försvara kvinnor: Nej vi är inte alls sämre! Vi är inte födda som serviceinrättning till manligheten så att de kan få allt det roliga. Men varför skall man behöva försvara gentemot något som inte är sant, något som inte har någon inneboende bärkraft. Så är det egentligen med allt i samhället som man blir arg på. Man har börjat abonnera på en tankestruktur i det kollektiva undermedvetna mot sin egen vilja. Jag definierade denna för:

KVINNOR ÄR VÄRDA MINDRE ÄN MÄN

Och jag höll energin av denna struktur enligt övningen (nuvarande favoriten ovan) tills den löses upp, vilket tog cirka 7 min. Resultat som jag märkt sa här långt (3 dagar senare): hjärtat öppnade sig enormt. Jag känner mer kärlek för alla människor både kvinnor och män. Jag känner mig 100% jämställd och de inre begränsningar och bitterhet som börjat nästa sig har blåst bort. Sedan känner jag en tillströmning i kraft. Inte fysisk styrka utan en annan form. Kanske den undertryckta kvinnokraften. Häftigt va!

Jag har redan en lång lista på andra saker att åtgärda :)

Ett litet citat:

“Willing and allowing are two qualities that we employ as human beings to carry out creation. Willingness pushes awareness into form, and allowing actualizes it. With our will, we have the freedom to choose our thoughts, intentions and beliefs and therefore our experience. Allowing helps us to bring that experience to life. It is the active state of acceptance and positive expectation that lets awareness get on with the job of creation.” Jeddah Mali

Från helt fantastiska Jeddah Mali, vars mediationer jag gör när jag sitter på tåget fram och tillbaka på jobbet numera. Jag är fortfarande lite jet laggad av att behöva gå upp kl5 och resa i två timmar. Men jobbet är bra.

Buzzing

I morse när jag drack kaffe med M innan han gick till jobbet så kände jag hur hela min kropp vibrerade av glädje. Det känns som varje cell och varje molekyl i min kropp firar glädjen att vara vid liv och det smittar av sig till resten av mig.

I går kände jag mig manad att läsa lite i "En ny jord" av Eckhart Tolle och som vanligt när man känner ett sug att läsa en bok som man inte haft i tankarna på mer en ett år så står det ofta något där som rätar ut det frågetecken som man för tillfället uppfylls av. Jag tänker ofta på framtida jobb och hur jag skall hitta något som känns rätt för mig. Jag har jobbat med forskning men vill jobba med uppfinningar. Jag vill skapa ny teknik som är bra för oss och jorden så att vi inte förstör vår lilla planet. Men jag vet inte riktigt hur man inte faller i samma fallgropar som tidigare generationer. Det räcker inte med goda intentioner. Det visar Nobels öde när han uppfann dynamiten för att göra sprängämnen säkrare efter det att hans bror omkom i en sprängolycka. Sedan insåg att hans uppfinning kommer att användas till vapen och galenskap i stället varpå han lade grunden till Nobels fredspris. Det är sorgligt tycker jag och tänker att jag hellre sitter hemma och mediterar än uppfinner på de premisserna.

Från den information som jag fick av kvinnan jag tidigare berättat att jag träffade på min förra yogahelg har jag hittat Tom Kenyon och Hathorerna. Mycket intressant information som jag rekommenderar varmt. Kenyon erbjuder "ljud-meditationer" där han kanaliserar mycket höga vibrationer via sin 4 oktaviga röst. Bland annat hjärtchakra, pituitary gland och pineal gland attunements. Hathorerna berättar även om energiströmmningar på jorden och hur man kan använda dem för sitt uppvaknande. En attunement som de erbjuder är vibrationen hos ett framtida jordklot som är helt i harmoni. Denna jord finns en så länge bara som en sannolikhet likväl som en sönderplundrad jord finns som en. Och genom att lyssna på detta kan man hjälpa till att öka sannolikheten för den tidigare.

Att jag har hittat det här är på något sätt så stort för mig att jag måste hålla mig tillbaka för att inte explodera. Jag vågar inte släppa fram alla känslor, det känns så massivt. Det är så klockrent för det som jag känt varit mitt livssyfte sedan jag var liten. Det fantastiska i det hela är att trots att jag funnit detta nu så känner jag att jag vetat om allt de berättat om tidigare år, de började ge meddelanden 2003. Jag har varit i situationer där jag fått samma info som jag har tagit till mig på ett mycket personligt plan och som har varit en del i min utveckling.

I "En ny jord" läser jag att det viktigaste är inte att man gör något utan hur man gör det. Att skapa någonting och samtidig utsätta sig själv för stress, oro och press så förgiftar man både sig själv och jorden. Däremot om man bara så diskar och samtidigt är medvetande i Varandet så bidrar man till en bättre värld. Enligt Tolle är nyckeln att se till att man skapar i frekvenserna av: Acceptans, Glädje, Entusiasm. Då vibrerar man universum och universum kan strömma igenom en.

Besatthet

The Dark Knight Rises

Jag har sedan jag såg Batman Begins andra gången (tror jag) haft en enorm dragningskraft till den filmen. Nu när den sista delen i trioligin The Dark Knight Rises går på biograferna har detta nästan utvecklats till en besatthet. I Fredags gick jag runt i en motsvarande Interpress/Pressbyrå på centralstationen i Stuttgart och hela världens magasin fanns där, men det var inget som inspirerade. Tills jag hittade ett serie album som hette BATMAN collection. Jag köpte den, tog en kaffe och en cheesecake på Starbucks och läste i två timmar och missade uppskattningsvis 5 tåg hem under tiden. The Dark Knight Rises har jag sett tre gånger på bio och jag har sett om de andra två lika många gånger i sommar.

Jag skulle normalt sett aldrig gå och se en Actionrulle och det våld som finns i dessa filmer skulle normalt få min mage att vända sig ut och in (nu blundar jag bara och håller för öronen). Men det finns ett drag i Bruce Wayne/Batman karaktären som skakar om mig i grunden och det är förmågan till handling som är så evinnerligt stark. Det är som att hans tredje chakra lyser i kapp med solen själv.

Jag är lite sån att jag egentligen inte skiljer så hårt på verklighet och fiktion. Jag lever mig in i fiktionen och upprörs av den som om den vore verklig, med skillnaden att det verkliga inte har samma massiva effekt på mig. Jag ser i Bruce Wayne en outnyttjad Human Potential. Hur skulle jag själv vara om jag utvecklade min viljekraft så stark som hans. Om jag var lika okorrumperbar, använde mitt intellekt i samma omfattning och reste mig upp lika snabbt efter varje fall. Hade jag också kunnat bli super-human om jag tränade alla de discipliner som jag faktiskt redan identifierat som mina huvud verktyg, lika hårt som Bruce Wayne tränade sina. (Inga av mina discipliner innehåller någon form av kampsport, men jag blev allt lite inspirerad att inkludera det när jag såg Catwoman i The Dark Knight Rises). Jag kan tänka mig att detta låter helt galet, naivt och verklighetsfrånvänt men jag får inspiration och energi av sådana tankar.

Av alla dessa tre filmer gillar jag Batman Begin bäst. För det är där han förvandlar sig själv från en man med en vag idé av vad han vill göra, lika fumlande som jag är, till något konkret. Jag har sett Batman Begins 38 gånger. Jag vet inte... för mig ger det iallafall hundra tusen gånger mer än att bläddra i ett magasin med smink mode och vardagspsykologi.

Nu

Jag spenderar dagarna i lika delar verklighetsflykt lika delar kraftansträngningar med jobb. I genomsnitt har jag bättre självdisciplin än någonsin, men tidsmässigt finns mycket förbättringspotential. Jag kan flumma runt ett par timmar för att sedan skriva något som kanske skulle tagit 2 timmar för en "normal" människa men som tar 20 minuter för mig. Det krävs väldigt mycket ställtid. Kanske är det massa som integreras under denna tid, som gör att när jag väl kommer igång är jag redan klar. Just nu på sommaren är jag faktiskt mer tillfreds med detta arbetssätt. Jag sitter hemma och inte på jobbet, så det dåliga samvetet för att inte ha en jämn produktivitet i 8 timmar i sträck finns inte där. Jag har lite svårt för det där åttatimmarstänket. Jag skulle kunna sova i labbet när jag väl är i gång. Många gånger skulle det nästan krävas för att mätresultaten skall bli riktigt bra. Men vi har starka arbetsregleringar som förbjuder oss att vara i labbet efter 18. Jag skulle verkligen vilja starta eget så att jag kunde följa min inspiration mer och slapp dåligt samvete blandat med irritation för avbrott.

Just nu är det jobb jag gör mer ett röjande av gammal ångest. Det är skönt att det blir gjort men det gör mig inte lycklig. Jag har massor av rädslor att möta varje dag, men det går bättre och bättre. Jag har filosoferat mycket över rädslan och på det sättet den styr våra liv den sista tiden, ja egentligen kanske i flera års tid. Det är för att jag är så oerhört obekväm med att vara i min komfortzon så jag hela tiden måste möta dessa vallar av rädsla som omger den. M kallar det att jag är en sån som har min gravitationspunkt utan för kroppen. Att jag hela tiden är på väg någonstans och aldrig riktigt får ro. Det är ganska plågsamt för jag blir ju lika stressad av förändringar som alla andra. I alla fall så har jag ganska länge nu varit i en fas där jag inte gör det jag egentligen skulle vilja göra eftersom det är som att, när jag redan är överbelamrad av rädslan av att disputera och starta ett nytt jobb och kanske flytta, medvetet skapa ändå mer att vara rädd för. Att börja skapa något helt eget, ett företag uppfinnigar med mera innehåller så många ovissheter så jag kommer aldrig i gång fast jag är och nosar där hela tiden. Jag hoppas verkligen att ni skall få se den dagen då saker börjar att hända här och jag inte längre skriver om min längtan och alla rädslor som står i vägen.

Men dit jag tyr mig under min verklighetsflykt är mot detta. De som startar eget och bloggar om det exempelvis. Jag tror verkligen att för att hitta den verkliga lyckan, det vill säga för mig att inte vara driven av dåligt samvete över saker som jag tänker att jag egentligen redan skulle ha gjort, så måste man komma dit att man uppsöker det obehagliga. Rädslan för att när man väl står där så kommer man inte att mäta upp till sin egen drömversion av sig själv. Att man som uppfinnare skall ha slut på idéer. Att behöva leva livet i en evinnerlig telefonskräck, finansiellt risktagande och skrivkramp. För när man väl behärskar det området så är varje steg ett positivt steg, som leder en in i flow istället för att man prickat av ännu ett måste som man skäms över att man inte gjorde igår. Det är att ta steget ut ur den av Seth Godin kallade fabriken, jobb som skapats för att automatisera människor så att de skall kunna bli ersättbara, där man lever i illusionen av arbetstrygghet och i bekvämligheten att följa arbetsbeskrivningen, där man är en kugge i ett maskineri, för att bli en konstnär.

I dag hamnade jag på ett Twitter till en människa som har lyckats med detta till den milda grad. Som är oerhört framgångsrik, utöver den vildaste fantasin. Det var en strategisk positivet som lyste från den sidan med en starkare kraft än vad jag någonsin känt ens från de mest framgångsrika självhjälpsgurus som är som rockstjärnor i sin egen rätt. Jag fick uppfattningen att han började på minus som alla vi andra i början av livet eller kanske efter tonåren. Men att han tar ett aktivt beslut i varje sekund att vara positiv. Om han mötte kritik så skrev han att det var oväsentligt för honom för de som kritiserar honom utgör inte hans fan bas, vilket är dem han kreerar för. På så vis håller han sig i fönstret av flow, att jobba med det som gör honom lycklig. Att kunna jobba hårt med att ge av sig själv och på så vis skapa något makalöst. Jag blev så oerhört inspirerad av det. Kraften i att i varje möte, i varje handling, varje tanke bestämma sig för att vara positiv. Det är grunden till det magnifika.

Beleifs and stuff...

Jag vill bara tipsa om en bok som jag läser just nu som jag tycker är helt fantastisk: Gamma Healing av Chris Walton. Att deleta negativa beliefs eller trossats är A och O i personlig utveckling. De är de program som finns i det undermedvetna som protesterar när det är något speciellt man vill åstadkomma. Som gör att det inte känns realistiskt eller att man inte är redo för det ännu. Som skapar väggarna till "the comfort zone" eller är själva grundpelarna i inlärd hjälplöshet. Jag kan med stor övertygelse säga att jag avskyr mina negativa trosattser efter som de gör mig lat, feg, till en drömmare som inte får något gjort med mera, och det känns som att livet bara går och jag kommer ingen vart för jag står och bankar mot dessa glasdörrar som en fluga som vill in genom ett ljust fönster. Jag har redan ett par metoder som jag har deletat negativa trosatser med. Några har jag skrivit om här i bloggen. Releasing är grymt men för att man skall ta bort någonting vid roten så krävs nästan energin från en grupp och jag har inte haft möjlighet att åka på retreat det senaste året tyvärr. Jag tror att KY fungerar också. Men det är svårt för mig att veta exakt hur då det inte är en mental metod utan en kroppslig. Man vet vilka känslor man bearbetar men inga begrepp eller bilder. Man får köra på och vara glad för de förbättringar man upptäcker medan det är svårt att skräddarsy för ett speciellt område.

Den här boken handlar till stor del om hur stor del våra trosuppfattningar inverkar och filtrerar vår verklighetsuppfattning. Kan man ingenting om det sedan förr är ju det kanske en förutsättning till varför man sedan skall sätta igång och göra själva jobbet. Jag har läst ett par kapitel än så länge men jag bläddrade snabbt upp sidan med själva "Belief deleteandet" för att prova. Först skall man göra ett muskeltest för att kolla om man har en positiv belief eller inte. Det gick sådär för mig för jag tog min pojkvän till hjälp och mindre motiverad utövare får man leta efter. Men sedan tänkte jag att jag faktiskt kan känna efter själv. Om min solarplexus är stängd när jag säger affirmationen så tror jag inte på den och om det känns öppet så gör jag det. Det är min sensor. Sedan går man in ett tillstånd som emitterar gamma vågor vilka är snabbare än de vardagliga beta, alfa(avslappnande), theta (meditation) och delta(djupsömn). I gammatillståndet så antar man en kroppsposition som aktiverar hela kropp/sinne systemet. I den positionen affirmerar man sedan en positiv affirmation tills man känner att det har öppnats upp och ett energiflöde som inte var där tidigare börjar strömma. Efteråt muskeltestar man igen om man nu tror på affirmationen. Enligt boken så skall detta ta från en halv minut till fem minuter. För mig tar det cirka 5 minuter om det är en affirmation där jag inte har så mycket laddning från början men flera omgångar och kanske totalt en timme utifall det är en överladdat område där jag samlat på mig negativ energi varje dag i flera års tid. För mig är ju det helt amazing! En timme är en bargain om man jämför med mängden negativitet man blir av med. Jag inser nu att hela den här texten låter som en informercial eller som om jag vore släkt med författaren. Jag bara älskar att vara i det här stadiet. När man inser att allt är möjligt och att inre begränsningar bara finns för att jag inte har tagit bort dem ännu.

Teknikvisioner

I går var jag på Hannovermässan. Väldigt synd att jag inte tog med mig kameran. Det var smashing. Jag trodde att det skulle vara en ingenjörsmässa i allmänhet men nästan allt handlade om Electromobility, förnyelsebara energier och miljöteknik och innovationer. Det var så maffigt att se alla visioner på ett ställe och att veta att det är hit vi är på väg. Det är en kraft som är så stark att den kommer inte kunna kvävas av pessimister och oljemakter. Jag kan känna frustration i bland. Att jag har valt att viga mitt liv till att realisera en vision som kräver en så omstörtande struktur i samhället. Där min egen kraft är så liten. Men när jag gick mellan mässhallarna och en skinande Mercedes F-Cell smyger förbi (de är väldigt tysta) på vägen. Då reser sig håret på mina armar. Det är så vackert!

Fint ute och inne

Jag lägger upp lite bilder på det fantastiska ställe där min kundaliniyoga lärarutbildning har utspelat sig i helgen. Jag har inte riktigt haft tid att intrigera mina tankar ännu eftersom jag kom hem igår kväll vid halv elva tiden. Men nu har jag i alla fall fått en egen lärare, eller mentor, i G, en man som har lärt ut kundaliniyoga i 40 år och bott i samma ashram med Yogi Bhajan i 20 av dessa. Det är ju naturligtvis speciellt att bara få möta en sådan man eftersom han förkroppsligar vad som är möjligt att uppnå med kundaliniyoga. En utstrålning som slår allt och en enorm intuition är det jag kan sätta fingret på. G vill i utbildningen skapa en samma atmosfär som i ett ashram, vilket betyder att vi bor på samma ställe går upp klockan fyra för att duscha iskallt och sedan göra Sadhana till klockan 7.30. Vi är våra egna servare och fixar med vägledning yogi tea, supernyttig frukost och middag och plockar upp och diskar efteråt. Sedan har vi lektioner, kriyas och meditationer däremellan tills vi går och lägger oss klockan 22. Detta skall skapa en atmosfär av en tryckkokare där som katalyserar en snabbare utveckling hos oss. Det var kul men också väldigt jobbigt eftersom man fortfarande kan känna av sitt mentala och kroppsliga motstånd. Skönt att det bara var en helg samtidigt som det var en fantastisk upplevelse och jag har en enorm positiv energi just nu. Tanken är att skapa en möjlighet att få leva ett yogiskt liv så att det sakterliga kan smitta av sig på det vanliga livet. Jag tog en kalldusch och gjorde en kriya i morse men började halv åtta istället för klockan fyra.

I början av nagonting nytt!

I dag är det en solig dag här i Ulm. Snart skall jag till posten och hämta ut mina yogaböcker för utbildningen som börjar i mogonkväll. För en vecka sedan kom all information. Retreatcentret verkar vara en sadan där enskild vacker och magisk plats. Jag har dag 40 pa min kriya och meditation. De har varit snälla med mig den här gangen och det är jag tacksam för. För ibland är det riktigt jobbigt att yoga och ga igenom alla sma psykoser som kommer upp. Men just nu är alla fördelar klart övervägande och jag känner att jag har ett momentum frammat. Att jag blir bättre, livet blir bättre. Ett tag kände jag hur energi kom ut, forsade ut genom mina händer. Jag fick nagonting liknande nackspärr en dag och var rädd för att behöva bryta kriyan och meditationen. Men det gick bra. Efterat lade jag mina händer pa omradet och sedan försvann smärtan och orörligheten. Kanske är det sa ända, att man kan ha en helande kraft i sina händer. M ber mig att klia hans rygg varje kväll. I bland har jag bara lagt mina händer pa hans rygg i stället och det har varit gott nog för honom. Jag  tror ocksa att jag skulle ha blivit sjuk. Jag var saa trött. En vän sa att jag sag ut som att jag var sjuk. Men det enda förutom tröttheten var tva snytningar. Det liksom passerade i periferin.

Som läxa har vi fatt att göra Sodarsan Chakra Kriya, som jag ju faktiskt har pa min 2012 lista. Det verkar verkligen sa att jag far lite hjälp att utföra alla mina intentioner. Vi skall göra den under utbildningen för att balansera "The Teacher aspect of mind" sa att vi kan vara där för vara studenter. Ge dem det de behöver fran var intuition och inte använda utlärningen som ego-gratification. Men SCK gör sa mycket mer. Det är den starkaste av meditationer inom alla former av yoga och kan ta sig igenom alla neurotiska tendenser i det undermedvetna. Jag har försökt mig pa den förut manga ganger och mitt rekord hittills är 10 dagar 31minuter. I början kunde jag inte göra 3 minuter för jag fick andnöd. Jag insag senare att det var för att jag hade en panikattak och da kunde jag med styrka sitta igenom den och sen blev det sa mycket enklare.

Jag kan sa mycket se fram emot att fa vistas i närheten av människor som under en längre tid har gjort ky till sin livstil. Jag har antagligen en ganska svag aura för jag blir sa pavekad av de människor jag har i kring mig. Det behöver inte bara vara om de är pa daligt humör. Det finns en som jag jobbar med som alltid är glad och entusiastisk men om jag spenderar mer än tva timmar i samma rum maste jag vila middag, eller sa blir jag arg (vilket jag döljer sa gott jag kan). Jag vet inte vad detta beror pa men det skapar helt klart problem för mig som jag inte kan sätta fingret pa. Jag kan känna att jag maste generera energi för alla andra och att det inte alltid blir sa mycket kvar för mig själv. Därför är det sa skönt för mig att vara i närheten av nagon som kan generera sin egen energi och mer där till. Den energin som min kommande yogalärare har är enorm. Den framkommer i de email han skriver och faktum är att jag valde den här utbildningen efter att ha upplevt energin fran hans hemsida. Jag hoppas ju att jag själv inte kommer att vara energitjuv at mina yogalärare :) men det är väl det man är när man lever pa en energi som man inte allstrat själv.

I allafall sa är jag glad över att vara klar med min kriya nu. Men jag känner inte riktigt för att sluta med Adais Tisais. Det känns som att den har satt igang en utveckling i mig men att jag bara har tagit ett fatal stapplande steg. Stegen gar dock helt i rätt riktning, sa jag vill inte sluta ga. Det är svart att säga om jag kommer att klara att upprätthalla den tillsammans med allt det nya, därför är mitt mal till att börja med att ta mig till dag 43. Dvs göra den under helgen sa att det sen skall vara lättare att fortsätta.

Making Ideas Happen

Jag läser just nu en mycket inspirerande bok om hur man realiserar sina idéer.

"I think there are two phases" Jonathan Harris says to the book author "the first is the one where you are just picking up signals from the ether. [Ideas] aggregate over time and pop up one day when you are in the shower. I think the second phase is deciding 'Okay, I am going to actually pusue this given thing.' And once you have decided, it is a different mind-set from that point forward. At least with that particular idea, because you have to become more rational and more logical, more diciplined. It is less about recieving and  it is more about synthesizing and distilling and then ulimately producing. And I think it is something that a lot of creative people struggle with because the former is a more pleasing way to live your life, but the latter is the only way that you can actually get anything done"  

Egentligen handlar det bara om att göra sin idé till ett projekt. Se till att skapa så många action-steps som möjligt så att man hela tiden driver idén framåt. Organisera sig så att man kan lägga sin energi på rätt saker.

Det är lite Getting Things Done över det hela. Men medan jag har tappat intresset för Time Management för sin egen skull så är det när det handlar om att realisera en idé mycket mer inspirerande. Jag kan inte se mig själv i en Middle Management position där jag inte ser en personlig mening med det jag gör. Jag vill inte bli effektiv för att bli framgångsrik så att jag kan klättra på karriärstegen utan jag vill få galna idéer som jag själv tror är helt orealistiska för att sedan överbevisa för mig själv att allt är möjligt. Därför talar den här boken till mig. Det är kul när man läser en bok som ger en exakt den där sparken i baken som man behöver.  

Stress och självförverkligande

Innan jag är helt stressfri kopplar jag av med ett bad istället :)

För tre år sedan läste jag en bok som heter Unlimited Future skriven av Bobbie Stevens. Det är en av de klaraste böcker jag läst om hur man kan skapa sitt eget liv. I Bobbie Stevens process ingår att göra fysiska stretchövningar samt meditation varje dag för att som hon säger de släpper ut lagrad stress ur kroppen och sinnet, vilket får till följd att man kan fungera på ett nytt plan i livet. Ökad intuituion, högre energi och vetskapen om hur världen fungerar blir självklar för ett kropp/sinne system som inte är överbelastad av lagrad stress. Många Yogi Bhajan citat pekar åt samma håll. När vi har släppt ut den lagrade stressen kan vi läka spontant. Mycket tyder ju på att det skall vara mer komplicerat än så att nå det högsta stadiet av självförverkligande. Vi måste rena våra sinnen fullständigt från gamla känslor som man knappt vet var de kommer i från. En evighetslång process kan tyckas. Jag har aldrig lyckats få in vanan att göra Bobbie Stevens program trots att det onekligen utlovar frestande resultat men boken har inspirerat mig att göra samma sak fast på mitt eget sätt. Kundalini Yoga/ Meditation och The Release Technique går helt och hållet i den riktningen. För i programmet jobbar man också med att bearbeta sina trossatser som står i vägen för att manifestera sina drömmar. Det är därför som jag har börjat med Adrenals och Kidney programmet nu. Men jag måste säga att då det gäller intuition så har min ökat något enormt den senaste tiden. Trots att jag aldrig kollar på klockan känner jag på mig om jag måste börja springa för att inte missa bussen, och jag missar den aldrig. Tankar flyger genom huvudet utan att ha något logiskt ursprung och om jag handlar på dem får jag alltid höra att "oj, det var precis det jag satt och tänkte på" från människor runt i kring mig. Det är häftigt för då det hände  förut så var det mer sporadiskt. Jag trodde nog mest själv att det var ett sammanträffande. Men nu händer det så ofta med så många olika människor att jag vet att det är min intuition, eller min känslighet för andras tänkta tankar. Framför allt har det här visat sig användbart då jag kommunicerar med människor med grova tyska dialekter. Nu vet jag alltid vad de säger även om jag inte förstår hur de har sagt det.

Då det gäller själva nervsystemet och dess styrka så läste jag att om man har ett starkt nervsystem orkar man med också det jobbiga. Man måste inte väja från livet så att säga. Jag har sedan jag varit barn gjort just det. Till och med adventskalendrar som Lillstrumpa och Syster Yster och Trolltider var alldeles för otäcka för mig. För att inte tala om Fablernas Värld som fick mig att bli helt hysterisk för att de lockade in en varg i en säck och knöt igen den. Pappa hade en liten bok med Fablernas värld som jag gjorde allt som stod i min makt för att undvika. Nu för tiden orkar jag inte se något annat än romantiska komedier. Jag ser en potential i det här, om man är så känslig så kan man inte se på nyheter utan att få en stress reaktion och i mitt fall får jag en stress reaktion då M kollar på nyheter i ett annat rum. Inte för att jag vill kolla på nyheter, men att bli stark nog för att inte bli påverkad och kunna använda den styrkan till något konstruktivt såsom att leva ett positivt liv, det vore något.

Review

Jag surfar pa energin fran gardagens workshop. Kundalini Yoga skall göras i grupp emellanat verkar det som för att man skall fa det där lyftet. Sa att man känner vad man rensar ut men att man ocksa direkt känner effekten därav. Inte bara "oj, där var det mycket skräp, den här övningen maste jag göra resten av livet".

Det var en lang yoga dag fran 10 till 17.15 med 1.5h lunch. Vi gjorde tva langkriyor. Sadana där galna som man snabbt bläddrar förbi när man ser de angivna tiderna. Men i gruppenergin gick det bra. Kriyorna var mer "i kroppen" än den kriyan som jag förnuvarande gör för halschakrat. De ränsade ut och gav plats för att man ocksa skall vaga tala sin sanning. Nu är faktiskt övertrycket pa min halschakra borta. I love it! Sedan gjorde vi langa mantra meditationer och kortare serier. Jag känner det i varje del av min kropp i dag.

Det jag är glad över är att fa en ytterligare fördjupning om halschakrat. Jag vet att spännigarna i käken och i axlarna kommer därifran ( jag har varit lite arg pa dem under min 40 dagars). Trotts all denna halschakra yoga gjorde vi inte min kriya, sa den fick jag vackert sätta igang med när jag kom hem.

Sa här känner jag: Kundalini Yoga är en oändlig rikedom. Det är svart att inte bli girig. Man vill göra allt pa en gang. Man far hitta den gyllene medelvägen mellan komplexitet och enkelhet. Ha kontinuitet sa man ändrar pa djupet, kräver att man hittat kriyan där man är. Som man kan jobba med i 40 dagar eller mer utan uppbrott. Om jag försöker göra tva kriyor pa samma gang ryker en sa fort jag far en dalig dag. Men de ganger som man far göra nagonting i grupp kan en ny kriya fa verka med exponetiell energi just den dagen. Jag längtar sa efter att sätta igang med lärarutbildningen.

101 saker att göra 2012

Här kommer en lista med 101 saker jag vill/skall göra 2012. Jag skrev en liknande lista för 2010 men på något sett blev jag ganska stressad av den. Framåt sommaren så började saker från min lista att hända utan att jag arrangerade det själv. Listan består av en blandning av saker jag vill göra, borde göra (utmaningar), saker som är realistiska att sätta igång i detta nu blandat med det som kräver lite mer samt det som bidrar med lite extra gnistor i tillvaron. Inspiration till att göra en sådan här lista har jag fatt härifrån.  Jag kan inte minnas hur jag hittade den bloggen, men jag tycker att den är mysig. Ett halvår senare skrev hon att hon hade gjort 2/3 av sin lista redan varpå hon skrev en ny:

"In review of 2008, did it occur to you that there are so many things, large and small, that you’ve always wanted to accomplish or experience, but haven’t acted on them yet? It sure reminded me, and I realized all we have is the present moment. I want to fill up my present moments, including this one, with activities, memories, and ways of being/growing, that I can reflect on come January 1st, 2010, and say, “Hot damn! That was a remarkable year!” I have such a lust for life and a powerful desire to feel alive. Every day is an adventure, and I want to milk life for what it has to offer me, while discovering what I have to offer it."

 Hennes listor må vara lite mer våghalsiga och exotiska än min. Jag tror dock att man skall växa stegvis. Om jag gör merparten av detta i år kan har jag en ny utgångspunkt året som kommer. Här kommer de 101 sakerna som jag siktar in mig på för att berika mitt liv just nu:

1. Lämna in en komplett avhandling till Dekanat 
2. Köpa en Canon G12 kamera
3. Ga kundaliniyogalärarutbildning
4. Åka med min systerson M till Zoo/Experimentsverkstad/Astrid Lindgrens värld
5. Ansöka om ett patent
6. Skriva tre eller mer vetenskapliga artiklar
7. Göra Sodarsan Chakra Kriya i 120 dagar i streck
8. Gå en hathatyp yoga kurs
9. Minst ett veckolångt retreat
10. Skaffa nya glasögon
11. Gå till tandläkaren
12. Bli dubbelt så stark (jämfört med nu enligt mitt gymträningsprogram)
13. Måla minst 3 tavlor i akrylfärg
14. Springa 10 långpass (över 13 km)
15. Sätta igång ett aktiebolag
16. Åka till Paris med M
17. Göra Timemanagement kurs i Release Technique
18. Spendera en vecka eller mer på Kungsberg i sommar
19. Trippla mina besparingar
20. En releasehelg i London eller Holland
21. Hälsa på minst tre av mina gamla vänner
22. Göra en 40 dagars för Navelchakra
23. Grundträna för att göra Klassikern 2013
24. Köpa ett par Loubotinskor
25. Göra Release Technique kursen för optimal hälsa
26. Göra Maya Fiennes Destress and Detox 40 dagar
27. Bestämma mig för var jag vill bo och flytta dit
28. Skriva en artikel om projektet som vi gör nu
29. Hitta en ny servis att börja spara på
30. Köpa en räcercykel för Vätternrundan och eventuellt framtida Triathlon
31. Göra många alpturer Var till Höst med M
32. Sjösätta och ta med M ut i Mirrorjollen
33. Göra fotvård/spatreatment för fötter
34. Skriva en artikel om bränsleceller och skicka till svenskt teknikmagasin/tidning
35. Anordna en minikurs i Kundaliniyoga för vänner och kollegor för att få undervisningspraktik
36. Göra klart min 40 dagars Kantha Padma Kriya för halschakrat
37. Skriva in alla mina träningspass på Träningsguiden.se
38. Åka på SPA dagar/helg med M till Baden-Baden
39. Åka till Kungsberg på hösten
40. Köpa/skaffa/få Birdie lampan designad av Ingo Maurer
41. Bli duktig på Imagestreaming samt att tolka
42. Ha mer direkt erfarenhet av sinne/materia samt de icke fysiska delarna av mig
43. Leva mer i KÄRLEK
44. Gå på manga yoga workshops (olika former)
45. Lära mig 5 nya sopprecept
46. Köpa en Juicer eller Vitamix och göra grönsaksjuicer med grönsaker från marknaden
47. Shoppa pa COS
48. Testa 5 nya recept i Anna Bergströms Under Valnötsträdet
49. Åka på semester med M söderut/till ett land där vi ej varit.
50. Läsa alla mina böcker om entreprenörskap/innovation
51. Läsa mina två böcker ur Platons samlade verk översatt av Jan Stolpe samt köpa nästa
52. Göra alla övningar i en av mina tyska grammatik böcker ("Deutch üben; Mir oder Mich")
53. Köpa skivor med barnmusik pa engelska till mina systersöner
55. Testa nagot äventyrligt i Alperna typ Canyoning.
56. Spendera en dag i en Strandkorb pa en strand i Nordtyskland
57. Hitta ett sätt som jag kan göra "karma-yoga" på som jag gillar.
58. Skriva ett brev till mitt fadderbarn och sätta in pengar på hennes privata konto.
59. Skaffa fler vuxenpoäng
60. Skypa minst varannan vecka med Abbi och Diddi
61. Utvidga min konfortzon ( lite varje dag)
62. Utveckla mitt eget innovationssystem
63. Investera i förnyelsebar energi
64. Skaffa en passiv inkomstström.
65. Läsa fem romaner på tyska.
66. Meditera istället för att tänka
67. Få in lite vanor fran "Unlimited Futures" boken
68. Köpa en kostym
69. Åka pa en momentum day Release Technique
70. Identifiera mig själv som Entreprenör och Uppfinnare
71. Söka pengar för att utveckla mina uppfinningar
72. Springa ett halvmarathon eller Lidingöloppet
73. Läsa Critical Path av Buckminister Fuller
74. Läsa My Inventions av Nikola Tessla (igen)
75. Hitta en affärspartner
76. Segla en dag med blasigt skitväder.
77. Kappsegla i jolle
78. Ga många fortbildningskurser (eller i alla fall en)
79. Ha en picknick på en ö
80. Simma runt Vargholmen på Kungsberg
81. Brodera klart min Ängladuk
82. Åka pa helgutflykter
83. Fira ordentligt när jag fyller år.
84. Manifestera minst 3 mål "by releasing only"
85. Ha starkare fokus på det positiva
86. Ta ett steg frammat mot att äga ett drömboende (hus eller lägenhet har ej bestämt)
87. Skaffa ett nytt körkort
88. Ta tio privatlektioner i tyska
89. Bygga en bränslecell med material som jag uppfunnit själv
90. Ordna livet så som jag vill ha det istället för att gnälla över hur jag inte vill ha det
91. Fira med dyr Champangne när jag har blivit Dr.
92. Hälsa på Abbi och Diddi så ofta jag kan
93. Köpa och passa i nya 7 jeans
94. Klä mig chict oftare på jobbet
95. Hitta på någonting speciellt som överraskar  M när han fyller år.
96. Boka balett-biljetter i Paris
97. Äta en Laudre macaron
98. Göra en tredagars Vipassana retreat
99. Göra Kriya/Meditation för att stärka min Aura
100. Springa längst en strand i solnedgången
101. Hitta på tre roliga saker att göra i Ulm


Det här är alltså ingen to-do list fylld med krav. Det är en intentionslista. Det är en viktig skilldnad. En intentionslista får man hjälp med medan en to-do lista kan få en att känna sig stressad. Därför bör man också avsluta sa här:

So be it!

Hur man rullar ägget över berget

I dag gick jag och satte mig med en kopp kaffe på ett bokkafé ett tag efter jobbet. På bordet låg en bok som hette "Shaolin - Das Geheimnis der inneren Stärke" eller direkt översatt "Shaolin-Hemligheten med den inre stryrkan". Jag köper ca 50 böcker av det här slaget per år, så ett första tecken på att jag numera besitter en viss inre styrka ligger i att jag trots att jag fann den otroligt intressant inte köpte den med en gång. Det kan bero på att jag känner att jag har nog med de metoder som jag har för tillfället och inte orkar med ytterligare en. Men något som jag verkligen gillade med den här boken var alla grafer som fanns i den. Det är något med grafer som ger mig en mycket djupare aha upplevelse än löpande text.


Jag ritade av en av graferna i min kalender och nu har jag varit så flitig att jag har skannat in den som bild här ovan. De blåa ovalerna skall föreställa ägg och de vita hur äggen wobblar fram och tillbaka på de sk steady state och not so steady state lägena. Alltså, man vill ta sig från det lägre stadium av energi/välmående som man befinner sig på nu till ett högre. Fokus ett är visualisering av hur attraktivt målet är för att skapa motivation. Det andra fokuset är det motstånd man måste övervinna för att ta sig till den högre nivån. 


Det här är ju en rätt så självklar bild om man tänker efter. Det finns alltid en form av bekvämlighet som behåller en kvar vid ett visst läge och de gånger som man verkligen har önskat en förändring av all sin kraft, har man fått lov att möta sina rädslor, övervinna sin lathet och stå ut med att vara obekväm ett tag. Jag tycker bara att det är så fridfullt att se det som en logisk bild. För i rädslan för förändring finns så mycket trams och allt det tramset känns så verkligt när man är mitt upp i det. För mig är det också bra att det står tryck utifrån med på hinder att komma över listan. För många gånger tar jag trycket utifrån som en bekräftelse på att tramset stämmer överens med verkligheten och så stannar jag kvar i tramset lite till.


Jag vill jobba som uppfinnare/start-up entreprenör. På idé-planet har jag en helt fantastisk uppfinning på g som jag vet skulle räcka för en start-up och som skulle locka till sig det riskkapital den behöver. Men jag står helt handfallen inför hur jag skall materialisera den här idén och så att säga göra den verklig. Jag har forskat med material ett tag nu och jag vet att jag kan lita på inpuls-flödet för att få förbättringar som ligger över förväntan så att säga. Men i det här fallet ligger det lite väl out of the box och jag vet inte i vilken tråd jag skall börja dra. Här i ligger mitt trams. Jag kommer ingen vart för jag börjar inte dra i någon tråd överhuvud taget. 


Jag tittade på den här grafen och listan på hinder och frågade mig själv: Vari ligger hindret för mig att bli en uppfinnare?


Och en röst i mig sa "Du måste lära dig att utstå ovisshet"


Är det sanningen som äntligen har fått en röst? Inget kunde då vara mera sant. Jag är en sådan som alltid drar mig mot det (för mig) okända, därför att jag inte står ut med motsatsen. Men samtidigt så känner jag ingen trygghet i det okända och mina rädslor blir starkare ju längre bort jag rör mig. Dessa rädslor äter upp min energi som jag egentligen skulle använda kreativt.


Jag känner mig stark när jag säger det: "Jag måste lära mig att utstå ovisshet". Nu skall jag bara leta upp kriyan för detta :)

Ahaa!

En subtil känsla... Här är det jag skall jobba; i halschakrat! Ett epicentrum där Egot befinner sig, irrar runt, snackar goja, är förvirrat, osäkert, klumpigt, skäms lite. Jag har haft det i baktanken i mer än ett år. Jag har så mycket energistockning i min hals. I bland har det strömmat mängder av sorg därifrån. Min röst har klumpats ihop. För att efter en och en halv vecka plötsligt klarna upp och bli stadig, sedan efter ett par dagar grumla ihop igen. Att jobba med halschakrat har helt klart legat på min to-do list. Men det finns ju så många andra chakran att göra innan. Och efter de två första tröttnade jag lite.

Nu har jag tagit med mig en salig blandning av Kundalini Yoga DVDs att göra på julledigheten. Vi har gjort en dag med hjärtchakrat och en dag detox och destress. Med mamma och M. Jag har varit lite blissig. Känt mig så himla glad över att göra KY med just dessa två. Vet ni förresten att energin ökar exponentiellt med antalet människor i gruppen som utför. Är man två är det fyra gånger så mycket energi och är man tre så är det nio gånger så mycket. Hur det kan vara så kom som en blixt från klar himmel till mig i sommras när jag releasade (när tankarna tystnar får sanningen plats), jag kanske kan gå igenom det någon gång men jag tror att man bör göra det med grafik. I alla fall, så har jag inte haft någon plan med yogan, som jag har börjat med nu igen för första gången sedan mitt Vipassana retreat eftersom jag ville komma in i den metoden lite och eftersom jag ändå har varit rätt förkyld. Men idag så kände jag det solklart att jag skall köra 40 dagar med Maya Fiennes Truth ( Thoat chakra ) work out från och med nu. I dag är dag 1 det är 39 dagar kvar.

Mandelas tal

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”