Att ge upp stora drömmar...

Jag hoppas att det inte går att läsa vad jag skrivit för det är bara dravel... :)
 

Hur börjar jag nu efter att inte ha varit här på så länge. Jag har ingen lust riktigt att göra en redogörelse efter sommaren :). Men jag var i alla fall i Frankrike på Yogafestivalen. Det var intensivt, kan man säga. Jag nämner det för jag tänker att det vore konstigt att bara skriva på som vanligt när man varit med om något sådant starkt, som skalat av ytterligare ett lager. Även om sinnesstämningarna ändå avlöser varandra med tiden som går ändå.

För ett par veckor sedan var M och jag på en liten bonus semester i Italien för att fira en vän till Ms bröllop. Vad som hände då var att jag tog med mig två böcker. The Artists Way och The Vein of Gold. Jag har skrivit om The Artists Way tidigare. För lite mindre än ett år sedan påbörjade jag The Artists Way at Work. Jag kom nästan halvvägs innan jag slutade. Dels för att jag stötte på ett block naturligtvis men också för att det var dags att disputera så jag fick lov att lägga min energi på det. Sedan dess har jag kanske skrivit Morning Pages ungefär en gång i veckan. Jag har tänkt att jag skulle börja göra den vanliga The Artist Way men jag har liksom inte kommit igång. Men i Italien så började jag läsa The Vein of Gold. Det är boken som Julia Cameron skrev efter The Artist Way, med ganska djupa övningar. Hon skrev sedan två andra böcker Walking in this World  och Finding Water som inte är lika djupa för att hon såg att folk hade ganska svårt att ta sig i genom The Vein of Gold (jag vet det eftersom jag läste hennes biografi non-stop helgen förrförra veckan). Men när jag låg där och lapade mig i solen i södra Italien och hade all tid i världen att göra det som boken frågade av mig, så kände jag ett enorm sug att påbörja The Vein of Gold, kanske just för att den är djupare.

Nu skriver jag Morning Pages varje dag. Går på en Artist Date  varje vecka och går ut på en liten promenad ett par gånger i veckan. Det är grundverktygen i den här boken liksom alla Julia Camerons böcker. Fast jag skrev Morning Pages innan så har det blivit skillnad. För det gör skillnad på att skriva varje dag även då man känner att man inte har något som måste behandlas. En annan sak som kanske låter konstigt är att jag i våras och somras bara gav plats för mitt högre själv. Nu låter jag även mina lägre jag komma till tals. Lyssna på vad rädslan har att säga och vad ångesten vill mig. Det känns som om jag låter dem prata ut så kan jag komma vidare. Det känns mer integrerat.

En morgon kom jag fram till att den dröm jag levt för de senaste 12 åren faktiskt inte gagnar mig längre. Att ha den började likna mer och mer ett destruktivt förhållande. Jag började må dåligt när jag tänkte på den och kände mig otillräcklig. Den höll alldeles för många dörrar stängda men öppnade inte någon. I alla fall inte längre. Den gjorde det förut för fem år sedan senast. Jag vill inte vara så låst till det omöjliga längre. Och jag menar inte att drömmen är i sig själv omöjligt men den kräver mer än bara mig. Den kräver ett samhälle som är motiverat till förändring och en industri och politik som följer med. Jag kände att jag sitter långt bortom livet som pågår här och nu och ruttnar bort i ett labb. Det är inte det att jag inte kan tänka mig att jobba mer med det eller att jag inte stödjer en sådan utveckling. Det handlar mer om vad jag kräver av mig själv.

Jag ha kanske lärt mig vad konceptet "Förändra världen" går ut på för en person som samexisterar med 5 miljarder andra. Det kan handla om att vara en inspiration i det lilla. Att välja organiskt och fair trade  när man handlar. Att stödja andra som försöker leva sin dröm. Att samla ihop ett gäng på en gräsmatta och göra yoga tillsammans. Att bita i det sura äpplet och säga till en kollega på skarpen som väljer att ta psykofarmaka mot stressrelaterad ohälsa i stället för att möta sina problem och hur de skapas. Allt det där gör jag redan. Men också lite mer crazy saker som att sjunga mantran för ett gäng rädda hönor som fötts upp (men sedan förflyttats från, thank god!) industriellt.

Här är dom, de små liven. Någon vecka senare när de blivit kaxiga nog att våga sig ut i sin stora farliga hönsgård

Det är inte så mycket man kan göra mer än att ta sin lilla enhet och förvalta den väl. Och kanske slår en av ens idéer rot, så småningom, och man får lyckan att få vara en del av något som är större än en själv. Men jag tänker att om man lever i frustration och i ensamhet så finner inte förändringens vindar en. Så det bästa man kan göra är att ta hand om sig själv och se till att man är lycklig.

Jag måste säga att detta lilla beslut har frigjort en hel del energi för mig. Det jag gillar mest är när jag känner att det är upp till mig att bestämma vad som det skall bli av mig. Men framför allt njuter jag av känslan som The Vein of Gold har öppnat upp i mig. Längtan efter att skapa något med mina händer från mitt inre. Jag har två små grejor som jag har på börjat. Det första är att jag har börjat måla/rita med färgpennor. Det var något som jag lärde mig när jag var Au Pair efter gymnasiet, och som jag i princip inte har sysslat med sedan dess. Det andra är lite mer skrämmande och mer av ett experiment. Det är att se om jag kan skriva en hel roman. Men mitt största mål i livet just nu är att hitta ett jobb i Sverige, så att jag äntligen kan flytta hem.

Tips

Den som jobbar med sina beliefs borde förslagsvis också skaffa den här boken. Hur bra som helst!

2 citat fran en sida i en bok

Jag har precis börjat läsa en bok som heter Reality av Peter Kingsley som handlar om den pre-sokratiska filosofen Parmenides och feltolkningen av hans poem som bidragit till den avskurna världsbild som dominerar i västvärlden. Som en yogi vars verk intellektualiserats till den grad att han har blivit det logiska tänkandes anfader. Jag har inga djupa skolastiska bakgrundkunskaper vad det gäller detta sa jag skall inte ga in pa denna feltolkning vidare. Jag har läst 80 av ca 550 sidor bara.
Men jag vill dela med mig av tva citat ur boken som fick min själ att sjunga:

"Most of us think the greatest possible achievment is to come up with everything ourselves, to invent and be creative, put our stamp on the world. But there are those who consider that the greatest achievement is to listen, to change the world by bringing into it what no one else is able to hear. Into the humdrum and ordinary they bring something extraordinary, a magic: not the fabricated type of magic that we invent to try to escape from the tedium of existene but a totally different kind, far more mysterious and infinitely more real."

Jag älskar detta eftersom att det beskriver skilldnaden mellan hur jag vill jobba och hur jag jobbar. Det är sa lätt i naturvetenskap att bara blanda ihop saker för att skapa nagot "nytt". Att nagot som bara för det inte är gjort förut och publicerat för den skull är intressant fast de egentligen är icke idéer. Saker som man kan lista ut utan att behöva sätta sin fot i ett laboratorium bara man skaffar sig en viss bredd pa sitt läsande. Med sadana idéer är det lätt att engagera chefer i och lätt att fa forskningsanslag till. Men de är de djupa idéerna som kommer fran ens inre, de har inga ledtradar runt i kring sig, men de har en enorm potential att verkligen göra nytta för mänskligheten. Det är sa svart att lyssna efter dem för man maste möta sig själv först. Och man vill inte verka lat, sa man haller sig upptagen med bruset fran det genomförbara istället. Och ödmjukheten, jag är inte ett geni i min självbild. Därför maste denna självbild kortslutas genom insikten att man inte är upphovet snarare än kanalen. Inte sa kul för egot alla ganger. Jag hoppas att jag är där snart!

Det andra citatet:

"That sign is its freshness: a strange sense of wholeness so alarming and out of place in this fragmented, upside-down world of ours that we feel a desperate need to complete it. But however hard we try to change it, interprate it, force it to make sense, we can neverpersuade it to fit in.
 This is because we are what needs compleeting-not it. And the only way we can understand it is when we learn to judge and asses ourselves in its light; not it in the imagined light of ourselves"

Pa samma sida som det förra citatet och de hänger därför i hop. Det handlar om det som är kanaliserat fran "ett högre plan". Men det passar ju sa fint i hop med yoga. I Kundalini Yoga far vi inte ändra pa vara kriyor (övningsserier). Jag tycker att de tva sista raderna beskriver det sa bra.

Manga kramar pa alla hjärtans dag!

Buzzing

I morse när jag drack kaffe med M innan han gick till jobbet så kände jag hur hela min kropp vibrerade av glädje. Det känns som varje cell och varje molekyl i min kropp firar glädjen att vara vid liv och det smittar av sig till resten av mig.

I går kände jag mig manad att läsa lite i "En ny jord" av Eckhart Tolle och som vanligt när man känner ett sug att läsa en bok som man inte haft i tankarna på mer en ett år så står det ofta något där som rätar ut det frågetecken som man för tillfället uppfylls av. Jag tänker ofta på framtida jobb och hur jag skall hitta något som känns rätt för mig. Jag har jobbat med forskning men vill jobba med uppfinningar. Jag vill skapa ny teknik som är bra för oss och jorden så att vi inte förstör vår lilla planet. Men jag vet inte riktigt hur man inte faller i samma fallgropar som tidigare generationer. Det räcker inte med goda intentioner. Det visar Nobels öde när han uppfann dynamiten för att göra sprängämnen säkrare efter det att hans bror omkom i en sprängolycka. Sedan insåg att hans uppfinning kommer att användas till vapen och galenskap i stället varpå han lade grunden till Nobels fredspris. Det är sorgligt tycker jag och tänker att jag hellre sitter hemma och mediterar än uppfinner på de premisserna.

Från den information som jag fick av kvinnan jag tidigare berättat att jag träffade på min förra yogahelg har jag hittat Tom Kenyon och Hathorerna. Mycket intressant information som jag rekommenderar varmt. Kenyon erbjuder "ljud-meditationer" där han kanaliserar mycket höga vibrationer via sin 4 oktaviga röst. Bland annat hjärtchakra, pituitary gland och pineal gland attunements. Hathorerna berättar även om energiströmmningar på jorden och hur man kan använda dem för sitt uppvaknande. En attunement som de erbjuder är vibrationen hos ett framtida jordklot som är helt i harmoni. Denna jord finns en så länge bara som en sannolikhet likväl som en sönderplundrad jord finns som en. Och genom att lyssna på detta kan man hjälpa till att öka sannolikheten för den tidigare.

Att jag har hittat det här är på något sätt så stort för mig att jag måste hålla mig tillbaka för att inte explodera. Jag vågar inte släppa fram alla känslor, det känns så massivt. Det är så klockrent för det som jag känt varit mitt livssyfte sedan jag var liten. Det fantastiska i det hela är att trots att jag funnit detta nu så känner jag att jag vetat om allt de berättat om tidigare år, de började ge meddelanden 2003. Jag har varit i situationer där jag fått samma info som jag har tagit till mig på ett mycket personligt plan och som har varit en del i min utveckling.

I "En ny jord" läser jag att det viktigaste är inte att man gör något utan hur man gör det. Att skapa någonting och samtidig utsätta sig själv för stress, oro och press så förgiftar man både sig själv och jorden. Däremot om man bara så diskar och samtidigt är medvetande i Varandet så bidrar man till en bättre värld. Enligt Tolle är nyckeln att se till att man skapar i frekvenserna av: Acceptans, Glädje, Entusiasm. Då vibrerar man universum och universum kan strömma igenom en.

Beleifs and stuff...

Jag vill bara tipsa om en bok som jag läser just nu som jag tycker är helt fantastisk: Gamma Healing av Chris Walton. Att deleta negativa beliefs eller trossats är A och O i personlig utveckling. De är de program som finns i det undermedvetna som protesterar när det är något speciellt man vill åstadkomma. Som gör att det inte känns realistiskt eller att man inte är redo för det ännu. Som skapar väggarna till "the comfort zone" eller är själva grundpelarna i inlärd hjälplöshet. Jag kan med stor övertygelse säga att jag avskyr mina negativa trosattser efter som de gör mig lat, feg, till en drömmare som inte får något gjort med mera, och det känns som att livet bara går och jag kommer ingen vart för jag står och bankar mot dessa glasdörrar som en fluga som vill in genom ett ljust fönster. Jag har redan ett par metoder som jag har deletat negativa trosatser med. Några har jag skrivit om här i bloggen. Releasing är grymt men för att man skall ta bort någonting vid roten så krävs nästan energin från en grupp och jag har inte haft möjlighet att åka på retreat det senaste året tyvärr. Jag tror att KY fungerar också. Men det är svårt för mig att veta exakt hur då det inte är en mental metod utan en kroppslig. Man vet vilka känslor man bearbetar men inga begrepp eller bilder. Man får köra på och vara glad för de förbättringar man upptäcker medan det är svårt att skräddarsy för ett speciellt område.

Den här boken handlar till stor del om hur stor del våra trosuppfattningar inverkar och filtrerar vår verklighetsuppfattning. Kan man ingenting om det sedan förr är ju det kanske en förutsättning till varför man sedan skall sätta igång och göra själva jobbet. Jag har läst ett par kapitel än så länge men jag bläddrade snabbt upp sidan med själva "Belief deleteandet" för att prova. Först skall man göra ett muskeltest för att kolla om man har en positiv belief eller inte. Det gick sådär för mig för jag tog min pojkvän till hjälp och mindre motiverad utövare får man leta efter. Men sedan tänkte jag att jag faktiskt kan känna efter själv. Om min solarplexus är stängd när jag säger affirmationen så tror jag inte på den och om det känns öppet så gör jag det. Det är min sensor. Sedan går man in ett tillstånd som emitterar gamma vågor vilka är snabbare än de vardagliga beta, alfa(avslappnande), theta (meditation) och delta(djupsömn). I gammatillståndet så antar man en kroppsposition som aktiverar hela kropp/sinne systemet. I den positionen affirmerar man sedan en positiv affirmation tills man känner att det har öppnats upp och ett energiflöde som inte var där tidigare börjar strömma. Efteråt muskeltestar man igen om man nu tror på affirmationen. Enligt boken så skall detta ta från en halv minut till fem minuter. För mig tar det cirka 5 minuter om det är en affirmation där jag inte har så mycket laddning från början men flera omgångar och kanske totalt en timme utifall det är en överladdat område där jag samlat på mig negativ energi varje dag i flera års tid. För mig är ju det helt amazing! En timme är en bargain om man jämför med mängden negativitet man blir av med. Jag inser nu att hela den här texten låter som en informercial eller som om jag vore släkt med författaren. Jag bara älskar att vara i det här stadiet. När man inser att allt är möjligt och att inre begränsningar bara finns för att jag inte har tagit bort dem ännu.

I början av nagonting nytt!

I dag är det en solig dag här i Ulm. Snart skall jag till posten och hämta ut mina yogaböcker för utbildningen som börjar i mogonkväll. För en vecka sedan kom all information. Retreatcentret verkar vara en sadan där enskild vacker och magisk plats. Jag har dag 40 pa min kriya och meditation. De har varit snälla med mig den här gangen och det är jag tacksam för. För ibland är det riktigt jobbigt att yoga och ga igenom alla sma psykoser som kommer upp. Men just nu är alla fördelar klart övervägande och jag känner att jag har ett momentum frammat. Att jag blir bättre, livet blir bättre. Ett tag kände jag hur energi kom ut, forsade ut genom mina händer. Jag fick nagonting liknande nackspärr en dag och var rädd för att behöva bryta kriyan och meditationen. Men det gick bra. Efterat lade jag mina händer pa omradet och sedan försvann smärtan och orörligheten. Kanske är det sa ända, att man kan ha en helande kraft i sina händer. M ber mig att klia hans rygg varje kväll. I bland har jag bara lagt mina händer pa hans rygg i stället och det har varit gott nog för honom. Jag  tror ocksa att jag skulle ha blivit sjuk. Jag var saa trött. En vän sa att jag sag ut som att jag var sjuk. Men det enda förutom tröttheten var tva snytningar. Det liksom passerade i periferin.

Som läxa har vi fatt att göra Sodarsan Chakra Kriya, som jag ju faktiskt har pa min 2012 lista. Det verkar verkligen sa att jag far lite hjälp att utföra alla mina intentioner. Vi skall göra den under utbildningen för att balansera "The Teacher aspect of mind" sa att vi kan vara där för vara studenter. Ge dem det de behöver fran var intuition och inte använda utlärningen som ego-gratification. Men SCK gör sa mycket mer. Det är den starkaste av meditationer inom alla former av yoga och kan ta sig igenom alla neurotiska tendenser i det undermedvetna. Jag har försökt mig pa den förut manga ganger och mitt rekord hittills är 10 dagar 31minuter. I början kunde jag inte göra 3 minuter för jag fick andnöd. Jag insag senare att det var för att jag hade en panikattak och da kunde jag med styrka sitta igenom den och sen blev det sa mycket enklare.

Jag kan sa mycket se fram emot att fa vistas i närheten av människor som under en längre tid har gjort ky till sin livstil. Jag har antagligen en ganska svag aura för jag blir sa pavekad av de människor jag har i kring mig. Det behöver inte bara vara om de är pa daligt humör. Det finns en som jag jobbar med som alltid är glad och entusiastisk men om jag spenderar mer än tva timmar i samma rum maste jag vila middag, eller sa blir jag arg (vilket jag döljer sa gott jag kan). Jag vet inte vad detta beror pa men det skapar helt klart problem för mig som jag inte kan sätta fingret pa. Jag kan känna att jag maste generera energi för alla andra och att det inte alltid blir sa mycket kvar för mig själv. Därför är det sa skönt för mig att vara i närheten av nagon som kan generera sin egen energi och mer där till. Den energin som min kommande yogalärare har är enorm. Den framkommer i de email han skriver och faktum är att jag valde den här utbildningen efter att ha upplevt energin fran hans hemsida. Jag hoppas ju att jag själv inte kommer att vara energitjuv at mina yogalärare :) men det är väl det man är när man lever pa en energi som man inte allstrat själv.

I allafall sa är jag glad över att vara klar med min kriya nu. Men jag känner inte riktigt för att sluta med Adais Tisais. Det känns som att den har satt igang en utveckling i mig men att jag bara har tagit ett fatal stapplande steg. Stegen gar dock helt i rätt riktning, sa jag vill inte sluta ga. Det är svart att säga om jag kommer att klara att upprätthalla den tillsammans med allt det nya, därför är mitt mal till att börja med att ta mig till dag 43. Dvs göra den under helgen sa att det sen skall vara lättare att fortsätta.

Making Ideas Happen

Jag läser just nu en mycket inspirerande bok om hur man realiserar sina idéer.

"I think there are two phases" Jonathan Harris says to the book author "the first is the one where you are just picking up signals from the ether. [Ideas] aggregate over time and pop up one day when you are in the shower. I think the second phase is deciding 'Okay, I am going to actually pusue this given thing.' And once you have decided, it is a different mind-set from that point forward. At least with that particular idea, because you have to become more rational and more logical, more diciplined. It is less about recieving and  it is more about synthesizing and distilling and then ulimately producing. And I think it is something that a lot of creative people struggle with because the former is a more pleasing way to live your life, but the latter is the only way that you can actually get anything done"  

Egentligen handlar det bara om att göra sin idé till ett projekt. Se till att skapa så många action-steps som möjligt så att man hela tiden driver idén framåt. Organisera sig så att man kan lägga sin energi på rätt saker.

Det är lite Getting Things Done över det hela. Men medan jag har tappat intresset för Time Management för sin egen skull så är det när det handlar om att realisera en idé mycket mer inspirerande. Jag kan inte se mig själv i en Middle Management position där jag inte ser en personlig mening med det jag gör. Jag vill inte bli effektiv för att bli framgångsrik så att jag kan klättra på karriärstegen utan jag vill få galna idéer som jag själv tror är helt orealistiska för att sedan överbevisa för mig själv att allt är möjligt. Därför talar den här boken till mig. Det är kul när man läser en bok som ger en exakt den där sparken i baken som man behöver.  

Hur man rullar ägget över berget

I dag gick jag och satte mig med en kopp kaffe på ett bokkafé ett tag efter jobbet. På bordet låg en bok som hette "Shaolin - Das Geheimnis der inneren Stärke" eller direkt översatt "Shaolin-Hemligheten med den inre stryrkan". Jag köper ca 50 böcker av det här slaget per år, så ett första tecken på att jag numera besitter en viss inre styrka ligger i att jag trots att jag fann den otroligt intressant inte köpte den med en gång. Det kan bero på att jag känner att jag har nog med de metoder som jag har för tillfället och inte orkar med ytterligare en. Men något som jag verkligen gillade med den här boken var alla grafer som fanns i den. Det är något med grafer som ger mig en mycket djupare aha upplevelse än löpande text.


Jag ritade av en av graferna i min kalender och nu har jag varit så flitig att jag har skannat in den som bild här ovan. De blåa ovalerna skall föreställa ägg och de vita hur äggen wobblar fram och tillbaka på de sk steady state och not so steady state lägena. Alltså, man vill ta sig från det lägre stadium av energi/välmående som man befinner sig på nu till ett högre. Fokus ett är visualisering av hur attraktivt målet är för att skapa motivation. Det andra fokuset är det motstånd man måste övervinna för att ta sig till den högre nivån. 


Det här är ju en rätt så självklar bild om man tänker efter. Det finns alltid en form av bekvämlighet som behåller en kvar vid ett visst läge och de gånger som man verkligen har önskat en förändring av all sin kraft, har man fått lov att möta sina rädslor, övervinna sin lathet och stå ut med att vara obekväm ett tag. Jag tycker bara att det är så fridfullt att se det som en logisk bild. För i rädslan för förändring finns så mycket trams och allt det tramset känns så verkligt när man är mitt upp i det. För mig är det också bra att det står tryck utifrån med på hinder att komma över listan. För många gånger tar jag trycket utifrån som en bekräftelse på att tramset stämmer överens med verkligheten och så stannar jag kvar i tramset lite till.


Jag vill jobba som uppfinnare/start-up entreprenör. På idé-planet har jag en helt fantastisk uppfinning på g som jag vet skulle räcka för en start-up och som skulle locka till sig det riskkapital den behöver. Men jag står helt handfallen inför hur jag skall materialisera den här idén och så att säga göra den verklig. Jag har forskat med material ett tag nu och jag vet att jag kan lita på inpuls-flödet för att få förbättringar som ligger över förväntan så att säga. Men i det här fallet ligger det lite väl out of the box och jag vet inte i vilken tråd jag skall börja dra. Här i ligger mitt trams. Jag kommer ingen vart för jag börjar inte dra i någon tråd överhuvud taget. 


Jag tittade på den här grafen och listan på hinder och frågade mig själv: Vari ligger hindret för mig att bli en uppfinnare?


Och en röst i mig sa "Du måste lära dig att utstå ovisshet"


Är det sanningen som äntligen har fått en röst? Inget kunde då vara mera sant. Jag är en sådan som alltid drar mig mot det (för mig) okända, därför att jag inte står ut med motsatsen. Men samtidigt så känner jag ingen trygghet i det okända och mina rädslor blir starkare ju längre bort jag rör mig. Dessa rädslor äter upp min energi som jag egentligen skulle använda kreativt.


Jag känner mig stark när jag säger det: "Jag måste lära mig att utstå ovisshet". Nu skall jag bara leta upp kriyan för detta :)

Lilla Buddha

Nästa bok på läslistan är Siddhartha av Herman Hesse. Det gäller att slå flera flugor i en smäll. När jag flyttade till Tyskland tog det mig evigheter att sätta i gång och lära mig Tyska. Eftersom jag inte är speciellt praktisk av mig så tycker jag att den största anledning att lära sig ett nytt språk är att man skall få tillgång till en ny skara litterära mästerverk i originalspråk. Att kunna handla sallad på marknaden är inget som inspirerar. Så istället för att slå klorna i en bra nybörjarbok så försökte jag mig genast på Faust, vilket var en av de första böckerna som jag köpte på Tyska. De flesta tyckte att jag var en idiot, men jag måste säga att jag älskade alla trettio sidor Faust som jag läste innan jag gav upp. Fast än jag inte fattade ett ord var den melodisk och vacker och hade allt det där som vissa riktig bra böcker har som fick mig att rysa av välbehag. Jag har fortfarande inte kommit dithän där jag kan säga att min Tyska har blivit litterär (haha! långt därifrån) Men jag är så evigt trött på evinnerligt grammatiktragglande, kvällskurser, ångest över icke utförda läxor och sura lärarinnor att jag unnar mig att ta en paus i det hela. Babbla på i imperfektion med de stackare som står mig nära och som måste lyssna samt stappla mig fram med de som inte kan Engelska eller av någon annan anledning bestämt sig för att de helst vill prata Tyska med mig. Samtidigt tänker jag att det är dags att ge litteraturen en ny chans. Eller snarare ge mig själv en chans att läsa bra litteratur. Jag tänker att man inte kan vilja lära sig ett språk riktigt bra om man inte älskar det och då är inte grammatiktraggel rätt väg att vandra, för mig i alla fall.

En annan anledning att läsa just den här boken är att den handlar om den unga prins som sökte meningen med livet och fann det nämligen Buddha. Ingen som har läst den här bloggen närmare kan ju ha undgått att märka att jag är besatt av ungefär samma tankegångar som den unga Siddhartha, tror jag i alla fall eftersom jag inte har läst boken ännu. Men faktum är att jag vet väldigt lite om Buddha och buddismen. Nu är tiden inne för mig att lära mig mer eftersom det är mindre än en månad kvar tills att jag skall på  Vipassana Retreat. 10 dagars meditations kurs i en buddistisk tradition med 10h meditation varje dag och hela retreatet är helt i tystnad. I går, när jag skulle boka flygbiljett och göra klart saker för min ledighet fick jag nästan panik ångest, jag var handlingsförlamad av rädsla. Antagligen för att myrorna i kroppen skall bli vansinninga och att behöva sitta där och möta allt detta obehag. Men jag antar att det är det här jag behöver göra för att lära mig behärska mina myror, så att säga.

Så där har ni det. Tre flugor på smällen; Lära mig Tyska, läsa bra litteratur och förberedelse för Vipassana.

Kirtan Kriya 100 plus

Egentligen hade jag tänkt mig ett nytt inlägg om Kirtan Kriya efter att jag gjort den i 90 dagar, men då var jag i sommarstugan utan internet, så jag skriver nu istället när jag har gjort meditaionen 31min i 102 dagar i sträck. 90 dagar är en milstolpe eftersom då har man bekräftat den nya vanan och lagt gamla vanor åt sidan (läs mer här).

Vilka vanor är det som har försvunnit? Har du läst Mrs. Dalloway eller To the lighthouse av Virginia Woolf. När medvetandestömmen som går igenom karaktärerna går ibland bakåt i tiden till gamla minnen blir sinnesstämningen till viss del ångerfylld. Har du sett filmen "Timmarna" med Meryl Streep som till viss del bygger på Mrs. Dalloway, så illustreras fenomenet där. Där Meryl Streeps karaktär egentligen har all anledning att vara glad i nuet. Men hågkomst om vad som har varit, tankar över varför det blev som det blev gör henne nervös och olycklig.

Sådana tankar hade jag förut. De var inte överhängande men de kunde ta tag i mig i bland och göra mig aningen melankolisk. Samtidigt så hade jag ingen rationell anledning till dessa tankar och jag pratade aldrig om dem. Nu efter 90 dagar av Kirtan Kriya har jag bearbetat huvuddelen av alla händelser som jag brukade tänka på och till följd ha denna form av tankar lämnat mig ifred.

Jag har läst någonstans att om man fortsätter ett längre tag med Kirtan Kriya blir den ens bästa vän. Ett samtal med en god vän kan göra under för humöret och det gör den här meditationen också. Den löser upp den dagliga negativismen samtidigt som den verkar på djupet. Det är en trygghet att veta att oavsett vilka energier jag rör mig i kommer det att rensas upp i min meditation som jag gör innan jag går och lägger mig om kvällen.

Nästa milstolpe är 120 dagar; det nya beteendet integreras och kan i sin tur definiera vem du är. More then...

Att bli förfinad

Alla bilder fran http://www.marthastewart.com

I bland drömmer jag om att förfina mina kunskaper i allt. I arrangemang av blommor, lagning av mat, att ha en trädgard full med alla det slag av växtligheter. En köksträdgard med örter av varje art som inte finns att fa tag i om man inte känner till de mest fantastiska frökataloger. Att kunna slänga i hop en buffét för 50 av mina odlingsprodukter i ett kök som dignar över av rikedom. Med ett 20 tal kopparkastruller hängandes fran taket. Allt serverad pa det mest fantastiska vintage porslin sa skört och vackert och stilrent. Att vara lite som Martha Stewart. Varje gang jag varit i USA har jag köpt sa mycket böcker och tidningar att jag har fatt lov att skicka hem med batfrakt. Och jag älskar dessa böcker...

När jag var student brukade jag bläddra i dem medan jag at fil till middag. I bland har jag försökt mig pa ett och annat projekt. Men det är alltid nagot som saknas. Jag kan inte hitta filttyg i den perfekta nyansen och ofta blir det aldrig klart utan ligger i lador ar efter ar tillsammans med mina broderier som jag kanske jobbar pa en vecka före jul vart tredje ar. Min farmor som faktiskt producerade helt fantastiska grejor pa sin tid satte sig ned och broderade klart sin julduk efter det att hon hade gatt i pension. Det är väl sa det far bli... man sätter sig ner pa gamla dagar och gör klart sina verk innan jordelivet är över för att ha nagot speciellt att lämna till de efterlevande som de kan skatta för alltid.

Min Idol

Nikola Tesla är kanske en av de coolaste människorna som har levat här på jorden. Inte bara för allt han har uppfunnit (växelström, trådlös ström mm) men hur han gjorde det. Han byggde sina uppfinningar i sinnet helt och hållet. Lät dem gå i ett par månader för att sedan korrigera för obalanser och annat. Han ansåg att bygga någonting fysiskt innan man har testat det i sitt huvud på detta sett är slöseri både med tid och pengar. Hans självbiografi My Inventions är en av mina favoriter.

"The progressive development of man is vitally dependent on invention. It is the most important product of his creative brain. Its ultimate purpose is the complete mastery of mind over the material world, the harnessing of the forces of nature to human needs. This is the difficult task of the inventor who is often misunderstood and unrewarded. But he finds ample compensation in the pleasing exercises of his powers and in the knowledge of being one of that exceptionally privileged class without whom the race would have long ago perished in the bitter struggle against pitiless elements"
Nikola Tessla My Inventions
Hur jag inspireras utav Tesla: Att attrahera saker in i sitt liv som redan existerar är en sak och att klara av det är på sitt sätt magnifikt och kan ge upphov till fantastiska mirakel. Men om man istället som Tesla håller sig i tanken otroligt fokuserad på lösningar som inte kan förutsägas av den samtida vetenskapen kan man göra kvantsprång i sin förståelse i hur "mind creates reality"

"There is a thinking stuff from which all things are made, and which, in its original state, permeates, penetrates, and fills the interspaces of the universe.

A thought in this substance, produces the thing which is imagined by this thought.

Man can form things in his thought, and, by impressing his thought upon formless substance can cause the thing he think about to be created"
Wallas D. Wattles The Science of Getting Rich

Allt detta har ganska tekniska implikationer. Och frågan är om det nu ar 2011 är sa intressant eftersom vi redan har sett en hel del tekniska underverk manifesterats genom det gångna århundradet och manga har också dragit slutsatsen att det har varit bra men inte gjort oss lyckliga. Vi har andra utmaningar idag. Att utveckla en teknik som är i harmoni med naturen utan att vi behöver begränsa våran frihet är någonting som jag drömmer om. Och för att göra det tror jag att man måste vara mer i harmoni med naturen. Vetenskap idag bedrivs på ett sätt att man måste utforska alla problem så att man sedan kan lösa dem. Men jag tror inte på att en lösning kan skapas på samma nivå som det föregående problemet. Mozart och Beethoven lärde sig antagligen inte att komponera mästerverk genom att först lyssna på dålig musik och analysera varför den var så dålig. Perfektion existerar uppenbarligen, det kan man se många tecken på. För att skapa perfektion måste vi harmoniseras med det och det är ett jobb på insidan.

Positivt eller negativt

Alla som känner till attraktionslagen och försöker tillämpa den i sitt liv vet att tankar skapar verklighet. Vi har läst The Secret, Esther Hicks och kanske försök oss på gamla klassiker som Think and Grow Rich och Master Key System med mera med mera. Vi vet att man skall visualisera målbilden och helst med positiva känslor. Vi vet att det är i mitten av den positiva spiralen vi bör stå. Där det positiva börjar generera ändå mer positivt. Och när vi har experimenterat med detta har vi fått se små mirakel ske i våra liv.

För mig har detta varit allt annat än lätt. Jag har under resans gång lärt mig att inte inkludera särskilda personer i min visualisering. Eftersom när jag har gjort det så har bilderna inträffat men känslan varit kall och obehaglig. Det finns gränser som gäller: Du får allt vad du vill bara du låter alla andra få det de vill. När man inkluderar andra i sina visioner så bryter man mot detta. Vad man istället kan göra är att vara öppen för den person som vill samma som du att ansluta sig till dig för att uppleva visionerna gemensamt.

Ett annat problem är gamla trosuppfattningar och begränsningar som ligger hukandes i det undermedvetna. Sådana som man har samlat på sig under sin uppväxt: Jag är en sådan som alltid är... Jag skulle aldrig kunna... Det är omöjligt för alla att nå sin dröm. Om jag får det jag vill blir en annan utan osv. Att ta i tu med dessa är både bland det klurigaste, svåraste men också det mest fantastiska vi kan göra.

Ett problem är att vi måste låta dessa begränsningar komma upp till ytan för att desintegrera.
De är för de mesta otroligt laddade med negativa känslor som vi måste stå ansikte mot ansikte med. Vissa tar lång tid att bli av med medan andra försvinner förvånande fort. Här skapas en paradox gentemot det positiva tänkandet. Ju mer negativet man releasar desto lättare är det att vara positiv men i bland känns det som att man går helt i fel riktning, att man fokuserar på sina begränsningar snarare än på det man vill ha. Men belöningen är att det liksom öppnar upp medvetandet. Man ser att allt som begränsar är gamla tankemönster i det undermedvetna. Vi har hypnotiserat oss själva eller låtit samhället göra det åt oss. Denna vetskap ger dig total kontroll över ditt liv. Jag tycker att alla borde ta och läsa "The Sedona Method" av Hale Dwoskin eller "The Abundance Book" av Larry Crane (Amazon om inte annat) och lära sig denna fantastiska metod.

I slutändan är allt addering och subtraktion. Du kan addera positivitet eller subtrahera negativitet. Men den positivitet som du adderar känns inte lika naturlig och självklar som den som redan finns under allt det negativa. Vi är naturligt positiva men det kan vara lite svårt att se i bland.

Eat pray love

Läste den här boken i helgen. Har också sett filmen men på Tyska och då uppfattade jag den som platt. Men det skall sägas att det mer än väl kan bero på mina språkkunskaper.

Jag tycker att EG är en inspirerande resenär i det att hon knyter kontakter vart hon än kommer. Ashramsvistelsen är också mycket inspirerande. Tänk att få fokusera så djupt i hela 4 mån. Det är som att ha en kompis berätta om sina Kundalini upplevelser vilket gjorde att jag släppte lite av min rädsla för ämnet. Kundalini drar upp så mycket skräp till ytan. Skräp som man förvisso inte vill ha kvar men ibland är det svårt att separera även från sina mest korkade beteenden.

Helgläsning

I går kom den här fina boken till mig på posten från USA . Den luktar gammalt blbliotek så att det sticker i näsan. Jag var så glad när jag hittade den för jag tror att det är den första bok som skrivits om "The Hydrogen Economy". Den är publicerad 1975, så jag vet inte om det är sant. Kanske den första genomgången av all vetenskap som fanns på området just då och vad som behövdes göras för att visionen skall bli verklighet. I alla fall så känns det fint att få ha den här hemma och låta dess vibbar sprida sig...