Lyckan är ingen destination

Släpp taget om frustrationen. Inte för att den är nästa blockad till ditt mal. Utan för att den filterar bort här och nu. Du är missnöjd med de yttre betingelserna i nuet, du är missnöjd med hur illusionen ser ut för dig här och nu. Du undrar vad som är det rätta för dig, men ingenting motiverar dig längre. Det är för att lyckan inte finns i en bild bara för att den ser lite annorlunda ut. Malet är ocksa en illusion som du vill uppna, ytterligare ett lager iväg fran lyckan. Lyckan är ingen destination. Sluta anaysera varför du är olycklig, släpp de bara! Skala av, var här och nu!

Men malet? Kommer jag att na det? Ä de relevant? Du haller fast vid det som en ursäkt.

Men jag vill att mitt liv skall vara meningsfullt! Meningsfullheten finns inte i det materiella. Du maste första det först. Da minskar turbulensen och ytan klarnar. Pa den kan du visualisera vad du vill, det är en enkel sak. Men du är sa upptagen av att du maste kämpa och jobba med dig själv. Da far du bara mer av det, som du vet.

Det finns mycket glädje i dagen framför dig, som du vet att du älskar. Lat andra fa kämpa med sig själva i fred med ditt tysta stöd. Haka inte in dig i deras kamp utan ge dem plats att komma till insikt själva.

 Bra rad kan komma inifran. Om man lyssnar.

Frustrationer och ett vätgassamhälle

Förra helgen var jag på en workshop i Freiburg angående Elektrolys, en omvänd bränslecell där man tar överskottsel från elnätet för att sönderdela vatten i vätgas och syrgas. Vätgasen kan man sedan använda i en bränslecellsbil som bränsle. Resultatet är en bil vars räckvidd är lika lång som en vanlig bensinbil, men som är en elbil som inte behöver laddas. Elbilar har fördelen, förutom att de inte avger några avgaser, att de går helt tyst, har inga rörliga delar i motorn som nöter och skapar oljud, samt att de accelererar många gånger snabbare en en vanlig bil. Jag har ju jobbat med bränsleceller nu i över sex år så det var väldigt intressant att se hur det ser ut på elektrolyssidan. Andra betingelser som gör att man har liknande problem men ändå olika på många sätt. Här i Tyskland har man nu så mycket vind och solkraft att man inte vet vad man skall göra av all ström under topparna mitt på dan. Då den skitiga brunkolkraften och kärnkraften inte svarar så snabbt på regulering måste man ha ett sätt att spara energin på. Det kan man göra via en omvandling till vätgas. Dels för att kunna köra den tillbaka in i nätet när solen inte skiner och det är vindstilla, så att man på sikt kan minska brunkol och kärnkraft, men också för att man skall kunna tanka bränslecellsbilar med vätgas och ladda elbilar. EU har som mål att minska CO2 utsläppen med 95% i transportsektorn till 2030 (tror jag att det var), för att stabilisera växthuseffekten. Det kan man göra med en flotta av 50% bränslecellsbilar, 25% rena batteribilar och resten olika hybrider mellan dagens motorer och batterier ala Toyota Prius. Att ställa om till elbildrift skulle kräva en ökning av elproduktionen med 20% men nu förbrukar transportsektorn 50% av all energi. Så elbilar har mycket högre verkningsgrad och på så sätt kan man använda den energi vi har effektivare.

Att jobba med det här är tillfredsställande på många sätt men också frustrerande. Jag kan känna att Sverige gör extremt lite för den här utvecklingen och även här pendlar pengarna så kraftigt mellan bränsleceller och batteri forskning att många får skola om sig i femårsintervall. Man satsar massor, kräver snabba resultat, blir besviken och drar tillbaka pengarna innan momentum uppnåtts.

Jag har haft väldigt hög energi i några dagar och har börjar jobba med mina inställningar till allt detta. För jag vill inte måla in mig i en ruta av inlärd hjälplöshet, men det är ofta det jag gör. Jag har många inre bilder om min obetydlighet i jämförelse med stat och storföretag, inte så konstigt kanske. Men det hjälper ju ingen. Så jag har börjat kollapsa negativa bilder och trossatser på det här området nu. Under dem finns frustration. En mängd som nockar hela mig. Jag har bestämt mig för att jag skall ta mig i genom det. Jag håller mig öppen. Jag releasar och yogar. För vad är frustration egentligen. Obehaglig. En illusion av en vägg som man inte kan ta sig runt. En förlamning av kropp och sinne. Gandhi var säkerligen inte särskilt frustrerad när han kickade ut britterna ur Indien. Och på samma sätt måste det gå att kicka fossila bränslen.

Små små framsteg

I somras när M och jag gick Jämtlandstriangeln så lade jag märke till en förbättring som skett i mitt sinne. Tidigare i våras så gjorde jag meditationen Adais Tisais 31 min 120 dagar och skrev en del om det här på bloggen. Jag skrev också att ja skulle göra en utvärdering som jag faktiskt aldrig har gjort. Men det tog ett tag för mig att upptäcka. En av huvudfunktionerna av den här meditationen är "Release fear". Jag hade tänkt att detta skulle visa sig i mitt yrkesliv, men det kan jag tyvärr inte säga att det har gjort på ett märkbart sätt. Men i fjällen märkte jag att när det gällde att komma över strida strömmar genom att hoppa på stenar, och det inte är helt solklart vilken den mest överkomliga vägen är (det var inte som på bilden) så besatt jag ett mod som jag inte kände igen hos mig själv sedan tidigare. Jag brukade vara ett våp som fastnade i tvekan och tog låång tid på mig. Nu kände jag istället en självklarhet att jag skulle klara det. En sten åt gången. Samma känsla kände jag också för några veckor sedan när vi Alpvandrade och var nära toppen. Berget var inte riktigt fast under fötterna utan stenarna rullade iväg när man klev på dem. Detta skulle ha stressad mig rejält för ett år sedan men nu tänkte jag enbart ett steg i taget. Och när vi fikade på alptoppen satte jag utan att tänka mer på det 20cm från ett 300m stup. Om jag mins rätt så brukade jag få svindel om jag bara ställde mig på en stol. Denna svindel är också helt bort blåst. Så mycket rädsla har definitivt försvunnit. Även om det inte är i det område där jag behöver det som bäst har jag en lärdom med mig från mina vandringar: Jag behöver bara ta ett steg i taget och känna en säkerhet inom mig att dessa steg kommer räcka hela vägen fram.

Nu

Jag spenderar dagarna i lika delar verklighetsflykt lika delar kraftansträngningar med jobb. I genomsnitt har jag bättre självdisciplin än någonsin, men tidsmässigt finns mycket förbättringspotential. Jag kan flumma runt ett par timmar för att sedan skriva något som kanske skulle tagit 2 timmar för en "normal" människa men som tar 20 minuter för mig. Det krävs väldigt mycket ställtid. Kanske är det massa som integreras under denna tid, som gör att när jag väl kommer igång är jag redan klar. Just nu på sommaren är jag faktiskt mer tillfreds med detta arbetssätt. Jag sitter hemma och inte på jobbet, så det dåliga samvetet för att inte ha en jämn produktivitet i 8 timmar i sträck finns inte där. Jag har lite svårt för det där åttatimmarstänket. Jag skulle kunna sova i labbet när jag väl är i gång. Många gånger skulle det nästan krävas för att mätresultaten skall bli riktigt bra. Men vi har starka arbetsregleringar som förbjuder oss att vara i labbet efter 18. Jag skulle verkligen vilja starta eget så att jag kunde följa min inspiration mer och slapp dåligt samvete blandat med irritation för avbrott.

Just nu är det jobb jag gör mer ett röjande av gammal ångest. Det är skönt att det blir gjort men det gör mig inte lycklig. Jag har massor av rädslor att möta varje dag, men det går bättre och bättre. Jag har filosoferat mycket över rädslan och på det sättet den styr våra liv den sista tiden, ja egentligen kanske i flera års tid. Det är för att jag är så oerhört obekväm med att vara i min komfortzon så jag hela tiden måste möta dessa vallar av rädsla som omger den. M kallar det att jag är en sån som har min gravitationspunkt utan för kroppen. Att jag hela tiden är på väg någonstans och aldrig riktigt får ro. Det är ganska plågsamt för jag blir ju lika stressad av förändringar som alla andra. I alla fall så har jag ganska länge nu varit i en fas där jag inte gör det jag egentligen skulle vilja göra eftersom det är som att, när jag redan är överbelamrad av rädslan av att disputera och starta ett nytt jobb och kanske flytta, medvetet skapa ändå mer att vara rädd för. Att börja skapa något helt eget, ett företag uppfinnigar med mera innehåller så många ovissheter så jag kommer aldrig i gång fast jag är och nosar där hela tiden. Jag hoppas verkligen att ni skall få se den dagen då saker börjar att hända här och jag inte längre skriver om min längtan och alla rädslor som står i vägen.

Men dit jag tyr mig under min verklighetsflykt är mot detta. De som startar eget och bloggar om det exempelvis. Jag tror verkligen att för att hitta den verkliga lyckan, det vill säga för mig att inte vara driven av dåligt samvete över saker som jag tänker att jag egentligen redan skulle ha gjort, så måste man komma dit att man uppsöker det obehagliga. Rädslan för att när man väl står där så kommer man inte att mäta upp till sin egen drömversion av sig själv. Att man som uppfinnare skall ha slut på idéer. Att behöva leva livet i en evinnerlig telefonskräck, finansiellt risktagande och skrivkramp. För när man väl behärskar det området så är varje steg ett positivt steg, som leder en in i flow istället för att man prickat av ännu ett måste som man skäms över att man inte gjorde igår. Det är att ta steget ut ur den av Seth Godin kallade fabriken, jobb som skapats för att automatisera människor så att de skall kunna bli ersättbara, där man lever i illusionen av arbetstrygghet och i bekvämligheten att följa arbetsbeskrivningen, där man är en kugge i ett maskineri, för att bli en konstnär.

I dag hamnade jag på ett Twitter till en människa som har lyckats med detta till den milda grad. Som är oerhört framgångsrik, utöver den vildaste fantasin. Det var en strategisk positivet som lyste från den sidan med en starkare kraft än vad jag någonsin känt ens från de mest framgångsrika självhjälpsgurus som är som rockstjärnor i sin egen rätt. Jag fick uppfattningen att han började på minus som alla vi andra i början av livet eller kanske efter tonåren. Men att han tar ett aktivt beslut i varje sekund att vara positiv. Om han mötte kritik så skrev han att det var oväsentligt för honom för de som kritiserar honom utgör inte hans fan bas, vilket är dem han kreerar för. På så vis håller han sig i fönstret av flow, att jobba med det som gör honom lycklig. Att kunna jobba hårt med att ge av sig själv och på så vis skapa något makalöst. Jag blev så oerhört inspirerad av det. Kraften i att i varje möte, i varje handling, varje tanke bestämma sig för att vara positiv. Det är grunden till det magnifika.

Tredje helgen: Tårar och Bliss

Har precis kommit hem efter tredje helgen på min Kundaliniyogautbildning. Den här gången var det fokus på Den Fysiska Kroppen som är den femte av de tio olika kropparna. Också pranayama och de fem första chakrorna och deras respektive element. Det har varit så otroligt känslosamt. Vid varje övning var det minst en som grät. Jag grät minst tre gånger, det gick inte att hålla tillbaka. Men däremellan har jag också haft upplevelse av bliss och lycka. Jag har hållit min första Sadhana någonsin. Det gick bra. Jag fick väldigt fin kritik, men också lite huvudet på spiken kommentarer som gjorde mig emotionell igen. Det var en väldigt speciell energi att sitta där, och jag fick känslan att allt handlar om att projicera intentioner av kärlek till gruppen. Jag är så van att bara ta ansvar för mig själv och skapa min egen energetiska bas eftersom jag i huvudsak har tränat utan lärare och gruppenergi. Jag gillar tanken på att man inte gör alla dessa kriyas hemma för sig själv utan för att man skall öppna sig själv upp för att ge en bas till gruppen när de gör samma kriya och att själva poängen med ens egen träning är just detta att ju fler gånger man har gjort en kriya innan man instruerar den, ju mer har man att ge. På det sättet kan man göra karmayoga och kundaliniyoga samtidigt. Jag har ju inte en stark vision av mig själv som yogalärare och har inte riktigt bestämt mig själv för om jag verkligen kommer att undervisa i framtiden. Och där ligger min svaghet som instruktör, att jag mer delar med mig än att lär ut. Som lärare tar man mer ansvar och ger sig själv också mer respekt och det skapar en projektion som jag nog i stora drag saknar. Navel chakra, ett starkt beslut och personlig utveckling är det som krävs. Samtidigt fick jag höra att jag har en stark potential. I går gjorde jag också sista dagen av Adais Tisais (120 dagar 31 minuter wihoo!) Jag skall se om jag kan göra en sammanfattning av det lite senare när jag kan se skillnaden på hur det är att vara mitt i och att vara "klar". Jag är i alla fall glad över att jag inte behöver passa in den i schemat på utbildningshelgerna något mer.

State of mind/state of body

De nya övningarna fungerar faktiskt. Jag har gjort dem frenetiskt den senaste veckan. I kombination med mina två meditationer (Adais Tisais dag 110 och SCK dag 67) och Nabhi kriya som jag gör i sällskap med Carina, är det som om någon tände stålkastaren. Och energin är inte jobbig den här gången.

När jag deletar en trosats, så är den många bilder och djupa känslor per sekund som liksom svischar förbi. Om jag inte har fått till ett stadigt gamma tillstånd, så händer det att några av dessa dröjer sig kvar ett tag. Kundaliniyogans övningar blåser liksom bort allt som var kvar och sedan eftersom den inte måste kämpa sig och bränna igenom all den negativitet som tidigare var där med allt motstånd det innebär så kan övningarna få verka genom att  visa vad de är tillför, något jag inte kan beskriva i ord :) Det har öppnat upp i kroppen. Energin börjar strömlinjeforma sig.

Jag har en idé om identitets förvirringen som vi upplever: vi tror att vi är en liten prick som vandrar runt på jorden. Egentligen är vi solen. Våra trosatser är som moln. Hindrar ljuset från vårat egentliga jag. En molnig dag kan te sig som en eländig dag. När en vind blåst bort molnen så är det en underbar dag. Men vi är egentligen inte en prick som står maktlös inför väder och vind. Vi är alltid solen.

Nu är det 3h tills vi åker till Italien! Life is good

Beleifs and stuff...

Jag vill bara tipsa om en bok som jag läser just nu som jag tycker är helt fantastisk: Gamma Healing av Chris Walton. Att deleta negativa beliefs eller trossats är A och O i personlig utveckling. De är de program som finns i det undermedvetna som protesterar när det är något speciellt man vill åstadkomma. Som gör att det inte känns realistiskt eller att man inte är redo för det ännu. Som skapar väggarna till "the comfort zone" eller är själva grundpelarna i inlärd hjälplöshet. Jag kan med stor övertygelse säga att jag avskyr mina negativa trosattser efter som de gör mig lat, feg, till en drömmare som inte får något gjort med mera, och det känns som att livet bara går och jag kommer ingen vart för jag står och bankar mot dessa glasdörrar som en fluga som vill in genom ett ljust fönster. Jag har redan ett par metoder som jag har deletat negativa trosatser med. Några har jag skrivit om här i bloggen. Releasing är grymt men för att man skall ta bort någonting vid roten så krävs nästan energin från en grupp och jag har inte haft möjlighet att åka på retreat det senaste året tyvärr. Jag tror att KY fungerar också. Men det är svårt för mig att veta exakt hur då det inte är en mental metod utan en kroppslig. Man vet vilka känslor man bearbetar men inga begrepp eller bilder. Man får köra på och vara glad för de förbättringar man upptäcker medan det är svårt att skräddarsy för ett speciellt område.

Den här boken handlar till stor del om hur stor del våra trosuppfattningar inverkar och filtrerar vår verklighetsuppfattning. Kan man ingenting om det sedan förr är ju det kanske en förutsättning till varför man sedan skall sätta igång och göra själva jobbet. Jag har läst ett par kapitel än så länge men jag bläddrade snabbt upp sidan med själva "Belief deleteandet" för att prova. Först skall man göra ett muskeltest för att kolla om man har en positiv belief eller inte. Det gick sådär för mig för jag tog min pojkvän till hjälp och mindre motiverad utövare får man leta efter. Men sedan tänkte jag att jag faktiskt kan känna efter själv. Om min solarplexus är stängd när jag säger affirmationen så tror jag inte på den och om det känns öppet så gör jag det. Det är min sensor. Sedan går man in ett tillstånd som emitterar gamma vågor vilka är snabbare än de vardagliga beta, alfa(avslappnande), theta (meditation) och delta(djupsömn). I gammatillståndet så antar man en kroppsposition som aktiverar hela kropp/sinne systemet. I den positionen affirmerar man sedan en positiv affirmation tills man känner att det har öppnats upp och ett energiflöde som inte var där tidigare börjar strömma. Efteråt muskeltestar man igen om man nu tror på affirmationen. Enligt boken så skall detta ta från en halv minut till fem minuter. För mig tar det cirka 5 minuter om det är en affirmation där jag inte har så mycket laddning från början men flera omgångar och kanske totalt en timme utifall det är en överladdat område där jag samlat på mig negativ energi varje dag i flera års tid. För mig är ju det helt amazing! En timme är en bargain om man jämför med mängden negativitet man blir av med. Jag inser nu att hela den här texten låter som en informercial eller som om jag vore släkt med författaren. Jag bara älskar att vara i det här stadiet. När man inser att allt är möjligt och att inre begränsningar bara finns för att jag inte har tagit bort dem ännu.

Conquer inner anger

I Fredags blev jag "klar" med meditationen "Conquer inner Anger" (se häftet Reaching Me in Me). Det finns manga olika meditationer för ilska inom Kundalini Yoga. De jag har testat innebär alla att man haller armarna i en jobbig position och har en ganska forserad andning. Just den som jag har gjort var inte sa lätt. Jag klarade aldrig att halla den utan pauser i 11 minuter, men jag tillät mig att göra sa gott jag kunde. Jag tror att man skall tänka sa i Kundalini Yoga. Det finns sa manga meditationer och kriyor som är jobbiga och man pabörjar de heslt inte eftersom de är för svara och det är enklare att göra en enklare. Mig veterligt (men jag är ju inte en expert direkt) finns det ingen bekväm kriya/meditation för att bli av med inre ilska. Och da tänker jag att det är värt att göra en jobbig sa gott man kan i 40 dagar för att komma en bit pa vägen. Med det sagt sa är det oerhört skönt att vara klar för den här gangen. Det här var en resa vars mal man inte sag röken utav förrän efter den var klar. Jag har haft sma utbrott under tiden och varit arg pa meditationen i sig. Det kanske inte later sa upplyftande sa jag tänkte skriva ned ett par saker som jag märkt sedan jag slutade. Det finns massor av saker som gjorde mig arg förrut. Världpolitik, företagspolitik och saker i min direkta omvärld. Här ser jag en direkt skilldnad. Jag ser i saken fran den andras sida istället för att bli arg. Känner mer medkänla och bryr mig inte i saker där jag inte har en direkt paverkan. Jag känner att jag har atervunnit min energi till mig själv. Jag tycker att det är sa himla viktigt att se, att det finns inga energitjuvar. Det är bara jag och mina projektioner. Om jag tar 100% ansvar har jag 100% makt. Sa jag vet inte om min personlighet har ändrats fran A till Z. Men nagot har hänt och för mig är det good enough.

Mina meditationer...

... uppdatering.

Just nu gör jag tre stycken. Adais Tisais som är på dag 93. Det var tungt att göra den 91 dagen men jag har bestämt mig för 120 dagar. Tröttheten som jag kände de första 40 kom från kriyan jag gjorde samtidigt (Stress set for Adrenals and Kidneys). Jag läste på en löpsedel när jag var i Sverige senast att "Njursjukdom kan yttra sig i trötthet", vi får hoppas att det var en obalans som rättade till sig. Släppa rädsla handlar den om. Men i början kände jag att det var sorg som lämnade mig. Sedan runt dag 50 kom en period med rädsla. Det gick ganska lätt. Man får ett bra flow oavsett vilka känslor det är och man blir inte riktigt stuck. Jag kan inte säga att jag har upptäckt något dramatiskt skift i mig själv. Men om jag läser "Målbeskrivningen" idag ser jag den kanske mer som självklar än som något jag aspirerar efter. Att se under ytan för att se " dolda potentialen som finns hos varje person" kanske jag inte var direkt dålig på innan men bara nu i helgen tycker jag att jag har inspirerats av människor som jag träffat (har rest lite) på ett djupare plan än tidigare med flera dimensioner. Det är berikande även om jag inte för tillfället har en ledarposition där det kommer till nytta.


Sodarsan Chakra Kriya. Dag 50. De första 45 dagarna gjorde jag 11 min och det tog ett tag innan jag kunde kordinera allt, magpump, mantra, räkna samt ögonposition. I bland känns det som solarplexus är stängd och då har jag svårt att hålla andan. I bland går det lätt och pumpandet sätter i gång ett enormt energiflöde. Det är häftigt när det händer men det är inte varje dag. Nu har jag tänkt mig att jag skall bygga upp tiden. Men jag gör det långsamt. +1 minut i veckan bara så nu är jag på 12min. Jag vet att den här meditationen har full kraft vid 31-62 min. Men jag har inte bråttom dit. Det är en meditation för livet så jag har tid på mig.

Meditation to conquer inner anger Dag 36. 11 min. (Finns i häftet Reaching Me in Me) Armar rakt ut. Knutna händer men med pekfingret rätt upp. Väldigt jobbig. Jag ser fram emot Fredag som är min sista dag. Jag har verkligen insett vikten av att arbeta med ilska. Det finns så mycket där. Maktlöshet och offermentalitet. Men jag vet ärligt talat inte hur lågt jag har kommit med den här meditationen. "After 40 days your personality will be changed from A to Z" står det. Vi får se, än så länge känns det kanske snarare som från A till B. Men det kan ju verka subtilt också.

Proove it to yourself

En svarighet för mitt ego da det gäller att följa ett system sasom kundaliniyoga är att jag inte direkt gillar auktoriteter. Inte ens när jag vet att de verkar i mitt eget bästa. Det i kombination med min inneboende lathet gjorde att efter att jag i en vecka duktigt gatt upp och tagit min kalldusch och gjort en kriya innan frukost helt kom av mig. Jag mediterade 11 min innan jobbet istället och gjorde sedan kriyan när jag kom hem. Det där störde mig lite. Jag hade en tanke i bakhuvudet att jag inte gör det hela pa rätt sätt och att jag därmed förstör för mig själv. Ok, Paskhelgen hade jag fyra dagar när jag kunde börja pa nytt. De tva  första mornarna gick jag upp vid 10 at frukost först och gjorde sedan min kriya och 11min meditation efter det. Men i Söndags blev det skärpning minsann, gick upp klockan 8 :) duschade kallt och gjorde allt INNAN frukost. Vilken skilldnad i energi jag fick. Nu har jag fortsatt pa den banan tva mornar till. Det handlar inte om att följa rad sa mycket som att kascha in skilldnaden i energi. Da tänker jag ocksa att om jag gar tillbaka till det lata sättet igen nagon dag är det OK. Det är inte längre en push-pull mellan att vilja vara duktigt och skammen att göra fel utan att om jag gör pa det här viset far jag massor av extra energi, om jag gör pa det andra sättet sa gör jag fortfarande nagonting bra för mig själv men jag optimerar inte fördelarna.

En förändring?

 Den Grekiska fruktbarhets- och skördegudinnan Demeter

Ett område som jag verkligen inte fokuserat mycket på de senaste åren är kost, för att må bra och för dess etik. Det är som att kraften har saknats. Jag var vegetarian i två år mellan 18-20 men det skapade en sådan otrolig social press att jag gav upp utmattad över alla jobbiga kommentarer och skämt som det gav uppsåt till. Till en början åt jag bara älgkött och kött från "lyckliga djur" och därifrån har det gått utför mer och mer. Jag antar att det är svårt att hålla engagemang på alla fronter och man får koncentrera sig på det som blir sin grej som i mitt fall är att minska på användningen av fossila bränslen.

Men någonting hände i helgen och jag vet inte om det är ihållande eller om effekten kommer minska men det känns som att min känslighet för energin hos mat har ökat dramatiskt. Det är som om att jag kan känna dödheten i konventionell industriproducerad mat och jag vill inte ha något med den att göra. Detta har bildat en dragkamp i mig för en del av mig har inte alls någon lust att bli ett hälsofreak. Vi har i alla fall en matbutik här i vår stadsdel som bara säljer ekologiska varor "Erdapfel" heter den (Potatis på svenska). Där säljs väldigt mycket varor med Demeter märkning vilket står för biodynamisk odling. Jag har hört om Demeter först här i Tyskland men det finns visst i Sverige också och internationellt (rättning: Jag har varit medveten om Rudolf Steiner pedagogik som lärs ut i Järna och vetat att de också lär ut biodynamisk odling men ej vetat om att detta var det samma som Demeter som jag har sett först efter att jag flyttat till Tyskland) . Jag har hört att de konster de använder sig av är långt mer raffinerade än bara vara ekologiska. Jag känner inte till detaljer men det rör sig om anpassning efter månen och andra energier. I alla fall, jag har sporadiskt handlat Demeter produkter förut och då menar jag verkligen sällan efter som jag inte haft någon direkt känsla för detta. Men jag kände en stark dragningskraft mot det just nu som att de besitter en helt annan harmoni än vanlig mat. Jag har inte tagit några beslut att jag bara skall äta på ett visst sätt i framtiden utan detta är enbart en observation. För ett par år sedan så ändrades mitt förhållande till alkohol radikalt, blir det maten nu? Allt verkar handla om hur pass raffinerad ens energier är. När de har mer densitet så att säga så spelar det på ett medvetet plan ingen roll

Fint ute och inne

Jag lägger upp lite bilder på det fantastiska ställe där min kundaliniyoga lärarutbildning har utspelat sig i helgen. Jag har inte riktigt haft tid att intrigera mina tankar ännu eftersom jag kom hem igår kväll vid halv elva tiden. Men nu har jag i alla fall fått en egen lärare, eller mentor, i G, en man som har lärt ut kundaliniyoga i 40 år och bott i samma ashram med Yogi Bhajan i 20 av dessa. Det är ju naturligtvis speciellt att bara få möta en sådan man eftersom han förkroppsligar vad som är möjligt att uppnå med kundaliniyoga. En utstrålning som slår allt och en enorm intuition är det jag kan sätta fingret på. G vill i utbildningen skapa en samma atmosfär som i ett ashram, vilket betyder att vi bor på samma ställe går upp klockan fyra för att duscha iskallt och sedan göra Sadhana till klockan 7.30. Vi är våra egna servare och fixar med vägledning yogi tea, supernyttig frukost och middag och plockar upp och diskar efteråt. Sedan har vi lektioner, kriyas och meditationer däremellan tills vi går och lägger oss klockan 22. Detta skall skapa en atmosfär av en tryckkokare där som katalyserar en snabbare utveckling hos oss. Det var kul men också väldigt jobbigt eftersom man fortfarande kan känna av sitt mentala och kroppsliga motstånd. Skönt att det bara var en helg samtidigt som det var en fantastisk upplevelse och jag har en enorm positiv energi just nu. Tanken är att skapa en möjlighet att få leva ett yogiskt liv så att det sakterliga kan smitta av sig på det vanliga livet. Jag tog en kalldusch och gjorde en kriya i morse men började halv åtta istället för klockan fyra.

99 miljonerförtiotvåtusentrehundrafyra gånger starkare

Läs mer här

Jag har funderat rätt så mycket på vad jag skulle göra efter halschakrat. Det här är min sista chans så att säga att välja själv för den 16 Mars börjar min KY lärarutbildning. Jag känner att jag behöver göra något för naveln exempelvis men jag är nästan 100 på att vi kommer få göra Nabhi Kriya som läxa och så rolig är den ju inte. Dessutom vill jag ta vara på chansen att vara nybörjare, det vill säga jag vill nog följa en DVD. Så jag bestämde mig för att göra Detox och Destress med Maya Fiennes vilket är ett set för njurarna och "the adrenals" skall vi kalla dem adrenalinkörtlarna så länge. Jag har Kriyan i samlingen Relax and Renew från Gururattan men där finns inga utsatta tider så det kan vara skönt att bli ledd. Framför allt intresserar den mig för att jag har en aning om att bortbyggandet av stress har en avgörande effekt i processen att bli självrealiserad. Nu vet jag inte om det inte är själva nervsystemet man egentligen skall ge sig på men jag börjar med det här. Jag skriver mer om detta senare tror jag för det finns mycket intressant att spekulera i (och testa).

En annan sak som jag funderat på är om jag inte skulle ta och hitta en Kriya för att bli av med rädsla. För mig är det ju dold rädsla som stoppar mig i mina spår. Som förlamar mig och gör mig oförmögen att göra det jag vill. Jag kollade upp vad Spririt Voyage skulle ha som nästa global sadhana. Bingo! Jag har redan kollat på den här meditationen. Visat den för M och sagt "Titta! Exakt vad jag behöver för att starta mitt företag!".
"Ja sätt i gång!" sa M. Och det gjorde jag inte. För den verkade alldeles för jobbig. Armarna skiftar mellan rätt ut och 60 grader uppåt i 31 minuter. Kanske om några år tänkte jag, när jag är mer avancerad. Men nu är den alltså global sadhana med, enligt dagens email, 9952 stycken deltagare. Alltså med en energi 9952 i kvadrat gånger starkare än om jag hade gjort den själv.  Ett sådant tillfälle får man ju inte missa om man har som ambition att starta ett företag vars produkter skall leda in världen in i en fossilfri energikonsumtion.

Så här står det i kommentaren om meditationen i boken Serving the Infinite fritt översatt:
"Med den här meditationen blir du av med rädsla och splittrade personlighetsdrag, den tillåter kvaliteter som kritisk bedömning och ansvar för handling att utvecklas och balanseras, som de är hos bra ledare. En ledare måste se i förväg och under ytan. Det finns en mental vana att utvärdera allting, även under stark absorption i utmaningen framför en, som tillåter dig att hålla varje gräns och division av rollen med integritet och exakthet. Det Neutrala Sinnet hjälper dig att utvärdera varje person och varje resurs som kommer din väg för vad den kan och inte kan göra. Att kunna se bortom ytan låter dig anlita talangen och den dolda potentialen som finns hos varje person. Det bygger tillit och lojalitet när det används med respekt för varje person och med fokuset som förflyttar alla för att uppnå ett mål. Passion tillämpad vid rätt tillfälle är inspiration, men passion som reagerar utan känsla för plats och timing är inte bra ledarskap, även om det rör(inspirerar) människor"

För mig låter det som en MBA i meditationsform och som ett kall från Universum "Väx upp nu Anna!" Speciellt som den började exakt 40 dagar innan min första lärarutbildningshelg och dagen efter jag var klar med halschakrat.

101 saker att göra 2012

Här kommer en lista med 101 saker jag vill/skall göra 2012. Jag skrev en liknande lista för 2010 men på något sett blev jag ganska stressad av den. Framåt sommaren så började saker från min lista att hända utan att jag arrangerade det själv. Listan består av en blandning av saker jag vill göra, borde göra (utmaningar), saker som är realistiska att sätta igång i detta nu blandat med det som kräver lite mer samt det som bidrar med lite extra gnistor i tillvaron. Inspiration till att göra en sådan här lista har jag fatt härifrån.  Jag kan inte minnas hur jag hittade den bloggen, men jag tycker att den är mysig. Ett halvår senare skrev hon att hon hade gjort 2/3 av sin lista redan varpå hon skrev en ny:

"In review of 2008, did it occur to you that there are so many things, large and small, that you’ve always wanted to accomplish or experience, but haven’t acted on them yet? It sure reminded me, and I realized all we have is the present moment. I want to fill up my present moments, including this one, with activities, memories, and ways of being/growing, that I can reflect on come January 1st, 2010, and say, “Hot damn! That was a remarkable year!” I have such a lust for life and a powerful desire to feel alive. Every day is an adventure, and I want to milk life for what it has to offer me, while discovering what I have to offer it."

 Hennes listor må vara lite mer våghalsiga och exotiska än min. Jag tror dock att man skall växa stegvis. Om jag gör merparten av detta i år kan har jag en ny utgångspunkt året som kommer. Här kommer de 101 sakerna som jag siktar in mig på för att berika mitt liv just nu:

1. Lämna in en komplett avhandling till Dekanat 
2. Köpa en Canon G12 kamera
3. Ga kundaliniyogalärarutbildning
4. Åka med min systerson M till Zoo/Experimentsverkstad/Astrid Lindgrens värld
5. Ansöka om ett patent
6. Skriva tre eller mer vetenskapliga artiklar
7. Göra Sodarsan Chakra Kriya i 120 dagar i streck
8. Gå en hathatyp yoga kurs
9. Minst ett veckolångt retreat
10. Skaffa nya glasögon
11. Gå till tandläkaren
12. Bli dubbelt så stark (jämfört med nu enligt mitt gymträningsprogram)
13. Måla minst 3 tavlor i akrylfärg
14. Springa 10 långpass (över 13 km)
15. Sätta igång ett aktiebolag
16. Åka till Paris med M
17. Göra Timemanagement kurs i Release Technique
18. Spendera en vecka eller mer på Kungsberg i sommar
19. Trippla mina besparingar
20. En releasehelg i London eller Holland
21. Hälsa på minst tre av mina gamla vänner
22. Göra en 40 dagars för Navelchakra
23. Grundträna för att göra Klassikern 2013
24. Köpa ett par Loubotinskor
25. Göra Release Technique kursen för optimal hälsa
26. Göra Maya Fiennes Destress and Detox 40 dagar
27. Bestämma mig för var jag vill bo och flytta dit
28. Skriva en artikel om projektet som vi gör nu
29. Hitta en ny servis att börja spara på
30. Köpa en räcercykel för Vätternrundan och eventuellt framtida Triathlon
31. Göra många alpturer Var till Höst med M
32. Sjösätta och ta med M ut i Mirrorjollen
33. Göra fotvård/spatreatment för fötter
34. Skriva en artikel om bränsleceller och skicka till svenskt teknikmagasin/tidning
35. Anordna en minikurs i Kundaliniyoga för vänner och kollegor för att få undervisningspraktik
36. Göra klart min 40 dagars Kantha Padma Kriya för halschakrat
37. Skriva in alla mina träningspass på Träningsguiden.se
38. Åka på SPA dagar/helg med M till Baden-Baden
39. Åka till Kungsberg på hösten
40. Köpa/skaffa/få Birdie lampan designad av Ingo Maurer
41. Bli duktig på Imagestreaming samt att tolka
42. Ha mer direkt erfarenhet av sinne/materia samt de icke fysiska delarna av mig
43. Leva mer i KÄRLEK
44. Gå på manga yoga workshops (olika former)
45. Lära mig 5 nya sopprecept
46. Köpa en Juicer eller Vitamix och göra grönsaksjuicer med grönsaker från marknaden
47. Shoppa pa COS
48. Testa 5 nya recept i Anna Bergströms Under Valnötsträdet
49. Åka på semester med M söderut/till ett land där vi ej varit.
50. Läsa alla mina böcker om entreprenörskap/innovation
51. Läsa mina två böcker ur Platons samlade verk översatt av Jan Stolpe samt köpa nästa
52. Göra alla övningar i en av mina tyska grammatik böcker ("Deutch üben; Mir oder Mich")
53. Köpa skivor med barnmusik pa engelska till mina systersöner
55. Testa nagot äventyrligt i Alperna typ Canyoning.
56. Spendera en dag i en Strandkorb pa en strand i Nordtyskland
57. Hitta ett sätt som jag kan göra "karma-yoga" på som jag gillar.
58. Skriva ett brev till mitt fadderbarn och sätta in pengar på hennes privata konto.
59. Skaffa fler vuxenpoäng
60. Skypa minst varannan vecka med Abbi och Diddi
61. Utvidga min konfortzon ( lite varje dag)
62. Utveckla mitt eget innovationssystem
63. Investera i förnyelsebar energi
64. Skaffa en passiv inkomstström.
65. Läsa fem romaner på tyska.
66. Meditera istället för att tänka
67. Få in lite vanor fran "Unlimited Futures" boken
68. Köpa en kostym
69. Åka pa en momentum day Release Technique
70. Identifiera mig själv som Entreprenör och Uppfinnare
71. Söka pengar för att utveckla mina uppfinningar
72. Springa ett halvmarathon eller Lidingöloppet
73. Läsa Critical Path av Buckminister Fuller
74. Läsa My Inventions av Nikola Tessla (igen)
75. Hitta en affärspartner
76. Segla en dag med blasigt skitväder.
77. Kappsegla i jolle
78. Ga många fortbildningskurser (eller i alla fall en)
79. Ha en picknick på en ö
80. Simma runt Vargholmen på Kungsberg
81. Brodera klart min Ängladuk
82. Åka pa helgutflykter
83. Fira ordentligt när jag fyller år.
84. Manifestera minst 3 mål "by releasing only"
85. Ha starkare fokus på det positiva
86. Ta ett steg frammat mot att äga ett drömboende (hus eller lägenhet har ej bestämt)
87. Skaffa ett nytt körkort
88. Ta tio privatlektioner i tyska
89. Bygga en bränslecell med material som jag uppfunnit själv
90. Ordna livet så som jag vill ha det istället för att gnälla över hur jag inte vill ha det
91. Fira med dyr Champangne när jag har blivit Dr.
92. Hälsa på Abbi och Diddi så ofta jag kan
93. Köpa och passa i nya 7 jeans
94. Klä mig chict oftare på jobbet
95. Hitta på någonting speciellt som överraskar  M när han fyller år.
96. Boka balett-biljetter i Paris
97. Äta en Laudre macaron
98. Göra en tredagars Vipassana retreat
99. Göra Kriya/Meditation för att stärka min Aura
100. Springa längst en strand i solnedgången
101. Hitta på tre roliga saker att göra i Ulm


Det här är alltså ingen to-do list fylld med krav. Det är en intentionslista. Det är en viktig skilldnad. En intentionslista får man hjälp med medan en to-do lista kan få en att känna sig stressad. Därför bör man också avsluta sa här:

So be it!

När hela livet är som yoga

Sedan nyårsafton har jag lovat mig själv att vara lite modigare varje dag. Att inte väja för saker bara för att de känns obehagliga. För att jag skall kunna komma vidare med livet och inte behöva stå och stampa på samma ställe något mer.Onsdagar och Fredagar är dagar då jag behöver vara extra modig. För de är dagarna jag sitter ensam med slutfilningen på min avhandling. Det är så lätt att göra vadsomhelst för att undvika den (som att skriva och läsa blogg exempelvis). Men idag har jag bestämt mig för en begränsad del som jag skall göra och sitta igenom alla känslor som detta ger upphov till. Jobbet består inte av den mängd uppgifter som finns kvar att göra, utan den mängd motstånd i form av ångest med mera som jag måste möta på vägen. "Be the opening" som en av mina release lärare brukar säga "and see how the stagnant energy becomes moving energy and leave your body". När inte det går så andas jag djupt och då börjar det också att röra på sig. På så sätt kan jag töja mig själv en lite varje dag. Det handlar inte om att blunda, tuta och köra, det är en organisk process.Och det känns som att energin har börjat flöda. Som om att jag är på väg någonstans. Som att alla frön av önskningar har börjat gro någonstans där inne.

Hur man rullar ägget över berget

I dag gick jag och satte mig med en kopp kaffe på ett bokkafé ett tag efter jobbet. På bordet låg en bok som hette "Shaolin - Das Geheimnis der inneren Stärke" eller direkt översatt "Shaolin-Hemligheten med den inre stryrkan". Jag köper ca 50 böcker av det här slaget per år, så ett första tecken på att jag numera besitter en viss inre styrka ligger i att jag trots att jag fann den otroligt intressant inte köpte den med en gång. Det kan bero på att jag känner att jag har nog med de metoder som jag har för tillfället och inte orkar med ytterligare en. Men något som jag verkligen gillade med den här boken var alla grafer som fanns i den. Det är något med grafer som ger mig en mycket djupare aha upplevelse än löpande text.


Jag ritade av en av graferna i min kalender och nu har jag varit så flitig att jag har skannat in den som bild här ovan. De blåa ovalerna skall föreställa ägg och de vita hur äggen wobblar fram och tillbaka på de sk steady state och not so steady state lägena. Alltså, man vill ta sig från det lägre stadium av energi/välmående som man befinner sig på nu till ett högre. Fokus ett är visualisering av hur attraktivt målet är för att skapa motivation. Det andra fokuset är det motstånd man måste övervinna för att ta sig till den högre nivån. 


Det här är ju en rätt så självklar bild om man tänker efter. Det finns alltid en form av bekvämlighet som behåller en kvar vid ett visst läge och de gånger som man verkligen har önskat en förändring av all sin kraft, har man fått lov att möta sina rädslor, övervinna sin lathet och stå ut med att vara obekväm ett tag. Jag tycker bara att det är så fridfullt att se det som en logisk bild. För i rädslan för förändring finns så mycket trams och allt det tramset känns så verkligt när man är mitt upp i det. För mig är det också bra att det står tryck utifrån med på hinder att komma över listan. För många gånger tar jag trycket utifrån som en bekräftelse på att tramset stämmer överens med verkligheten och så stannar jag kvar i tramset lite till.


Jag vill jobba som uppfinnare/start-up entreprenör. På idé-planet har jag en helt fantastisk uppfinning på g som jag vet skulle räcka för en start-up och som skulle locka till sig det riskkapital den behöver. Men jag står helt handfallen inför hur jag skall materialisera den här idén och så att säga göra den verklig. Jag har forskat med material ett tag nu och jag vet att jag kan lita på inpuls-flödet för att få förbättringar som ligger över förväntan så att säga. Men i det här fallet ligger det lite väl out of the box och jag vet inte i vilken tråd jag skall börja dra. Här i ligger mitt trams. Jag kommer ingen vart för jag börjar inte dra i någon tråd överhuvud taget. 


Jag tittade på den här grafen och listan på hinder och frågade mig själv: Vari ligger hindret för mig att bli en uppfinnare?


Och en röst i mig sa "Du måste lära dig att utstå ovisshet"


Är det sanningen som äntligen har fått en röst? Inget kunde då vara mera sant. Jag är en sådan som alltid drar mig mot det (för mig) okända, därför att jag inte står ut med motsatsen. Men samtidigt så känner jag ingen trygghet i det okända och mina rädslor blir starkare ju längre bort jag rör mig. Dessa rädslor äter upp min energi som jag egentligen skulle använda kreativt.


Jag känner mig stark när jag säger det: "Jag måste lära mig att utstå ovisshet". Nu skall jag bara leta upp kriyan för detta :)

Vipassana

Retreatcentret på morgonen då allt var över.

Nu har det gått en vecka sedan mitt Vipassana retreat på 10 dagar, eller egentligen 12 dagar men 10 heldagar var över. Jag tror att jag har formulerat just det här blogginlägget ett 100tal gånger sedan jag kom dit. Hur var det? Vad är det? Vilka resultat?

Dessa frågor har svar som omformuleras varje timme, varje sekund kanske till och med varje microsekund. Och detta är också en central grej i Vipassana: Anicca! Allting förändras. Sedan den 24 Novemer har det runnit mycket vatten under broarna att den å som passerar där under inte är den samma. Så är det med oss också materien och sinnet som är vi är i ständig förändring. Vipassana är betraktandet av verkligheten som den är, observerandet av sinnesförnimmelser utan att reagera på dem. Och i träna sig att inte reagera på sinnesförnimmelserna kan man frigöra sig själv. Det har en mentalt renande effekt.

Metoderna som lärs ut sägs vara den som Buddha blev Buddha med, alltså nådde det högsta stadiet av frihet, frikoppling från sinne och kropp till det stadium som Buddismen kallar Nirvana. Jag kan inte säga att jag kan berätta så mycket om detta eftersom jag bara har hört det beskrivas som det mål som vi alla har och det som vi borde sträva efter. För mig personligen känner jag att jag inte kan relatera till det målet även om jag känner många som ägnar all sin tid åt detta. Jag känner mig ändå dragen till att utföra dessa renande metoder, men jag vill ändå delta i livet, vara centrerad i livet. Ha mina fel och brister, fast jag ändå varje dag gör något för att minska dem och bli en bättre människa. Att varje dag öka min vibration.

Med det resultat som jag har känt av efter det här retreatet kan jag nog gå med på att Vipassana är en metod som jag leda till en total befrielse men det kräver hårt arbete och en enorm självdisciplin. Så var också hela vistelsen där. Det fanns inga tillflykter annat än till att meditera. Detta kunde vara fysiskt jobbigt till en början. Vi är så vana att förströ oss eller att bli uttråkade eller att fly in i något. Här handlade allt om oavsett hur man för tillfället kände sig att "Starta om!"

Varje dag hade mitt sinne en ny storyline om hur verkligheten var. Kanske framförallt för man var så nära andra som man inte kommunicerade med, så handlade mycket för mig om socialiseringsprocessen. Men efter att jag mediterat ett tag visade sig att ingenting hade någon verklig relevans utan var historier jag hittat på för mig själv, applicerat på omgivningen och skapa olycka för mig själv. Inga av dessa historier hade någon verklighetsförankring mer än att jag trott att det varit så. En bra sak att komma ihåg om alla historier som jag fortfarande har kvar nu efteråt, är att på ett plan veta att också de inte har en grund och kommer utplånas från den dan de lämnar mitt sinne. Att bara veta det på ett intellektuellt plan å andra sidan gör inte så stor skillnad eftersom det känslorna och reaktionerna också måste ut.

När allt var över och vi fick prata igen märkte jag att en del av mitt ego (men inte allt) var borta. Jag har lättare för att lyssna på andra utan att ha en självupptagen dialog med mig själv under tiden och därför känner jag mer medkänsla. En stor portion av min livsångest är borta som under mitt liv till största del manifesterat sig i en oförmåga att hålla ordning eller att göra saker i tid. Det känns som den största vinsten.

Under retreatet var det som kom upp på ett ganska djupt plan vilket är bra men jag undrade också hur det skulle hjälpa mig med mer akuta saker som finns i mitt liv här och nu. Vad jag har märkt är att den dagliga meditationen, i bästa fall en timme morgon och kväll, tar hand om detta. Det känns skönt och motiverar mig att hålla denna nyförvärvade kunskap vid liv.

Man säger att en resa på tusen mil börjar med ett steg...
men aldrig nämner man hur tröttsamt det är att gå vidare vid steg 9757 353.

10 saker...

... som hade piffat upp mitt liv just nu:

1. Min avhandling är färdig
2. Jag är rik
3. Jag har ett körsbärsträd
4. Jag får OK till att åka till Boston i Oktober
5. En övernattningslägenhet i centrala Stockholm
6. Jag har mitt patent klart och sätter i gång med min start-up
7. Jag har en bra kamera
8. Min självkänsla och mitt självförtroende är grundmurat
9. M friar så att vi kan börja och planera ett drömbröllop
10. Jag bakar 200 kanelbullar till mina arbetskamrater på min födelsedag

Towards an enchanted life

I dag har jag rest nästan hela dagen och nu är jag i Harpenden för en Releasinghelg. Det finns ingenting som inpirerar mer än dessa helger. Man kommer in i salen klockan sju på kvällen för ett par inledande kvällstimmar och torpederas in i en annan energisfär. Tankarna tystnar av sig själv medan man kallar upp sina senaste frustrationer och låter deras energi smälta som is i öknen. Människor som gjort releasing till sin livstil beblandas med sådana som hör allt för första gången. Här finns människor som tjänat miljoner bara genom att sätta en intention och releasa alla sina negativa tankar och känslor och andra som har blivit friska från obotliga sjukdomar. Det finns inga mirakel som är för mirakulösa för att inträffa när tankarna har tystnat, känslorna disintigrerats och kärleken är fullkomlig... så mycket makt har vi till vår förfogan listigt dold under töcken av tankar och känslor.