Att alltid göra samma kriya i två år

Every damn day

snyggbilder :)

När jag var student sa köpte jag kokböcker för pengarna och läste dem medan jag at fil till middag. Lite sa har det blivit med min yoga ocksa. Jag tror att jag börjar närma mig ägandet av varenda kundaliniyoga bok som finns i print, men jag har inte tid att testa nagot för jag maste alltid göra samma kriya. I morgon den 4de december är det tva arsdagen sedan jag började med denna;  "kriya for elevation". I bland är jag inte hemma och da gar jag i bland och laser in mig i ett rum eller sa försöker jag engagera folk att hänga pa, som här ovan.

Jag väljer mina meditationer pa ett taktiskt plan. För att komma sa nära ett slutstadium som jag satt som mal för mig själv som möjligt. Och ja jag vet att jag omöjligen kan veta i dag var de egentligen kommer att ta mig. Men ibland far man försmak, man kanske fa ga omkring en timme och vara kärlek exempelvis. Det händer oftast första gangen jag testar en meditation. En teaser pa hur jag skulle kunna känna hela tiden. Och sa blir jag besatt ett tag. Men ju mer jag gör meditationen ju jobbigare blir den. Man upplever snarare sin skuggsida, den som star i vägen och rensar den. Till slut blir jag trött pa skuggsidan i en viss meditation och tänker att 40 dagar far fan i mig räcka. Men i alla fall, sa tänker jag ofta att när jag är klar med den här kriyan, da skall jag jobba ordentligt med första chakrat, och tredje, och auran, och pa tredje ögat och göra en kriya mot rädslor och ilska och blah blah.. Men vad jag märker är att om man gör en kriya tillräckligt länge, sa bildar den en kanal där allt det där kan bearbetas. I höst har jag njutit av att känna rädsla sippra ut fran hjärttraken. Nu har det avtagit och jag vänta med spänning pa nästa rensning. När man alltid gör samma kriya bryter man kontinuerligt ny mark. Man lär sig själv vilka vägar ut som finns för allt som varit stuck alldeles för länge därinne. Rädslan tar den vägen ut, eftersom det är den vägen som erbjuds.

Kundlainiyogafestival!

I helgen var jag igen pa festival i norra Tyskland. Samma som förra aret. Ondag kväll till söndag morgon.  Jag vet inte hur jag skall sammanfatta det hela. Men jag tror att det var ca 400 personer där sa det var en fantatisk gruppenergi. Jag tog en workshop med SatSanokh Singh (Snatam Kaurs pappa) som hette "Healing the wounds of your past". Den var fantastisk i det att de i min grupp verkligen öppnade upp och berättade om det värsta. Jag är i chock över vad manga har genomlevt, och full av beundran över det mod som krävs att ta det till ytan för helande. Jag var den enda som inte hade växt upp med en valdsam alkoholistförälder och/eller blivit sexuellt utnyttjad. Intressant att samtidigt globalt (men mest i USA) boomar en hashtag #yesallwomen där manga har berättat sina historier om övergrepp och vald. Det ger mig hopp om att vi kan börja tvätta byken av skit som vi samlat pa oss av artusenden av patriarkat i vart kollektiva undermedvetna. Annars var det Sadhana pa morgonen som vanligt. Jag tog tre Gongklasser, man maste unna sig när man har chansen.

Det är fantastisk hur upplyft man blir energimässigt av ett sadant här event. Jag har haft en väldgt trött var. Inte speciellt mycket synchronisitet utan mer malande av samma gamla kriya (är nagonstans mellan dag 500 och 600 nu). Jag har en massa gamla sorger att ta mig igenom, förlata mig själv och andra. Samt att jag har satt en hög intention för det här aret. Jag visste ju att det skulle bli sahär. Det finns inga genvägar. Man kan sätta intentioner som innebär gradvis förbätring och lata saker flyta pa. Det är det bästa sättet, det är ja övetygad om. Men jag vill ha ett kvantskift. Da far man talmodigt arbeta sig igenom den massa som star ivägen. Jag ser just nu bara massan och inte slutet. Men jag har ett ar pa mig. Och har inget hänt da sa far jag lära mig av det. I allafall sa flyter jag ovanpa min vardagliga negativitet just nu. Jag har bestämt mig fö att aka till Frankrike ocksa. Den Eurpoeiska Yogafestivalen. Den är mer hard core, längre, strikt diet, tre dagar White Tantric Yoga och camping. Det är en del i det jag planerat in för att na mitt skift. Jag ser fram emot det... men med en viss bävan

White Tantric Yoga All The Way!

Vill bara uttrycka mig lite snabbt om hur mycket jag älskar WTY! Jag var pa ett event i Hamburg i helgen. Jag var ocksa i München i höstas och innan dess var jag livrädd. Jag vill bara säga följande om nagon skulle lyckas läsa detta innan nästa helg da det gar av stapeln i Stockholm. Ak!!! Det finns inget att vara rädd för. Det är en enorm energi men den är grundad. Jag har själv en tendens att spaca ut, vilket jag tycker är ganska obehaglig och vilket är den största anledningen varför jag undviker att delta pa större event ibland men det händer överhuvudtaget inte pa WTY. Medan man ibland i yogan och i sin meditation far kämpa ganska länge med sina blockader, dunsar de i en san snabb takt här, pa bara en dag. Jag kan inte värdera riktigt vilket försprang man far, men det känns som ett ar eller halvar minst (men man märker det först efter 40 dagar). Ga inte och vänta pa att du skall känna dig redo, för det är bara att skjuta upp de liv du kan ha i dag till flera ar senare. Det är här juicen finns i kundaliniyoga. Och sätt en intention! (Min intenion fran München är numera realiserad) Kram kram!

Att alltid göra samma kriya del 2

I sommras berättade jag att jag fått i läxa att göra "Kriya for elevation" 1000 dagar i rad. Nu har jag just nått 400 dagars gränsen. Men det finns inte så mycket att säga. Jag har gjort den kortaste versionen hela hösten och räknat sekunderna. Nu har jag ökat till mellanlångt efter att ha gjort fulllångt några dagar över jul. Just nu känner jag att jag kan vara i nuet i varje övning, att det inte finns någon som jag räds eller så att säga i förväg lider för. Och det är nog ett skift, fast skiften kommer inte så ofta längre och är inte lika märkbara som de var i början.

Det finns två saker som jag lagt märke till. Mamma frågade mig i julas om jag använder spikmattan fortfarande. Nej, sa jag först. Sedan sa jag, jag är överhuvudtaget aldrig stel eller har ont i ryggen nu för tiden. Omärkbart har det försvunnit, cykeln mellan att samla på sig smärta via en konstig position när jag sover eller via någon träningsform för att sedan släppa lös den i yogan. Jag har inte någon smärta eller stelhet som försvinner av yogan lägre. Allt är borta. Det andra är att man har sin balanspunkt i Sat Kriya. Om jag nu gör 3 minuter så kan jag direkt efteråt göra något annat. Det är min baslinje. Men om jag gör 4-7 minuter (7 är maxtiden för Sat kriya i den är kriyan) så krävs det att jag ligger ned och rebalanserar mig, så som man skall. Jag tror att det är tanken bakom att skynda långsamt med Sat Kriya. Att låta den fostra och forma en energisystem allt eftersom. För kundaliniyoga är ett system med vilket vi kan lära kroppen att leva och vara bekväm i högre vibrationer. Att inte göra för lite eller för mycket. Att inte pumpa mer energi i systemet än vad det kan ta hand om men att alltid höja baslinjen lite. Så från nu är 4 minuter minimum för mig.

Quantum leaps eller langsamt och stadigt

Nytt ar ny energi! Jag älskar nyar och att sätta nya intentioner. Jag har en känsla av att 2014  blir ett soft ar. Ett da man (eller snarare jag) skall fokusera pa att i langsam takt jobba med auran, hjärtchakrat och kanske lite abundance pa det. Sadant som gör livet lite bättre och färggrannare bit för bit.

Jag har fastnat pa en blogg som beskriver langsamt och snabbt energiarbete väldigt bra. Jag är en quantum leap människa egentligen. Jag har noll talamod med att ga och vänta 1000 dagar pa att na en effekt. Det gör att jag har levt som i en toktumlare i ett par ar. För mig var yogalärarutbildningen en torktumlare, och jag tror at den är det för manga. Men det senaste aret har jag jobbat relativt langsamt. Inga utbildningar, en yogafestival som lämnade mig aningen turbulent i ett par veckor bara. Jag har börjat undervisa, tagit nagra enstaka klasser och yogat pa med min kriya varje dag. Samt att jag i oktober gjorde White Tantric Yoga en dag i München. Jag känner mig stabilare och mer öppen än vad jag nagnsin gjort tidigare.

Det finns massor med issues som inte gar att lösa i en handvändning. Jag försöker och stutsar tillbaka,  blir frustrerad och försöker igen. Försöker att flyga fran A till Ö utan mellanlandningar och hamnar tillbaka pa A eller snarare -F. Men efter en 90 dagars meditation har jag helt plötsligt hamnat pa ett stadigt B. Vibrationen ar fatt öka i sin egen takt och jag har inte behövt krisa. Sköldpaddan har vunnit över haren och kan nu sikta in sig pa C.

Men samtidigt tänker jag WTF! varför vänta. I ar kan vara aret da allt händer. Sa jag ha satt en intention att ganska avancerade saker skall fa utrymme att manifestera 2014. Och jag har planerat in event för att ge energisk support at detta. Dels tror jag att det handlar om att om man vill börja röra sig mot sitt livsmal och sätter stora intentioner sa kommer motstanden att rada upp sig. Men jag är bättre rustad att hantera dem än vad jag nagonsin varit förut. Jag kan komma hela vägen i ar eller kanske bara en bit. Inget att sura över, da det är svart att förutsäga sant. Och jag har min basrutin som i vilket fall gör mig starkare allt eftersom.

(WTY var nagot sa fantastiskt, förresten, som ett QL som inte tubulerade överhuvudtaget. Tror knappt att det är sant men ett skift som jag jobbat pa i aratal fick sin sista dust där. Puts väck utan att det började klia och ila i kroppen som det alltid gör för mig när jag blivit överladdad. Jag lovade mig själv snabbt att göra sa manga WTY jag kan komma över. I Februari blir det Hamburg och till sommaren yogafestival i Frankrike med 3 dagar WTY.)

Sa för mig är det en salig blandning av harar och sköldpaddor, vi far se vart det leder.

Gott Nytt Ar!

Att alltid göra samma kriya

 

När min yogalärarutbildning var klar i december förra året trodde jag att friheten skulle ta vid. Friheten att få välja kriyor själv. I stället råkade jag nämna till min lärare att jag gillade formatet med att göra en och samma kriya eller mediation 40 dagar i rad, men att jag kunde bli lite lat emellan dem ibland.  Då fick jag i läxa att göra "Kriya for elevation" 1000 dagar i rad. Jag väjer inte för en utmaning. Men 1000 dagar är tre år. Jag kan inte förutsäga att jag kommer att vara kapabel att göra den vaje dag i tre år. Inte heller vill jag ha ett så förutsägbart liv. Men än så länge knallar det på. Dag efter dag gör jag den. På lördag har jag gjort den 280 dagar i rad. Motivationen att fortsätta är större än att avsluta och det kanske är bra.

Men när jag tog tåget hem från  Yogafestivalen i juni, så pratade jag med en tjej om när vi låter egot få komma in i yogan. Enligt hennes observation så finns det där i hetsen att aldrig avbryta en serie. Och jag kan hålla med. Jag blir själv väldigt nervös av tanken.

Det som har varit bra är att se olika faser passera. Att man aldrig riktigt kan blir fulllärd av en kriya fastän att poserna blir bättre och bättre. I början släppte så otrolig många spänningar från ryggen, som jag inte visste att jag hade. Min rygg blev flytande på ett sätt som jag inte tidigare upplevt. Nu kan jag få spänningar av att sova i en konstig ställning eller av att träna tungt, men de försvinner med nästa kriya. Det är skönt! En hos mig icke utblommad folksjukdom har blivit övervunnen innan den fick chansen att börja plåga mig. Nästa fas var att sorgen som satt i mina skulderblad och som jag kännt av varje gång jag gjort en övning innefattande skuldrorna, nu är bortblåst. En vecka var det som att käkbenen släppte ut en massa mjölksyra. Nu vet jag inte om det är möjligt för en kroppsdel att samla på sig mjölksyra på sikt. Men det kändes så. Käkana blev lite lösare, men jag har fotfarande spänningar där. Sista fasen som jag märkte tydligt var att det började knäppa i övre ryggdraden och att jag efterdet kan räta up den lättare. Slutligen så verkardet som att en massa kanaler öppnats som jag inte känner av i vanliga fall. Men i fredags när jag tog en lektion fick jag så otroligt med energi som jag har lyckats hålla kvar lättare än förr. Jag känner fortfarande av den.

Men förutom allt det braiga, så kan det kännas tråkigt och oinspirerande att inte ha tid för alla andra fantastiska kriyor som finns. Jag försöker få utlopp för det via att variera mina meditationer lite mer. Det är också svårt att förbereda sig för att undervisa, då jag bör öva de kriyorna också men har väldigt lite tid över för det.

Kundaliniyoga festival i Oberlethe 2013: Bilder

Solen sken

Man sjöng och gjorde celestial communication i solen

Det blommade så fint

Jag sov i ett stall

Det fanns tillgång till Yogi Tea

Helt fantastiska musiker!

Speciellt Jai- Jagdeesh!

och hennes supertalangfulla trummis Tripp

Många yogamattor!

Jag träffade vänner

och var yogaglad!

Nu har jag äntligen fått ändan ur och laddat upp lite bilder från kudnaliniyoga festivalen i Oberlehte i norra Tyskland där jag var fyra dagar i skiftet mellan maj och juni. Det var en spontan grej att jag åkte dit. Lite på vinnst och förlust. Eftersom jag inte hade bokat något fick jag sova i ett stall, vilket var kallt och hårt tills att jag hittade en madrass. Man bränner av ytterligare ett lager. Det är ju bra men jobbigt. Det var program från 4.40 till 22.30. Sadhana, workshops, meditationer och kirtans. Jag skall berätta mer sedan om workshoppen som jag tog om cold depression, det får bli del två. Men på det stora hela kan jag säga att jag fick ett energitillskott som heter duga.

Egentligen har jag massor att berätta...

... jag har varit pa Kundalini Yoga Festival i norra Tyskland och en annan workshop med Tom Keynon, som var helt fantastisk, bland annat. Jag har bilder att visa. Jag har läst böcker. Jag har gjort samma kriya i ett halvar. I morgon avslutar jag en 40 dagars av Conquer Inner Anger meditationen, vilken jag ocksa gjorde förra aret, som man kan läsa om här. Även denna gangen med intressanta resultat. Men just nu passar inte bloggrutinerna mitt vanliga liv.

Jag pendlar 4h varje dag till och fran jobbet, och sa jobbar jag. Jag yogar och äter och sover. Sedan är det min telefon pa vilken Bloggerappen vägrar att fungera. Min ena dator som inte läser kortet fran kameran och min andra dator som helt plötsligt vägrar att känna av WLAN signalen. Det är sa omständigt och jag har inte sa mycket energi kvar efter allt tagakande att starta tva datorer för att skriva ett inlägg. Men i övrigt är allt som vanligt :)

Kriya för HSP?

Jag bläddrade fram en ny meditation för mig för ett par dagar sedan som jag har gjort sedan dess. Att göra något utöver kriya for elevation, som jag ju är fast med nu ett tag innebär lite nytändning och extra energi. I denna meditation, som är för nervsystemet, känner jag en ansamling av nervositet och stress i uppåtrörelsen som sedan dränerar i nedåt rörelsen. Jag tror på det här! Jag tror på att det är rätt för mig. Jag tror att de flesta som drar sig mot yoga har en släng av HSP, och använder yogan som en form av självmedicinering i viss mån. Förra sommaren och i höstas var det väl som det var mycket snack om HSP i media samt bland yogabloggarna. Och alla verkar vi ha vår egen variant av det hela. Jag exempelvis tar inte in så mycket av synfältet, ganska mycket ljud och enorma mängder känslor. Jag är i grund och botten extrovert men lever ändå avskärmat för att skydda mig själv, tror jag. Om jag ser en film finns den i mitt nervsystem i flera dagar vare sig jag vill eller inte, bearbetar jag alla storylines i tankar, meditation och drömmar. Det har till och med hänt att jag får feber om en film är för våldsam. Jag ser om filmer flera gånger så att jag slipper alla chockmoment och kan njuta av det finstilta. Ju fler gånger jag ser en film ju bättre blir den. Första gången känner jag nästan alltid att den våldför sig på mig. Men det leder till att jag nästan bara orkar med romantiska komedier. Det tragiska är väl att jag egentligen skulle vilja ha mer innehåll i livet än vad jag orkar med. Det finns där som en dröm, men varje gång som jag försöker realisera den stoppar jag mig själv. Dessutom blir varje litet steg framåt så otroligt dramatiskt. Så eftersom det finns så många fina meditationer och kriyor för nervsystemet tänkte jag att det vore en väg ut ur detta.

Om denna meditation:
" This kriya builds on the nervous system, so that nothing bothers you. It stimulates the pituitary and gives you an expanded intuitive sense; it makesthe mind clear and decisive. If the aura and the nerves lack strenght, it is difficult to act on you ideals. This kriya helps you direct yourself with conscioussness and courage"

Kommer från boken Sadhana Guidlines.

Ta da!

Det här kom med posten för ett par veckor sedan. Det är officiellt :) Även om det aldrig var ett krav. Min lärarutbildning slutade i början av December förra år, och det var skönt på ett sett. Men sedan fick vi varsin läxa, och jag skall göra kriya for elevation  max tid i 1001 dagar. Jag har gjort den varje dag sedan jag kom hem. I bland när jag är supertrött eller sjuk drar jag ned på tiden. Den bästa effekten är att jsg känner mig grundad och jag lättar på spänningarna i ryggen varje dag. Vilket gör att de aldrig riktigt byggs upp.

Det som återstår nu är att börja undervisa. Jag har en lokal, men jag får inte ändan ur och annonsera och sånt. Jag skyller på tidsbrist, eftersom jag spenderar 4timmar per dag med att åka till och från jobbet.

Det är vad som händer på yogafronten just nu.

2 citat fran en sida i en bok

Jag har precis börjat läsa en bok som heter Reality av Peter Kingsley som handlar om den pre-sokratiska filosofen Parmenides och feltolkningen av hans poem som bidragit till den avskurna världsbild som dominerar i västvärlden. Som en yogi vars verk intellektualiserats till den grad att han har blivit det logiska tänkandes anfader. Jag har inga djupa skolastiska bakgrundkunskaper vad det gäller detta sa jag skall inte ga in pa denna feltolkning vidare. Jag har läst 80 av ca 550 sidor bara.
Men jag vill dela med mig av tva citat ur boken som fick min själ att sjunga:

"Most of us think the greatest possible achievment is to come up with everything ourselves, to invent and be creative, put our stamp on the world. But there are those who consider that the greatest achievement is to listen, to change the world by bringing into it what no one else is able to hear. Into the humdrum and ordinary they bring something extraordinary, a magic: not the fabricated type of magic that we invent to try to escape from the tedium of existene but a totally different kind, far more mysterious and infinitely more real."

Jag älskar detta eftersom att det beskriver skilldnaden mellan hur jag vill jobba och hur jag jobbar. Det är sa lätt i naturvetenskap att bara blanda ihop saker för att skapa nagot "nytt". Att nagot som bara för det inte är gjort förut och publicerat för den skull är intressant fast de egentligen är icke idéer. Saker som man kan lista ut utan att behöva sätta sin fot i ett laboratorium bara man skaffar sig en viss bredd pa sitt läsande. Med sadana idéer är det lätt att engagera chefer i och lätt att fa forskningsanslag till. Men de är de djupa idéerna som kommer fran ens inre, de har inga ledtradar runt i kring sig, men de har en enorm potential att verkligen göra nytta för mänskligheten. Det är sa svart att lyssna efter dem för man maste möta sig själv först. Och man vill inte verka lat, sa man haller sig upptagen med bruset fran det genomförbara istället. Och ödmjukheten, jag är inte ett geni i min självbild. Därför maste denna självbild kortslutas genom insikten att man inte är upphovet snarare än kanalen. Inte sa kul för egot alla ganger. Jag hoppas att jag är där snart!

Det andra citatet:

"That sign is its freshness: a strange sense of wholeness so alarming and out of place in this fragmented, upside-down world of ours that we feel a desperate need to complete it. But however hard we try to change it, interprate it, force it to make sense, we can neverpersuade it to fit in.
 This is because we are what needs compleeting-not it. And the only way we can understand it is when we learn to judge and asses ourselves in its light; not it in the imagined light of ourselves"

Pa samma sida som det förra citatet och de hänger därför i hop. Det handlar om det som är kanaliserat fran "ett högre plan". Men det passar ju sa fint i hop med yoga. I Kundalini Yoga far vi inte ändra pa vara kriyor (övningsserier). Jag tycker att de tva sista raderna beskriver det sa bra.

Manga kramar pa alla hjärtans dag!

In i sörjan... och ut igen

Det senaste tiden har jag märkt att jag lätt dras in i saker, diskussioner såsom näthat och vindkraft. Ämnen som för mig är självklara men där många andra inte alls håller med mig. Speciellt på nätet. Och det verkar verkligen som om rikspuckona har tagit över på många kommentarsfällt som är fulla av Sverigedemokrater, haters, folk som tycker att det är intellektuellt att kritisera enskilda människor på deras bloggar med bara lösa antaganden och rykten som grund. Och för att inte tala om gubbarna som inte ser några som helst fel i att använda fossila bränslen och kärnkraft och att all utveckling i en mer ekologisk riktning är ekonomiskt oansvarigt som slösar bort deras pension. I bland tycker jag att jag kan väl kommentera lite själv då, för att skapa motvikt. För att reclaima kommentarsfälten. Men efteråt så känns det så otroligt geggigt. Som om man dragits ned i sörjan. Och dessa känslor tag jag med mig in i min yoga och meditation. Som renar och hjälper mig att släppa taget.

Jag känner en inre konflikt i det att jag vi bidra till en bättre värld men att själva påverkningsarbetet känns så himla smutsigt. Å andra sidan, har man inte folket med sig är man ju inte del av en demokratisk process. Jag har ju bara en röst. Det är så klart lättare att behålla en viss altitud (jag menar inre fridmässigt) om man gör sin grej samt yogar och mediterar på sin kammare. Men är det verkligen så man bygger ett hållbart samhälle? Spelar det någon roll om jag slipar på den perfekta energi visionen om ingen annan (ok överdrift) strävar dit.

Det är sådant jag kan fundera över i bland.

Om mitt ideal är att vara en som via kärlek påverkar min omgivning positivt. Det gör jag ju inte i samma ögonblick som jag tänker tanken rikspucko. Kontentan blir att jag bara kan leva som jag "lär" så länge som jag stannar kvar i min egen lilla bubbla. Det är ju rätt sorgligt ändå.

Gott Nytt År!

I år öppnar jag upp för det nya året utan ånger men med nyfikenhet och energi. Jag börjar ett nytt jobb om en vecka. Skall gå och titta på ett yogarum att undervisa i på torsdag. Så det finns mycket som startar på nytt och därmed också så känns det som att bagaget är tomt. Att jag har alla möjligheter att ladda in med positiva energier och att det kommer att vara relativt lätt att på nytt strömlinjeforma där det behövs.

Min intention för 2013 är att leva här och nu, på alla plan.

Fake it until you make it!

Sedan min förra yoga helg har jag gjort Kriya to Awaken the 10 Yogic Bodies. Jag älskar den! Men jag tycker också att den är jobbig med strech pose, "näsan mellan knäna" pose och för att inte tala om frog pose. Efteråt gör jag 11 min Laya yoga meditation som går ut på att man låter energin snurra 3.5 varv upp runt ryggraden medan man sjunger mantrat. Jag har ökat tiden successivt från 1 till 1.5 till 2 till 2.5 och nu till 3 minuter på de 10 första övningarna som skall göras från 1-3minuter. Det man märker är hur energin som genereras av den förlängda tiden också håller upp kriyan. Jag har sedan ett par år tillbaka varit medveten hur energier har flödat i min kropp på flera olika sätt. Jag har kunna känna energi komma ut från mina händer och också när jag släpper taget om känslor så känner jag en virvel i solar plexus. Men energin som skall fara upp längs ryggraden har jag aldrig känt. Jag har visualiserat den. Försökt lite frustrerat. Undrat om jag gjort rätt och haft dåligt samvete för att jag antagligen gör fel. I går efter en spinal flex när jag drog mühlbandha och andas in: tjoff! Energin for som en ljusboll upp längs ryggraden. "Fake it to you make it" säger våran hjälplärare och hon har väl rätt. Fake it är frustration, make it är något som sker utan att man egentligen är inblandad, en eftertanke. Det är en stor skillnad, men inte så dramatiskt egentligen.

Planering

Vilken dålig uppdatering det har blivit här. Jag har massor av fina bilder och tankar om inlägg men jag har köpt ett nytt minnes kort till min kamera och det verkar inte vara kompatibelt  med den här datorn tyvärr. Nästa helg har jag yoga igen. Vi skall lämna in en struktur till det arbete som vi skall göra innan vi är klara. En nybörjarkurs i kundaliniyoga i 10 lektioner 75 minuter var. Jag har det där ganska mycket i tankarna. Jag vill ha en expansion genom kursen på något sätt. Jag har bestämt mig för att inte göra en chakraresa efter som det konceptet redan är taget (Maya). Och i våran utbildning har vi istället gjort en resa genom de 10 kropparna. Just nu ser det ut som en skala Kropp-Emotion-Själ/Esoterik/Infinity. Det är ju lite som chakrorna i det att det går från hög densitet till det finstoffliga, fast ändå inte. Jag finslipar, testar kriya/meditation kombinationer och byter ut. Jag vill att det skall kännas som en harmoni när det är klart men som vanligt har jag inte tillräckligt med tid till det. Det är kanske något som kommer med åren och att man bidrar till med sin egen träning och vibbar. Förra veckan gjorde jag och M Mayas dvder från rot till halschakra. Han gillar dem. Jag är verkligen glad över att vi ibland gör yoga ihop, att vi två skapar en gruppenergi tillsammans och fintonar oss med varandra. Jag tror att det är bra för förhållandet, ja det märks. Men det är inget vi snöar in på eftersom M bara gör yoga för den fysiska ansträngningen :)

Redefinera

Nu är det två dagar sedan som jag kom hem från yogaveckan i Grübe Loise, en del av kundaliniyogalärarutbildningen. Det har varit långa dagar; vi har gått upp mellan 3 och 4 varje morgon och gått och lagt oss kl 22. Vi har ätit mungbönsdiet. Vi har haft sadhana, lektioner, meditationer, eftermiddags kriya. Två och en halv dag i tystnad. Många inre och yttre upplevelser. Det är lite svårt att sätta ord på det hela, men det var en alltigenom positiv upplevelse. Till och med 20 minuter kalldusch (en gång), 31 min Sat Kriya och 2, 5 h Ek Ong Kar. Och maten var faktiskt hur god som helst. Man hade trott att man skulle dö av trötthet, men energin ökade dag efter dag, sista kvällen var det ingen som ville sova kl 22 så vi dansade runt till Banghara istället i nån timme.

Nu när jag är hemma, så försöker jag evaluera vad det är som har hänt. Vem är jag nu? Vad är min nya utgångspunkt? Vilka problem har jag kvar? Vilka problem är borta? Jag vet inte var jag är. Jag har en ökad lust till yogan. Jag har ingen lust alls till fabriksproducerad föda, kaffe kött mm. Jag har samma utmaningar i livet men kanske mer energi att möta dem med. Jag har en bättre hållning, finare hy och hur mycket träningsvärk som helst.

Ingen Navel Power i Nabhi Kriya (jodå, men inte 100%)

Jag är i sluttampen på ännu en 40-dagare. Och även om jag är glad att jag har tagit mig igenom alla dagarna så har det inte direkt blivit en uppvisning i självdiciplin. Jag har gjort tvärtemot så som man skall göra. De första två veckorna körde jag fulltid. Vilket betyder en serie med 15-5-5-10-4*1-3 minuter. Sedan drog jag ned på tempot och körde 5-5-5-5-4*1-3 minuter för att i det sista bara köra 3-3-3-3-4*1-3. Så jag började alltså med tiderna för avancerad och gick gradvis ned till tider för nybörjare. Varje gång som jag började med ny tid fick jag en viss nytändning. Jag skrev förut att det var som att någon slog på ljuset. Det är ju så när man gör en kriya eller meditation att under tiden så känner man mest av skuggsidan av det man bearbetar. För Nabhi Kriya som ju är tredje chakrat så skall detta innebära ilska. Men för mig har det mer handlat om en känsla av att vara fullkomligt uttråkad. Då hjälper det ju att dra ned på tiderna. Ravi Singh i RaviAna DVDerna säger i någon DVD att det är viktigt att tillåta sig att ha tråkigt på yogamattan, eftersom det finns så mycket i livet som är lite tråkigt, och man skall inte tillåta sig själv att sätta upp det som en barriär. Det tror jag väldigt mycket på, rent principiellt i alla fall. Men i praktiken är det ju ganska tråkigt. Jag tror att man får köra full versionen av Nabhi Kriya lite nu och då i framtiden och kanske göra om den varje år (eller om man hittar ett alternativ) för det är viktigt att jobba med navelcentret och jag tror att det tar tid att få det riktigt starkt. Åtminstone kommer jag att göra om den varje år tills att jag gjort fullversionen i 40 dagar. Det hotet borde nog ta skruv :) Men så är det att vara människa, det är jag med min självdiciplin. Jag med min lathet. Jag med min kraft. Jag med min feghet. Tug of war. En sak som jag har märkt på den positiva sidan är att idéerna flyger genom skallen när jag gör den här kriyan. I bland har jag till och med haft en anteckningsbok vid min sida för att skriva ned några.

Tredje helgen: Tårar och Bliss

Har precis kommit hem efter tredje helgen på min Kundaliniyogautbildning. Den här gången var det fokus på Den Fysiska Kroppen som är den femte av de tio olika kropparna. Också pranayama och de fem första chakrorna och deras respektive element. Det har varit så otroligt känslosamt. Vid varje övning var det minst en som grät. Jag grät minst tre gånger, det gick inte att hålla tillbaka. Men däremellan har jag också haft upplevelse av bliss och lycka. Jag har hållit min första Sadhana någonsin. Det gick bra. Jag fick väldigt fin kritik, men också lite huvudet på spiken kommentarer som gjorde mig emotionell igen. Det var en väldigt speciell energi att sitta där, och jag fick känslan att allt handlar om att projicera intentioner av kärlek till gruppen. Jag är så van att bara ta ansvar för mig själv och skapa min egen energetiska bas eftersom jag i huvudsak har tränat utan lärare och gruppenergi. Jag gillar tanken på att man inte gör alla dessa kriyas hemma för sig själv utan för att man skall öppna sig själv upp för att ge en bas till gruppen när de gör samma kriya och att själva poängen med ens egen träning är just detta att ju fler gånger man har gjort en kriya innan man instruerar den, ju mer har man att ge. På det sättet kan man göra karmayoga och kundaliniyoga samtidigt. Jag har ju inte en stark vision av mig själv som yogalärare och har inte riktigt bestämt mig själv för om jag verkligen kommer att undervisa i framtiden. Och där ligger min svaghet som instruktör, att jag mer delar med mig än att lär ut. Som lärare tar man mer ansvar och ger sig själv också mer respekt och det skapar en projektion som jag nog i stora drag saknar. Navel chakra, ett starkt beslut och personlig utveckling är det som krävs. Samtidigt fick jag höra att jag har en stark potential. I går gjorde jag också sista dagen av Adais Tisais (120 dagar 31 minuter wihoo!) Jag skall se om jag kan göra en sammanfattning av det lite senare när jag kan se skillnaden på hur det är att vara mitt i och att vara "klar". Jag är i alla fall glad över att jag inte behöver passa in den i schemat på utbildningshelgerna något mer.

State of mind/state of body

De nya övningarna fungerar faktiskt. Jag har gjort dem frenetiskt den senaste veckan. I kombination med mina två meditationer (Adais Tisais dag 110 och SCK dag 67) och Nabhi kriya som jag gör i sällskap med Carina, är det som om någon tände stålkastaren. Och energin är inte jobbig den här gången.

När jag deletar en trosats, så är den många bilder och djupa känslor per sekund som liksom svischar förbi. Om jag inte har fått till ett stadigt gamma tillstånd, så händer det att några av dessa dröjer sig kvar ett tag. Kundaliniyogans övningar blåser liksom bort allt som var kvar och sedan eftersom den inte måste kämpa sig och bränna igenom all den negativitet som tidigare var där med allt motstånd det innebär så kan övningarna få verka genom att  visa vad de är tillför, något jag inte kan beskriva i ord :) Det har öppnat upp i kroppen. Energin börjar strömlinjeforma sig.

Jag har en idé om identitets förvirringen som vi upplever: vi tror att vi är en liten prick som vandrar runt på jorden. Egentligen är vi solen. Våra trosatser är som moln. Hindrar ljuset från vårat egentliga jag. En molnig dag kan te sig som en eländig dag. När en vind blåst bort molnen så är det en underbar dag. Men vi är egentligen inte en prick som står maktlös inför väder och vind. Vi är alltid solen.

Nu är det 3h tills vi åker till Italien! Life is good

Conquer inner anger

I Fredags blev jag "klar" med meditationen "Conquer inner Anger" (se häftet Reaching Me in Me). Det finns manga olika meditationer för ilska inom Kundalini Yoga. De jag har testat innebär alla att man haller armarna i en jobbig position och har en ganska forserad andning. Just den som jag har gjort var inte sa lätt. Jag klarade aldrig att halla den utan pauser i 11 minuter, men jag tillät mig att göra sa gott jag kunde. Jag tror att man skall tänka sa i Kundalini Yoga. Det finns sa manga meditationer och kriyor som är jobbiga och man pabörjar de heslt inte eftersom de är för svara och det är enklare att göra en enklare. Mig veterligt (men jag är ju inte en expert direkt) finns det ingen bekväm kriya/meditation för att bli av med inre ilska. Och da tänker jag att det är värt att göra en jobbig sa gott man kan i 40 dagar för att komma en bit pa vägen. Med det sagt sa är det oerhört skönt att vara klar för den här gangen. Det här var en resa vars mal man inte sag röken utav förrän efter den var klar. Jag har haft sma utbrott under tiden och varit arg pa meditationen i sig. Det kanske inte later sa upplyftande sa jag tänkte skriva ned ett par saker som jag märkt sedan jag slutade. Det finns massor av saker som gjorde mig arg förrut. Världpolitik, företagspolitik och saker i min direkta omvärld. Här ser jag en direkt skilldnad. Jag ser i saken fran den andras sida istället för att bli arg. Känner mer medkänla och bryr mig inte i saker där jag inte har en direkt paverkan. Jag känner att jag har atervunnit min energi till mig själv. Jag tycker att det är sa himla viktigt att se, att det finns inga energitjuvar. Det är bara jag och mina projektioner. Om jag tar 100% ansvar har jag 100% makt. Sa jag vet inte om min personlighet har ändrats fran A till Z. Men nagot har hänt och för mig är det good enough.