Ta da!

Det här kom med posten för ett par veckor sedan. Det är officiellt :) Även om det aldrig var ett krav. Min lärarutbildning slutade i början av December förra år, och det var skönt på ett sett. Men sedan fick vi varsin läxa, och jag skall göra kriya for elevation  max tid i 1001 dagar. Jag har gjort den varje dag sedan jag kom hem. I bland när jag är supertrött eller sjuk drar jag ned på tiden. Den bästa effekten är att jsg känner mig grundad och jag lättar på spänningarna i ryggen varje dag. Vilket gör att de aldrig riktigt byggs upp.

Det som återstår nu är att börja undervisa. Jag har en lokal, men jag får inte ändan ur och annonsera och sånt. Jag skyller på tidsbrist, eftersom jag spenderar 4timmar per dag med att åka till och från jobbet.

Det är vad som händer på yogafronten just nu.

Nya ledtrådar

Innan förra helgen som var en yogahelg kände jag mig helt deprimerad och handlingsförlamad. Jag har inte gjort så mycket yoga över sommaren av anledningen att jag inte orkar med utrensningsprocessen. Jag behövde ta igen mig. Men trotts att jag har kunnat hitta energi och glädje utan yoga så var jag överrumplad igen. Jag bestämde mig att bränna igenom allt detta under helgen. Det var tungt. Jag har aldrig varit så trött under en yogahelg eller sovit så mycket i pauserna.

När jag kom dit i Fredags så stod en kvinna i dörröppningen till köket. Min första tanke var "Aaah, är hon här!" Sedan kom jag på att jag aldrig har sett henne förrut. Hon är yogalärare åt två av deltagarna i min kurs och var där för att vara med under helgen.

Temat för helgen var "the subtle body" och på Lördagen pratade vår lärare mycket om den. Jag har en känsla av att min redan är ganska stark fast jag inte har gjort yoga så länge. Men när han sa att den både var bra för intuition men att man också genom den kan känna av smärtan exempelvis av alla barn som dör av hunger i varje sekund, så undrade jag högt hur man gör för att skydda sig mot den smärtan. För jag kan  känna att alla dessa oceaner av sorg som jag känner dels inte riktigt stämmer in eftersom jag trots allt haft ett lyckligt liv so far, samtidigt känner jag att min kropp är för liten att hantera all den energi som sorgen och alla andra känslor innebär. Min yogalärares svar var att det kan vara min sorg eller andras sorg och att det inte spelar någon roll och att jag bara skall passa på att gråta ut den när tillfälle ges.

Nästa dag kom kvinnan i dörröppningen och satte sig bredvid mig i en paus. Hon sa att när jag hade berättat om min sorg dagen innan hade hon tänkt "åh där har vi en till". Hon sa att hon var likadan och antagligen har vi slutit ett kontrakt innan vi inkarnerade att vi skulle hjälpa till med det här under den här övergångsperioden som är nu. Hon berättade att man måste be om hjälp från högre ort, att det finns evalverade själar som mer än gärna hjälper till men de får bara göra det med tillstånd från oss. Hon gav mig en bön och namn ett gäng böcker som beskriver vad det handlar om.

Allt det här är lite utanför min komfortzon. Jag känner nu att jag snabbt måste utveckla mig till att nå långt högre vibrationer än vad jag gör idag för att förstå detta. Men det var intressant för det är precis så här jag föreställt mig att det skall vara om man träffar en själsfrände. En oförklarlig känsla av igenkänning sedan att man får en viss information eller inspiration som puffar en att utvecklas mer. I alla fall så har jag testat den där bönen och den fungerar. Jag har mycket lättare att separera alla känslor från mitt dagliga liv och ni kan inte ana hur mycket det underlättar!

Planering

Vilken dålig uppdatering det har blivit här. Jag har massor av fina bilder och tankar om inlägg men jag har köpt ett nytt minnes kort till min kamera och det verkar inte vara kompatibelt  med den här datorn tyvärr. Nästa helg har jag yoga igen. Vi skall lämna in en struktur till det arbete som vi skall göra innan vi är klara. En nybörjarkurs i kundaliniyoga i 10 lektioner 75 minuter var. Jag har det där ganska mycket i tankarna. Jag vill ha en expansion genom kursen på något sätt. Jag har bestämt mig för att inte göra en chakraresa efter som det konceptet redan är taget (Maya). Och i våran utbildning har vi istället gjort en resa genom de 10 kropparna. Just nu ser det ut som en skala Kropp-Emotion-Själ/Esoterik/Infinity. Det är ju lite som chakrorna i det att det går från hög densitet till det finstoffliga, fast ändå inte. Jag finslipar, testar kriya/meditation kombinationer och byter ut. Jag vill att det skall kännas som en harmoni när det är klart men som vanligt har jag inte tillräckligt med tid till det. Det är kanske något som kommer med åren och att man bidrar till med sin egen träning och vibbar. Förra veckan gjorde jag och M Mayas dvder från rot till halschakra. Han gillar dem. Jag är verkligen glad över att vi ibland gör yoga ihop, att vi två skapar en gruppenergi tillsammans och fintonar oss med varandra. Jag tror att det är bra för förhållandet, ja det märks. Men det är inget vi snöar in på eftersom M bara gör yoga för den fysiska ansträngningen :)

Redefinera

Nu är det två dagar sedan som jag kom hem från yogaveckan i Grübe Loise, en del av kundaliniyogalärarutbildningen. Det har varit långa dagar; vi har gått upp mellan 3 och 4 varje morgon och gått och lagt oss kl 22. Vi har ätit mungbönsdiet. Vi har haft sadhana, lektioner, meditationer, eftermiddags kriya. Två och en halv dag i tystnad. Många inre och yttre upplevelser. Det är lite svårt att sätta ord på det hela, men det var en alltigenom positiv upplevelse. Till och med 20 minuter kalldusch (en gång), 31 min Sat Kriya och 2, 5 h Ek Ong Kar. Och maten var faktiskt hur god som helst. Man hade trott att man skulle dö av trötthet, men energin ökade dag efter dag, sista kvällen var det ingen som ville sova kl 22 så vi dansade runt till Banghara istället i nån timme.

Nu när jag är hemma, så försöker jag evaluera vad det är som har hänt. Vem är jag nu? Vad är min nya utgångspunkt? Vilka problem har jag kvar? Vilka problem är borta? Jag vet inte var jag är. Jag har en ökad lust till yogan. Jag har ingen lust alls till fabriksproducerad föda, kaffe kött mm. Jag har samma utmaningar i livet men kanske mer energi att möta dem med. Jag har en bättre hållning, finare hy och hur mycket träningsvärk som helst.

Förberedelser

Snart är det dags för en hel vecka med yoga. Jag måste säga att jag känner en viss bävan för detta. Vi skall köra någon slags reningsdiet samt vara helt bortkopplade från våra vanliga liv. Efter Vipassana så borde man inte tycka att det här är så farligt. Men det är det, att efter helgerna har jag alltid känt att det varit så skönt att det bara var en helg och inte mer. Det jag gillar mest är mina dagliga samtal hem till M. Som jag kanske njuter extra av för att man inte fick ha kontakt med omvärlden under Vipassana. Sedan brukar man ha så skitit hår på söndagen. Men under en hel vecka måste man ju ibland få duscha varmt och tvätta sig ordentligt. Sömnbristen bävar jag också inför.

Vi har fått en lista på det vi inte bör äta den här veckan. Kaffe, socker, mejeriprodukter, kött, bröd. Jag har börjat trappa ned. I dag bestod mina synder av yoghurt samt lite mjölk i teet och raw choklad. Jag tror egentligen att vi får äta yoghurt eftersom det står på frukost bordet under helgerna. Till en början så blev jag lite deppig av listan. Det enda jag kunde komma på som jag fick äta är jordgubbar och yogite. Det säger kanske en del om mina normala kostvanor.

Så det är där jag är. Jag dricker inget kaffe men jag stålsätter mig lite.

Tredje helgen: Tårar och Bliss

Har precis kommit hem efter tredje helgen på min Kundaliniyogautbildning. Den här gången var det fokus på Den Fysiska Kroppen som är den femte av de tio olika kropparna. Också pranayama och de fem första chakrorna och deras respektive element. Det har varit så otroligt känslosamt. Vid varje övning var det minst en som grät. Jag grät minst tre gånger, det gick inte att hålla tillbaka. Men däremellan har jag också haft upplevelse av bliss och lycka. Jag har hållit min första Sadhana någonsin. Det gick bra. Jag fick väldigt fin kritik, men också lite huvudet på spiken kommentarer som gjorde mig emotionell igen. Det var en väldigt speciell energi att sitta där, och jag fick känslan att allt handlar om att projicera intentioner av kärlek till gruppen. Jag är så van att bara ta ansvar för mig själv och skapa min egen energetiska bas eftersom jag i huvudsak har tränat utan lärare och gruppenergi. Jag gillar tanken på att man inte gör alla dessa kriyas hemma för sig själv utan för att man skall öppna sig själv upp för att ge en bas till gruppen när de gör samma kriya och att själva poängen med ens egen träning är just detta att ju fler gånger man har gjort en kriya innan man instruerar den, ju mer har man att ge. På det sättet kan man göra karmayoga och kundaliniyoga samtidigt. Jag har ju inte en stark vision av mig själv som yogalärare och har inte riktigt bestämt mig själv för om jag verkligen kommer att undervisa i framtiden. Och där ligger min svaghet som instruktör, att jag mer delar med mig än att lär ut. Som lärare tar man mer ansvar och ger sig själv också mer respekt och det skapar en projektion som jag nog i stora drag saknar. Navel chakra, ett starkt beslut och personlig utveckling är det som krävs. Samtidigt fick jag höra att jag har en stark potential. I går gjorde jag också sista dagen av Adais Tisais (120 dagar 31 minuter wihoo!) Jag skall se om jag kan göra en sammanfattning av det lite senare när jag kan se skillnaden på hur det är att vara mitt i och att vara "klar". Jag är i alla fall glad över att jag inte behöver passa in den i schemat på utbildningshelgerna något mer.

Pretox

Det är dags för yoga helg igen.Varje gång säger jag att jag kanske skall dra ned lite på kaffet ett par dagar innan, men också denna gång gick det illa. Det är väl en klyscha att lovorda det Italienska kaffet. Hur kan det vara så gott? Vackert också. De får till det varje gång vart man än går. Så istället för detox blev det att jag satte ett maximum på tre cappucino per dag. Det tyckte jag var duktigt. Trevling helg!

Efter andra helgen

Den andra yogalärarutbildnings helgen har gått av stapeln. En strålande helg med fint väder och även lite gåendes yoga testades på. Det var kul. Allting kändes mycket mer harmoniskt den här gången. För att det inte var nytt, och det var väldigt skönt. Jag kände mig inte alls lika "spaced out" som förra gången. Den kalla duschen var inte lika dramatisk. Vi fokuserade på det neutrala, positiva och negativa sinnet och gjorde massor av meditationer. Kriyorna och en del av meditationerna var till viss del fokuserade mot det tredje chakrat och på att bränna ut lite ilska. Så här efteråt har jag varit dödstrött och än en gång känt av känslomässig turbulens. Men nu börjar jag återfå fattning och fokus. Som jag behöver så väl, för i livet i sig blåser förändringens vind just nu. Och det är ju precis det som jag har önskat.

Proove it to yourself

En svarighet för mitt ego da det gäller att följa ett system sasom kundaliniyoga är att jag inte direkt gillar auktoriteter. Inte ens när jag vet att de verkar i mitt eget bästa. Det i kombination med min inneboende lathet gjorde att efter att jag i en vecka duktigt gatt upp och tagit min kalldusch och gjort en kriya innan frukost helt kom av mig. Jag mediterade 11 min innan jobbet istället och gjorde sedan kriyan när jag kom hem. Det där störde mig lite. Jag hade en tanke i bakhuvudet att jag inte gör det hela pa rätt sätt och att jag därmed förstör för mig själv. Ok, Paskhelgen hade jag fyra dagar när jag kunde börja pa nytt. De tva  första mornarna gick jag upp vid 10 at frukost först och gjorde sedan min kriya och 11min meditation efter det. Men i Söndags blev det skärpning minsann, gick upp klockan 8 :) duschade kallt och gjorde allt INNAN frukost. Vilken skilldnad i energi jag fick. Nu har jag fortsatt pa den banan tva mornar till. Det handlar inte om att följa rad sa mycket som att kascha in skilldnaden i energi. Da tänker jag ocksa att om jag gar tillbaka till det lata sättet igen nagon dag är det OK. Det är inte längre en push-pull mellan att vilja vara duktigt och skammen att göra fel utan att om jag gör pa det här viset far jag massor av extra energi, om jag gör pa det andra sättet sa gör jag fortfarande nagonting bra för mig själv men jag optimerar inte fördelarna.

Tre saker som gör mig riktigt glad

1. Att träden har börja blomma. Det är mitt favorit vårtecken. Det är så vackert att jag blir lyrisk.

2. Tumulten som jag känt sedan första helgen på kundliniyogalärarutbildningen har börjat lätta. Lite finns kvar men det är lätt att se att det inte är en annalkande kris. Utan var en rejäl utrensning. Tänk att det är så lätt att se när andra går igenom och så svårt när man går igenom själv! Men när jag skrev om det här på bloggen så kom vändningen, eftersom det inte längre var lika diffust som det är när man håller allt för sig själv.

3. Jag har sett idag att den där vapenfabrikhistorian i Saudiarabien har lett till stor skandal. Det gör mig  förhoppningsfull inför framtiden. Efter alla tarvliga mediadrev som gått under åren riktar sig media in sig på någonting som verkligen behöver belysas. Att "fredliga och präktiga" Sverige under många år varit ett av de länder som exporterar mest vapen till krigsförande/diktaturer per capita. Det måste komma till ytan för det är inte OK! Detta är "Age of Aquarius", kärlekens tidsålder. Mer sånt!

Det strömmar för fort!

Sedan min yogautbildning satte i gång har min energi sannerligen ökat drastiskt. På gott och ont! Man vill ju öka sin energi. Men allt som man kunde ignorera innan börjar plötsligt uttrycka sig som väldiga dissonanser och det känner jag som ett fysiskt obehag. I bland vill jag bara krypa tillbaka till hur det var innan. Det kommer som impulser. Men jag vet också att det här är en prövning som jag måste stå pall för. Det är dags att vinna över tvivlet och att se igenom alla rädslor som blossar upp och spelar upp skräckscenarion i mitt inre. Jag har hört miljontals gånger och sagt det själv till andra, att egot kommer alltid att slå mot din svagaste länk. Hota med att ta i från dig det du älskar mest. Spela ut dina djupaste rädslor. Det kan vara så oerhört svårt att gå vidare i det läget. Som om man kallhamrat offrar det man har kärast. Det som man inte får svika. Inte för kundaliniyoga eller någon annan liknande metod. I det läget är det så viktigt att vara generös mot sig själv. Att ge sig själv den kärlek man behöver för att se att det inte handlar om ett svek utan  att rädslan för att vara den som sviker kommer upp. Allt som kommer upp luckras ju sedan upp efter ett tag. Jag påminner mig hela tiden. Det som gjort att jag varit stuck i mitt liv det senaste året, var kanske just dessa rädslor. Och i detta kaos, i virvlarna som surrar i strömmen, så uppstiger också en handlingskraft och styrka som jag inte sett i mig själv på väldigt länge.

En förändring?

 Den Grekiska fruktbarhets- och skördegudinnan Demeter

Ett område som jag verkligen inte fokuserat mycket på de senaste åren är kost, för att må bra och för dess etik. Det är som att kraften har saknats. Jag var vegetarian i två år mellan 18-20 men det skapade en sådan otrolig social press att jag gav upp utmattad över alla jobbiga kommentarer och skämt som det gav uppsåt till. Till en början åt jag bara älgkött och kött från "lyckliga djur" och därifrån har det gått utför mer och mer. Jag antar att det är svårt att hålla engagemang på alla fronter och man får koncentrera sig på det som blir sin grej som i mitt fall är att minska på användningen av fossila bränslen.

Men någonting hände i helgen och jag vet inte om det är ihållande eller om effekten kommer minska men det känns som att min känslighet för energin hos mat har ökat dramatiskt. Det är som om att jag kan känna dödheten i konventionell industriproducerad mat och jag vill inte ha något med den att göra. Detta har bildat en dragkamp i mig för en del av mig har inte alls någon lust att bli ett hälsofreak. Vi har i alla fall en matbutik här i vår stadsdel som bara säljer ekologiska varor "Erdapfel" heter den (Potatis på svenska). Där säljs väldigt mycket varor med Demeter märkning vilket står för biodynamisk odling. Jag har hört om Demeter först här i Tyskland men det finns visst i Sverige också och internationellt (rättning: Jag har varit medveten om Rudolf Steiner pedagogik som lärs ut i Järna och vetat att de också lär ut biodynamisk odling men ej vetat om att detta var det samma som Demeter som jag har sett först efter att jag flyttat till Tyskland) . Jag har hört att de konster de använder sig av är långt mer raffinerade än bara vara ekologiska. Jag känner inte till detaljer men det rör sig om anpassning efter månen och andra energier. I alla fall, jag har sporadiskt handlat Demeter produkter förut och då menar jag verkligen sällan efter som jag inte haft någon direkt känsla för detta. Men jag kände en stark dragningskraft mot det just nu som att de besitter en helt annan harmoni än vanlig mat. Jag har inte tagit några beslut att jag bara skall äta på ett visst sätt i framtiden utan detta är enbart en observation. För ett par år sedan så ändrades mitt förhållande till alkohol radikalt, blir det maten nu? Allt verkar handla om hur pass raffinerad ens energier är. När de har mer densitet så att säga så spelar det på ett medvetet plan ingen roll

Fint ute och inne

Jag lägger upp lite bilder på det fantastiska ställe där min kundaliniyoga lärarutbildning har utspelat sig i helgen. Jag har inte riktigt haft tid att intrigera mina tankar ännu eftersom jag kom hem igår kväll vid halv elva tiden. Men nu har jag i alla fall fått en egen lärare, eller mentor, i G, en man som har lärt ut kundaliniyoga i 40 år och bott i samma ashram med Yogi Bhajan i 20 av dessa. Det är ju naturligtvis speciellt att bara få möta en sådan man eftersom han förkroppsligar vad som är möjligt att uppnå med kundaliniyoga. En utstrålning som slår allt och en enorm intuition är det jag kan sätta fingret på. G vill i utbildningen skapa en samma atmosfär som i ett ashram, vilket betyder att vi bor på samma ställe går upp klockan fyra för att duscha iskallt och sedan göra Sadhana till klockan 7.30. Vi är våra egna servare och fixar med vägledning yogi tea, supernyttig frukost och middag och plockar upp och diskar efteråt. Sedan har vi lektioner, kriyas och meditationer däremellan tills vi går och lägger oss klockan 22. Detta skall skapa en atmosfär av en tryckkokare där som katalyserar en snabbare utveckling hos oss. Det var kul men också väldigt jobbigt eftersom man fortfarande kan känna av sitt mentala och kroppsliga motstånd. Skönt att det bara var en helg samtidigt som det var en fantastisk upplevelse och jag har en enorm positiv energi just nu. Tanken är att skapa en möjlighet att få leva ett yogiskt liv så att det sakterliga kan smitta av sig på det vanliga livet. Jag tog en kalldusch och gjorde en kriya i morse men började halv åtta istället för klockan fyra.