2 citat fran en sida i en bok

Jag har precis börjat läsa en bok som heter Reality av Peter Kingsley som handlar om den pre-sokratiska filosofen Parmenides och feltolkningen av hans poem som bidragit till den avskurna världsbild som dominerar i västvärlden. Som en yogi vars verk intellektualiserats till den grad att han har blivit det logiska tänkandes anfader. Jag har inga djupa skolastiska bakgrundkunskaper vad det gäller detta sa jag skall inte ga in pa denna feltolkning vidare. Jag har läst 80 av ca 550 sidor bara.
Men jag vill dela med mig av tva citat ur boken som fick min själ att sjunga:

"Most of us think the greatest possible achievment is to come up with everything ourselves, to invent and be creative, put our stamp on the world. But there are those who consider that the greatest achievement is to listen, to change the world by bringing into it what no one else is able to hear. Into the humdrum and ordinary they bring something extraordinary, a magic: not the fabricated type of magic that we invent to try to escape from the tedium of existene but a totally different kind, far more mysterious and infinitely more real."

Jag älskar detta eftersom att det beskriver skilldnaden mellan hur jag vill jobba och hur jag jobbar. Det är sa lätt i naturvetenskap att bara blanda ihop saker för att skapa nagot "nytt". Att nagot som bara för det inte är gjort förut och publicerat för den skull är intressant fast de egentligen är icke idéer. Saker som man kan lista ut utan att behöva sätta sin fot i ett laboratorium bara man skaffar sig en viss bredd pa sitt läsande. Med sadana idéer är det lätt att engagera chefer i och lätt att fa forskningsanslag till. Men de är de djupa idéerna som kommer fran ens inre, de har inga ledtradar runt i kring sig, men de har en enorm potential att verkligen göra nytta för mänskligheten. Det är sa svart att lyssna efter dem för man maste möta sig själv först. Och man vill inte verka lat, sa man haller sig upptagen med bruset fran det genomförbara istället. Och ödmjukheten, jag är inte ett geni i min självbild. Därför maste denna självbild kortslutas genom insikten att man inte är upphovet snarare än kanalen. Inte sa kul för egot alla ganger. Jag hoppas att jag är där snart!

Det andra citatet:

"That sign is its freshness: a strange sense of wholeness so alarming and out of place in this fragmented, upside-down world of ours that we feel a desperate need to complete it. But however hard we try to change it, interprate it, force it to make sense, we can neverpersuade it to fit in.
 This is because we are what needs compleeting-not it. And the only way we can understand it is when we learn to judge and asses ourselves in its light; not it in the imagined light of ourselves"

Pa samma sida som det förra citatet och de hänger därför i hop. Det handlar om det som är kanaliserat fran "ett högre plan". Men det passar ju sa fint i hop med yoga. I Kundalini Yoga far vi inte ändra pa vara kriyor (övningsserier). Jag tycker att de tva sista raderna beskriver det sa bra.

Manga kramar pa alla hjärtans dag!

Who Am I?

Varje morgon pa taget till jobbet lyssnar jag pa en meditation av Jeddah Mali. Denna vecka handlar det om att identifiera sig med sitt högre jag via att öppna ett energicenter "the feminine centre" som ligger mellan hjärt och halschakrat. Detta är en öppning mellan höga och laga vibrationer och det sluts till av tankar av självkritik och skam med mera.

Jag är förtrolig med mitt högre själv. Jag vet vad det är kapabelt till. Det har kontakt med allt levande pa jorden. Vet allt i framtiden och i historien. Besitter en genial intelligens. Kan paverka värdshändelser till det positiva genom att sända kärlek. Det bestar av kärlek, snällhet och ljus och vet inga begrännsningar. Jag tillkallar det när jag yogar, för hjälp och beskydd. Da känns det som att jag värms upp av en eld snarare än att vi blir ett.

När Jeddah säger "Look what is standing in the way for you to identify yourself with that which you are" känner jag blyghet, att jag begär för mycket och en skam över att "jag försöker göra mig större än vad jag är". Inte sa konstigt för det är väl vad religioner predikat i tusende ar: separation. Men det är egentligen heller ingen stor blockad. Det är bara känlsor som man kan släppa taget om (jag far hybris skamsköljning när jag skriver detta :).

Jag kan ibland fa infall och använda mig av mina egenskaper som mitt högre jag har. Jag kan bli ett med blomman i fönstret för att känna dess behov och dess livskraft. Men jag upplever det med som ett partytrick. Det är lek och inte allvar som det vanliga livet i viss man bestar av. Men hur hade livet sett ut om jag varje sekund vagade vara den som jag är. Det är fragan. :)

In i sörjan... och ut igen

Det senaste tiden har jag märkt att jag lätt dras in i saker, diskussioner såsom näthat och vindkraft. Ämnen som för mig är självklara men där många andra inte alls håller med mig. Speciellt på nätet. Och det verkar verkligen som om rikspuckona har tagit över på många kommentarsfällt som är fulla av Sverigedemokrater, haters, folk som tycker att det är intellektuellt att kritisera enskilda människor på deras bloggar med bara lösa antaganden och rykten som grund. Och för att inte tala om gubbarna som inte ser några som helst fel i att använda fossila bränslen och kärnkraft och att all utveckling i en mer ekologisk riktning är ekonomiskt oansvarigt som slösar bort deras pension. I bland tycker jag att jag kan väl kommentera lite själv då, för att skapa motvikt. För att reclaima kommentarsfälten. Men efteråt så känns det så otroligt geggigt. Som om man dragits ned i sörjan. Och dessa känslor tag jag med mig in i min yoga och meditation. Som renar och hjälper mig att släppa taget.

Jag känner en inre konflikt i det att jag vi bidra till en bättre värld men att själva påverkningsarbetet känns så himla smutsigt. Å andra sidan, har man inte folket med sig är man ju inte del av en demokratisk process. Jag har ju bara en röst. Det är så klart lättare att behålla en viss altitud (jag menar inre fridmässigt) om man gör sin grej samt yogar och mediterar på sin kammare. Men är det verkligen så man bygger ett hållbart samhälle? Spelar det någon roll om jag slipar på den perfekta energi visionen om ingen annan (ok överdrift) strävar dit.

Det är sådant jag kan fundera över i bland.

Om mitt ideal är att vara en som via kärlek påverkar min omgivning positivt. Det gör jag ju inte i samma ögonblick som jag tänker tanken rikspucko. Kontentan blir att jag bara kan leva som jag "lär" så länge som jag stannar kvar i min egen lilla bubbla. Det är ju rätt sorgligt ändå.

Söndagskul

I söndags var jag på YogaExpo i München. Det var yoga klasser, seminarier och mässa. Jag testade på bla Vidya och Anusara. Gick på ett föredrag om lever och gallblåse rening samt på en posture workshop med en indier som var lite utav en trollkarl. Han sade "If you are doingyoga five days in a row and still cant touch your knees with your forehead you are doing something wrong!" Sedan visade han tips i hur man skulle kommunicera med kroppen och vips så var hela gruppen 20 cm vigare år alla håll och kanter.

Ett litet citat:

“Willing and allowing are two qualities that we employ as human beings to carry out creation. Willingness pushes awareness into form, and allowing actualizes it. With our will, we have the freedom to choose our thoughts, intentions and beliefs and therefore our experience. Allowing helps us to bring that experience to life. It is the active state of acceptance and positive expectation that lets awareness get on with the job of creation.” Jeddah Mali

Från helt fantastiska Jeddah Mali, vars mediationer jag gör när jag sitter på tåget fram och tillbaka på jobbet numera. Jag är fortfarande lite jet laggad av att behöva gå upp kl5 och resa i två timmar. Men jobbet är bra.

Gott Nytt År!

I år öppnar jag upp för det nya året utan ånger men med nyfikenhet och energi. Jag börjar ett nytt jobb om en vecka. Skall gå och titta på ett yogarum att undervisa i på torsdag. Så det finns mycket som startar på nytt och därmed också så känns det som att bagaget är tomt. Att jag har alla möjligheter att ladda in med positiva energier och att det kommer att vara relativt lätt att på nytt strömlinjeforma där det behövs.

Min intention för 2013 är att leva här och nu, på alla plan.

En julhälsning

I från Ulm. I år firar jag och M jul i Ulm. Vi har utvecklat vår egna små traditioner, en blandning av Österrikiska och Svenska. Vi började med en jullunch med en vän som kommit från Sverige. Sedan blev det kakor, kaffe,glögg, paketrim, paketöppning och skypande med familjen där hemma. I år gick vi på Midnattsmässa i Ulmer Münster. Inte lika stämmningsfyllt som in Domkyrkan i Strängnäs dock men en interessant ny upplevelse.

Här i Ulm är det tyvärr väldigt varmt. All snö har försvunnit och det har närmat sig 20 grader plus! Vi joggade i solskenet i dag och mötte folk i shorts. Bissart. Lika varmt är det i de alper som ligger nära oss så ingen skidåkning lär det bli.

Vi kommer att åka till Österrike för att fira nyår. Där är det alltid varmt.

God fortsättning på er och njut av snön om ni har någon!

Kan man ropa hej nu?

Sedan ett tag så känner jag att allt som sker i mig nu på något sätt var initierat för länge sedan. Och att det jag gör, i form av yoga och meditation endast är till för att lugna det sinne som växt upp i en fysisk värld, format av denna och trott på den som den enda verkligheten. Jag har förut trott att det varit min egen uppgift att rensa det undermedvetna och göra mig fri från karma. Men jag börjar tro att det sker av sig själv. Kraften bakom är stark och river upp mycket. Yogan grundar och hjälper till att rensa det som kommer upp. Gör kroppen beboelig igen. Efter två år av att kämpat för att inte drunkna i en störtvåg av energi så känner jag att jag flyter. Det där datumet är väldigt nära 21.12.12. Kan man börja ropa hej nu? Kan man få börja bygga sitt liv med den här energin som bas? Vad jag känner i mig är att det finns support att leva med öppet hjärta. Att den energetiska grunden för korruption och girighet i stort sett är borttagen. Grunden för två profetior om 2012. En del av världen rämnar så att en ny kan byggas upp.

Fake it until you make it!

Sedan min förra yoga helg har jag gjort Kriya to Awaken the 10 Yogic Bodies. Jag älskar den! Men jag tycker också att den är jobbig med strech pose, "näsan mellan knäna" pose och för att inte tala om frog pose. Efteråt gör jag 11 min Laya yoga meditation som går ut på att man låter energin snurra 3.5 varv upp runt ryggraden medan man sjunger mantrat. Jag har ökat tiden successivt från 1 till 1.5 till 2 till 2.5 och nu till 3 minuter på de 10 första övningarna som skall göras från 1-3minuter. Det man märker är hur energin som genereras av den förlängda tiden också håller upp kriyan. Jag har sedan ett par år tillbaka varit medveten hur energier har flödat i min kropp på flera olika sätt. Jag har kunna känna energi komma ut från mina händer och också när jag släpper taget om känslor så känner jag en virvel i solar plexus. Men energin som skall fara upp längs ryggraden har jag aldrig känt. Jag har visualiserat den. Försökt lite frustrerat. Undrat om jag gjort rätt och haft dåligt samvete för att jag antagligen gör fel. I går efter en spinal flex när jag drog mühlbandha och andas in: tjoff! Energin for som en ljusboll upp längs ryggraden. "Fake it to you make it" säger våran hjälplärare och hon har väl rätt. Fake it är frustration, make it är något som sker utan att man egentligen är inblandad, en eftertanke. Det är en stor skillnad, men inte så dramatiskt egentligen.

Release and Let Go- Review

De senaste 6 veckorna har jag lagt till ovanstående övning till mitt program, som finns att finna här. Jag upptäckte Kelly Howells program på hösten 2007 för första gången när jag var på jakt efter binaural beats audios för alfa-vågor för att stärka ett litet projekt som jag höll på med då. Jag köpte kanske en tredjedel av hennes program och lyssnade på dem, men ganska sporadiskt tror jag. Jag höll aldrig ut i 6 veckor eftersom jag mötte sådant motstånd efter ca en månad. Nu har jag övat upp en bättre diciplin genom åren och den här gången var det inga problem för mig. Den bästa effekten av dessa program har jag faktiskt sett i en vän som använde programmet Release Guilt för att komma över en hook-up som hon hade med sina yngre systrar. Hon gjorde programmet i 6 veckor utan att missa en dag och mötte massivt motstånd men höll ut. Hon gick från att inte ha någon relation till sina systrar till att ha en varm relation med dem. Det var helt fantastiskt att se och berörde mig djupt. Min starkaste upplevelse på den tiden var med programmet Awaken Kundalini. Då hade jag ingen aning om vad som hände men i dag skulle jag kalla det att jag fick en "psyko-spritual detox". Det var ganska dramatiskt. Efter att jag gjort meditationen ca en vecka så fylldes jag av ett ljus när jag gjorde den. Dagen efter hade jag så mycket energi att jag skuttade fram, sprang upp och ned för trappor för att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av den. Min kompis ovan sa att det sken om mig den dagen så att hon aldrig hade sett något liknande. Dan efter fick jag feber. Sedan gick det tre veckor då jag såg ut som något som katten släpat in. Efter det så hände en massa märkliga saker. En kille som jag varit i en väldigt konstigt förhållande med (on off) av det destruktiva slaget var helt plötsligt gift och väntade tvillingar med sin nya fru (jag visste inte om att det var slut mellan oss). Han fick också ett jobb på annan ort så jag behövde inte se honom mer. M började jobba på mitt institut och i och med att vi blev ihop ett halvår senare hade jag ändrat en kanske fem år svit av skitdåliga förhållanden bakom mig. Jag blev lyft till en helt ny nivå så att säga. Det var väldigt jobbigt då det hände men jag är väldigt glad för det nu.

Sedan dess har jag gjort andra saker som Release Technique och Kundaliniyoga. Det senaste året har jag inte releasat så mkt även om det kanske är den mest fantastiska metod jag någonsin stött på. På många sätt känner jag att jag skulle kombinera det med yogan för att yogan drar upp så mkt till ytan och i många fall stannar det där ett bra tag. Releasing är ett sätt att ta sig igenom det känslomässiga tumultet till stillhet igen.

En subliminal med releasing säger emot sig själv eftersom subliminal är programmering och releasing är avprogrammering. Men jag har märkt att om subliminals kommer i kontakt med ens högre själv så händer något. Det är viktigt att kolla vad som sägs så att man inte förstärker egot utan istället bygger en kanal med sin själ. Jag har lyssnat på denna varje morgon innan jag stiger upp. Den största effekten är att jag släpper tag om min senaste dröm på det sättet för jag brukar normalt vara påverkad av mina drömmar fram till lunchtid och de skapar ofta en massa ångest. Jag kan lyssna med intention eller utan. Med intention så drar jag upp de känslor jag vill bli av med. Utan intention så låter jag det som behöver komma upp komma upp och det är ju också väldigt intressant. Jag kan säga att har blivit av med massor av ångest som jag inte visste att jag hade och en del andra känslor. De mesta av den sörjan som kommit upp sedan jag började ky lärarutbildningen har löst upp sig. Jag lyssnade till och med på den under min senaste yoga helg, vilket jag vet att man inte bör, men som jag inte ångrar eftersom den var ett gott stöd. Slutligen så har jag också börjat nyttja RT igen den senaste veckan.

Den stora kontentan av det hela är att även om jag fortfarande har svängningar mellan motstånd och bliss så blir de inte lika dramatiska. Det är nästan så att jag skrattar åt rädslor när de kommer upp för jag redan vet hur fake de är. Det känns lite som att jag börjar se igenom illusionen så sakteliga.