Höstmys

En grå och regnig dag som den här gäller det att påminna sig själv om vad man älskar med hösten:

Luften

Färgerna

Sitta inne och mysa med ljus och Té

Klä på sig bylsiga och varma kläder

Känslan att börja något nytt

Se fram emot julen

Ta långa promenader eller springturer

Anmäla sig till en kurs

Bjuda in vänner på filmkväll

och framför allt

koka och äta soppor

release release release

Efter att snart vara klar med 3 olika 40 dagars meditationer (Reversed adi shakti (kriya for self-love), Gunpati Kriya och Sat Kriya) sa känner jag suget efter att Releasa lite mer just nu. Kundalini yoga är organisk releasing. The Release Technique är mental releasing. Varför, kan man undra, är det sa viktigt med all denna releasing. Jo för att allt jag är arg pa och rädd för äter upp min livsenergi. Min livsenergi som jag istället vill använda till att manifestera mina intentioner. Jag läser om det just nu i Transurfing Reality, att energin som är min som borde ga till att manifestera intentioner äts upp av rädslor och oro. Min största energislukare just nu är frustration. Frustration över att allt star still och inget händer. Release release release...

Jag känner ocksa mer för att röra pa mig och göra dynamisk yoga istället för att sitta still och meditera. Energierna kryper i kroppen sa i kväll tror jag att det blir en RaviAna DVD för att fa energierna att flöda. Love them...

Skapa rätt sorts vibrationer

En till påminnelse till mig själv:

“If you see our planet and the creatures on it as needing to be saved, you are bringing about the very opposite of what you want. The perspective that our planet needs saving will attract a world that needs to be saved. Move to the place of appreciation - appreciating the wonder, the beauty, the harmony and the joy that abound on our planet. Embrace every living thing. Be filled with awe at the magnificence of nature that surrounds you every day. If you look for the harmony and peace on this planet, you will powerfully add your energy to the love, wellbeing, and joy that is ever-present on Planet Earth, and you will also see a new world unfold before your eyes.”

Från The Secret

Min Vision

En gang under den tiden som jag gick pa universitetet sa läste jag för första gangen om The Hydrogen Economy. Det innebär att vätgas är den energibärande mediet istället för som nu olja, kol och uran. Vätgas är inte ett ämne som det finns i begränsade reserver i jordens inre, utan nagot vi kan forma med hjälp av elektrisk energi. Detta gör det möjligt att ga över till att unyttja naturens energikällor och ända ha ett sätt att spara den kemiskt. Med vätgasen kan man tanka bilar som drivs av bränsleceller och en elmotor, och det enda som kommer ut som avgas är rent vatten.

När jag hade läst detta stog tiden still ett tag. För mig var detta den ultimata utopin och jag visste att jag ville jobba med detta, att göra visionen om ett sadant samhälle till verklighet.

När jag var klar med min utbildning sa försökte jag intressera mig för andra mer realistiska yrkesbanor. Men det gick inte. Efter ett tag fick jag lov att ta beslutet att "hitta ett jobb inom bränsleceller oavsett vart i världen jag behövde flytta" och redan efter 2 veckor hade jag fatt erbjudandet att doktorera pa ett institut i södra Tyskland.

För mig är detta ett bevis pa att när sinnet och själen är överenns sa sker manifesteringen väldigt snabbt och har mirakel liknande kvaliteer.

Men jag kan inte säga att livet har blivit lätt bara för att jag har valt att följa min dröm. Snarare är det sa att jag hela tiden konfronteras med mig själv. Jag kan inte längre ta den enkla vägen och ta hänsyn till mina begrännsningar, vare sig inom mig själv eller de som uppstar i friktion med omgivningen. Den här vägen tvingar mig att hitta praktiska svar pa livets stora filosofiska fragor som: Kan man ändra världen? Varifran härstammar kreativitet? Hur realiserar man en vision? Hur manga av mina begrännsningar är en illusion? Hur blir man av med rädsla? Är ilska ett resultat av maktlöshet eller är maktlöshet ett resultat av inre ilska? Hur blir man en positiv kraft i universum? och mer och mer och mer...


Da dessa fragor är otroligt intressanta och skulle kunna förtjäna en livstids sökande i sig själv är det lätt att hamna pa sidospar. Men just nu är centralsparet en vision jag har fatt om ett membran som eventuellt skulle kunna fungera som ett kvantsprang i materialutvecklingen för bränsle celler. Sa just nu är det kreativitet och fran vision till verklighet som är det centrala i mina metafysiska studier.

Jag avslutar med vad en vis person sa till mig en gang:
När du har gjort upp med all din ilska mot fossila bränslen och de industriella makterna. När du är pa det klara med att du gör det av kärlek till jorden och inte för att du vill ändra pa nagonting, kommer du att vara i harmoni med lösningen. Da kommer du vara pa rätt plats vid rätt tillfälle. En bok kommer att trilla ur bokhyllan med precis rätt sida uppslagen och du kommer träffa alla personer som kan hjälpa dig att na ditt mal.

Allt man behöver veta

Mina nya älsklingar som jag läser alla tre på en gång är ovanstående böcker Reality Transurfing av Vadim Zeland. Här finns allt man behöver veta för att ta kontollen och börja manifestera sitt liv såsom man vill ha det. Det passar 100% in med Releasing och Kundalini Yoga och antagligen med alla  andra metoder som fungerar. Men medan dessa två är vägar till Upplysning, ett ganska omfattande mål som kräver 100% comittment, så är Transurfing en genväg i hur man kan utnyttja kraften av en Master utan att ha uppnått det stadiet ännu. Centralt är att släppa på viktigheten (drop importance) i det man gör för att inte skapa en energi potential som arbetar emot en.

Att skapa överlapp mellan sinnet och själen, vilket betyder att vara den man är själv istället för att försöka bli som sin idol eller något som samhället förespråkar. Då kan man uppnå sin egen genialitet och orginalitet. Och tar man in själen så har man större kraft till sitt förfogande eftersom den kan manifestera det yttre.
" För att utsända extern intention enligt din vilja, behöver du bara skapa enhet mellan din själ och ditt sinne"
Bok 2

Att visualisera sig till en manifestation är som att skapa en tavla. En blandning av målbild och känsla för perfektion samtidigt som man visualiserar och tar nästa steg, för att sammanbygga den verkligheten med den nuvarande.

Citat från boken direkt översatt:

" Varje människa skapar ett lager av världen där den lever.
Världen som helhet består av individuella lager som är staplade på varandra.
När en person sprider negativ energi, kommer den direkt att göra sin egen del av världen mer negativ.
En respons till en negativ händelse inducerar en transport till ett mer negativt livsspår. Vilket skapar en negativ händelse i den personens livspår.
Tillåt inte negativ information in i ditt lager.
Med "tillåt inte" menas försök inte att undvika utan ignorera och bli inte intresserad av en viss sorts information"
Bok 1

De här böckerna har sålt i 1.3 miljoner exemplar i Ryssland under 3 år. Enligt min release partner T från Kazakstan är ryssarna mer öppna för den här typen av tankar än vad man generellt är här i väst. Skriver mer om detta när jag har lite resultat att redovisa. Nu skall jag lägga mig i soffan och läsa vidare.

Det finns fortfarande många berg att bestiga

Men detta klarade vi av i Måndags.

Laddar om...

När man har haft en tyngd över en i mer än ett år så känns det nästan som att flyga när den väl lyfts från axlarna. Jag vet att jag har mycket kvar att fixa med innan jag verkligen är helt och hållet färdig med min doktorsavhandling. Korrektioner och byråkrati bland annat och allt hänger på mig. Trotts det känns himlen oförskämt molnfri. Jag kan njuta av min tid, inspirationen rinner till och jag känner mig helt varm inombords.

Att utforska livet utan skepticim

Att utforska vad livet är, är en av mina största passioner. Att testa nya saker och utvidga mitt paragdim om verkligheten är ett intresse som aldrig tröttar ut mig. Men vad som däremot tröttar ut mig är att jag har en dragnigskraft till skeptisimen. Det är inte det att jag söker upp den medvetet med den dyker upp hela tiden i google sökningar, böcker som jag köpt och i bekantas åsikter. Det är som att en del av mig måste hålla kvar i det tråkförnuftiga och det linjära trots att resten av mig redan är på ett helt annat plan.

Jag har efter att ha experimenterat med hypnos, affirmationer, meditation och yoga kommit fram till att allt jag ser i världen är en direkt reflektion av en trossats som jag håller mentalt. Detta fungerar på följande sätt: Varje sekund utsätts sinnena för intryck motsvarande miljoner bitar. Inte mer en 40 bitar av dessa är medvetna och utgör det vi kallar perception (läs om detta i kapitel 6 i "The user illusion" av Tor Norretrander). Dessa 40 bitar skapar ett användargrännsnitt mellan mig och verligheten. Eftersom min upplevelse av livet är relativt konstant, så antar jag att de 8 bitarna inte bara slumpas ut, utan att någonting i mig filtrerar ut den information som jag är medveten om. Jag tror att det är trossatserna (beliefs pa engelska) som fungerar som dessa filter. Jag baserar detta på observationen att när jag har släppt taget om en trossats så har min upplevelse av verkligheten ändrats som i ett trollslag.

Därför är jag inte så intresserad av att lyssna på auktoriteter, om det inte är auktoriteter i just hur man blir av med de trossatser man redan har. Jag tror inte att man kan hitta sanningen genom att lära sig något såsom exempelvis historia. Sökandet efter sanning kan inte vara inrepeterande av "fakta", för med ett sådant här perspektiv skulle man kunna säga att ingenting är fakta förrän man har repeterat in det i huvudet. Då har man skapat ett nytt filter att se världen genom där faktumet ter sig sant. En vän till mig som doktorerade i matematik berättade om en dröm som han hade haft där en vetenskapsman satt och noterade pulser på en skärm med stor nyfikenhet, samtidigt som han själv genererade pulserna genom att trycka ned foten på en pedal, detta tycker jag  illustrerar dagens vetenskap på ett komiskt sätt.

Skepticismen uttryker vetenskap såhär:
“Science is the systematic search for such knowledge that is not based in a unique individual, but that anyone could find or control"

Det kan låta vettigt men jag har ett par punkter om varför man inte skall ta detta på för stort allvar. Mycket av det som döms ut som icke-vetenskap är helt enkelt saker som inte har undersökts av ett stort antal individer på ett systematiskt sätt. Detta kan vara för att synsättet strider för mycket mot den rådande trossatsen. En annan vän till mig sa i helgen "I have read a book about EFT (emotional freedom technique), but I decided not to beleive in it" Jag frågade om han hade provat och han svarade nej. Detta är en ung man som forskar inom elektrokemi och det speglar hur många forskare inte testar saker förutsättningslöst (oavsätt vilket tema det tillhör), utan dömer ut saker för att de inte passar in i den föregående världsbilden, och sannolikt också trosatser hos alla peer-reveiwers  (om man nu skulle bestämma sig för att publicera). Många gånger är rädslan för att göra bort sig starkare än drivet att utforska vad sanning är.

Om en Zen-munk har mediterat i 10 timmar varje dag i 40 år kommer han att ha en annan verklighets uppfattning än en man som har kollat på såpor pa TV 10 timmar varje dag i 40 år. Bara för att det finns fler av det senare slaget är deras verklighetsbild inte sannare en Zen-munkens. Det finns väldigt få som är villiga att träna sig själva med den diciplin en Zen-munk har. Trots det skulle allt som en Zen-munk kan göra skulle vara reproducrebart för de som har följt sammma metodik, men vi slöfockar som missar hela grejen skulle göra oss själva och andra en otjänst att predika att Zen läran inte är vetenskaplig.

Om man följer den ovanstående definitionen av vetenskap är sanning endast det som kan upptäckas av ett otränat öga. Jag tror att skepticismen uppmuntrar till feghet, konservatism och konformism (och arrogans) snarare än nyfikenhet och upptäktslusta.

I releasing och Kundalini Yoga säger man:
"Don't believe a word I am saying, proove it to yourself!"

Klättra bland träd

I Fredags fick vi alla som ville utmana vår höjdskräck i en "kletterwald". Det finns banor på 1 till 18 meters höjd uppe i träden att välja mellan. Efter att ha övat säkerheten på en meters höjd valde jag en bana på ca 5 meters höjd. Inte den svåraste men tillräckligt utmanande ändå. Det tog cirka 40-50 min att ta sig igenom alla hinder, sedan var man i ett delirium med skakande armar och adrenalin i blodet.

Det svåraste hindret för mig var att med en lian svinga mig över mellan två träd. Psyket ville inte fatta att det var fysiskt möjligt för mig att ta sig över till andra sidan utan att tappa kontrollen. 10 min pepptalk och målvisualisering hjälpte inte. Till sist tog jag hjälp av en form av yogisk andning för att öppna upp solar-plexus så att rädslan kunde slippra ut. Efter fem omgångar tog jag tag i lianen och svingade mig över och resten av banan blev efter det ganska lätt.

Det var så roligt att se hur det lyste om alla arbetskamrater som hade tagit sig igenom en bana eller två. Speciellt de som hade gjort den svarta banan på 18 meters höjd. Den vill jag också göra, men jag tror att jag måste öva underarmsstyrka och göra några banor mellan fem och 18 meter först för att möta rädslan mer successivt.

Klar!

I Torsdags lämnade jag äntligen in en komplett doktorsavhandling till min handledare. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig. Speciellt som hela jobbet har varit kantat med så mycket negativ energi och självtvivel, så känns det som en sådan otrolig lättnad.

Så här firade vi igår; fest med jobbet. Inte för mig i synnerhet eftersom det var den årliga "jobb-utflykten" med roliga aktiviteter på dagen och fin middag på kvällen.

Just nu svävar jag runt i en form av bliss. Jag har så mycket energi över och allt är så mycket roligare. Jag har hjärnan fri för mig själv att skapa min egen framtid. Den kreativa processen kan börja!