120, 16, 8

I garkväll gjorde jag Kirtan kriya för 120de gangen. Trodde jag att det skulle ga lättare den 120de gangen än den första hade jag fel. Det kom upp sa mycket jobbiga energier att jag hade svart att sitta stilla. Och kanske är det bättre att skriva om sina meditationer när de inspirerar och tar en till högre höjder än när de drar upp skräp till ytan, för att man vill visa hur bra livet blir och att mödan ger resultat. Men meningen med att göra detta är att ta sig tid att tömma sig själv, kanske inte sa att tiden man mediterar är bliss, utan att hela livet är bliss.

Man lär sig att observera egot och är ibland skiljd fran det identitets mässigt. Istället för att säga "jag är sur!" "jag är arg" osv sa kan jag ibland notera känslotillstandet ungefär som en kärleksfull mamma observerar ett gnälligt barn med för lagt blodsocker. Pa samma sätt kan jag notera mig själv i min butterhet igar tänkandes att den här meditationen har inte gjort nagonting för mig pa senare tid annat än att den trakar ut mig, vetandes att sa inte är fallet men jag har ingen lust att tänka pa de possitiva skiftningarna just da.

Jag tror att det är lika viktigt att skriva ned det positiva som att bestämma sig för att göra samma meditation varje dag i ett längre tag. Det är möjligt att ens meditation tar upp känslor av haglöshet, men den skapar dem inte, utan ränsar bort dem allteftersom. När man inte ger sig själv valmöjligheten att sluta, eller att hoppa över en dag, kommer upprännsningen utan tidsfördröj och meditationen belönar med inre lugn och bliss ett litet tag innan nästa "garbage point" tas upp till ytan. Det hjälper att tänka pa vad det var som kommit upp för en manad sedan och hur orelevanta dessa känslor är idag för att veta att "This too, shall pass"

För tva veckor sedan började jag göra Sat Kriya 11 min varje morgon och för en vecka sedan en Kriya for Self Love. De är bada helt fantastiska men ocksa utmanande. Bada visar pa ett mer tydligt sätt vad det är för omrade jag arbetar med. Sat kriya har ett tag bestatt av "nu star jag inte ut en sekund längre" frustration, daligt morgonhumör. Bakom stormen finns alltid ett lungn, en fridfullhet som man kan dra sig tillbaka och da dröjer det inte länge förrän lidandet, ilskan, den skakande kroppen, de värkande armarna och benen upplöses. Kriya for Selflove är lite snällare mot mig för den later mig sitta i en total kärlek som är fullkomligt villkorslös, och observera hur jag pa ett mindre kärleksfullt sätt kritiserar och trycker ned mig själv. Allt detta brinner upp i lagan av den ovillkorliga kärleken. Jag kommer nog att skriva mer om dessa tva framöver

Just nu...

... önskar jag att jag kunde skriva något inspirerande här, men just nu är livet en transportsträcka. Jag sitter och gör de sista korrigeringarna på min avhandling som förhoppningsvis är färdig att lämna vidare om ett par dagar. Jag postar en låt som jag lyssnar på under tiden. None of us are free är en anti-Anna tes. Men den uttrycker en längtan till friheten som vi alla, mer eller mindre omedvetet hyser. Jag inte låta bli att lyssna, för låten är ju så grymt bra och rör om lyckohormonerna i min kropp.

Drömmarna...

... kan kännas flyktiga och overkliga men de är den enda fasta punkten i livet. Att försöka leva livet på ett annat sätt än vad man vet innerst inne är rätt gör livet till en strid motström. Den dagen man slutar kämpa emot är lättnadens dag. Kraften man slösat på att simma åt fel håll återvinns om man tillåter sig att surfa på vågorna och ha tillit till att de bär en åt rätt håll. Man måste släppa taget om det som varit utan att veta vad som kommer härnäst och inte titta bakåt. Universum tillåter inga vakuum och kommer att fylla upp med de rätta händelserna, det som man måste gå igenom för att bli den människa man behöver vara, stark nog att uppfylla sina drömmar av egen kraft.

Man måste bestämma sig: Nu gör jag det här oavsett vad det bär mig och trots att jag inte har en aning om hur och var. Skapa inte något konkret som inte passar för att vara till lags utan låt det skapas åt en vilket det bara kan om man tillåter vakuumet.

Söndagsfrukost

Här i Ulm kan man köpa färskost både på marknaden och i Turkiska delikatesser. Dom är väldigt goda, men en nackdel är att de innehåller hur mycket vitlök som helst, vilket gör att de inte är så lämpliga att äta annat än på söndagar. Min favoritsmak, som jag hittar ganska sällan är med honung och senap. I helgen har jag blandat till den själv. 150-200g naturell färskost kan man köpa överallt. I den blandade jag i ca en tesked honung och en tesked dijonsenap och vevade runt med en gaffel. Väldigt gott på frukostmackan!

Kirtan Kriya 100 plus

Egentligen hade jag tänkt mig ett nytt inlägg om Kirtan Kriya efter att jag gjort den i 90 dagar, men då var jag i sommarstugan utan internet, så jag skriver nu istället när jag har gjort meditaionen 31min i 102 dagar i sträck. 90 dagar är en milstolpe eftersom då har man bekräftat den nya vanan och lagt gamla vanor åt sidan (läs mer här).

Vilka vanor är det som har försvunnit? Har du läst Mrs. Dalloway eller To the lighthouse av Virginia Woolf. När medvetandestömmen som går igenom karaktärerna går ibland bakåt i tiden till gamla minnen blir sinnesstämningen till viss del ångerfylld. Har du sett filmen "Timmarna" med Meryl Streep som till viss del bygger på Mrs. Dalloway, så illustreras fenomenet där. Där Meryl Streeps karaktär egentligen har all anledning att vara glad i nuet. Men hågkomst om vad som har varit, tankar över varför det blev som det blev gör henne nervös och olycklig.

Sådana tankar hade jag förut. De var inte överhängande men de kunde ta tag i mig i bland och göra mig aningen melankolisk. Samtidigt så hade jag ingen rationell anledning till dessa tankar och jag pratade aldrig om dem. Nu efter 90 dagar av Kirtan Kriya har jag bearbetat huvuddelen av alla händelser som jag brukade tänka på och till följd ha denna form av tankar lämnat mig ifred.

Jag har läst någonstans att om man fortsätter ett längre tag med Kirtan Kriya blir den ens bästa vän. Ett samtal med en god vän kan göra under för humöret och det gör den här meditationen också. Den löser upp den dagliga negativismen samtidigt som den verkar på djupet. Det är en trygghet att veta att oavsett vilka energier jag rör mig i kommer det att rensas upp i min meditation som jag gör innan jag går och lägger mig om kvällen.

Nästa milstolpe är 120 dagar; det nya beteendet integreras och kan i sin tur definiera vem du är. More then...

Tänk vad bra vi har det här!

"We always attract into our lives whatever we think about most, believe most, expect on the deepest level, and imagine most vividly"
Shakti Gawain

I believe in Pink

Jag gillar att köpa bakkit som har som målgrupp barnkalas för 5åriga flickor i prinsesseåldern. Dessa Hello Kitty Cup Cakes gjorde jag i går för att ta med mig till jobbet idag och bjuda mina tjejer på för att fira att nu äntligen börjar mitt sommarlov. Den giftiga rosa färgen livar upp humöret på oss alla prinsessor i 30 årsåldern.

Mandelas tal

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”

Lester "you are eternal, you simply have no choice!"

Det här är Lester Levenson som efter en hjärtattack släppte taget om alla sin icke kärleksfulla känslor, alla sina rädslor och sin vilja att ha kontroll. Han uppnadde frihet fran sinnet och egot. Sedan lärde han ut en teknik till andra för att uppna samma sak. Lyssna och inspirera dig av det begränsningslösa!