Decembermys

I år i december är jag hemma i totalt 7 dagar. Jag har varit i Sverige och i Düsseldorf. På torsdag åker vi till Ms släkt och vänner i Graz i Österrike och på torsdag nästa vecka åker vi till Sverige igen. Trots detta så hinner vi med att ha små advents oaser. Korta stunder med mys med ljus, Glögg eller Glüwein (eller snarare Kinderpunch eftersom det bara finns vinglögg på IKEA och jag har ingen lust att dricka alkohol hela tiden). M bakade sina österrikiska favorit julkakor igår. Vi har två adventskalendrar. En med LEGO som vi slåss om vem som skall få öppna och bygga varje morgon (vem behöver barn?) och en med paket. 12 från mig till M och 12 från M till mig. På så vis blir varje morgon fylld av förväntan. Antingen vaknar man med nyfiken het på vad man själv skall få eller med spändhet på vad M skall tycka om sin  present.

Förra året firade jag och M jul själva här i Ulm. Varje dag i december gjorde vi något mysigt som hör julen till och vi blandade våra svenska och österrikiska traditioner. I år är det som sagt mer hektiskt men ändå finns det tid för mys de få dagar vi är hemma. Jag tror att det var bra att vi jobbade upp rutinerna förra året.

Vipassana

Retreatcentret på morgonen då allt var över.

Nu har det gått en vecka sedan mitt Vipassana retreat på 10 dagar, eller egentligen 12 dagar men 10 heldagar var över. Jag tror att jag har formulerat just det här blogginlägget ett 100tal gånger sedan jag kom dit. Hur var det? Vad är det? Vilka resultat?

Dessa frågor har svar som omformuleras varje timme, varje sekund kanske till och med varje microsekund. Och detta är också en central grej i Vipassana: Anicca! Allting förändras. Sedan den 24 Novemer har det runnit mycket vatten under broarna att den å som passerar där under inte är den samma. Så är det med oss också materien och sinnet som är vi är i ständig förändring. Vipassana är betraktandet av verkligheten som den är, observerandet av sinnesförnimmelser utan att reagera på dem. Och i träna sig att inte reagera på sinnesförnimmelserna kan man frigöra sig själv. Det har en mentalt renande effekt.

Metoderna som lärs ut sägs vara den som Buddha blev Buddha med, alltså nådde det högsta stadiet av frihet, frikoppling från sinne och kropp till det stadium som Buddismen kallar Nirvana. Jag kan inte säga att jag kan berätta så mycket om detta eftersom jag bara har hört det beskrivas som det mål som vi alla har och det som vi borde sträva efter. För mig personligen känner jag att jag inte kan relatera till det målet även om jag känner många som ägnar all sin tid åt detta. Jag känner mig ändå dragen till att utföra dessa renande metoder, men jag vill ändå delta i livet, vara centrerad i livet. Ha mina fel och brister, fast jag ändå varje dag gör något för att minska dem och bli en bättre människa. Att varje dag öka min vibration.

Med det resultat som jag har känt av efter det här retreatet kan jag nog gå med på att Vipassana är en metod som jag leda till en total befrielse men det kräver hårt arbete och en enorm självdisciplin. Så var också hela vistelsen där. Det fanns inga tillflykter annat än till att meditera. Detta kunde vara fysiskt jobbigt till en början. Vi är så vana att förströ oss eller att bli uttråkade eller att fly in i något. Här handlade allt om oavsett hur man för tillfället kände sig att "Starta om!"

Varje dag hade mitt sinne en ny storyline om hur verkligheten var. Kanske framförallt för man var så nära andra som man inte kommunicerade med, så handlade mycket för mig om socialiseringsprocessen. Men efter att jag mediterat ett tag visade sig att ingenting hade någon verklig relevans utan var historier jag hittat på för mig själv, applicerat på omgivningen och skapa olycka för mig själv. Inga av dessa historier hade någon verklighetsförankring mer än att jag trott att det varit så. En bra sak att komma ihåg om alla historier som jag fortfarande har kvar nu efteråt, är att på ett plan veta att också de inte har en grund och kommer utplånas från den dan de lämnar mitt sinne. Att bara veta det på ett intellektuellt plan å andra sidan gör inte så stor skillnad eftersom det känslorna och reaktionerna också måste ut.

När allt var över och vi fick prata igen märkte jag att en del av mitt ego (men inte allt) var borta. Jag har lättare för att lyssna på andra utan att ha en självupptagen dialog med mig själv under tiden och därför känner jag mer medkänsla. En stor portion av min livsångest är borta som under mitt liv till största del manifesterat sig i en oförmåga att hålla ordning eller att göra saker i tid. Det känns som den största vinsten.

Under retreatet var det som kom upp på ett ganska djupt plan vilket är bra men jag undrade också hur det skulle hjälpa mig med mer akuta saker som finns i mitt liv här och nu. Vad jag har märkt är att den dagliga meditationen, i bästa fall en timme morgon och kväll, tar hand om detta. Det känns skönt och motiverar mig att hålla denna nyförvärvade kunskap vid liv.

På väg...

Efter en resa som påbörjade bara några timmar efter den andra slutade. Jag är i Düsseldorf på Starbucks dricker varm choklad och väntar på tåget....

Lungnet innan lugnet

Idag har jag: gjort en Kundaliniyoga DVD med mamma
                    hämtat min systerson på dagis
                    druckit min sista latte på ett fik med min syster

De senaste dagarna har jag inte haft någon struktur på någonting utan låtit alla mina dåliga vanor få framträda å mycket de har velat. Jag har ingen aning om vad som kommer hända under  de närmaste dagarna och hur det kommer att påverka mig. Jag ser inte framemot det som någonting kul. För det tror jag inte att det är. Men jag ser framemot lyxen att få chansen att utöva självdisciplin, och kanske framför allt lyxen att ha alla undanflykter systematiskt borttagna. Jag skall öva meditation i tio timmar om dagen i tio dagar. Vara tyst hela tiden. Äta två måltider vegetarisk mat om dagen; lunch och frukost. Jag antar att det är en detox av alla möjliga slag. Inte bara skräpmat och kaffe utan också giftiga tankar. Jag försöker att inte spekulera och se hur det blir, men jag spekulerar hela tiden...

Jag kommer tillbaka när orden kommer tillbaka.. dock tidigast den 4 December. Vi ses då!

When life hands you pumkins; make soup!

I helgen gjorde M en väldigt god pumpasoppa till mig. Jag har stulit hans receptbok och tänkte dela med mig av receptet som en övning i översättning från österrikiska till svenska.

400g pumpa (Hookaido, den orangea på bilden)
200g morötter
1 gul lök
2 msk smör
1 liter grönsaksbuljong (vi använder inte kub utan en som man köper i glasburk, utan konstiga tillsatser. Jag tycker att detta många gånger gör soppan)
1.5 dl grädde (skippades och blev god ändå)
1.5 dl vitvin (skippas inte!)
Ingefärarot
Salt, Peppar, Curry

Skär pumpan i bitar och skär bort skalet. Skär de skalade morötterna i bitar. Hacka lök.
Bryn lök i smör, tillsätt pumpa och morötter. Efter ett par minuter tillsätts vinet (se till att alkoholen har tid att kokas bort). Riv en liten bit ingefära, blanda med curry och tillsätt. Tillsätt buljongen, salt och peppar. Koka i 20-30 minuter.

När ingredienserna har kokats mjuka, mixa med mixerstav. Smaka av med salt och peppar. Om soppan skulle vara för trögflytande späd med lite vatten. Häll på hälften av grädden. Vispa resten av grädden till ett skum. Dekorera med gräddskum och pumpafröolja (om ni hittar, annars köp nästa gång ni är i Österrike. I Steiermark trakten, runt Graz, finns väldigt fin om ni har vägarna förbi)

Guldåldern

I fredags på självaste 111111 dagen var jag på mitt första kundaliniyoga pass live. Eftersom det inte finns något där jag bor hade jag kontaktat en lärarinna i en förort till Stuttgart och satte mig på tåget. Det var sa mysigt att yoga i en liten grupp med yogamatta, filt och kudde samt tända ljus i salen.

Det var inte riktigt tänkt att det var just det datumet som jag skulle aka dit det blev sa och jag kom på det i efterhand. 111111 var dagen då vi enligt kundaliniyoga filosofi lämnade egots och girighetens tidsålder och gick in i kärlekens tidsålder. Jag känner mig mer bipolär än någonsin; tränar mer yoga och mediterar mer och känner mig extremt lycklig och i flow. Samtidigt har jag en annan del i mig som fajtar detta med all sin kraft. Som vill frossa i godis och lata sig framför tvn, och som känner sorg, rädsla och motstånd.

Jag frågade yogalärarinnan om detta och hon sa att det är den tid vi är i nu. Allting förstoras upp. Om man är lycklig blir lyckan starkare och om man är rädd sa växer det också. Så är det för alla men vissa är mer känsliga för detta. Så det är viktigare än nagonsin att välja lyckan och kanske är det ocksa lättare än någonsin att göra det eftersom kontrasterna blir skarpare och vi ser konsekvenserna mer tydligt.

Mycket tyder pa att denna tidsålder kommer att bli en bra en:
1. M fick löneförhöjning i fredags
2. Jag har fått ok att ga en kurs i att bli "Business Developement Manager" som jag är helt överlycklig över
3. Om en vecka och 2 dagar börjar mitt Vipassana retreat.
4. Berlosconi är toast (snacka om tecken!)

Håll utsikt!

Inside looking out

Jag älskar utsikten från mitt kontor. Det måste betyda god chi att ha en slingrande skogsstig framför sitt fönster. Medan löven blir gulare och gulare och luften gråare och gråare, blir kaffet och innevärmen mysigare och mysigare

Att vara sig själv

I morse fastnade jag (ännu en gång) i en av dessa negativitetspsykoser som kommer när man gör rejäl emotionell clean up. "Varför är jag sa svag efter allt detta jobb som jag gör med mg själv" "jag har ingen struktur att bygga på, alla riktningar innebär faror" "jag maste möta en våg av rädsla för varje litet steg jag tar framåt, så var det inte förrut". Med tanke på den omgivningen jag befann mig i (Universitet som nu är fullt med nya studenter) så tänkte jag tillbaka på den tiden då jag pluggade. Vad tog självförtroendet vägen, det som gjorde varje nästa steg så självklart?

Då stod det klart för mig att det självförttroende jag hade där var en artefakt. Något som byggts upp av stolta tal av Rektorn och en nollningsperiod där ingen energi sparades för att man skulle tas in i gemenskapen. Bli en del av skolan, rida på dess goda rykte. Låta dessa löften om en ljusnande framtid vara ledorden när den pressade fram prestationer ur en, vara en sorts trygghet och vetskap om att det skulle vara värt slit. Skapa en garanti som ingen kan ta ifrån en.

Stolthet är den mest positiva av alla negativia känslor, den står klart över apati, sorg, rädsla, lust och ilska. Men det är en negativ känsla trots allt eftersom den bygger på att "vi är bättre än ni". Jag är bättre än du. Ingen far komma och ta min plats. Rädsla för att det man uppåt kommer att passeras av någon annan. Det är med andra ord ingen känlsa att vara stolt över och står sig slätt i jämförelse med mod, acceptans kärlek och inre frid. Och framför allt kommer man ingen vart med denna stolthet när man gar ut ur sfären där den byggdes upp för att komma in i en annan sfär som tycker sig vara minst lika speciell, då har man skaffat sig en fiende som man aldrig vet hur den kommer att attakera för att ta ned en pa jorden.

För mig är detta symptomatiskt på ett medvetandeskift som kommer nu de närmsta åren, och som redan har börjat. Det går ut på att vi inte längre kan hämta energi från institutioner, samhällsstrukturer och mastodontföretag. Vi har tidigare använd dem som en slags energetisk krycka och låtit deras identitet vara vår identitet. De har slukat vår energi och vi har fått ett enkelt definierbart syfte i utbyte. De har definierat för oss hur vi skall uppföra oss, vad som är rätt och fel och hur man skall bete sig för att bli den strukturens favorit, medelmåtta eller hatobjekt. Men dessa energistrukturer börja förlora makt. Vissa av dem kämpar hårdare än någonsin för att behålla den makt de en gång besatt.

Vem jag är yrkesmässigt har väldigt lite att göra med den gruppenergin som byggdes upp under nollningsperioden och länkades samman med institutionen och mytbildningen kring den Tekniska Högskolan. Hade jag bott kvar i Sverige och jobbat på ett stort företag med andra ingenjörer hade jag antagligen fortfarande kunnat rida på den vågen. Men inte nu längre. Jag måste lära mig att lita på en annan energi, nämligen min egen. Att låta mina talanger blomma och att låta mig uttrycka mig själv och hämta energin därifran är det man måste lära sig. Att låta sig vara sig själv och inte hamna i en av alla dessa grupppsykoser som proklameras från media och samhället med mantrat "Gör som jag gör!". Det är klart att man upplever det som skrämmande när den strukturen som institutionerna innerbar faller undan, men jag tror att lära sig att vara sig själv är en av de största av livets läxor.

Upplevelsen av att tappa energi från en struktur som tidigare har gött ens självförtroende och stabilitet känns oerhört skrämmande.  Innan man har hittat sig själv kan man uppleva stunder helt utan energi överhuvudtaget. Kanske är det det som kallas "The dark night of the soul". Att länkas samman med sin egen energi däremot gör en oantastbar och okorrumperbar. Man får kraft att göra det man kom hit för att göra: Vara den bästa versionen av sig själv.

Lilla Buddha

Nästa bok på läslistan är Siddhartha av Herman Hesse. Det gäller att slå flera flugor i en smäll. När jag flyttade till Tyskland tog det mig evigheter att sätta i gång och lära mig Tyska. Eftersom jag inte är speciellt praktisk av mig så tycker jag att den största anledning att lära sig ett nytt språk är att man skall få tillgång till en ny skara litterära mästerverk i originalspråk. Att kunna handla sallad på marknaden är inget som inspirerar. Så istället för att slå klorna i en bra nybörjarbok så försökte jag mig genast på Faust, vilket var en av de första böckerna som jag köpte på Tyska. De flesta tyckte att jag var en idiot, men jag måste säga att jag älskade alla trettio sidor Faust som jag läste innan jag gav upp. Fast än jag inte fattade ett ord var den melodisk och vacker och hade allt det där som vissa riktig bra böcker har som fick mig att rysa av välbehag. Jag har fortfarande inte kommit dithän där jag kan säga att min Tyska har blivit litterär (haha! långt därifrån) Men jag är så evigt trött på evinnerligt grammatiktragglande, kvällskurser, ångest över icke utförda läxor och sura lärarinnor att jag unnar mig att ta en paus i det hela. Babbla på i imperfektion med de stackare som står mig nära och som måste lyssna samt stappla mig fram med de som inte kan Engelska eller av någon annan anledning bestämt sig för att de helst vill prata Tyska med mig. Samtidigt tänker jag att det är dags att ge litteraturen en ny chans. Eller snarare ge mig själv en chans att läsa bra litteratur. Jag tänker att man inte kan vilja lära sig ett språk riktigt bra om man inte älskar det och då är inte grammatiktraggel rätt väg att vandra, för mig i alla fall.

En annan anledning att läsa just den här boken är att den handlar om den unga prins som sökte meningen med livet och fann det nämligen Buddha. Ingen som har läst den här bloggen närmare kan ju ha undgått att märka att jag är besatt av ungefär samma tankegångar som den unga Siddhartha, tror jag i alla fall eftersom jag inte har läst boken ännu. Men faktum är att jag vet väldigt lite om Buddha och buddismen. Nu är tiden inne för mig att lära mig mer eftersom det är mindre än en månad kvar tills att jag skall på  Vipassana Retreat. 10 dagars meditations kurs i en buddistisk tradition med 10h meditation varje dag och hela retreatet är helt i tystnad. I går, när jag skulle boka flygbiljett och göra klart saker för min ledighet fick jag nästan panik ångest, jag var handlingsförlamad av rädsla. Antagligen för att myrorna i kroppen skall bli vansinninga och att behöva sitta där och möta allt detta obehag. Men jag antar att det är det här jag behöver göra för att lära mig behärska mina myror, så att säga.

Så där har ni det. Tre flugor på smällen; Lära mig Tyska, läsa bra litteratur och förberedelse för Vipassana.

Vardagslyx

Alla borde testa att göra en yoga DVD med Ravi Singh och Ana Brett. Det finns nog inget enklare sett att göra någonting som är så 100% bra för en själv. Den som jag precis har gjort heter Fat Free Yoga . Den ökar ämnesomsättingen, balanserar sköldkörteln, epifysen och hypofysen. Det finns övningar som stärker ens viljekraft (navel power) samt motverkar tendenser till impulsivt handlande. Oavsett vilket humör man är på när man börjar är man alltid glad efteråt.